Category Archives: Legal&Ethics

Fazers lakritsflicka blir strid

När Fazer lanserar sin lakritsstång internationellt så tar de bort den 80 år gamla “negerflickan” från förpackningarna vilket fått finländare att uppröras och hota med bojkott mot företaget. Fazer själva förklarar att det hela handlar om respekt för alla människor i en multinationell värld. (Supermarket / Market)

Man kan förstå Fazer, och samtidigt känns det lite udda att göra förändringen i någon sorts politisk korrekt vändning när det handlar om att gå internationellt – men att ha låtit den vara kvar på hemmamarknaden. Det är lite underligt att tycka att något är fel för andra men inte för sig själva. Menar Fazer att illustrationen har en annan betydelse i Finland än den kommer att ha på andra ställen? Eller har företaget plötsligt insett att det hela är en rätt rasistisk illustration?

Det hela har utvecklats till en mer eller mindre helstollig diskussion. Bland annat diskuteras vilket kön det är på figuren… Läs mer om hur ett politiskt korrekt förslag kan uppröra nationella känslor: "Det har aldrig varit viktigt att könsbestämma lakritsfiguren"

Frankrike släpper på regleringar och svensk reklambransch pratar etik

Frankrike har en av Europas hårdaste lagar om reklam och vid nyår i år fick handeln äntligen tillåtelse att göra reklam i TV. Förbudet, vars bakgrund var att skydda inkomsterna för lokal printmedia och skydda mindre handlare mot nationell konkurrens via stora kampanjer, är en del i en övergripande lättnad av reklamregler som pågår lite här och var i EU. Analytikerna räknar med att den 38 procentiga delen som går till printreklam kommer att minska, och tidningarna kommer att känna av förändringen.

Samtidigt fortsätter franska myndigheter att hålla reklamen kort: handlare får inte köra utbudsannonsering, inga priser eller liknande. Och fortfarande finns förbudet mot TV-reklam för biofilmer kvar – för att skydda lokala filmbolag. (International Herald Tribune)

Självklart handlar det om globaliseringen av medierna – vilket gör att kanaler kan kringgå diverse mer eller mindre huvudlösa reklamförbud genom att sända från länder som tillåter “förbjuden reklam”. Vi i Sverige har redan sett det genom både TV3 och Kanal 5, vars engelska sändningstillstånd innebär att de kan förbigå förbudet mot reklam riktad mot barn liksom alkoholreklam.
En fråga man kan ställa sig är om reklamförbud är vettigt eftersom man då lätt förlorar hela kontrollen över vad som faktiskt sänds i reklampauserna. Det vore onekligen bättre att fundera över hur man kan tillåta mer reklam, men kunna kontrollera det med regleringar.

Jan Fager, jurist vid Sveriges Annonsörer och ledamot i ERK, menar att både konsumenter och annonsörer har en ny insikt om etik och vad varumärken står för – CSR – (något som jag tidigare skrivit om här och här).

frågorna för några år sedan handlade om vad lagen tillät och inte tillät. Nu är det allt fler som undrar vad som är möjligt att göra och hur reklamen kan uppfattas.

Även Martin Gumpert på Garbergs menar att det är en överlevnadsfråga för reklambranschen att tänka etiskt när man skapar marknadskommunikation:

När konsumenter väljer ett varumärke bedömer de det som en medmänniska, med alla dess positiva sidor och värderingar. Den byrå som inte har en egen och aktiv etisk dialog utvecklar inte reklamen.

(DN – Ekonomi)

Hur mycket är integriteten värd?

Det senaste försöket att använda bloggar som annonsverktyg genom att få till någon sorts “länk”-buzz är ett underklädesföretag ((Nej, jag tänker inte skriva ut namnet eftersom de då får hjälp genom att namnet ökar sin träffpotential liksom att de verkar vara helsnurriga och skicka Trisslotter till alla som nämner deras varumärke…))som skickat ut förfrågan om att bli omskrivna på bloggar. För detta får bloggaren en trisslott… En som funderar över hur bloggarna som gått med på det tänker är I hell-mans värld och medan han funderar över om det verkligen är värt en trisslott att få sitt varumärken nämnt på en sajt så funderar jag över: hur billigt kan man sälja sin integritet? Framförallt som bloggare men även som varumärke.
Ett exempel är Per Jodenius ((Jo, det är han med SAPnet.)), som på sin blogg skriver:

I så fall får du ta en titt här, Evas underkläder erbjuder något för alla smaker. En polare till min handlade hos dem för ett tag och var väldigt nöjd. Han tyckte jag borde tipsa om sajten här på bloggen. Eftersom jag är en snäll vän gör jag som han önskar. Handla lungt nu.

Ingen vet om han har någon vän som faktiskt handlat där, men det känns onekligen lite misstänkt. Så frågan är – hur billig är en bloggares integritet? En trisslott, visserligen potentiellt en högvinst – men annars inte värd mer än tjugofem kronor. Och att göra som Jodenius gör innebär att man lätt misstänkliggörs för att ljuga. Han försöker senare förklara sig vilket gör det hela ännu mer märkligt.

Men är inte det upp till bloggaren själv? Jo. Men även för varumärket som saluförs blir det ett problem i det här fallet – då de valt att skicka mail till massor av bloggare ((Jag har fått två själv. Onekligen känns det kanske inte speciellt seriöst att spamma bloggare.)) och där vissa valt att vara transparenta och berätta om hela grejen, medan andra uppenbarligen tar det hela på rejält allvar och därmed ljuger. Vilket ställer varumärket i en dålig dager. För det är bra buzz om lögnen aldrig blir avslöjad. Men när den blir det är det även varumärket som tappar värde.

En bitsk postning finns om detta hos Media Culpa

Enligt Jimmy så har underklädesföretaget kopplingar till porrklubben Taboo i Malmö… Jimmy gör ungefär samma slutsats som jag:

Om den enskilde individen – och inte yrkesutbildade journalister – ska ha makten på Internet i framtiden så krävs det att han/hon börjar tänka i termer av trovärdighet.

(Informatören)

iHelvete heller, säger Cisco

Efter gårdagens frenzy runt Apples keynote där fr a iPhone var det stora samtalsämnet har nu namnet blivit en het potatis. Cisco har redan en produkt på marknaden med det namnet – en trådlös telefon kopplad till nätverk. Under flera år har de båda företagen diskuterat runt namnet men inte kommit fram till någon deal och nu väljer Apple att ändå gå ut med samma namn – med argumentet att de två produkterna inte är inom samma segment. Apples ståndpunkt förklaras av deras talesman Steve Dowling:

We are the first company to use the name iPhone for a cell phone and if Cisco wants to challenge us on it we are very confident we will prevail. There are already several companies using the name iPhone for voice over IP products. We believe Cisco’s U.S. trademark registration is tenuous at best.

Problemet enligt andra immaterialrättsadvokater är att Cisco har namnskyddat iPhone i en bred kategori:

computer hardware and software for providing integrated telephone communication with computerized global information networks

vilket gör att det hela nu blir en rättsprocess, och chansen är stor att iPhone kommer heta något annat när den väl börjar att säljas ((Den kommer i USA kosta $500 och vara knuten till telco-bolaget Cingular. Jobs och Apple vill inte slå undan benen för sin egen iPod. (New York Times Blog: Bits via Beta Alfa)). (Bloomberg.com: Worldwide via IDG.se)

Samtidigt, ett argument som jag också funderat över, Apple menar att de “äger” i-prefixet inom dator- och kommunikationssegmentet. För om något har ett “i” som prefix är det knappast något annat än Apple som kommer i konsumentens tanke. Problemet för Cisco är helt enkelt att det kanske helt enkelt är en black om foten för dem själva – och alla andra som räknat med att kannibalisera på framgångarna med iPod, iMac och liknande. Konsumenten tror att det är en Apple-produkt, och blir knappast glatt överraskade när de inser att så inte är fallet. Så frågan är om Ciscos envisa och lätt snåla hållande på namnet egentligen innebär ett sämre utgångsläge för Ciscos varumärke och konsumentrelation.

Telemarketing har sig själva att skylla – och politikerna

1,3 miljoner svenskar har anmält sig till NIX-registret vilket innebär att telemarknadsföringen måste förändra sig. Bland annat satsar fler företag på att ringa sina befintliga kunder. Och enligt Swedma och DM-nämndens Axel Tandberg så fungerar branschens självsanering rätt bra. Ett problem visar Sveriges Callcenterförenings Johan Tengelin på: att politikerna är snabba att stoppa kommersiella spelares möjligheter men politisk reklam inte omfattas av NIX.

Politikerna begränsar den kommersiella yttrandefriheten men sin egen begränsar man inte.

(DN – Ekonomi)

Jag har förut sagt det och jag säger det igen: till stor del får telemarketingbranschen skylla sig själva. Istället för att verkligen använda den potential som telefonen är, har branschen valt att satsa på kvantitet och därmed fått konsumenterna emot sig. Hade man varit smart hade man sett till att telemarketing byggt upp en metodik som byggde på respekt för konsumenten. Så tyvärr, branschen förstörde för sig själva genom att sätta “vem som helst” vid telefonerna för att köra “hard sell”.
Däremot är den sista delen mycket intressant – och intrikat: att politikerna anser att sin egen marknadsföring är “samhällsinformation” och därmed inte går under NIX-reglerna. Problemet i detta är att politikens marknadsföring lånar mer och mer av den ordinära kommersiella marknadsföringen, vilket gör att man skapat ett dubbelmoralistiskt system.

Det är inte tigern som biter

Enligt Aftonbladet så anklagas Nalle Puhs kompis Tiger för att ha slagit en pojke i huvudet på Disneyland MGM. Och man fortsätter med att förklara att:

Det här är inte första gången Tiger är i blåsväder. År 2004 anklagades Puhs randige vän för att ha tagit en 13-årig flicka på brösten medan han poserade på att foto med henne.

(Aftonbladet)

Aftonbladet har uppenbarligen gjort en mycket nära re-write på MSNBC:s artikel men utelämnat att ta med “dressed as” på ett antal ställen. (MSNBC.com)

Det enklaste vore att totalt dissa kvällstidningsjournalisten som inte vet bättre än att lägga in Tiger-figuren som förövare. Men det hela visar ett problem för företag vars varumärken just “får liv” – och i sin yttersta konsekvens är det alla varumärken som på något sätt används i en rörlig värld (exempelvis logotyper på bilar etc.) eftersom allt som sker med något som bär ett varumärke kopplas mer eller mindre till det varumärket. Det har tidigare varit en regel hos flygbolag att måla över företagets varumärke så fort som möjligt efter en krasch (något som fick stor uppmärksamhet i samband med Gottröra-kraschen). Och att låta någon “röra” sig i samhället och signalera varumärket (och därmed dess värden) ställer höga krav på att företaget noggrannt skapar ett regelverk och snabbt replikerar ett brott mot dessa. För en journalist som vill sälja in en story kan inte låta bli att göra en sån koppling som gjorts ovan – även om själva handlingen har mycket lite att göra med själva figuren ((Att Tiger sedan pratar om “jump” i var och varannan mening må slangmässigt kunna tolkas både sexuellt eller våldsamt hör ju inte hit. Fast lite skojigt blir det.)).

Expressens referat av händelsen är lite bättre men kan inte heller låta bli:

Nu anklagas Nalle Puhs kompis för att ha slagit pojken i huvudet.

(Expressen)

Tittar man på de internationella nyhetskällor som skriver om händelsen så är det många som “faller för frestelsen” att anklaga själva varumärket Tigger. Kolla på Google News-listning av nyheten.

Vems underkropp fick Jesper

Det här var inte så smart etiskt sett. Elever fick extra ben. Att välja att lägga sig raklång för olika rektorers tyckanden och därmed manipulera personer i en skolkatalog är dålig varumärkesvård. Tema Skolfoto borde nog fundera över det här med etik:

Ibland finns det inte tid att ta om bilder och då måste vi retuschera dem för att de ska kunna publiceras.

PR-branschen behöver fila på imagen

Fackförbundet DIK gjorde en undersökning i samband med en artikel om PR-branschen. Det är inte så många som svarat (35 st) så själva grafen är rätt ointressant men frisvaren kanske är viktigare. Frågan löd: “Håller du med om att allmänhetens förtroende för PR-branschen och dess yrkesutövare är lågt?” och 15 stycken hade svarat Ja och 15 stycken “Både ja och nej”. Onekligen har PR-branschen en del att göra när det gäller sin egen image när personer inom ett förbund där informatörer mfl samlas har åsikter i stil med denna:

PR-branschen uppfattas av vanligt folk ute i landet som ett Stockholmsfenomen. Ytan verkar viktigare än innehållet och det funkar inte överallt. Utrymme i media prioriteras.PR-byråer förknippas med politiker (som vill framstå i bättre dager) och tjusiga evenemang dit inget vanligt folk har tillträde.Pengarna styr.

Just manipulationen menar kommentatorerna är starkt inom bilden av PR. “Folk” anser att PR handlar om manipulation:

Jag misstänker att folk har börjat bli medvetna om att alla har en dold agenda. Något som vill säljas och att man börjar bli trött på det.

Och någon menar just att det är branschen själva som varit dåliga på att kommunicera vad PR faktiskt handlar om:

PR-branschen dras fortfarande enligt min mening med gamla rykten och spöken från hur PR tidigare användes. Här, om någonstans handlar det om att kommunicera strategiskt för att vända synen.

(DIK Forum)

Onekligen är därmed Westanders initiativ till att göra PR mer transparent intressant, tillkommet utifrån den SIFO-undersökning [pdf] (via Westander pressrum Pressmeddelande 21 februari 2006) som visar att åtta av tio vill att media ska vara transparenta från vem som de fått nyheten. Westander skriver i sitt “manifest”:

“Som lobbyister ska vi inte medverka till att bilda opinion och påverka beslut i hemlighet, utan tvärtom verka aktivt för att berörda parter – såväl politiska beslutsfattare som media och allmänheten – får veta vem eller vilka som står bakom varje lobbyingkampanj vi driver.”

(Westander Publicitet och Påverkanvälj Om Westander/Öppenhetskrav)

I en tid där reklam och PR mer och mer smälter ihop på olika sätt och medievärlden fragmenteras, vilket ger en mycket sämre överskådlighet och därmed svårare att följa något tillbaka till källan, är mediekonsumentens upplevelse av att bli lurad viktig.

Dels handlar det om journalistikens sämre möjlighet att faktiskt bakgrundskontrollera alla stories: det är ett antal artiklar som visat sig vara felaktiga på grund av tidsbristen och jakten på att vara först.

Dels genom att bloggandet ((Det finns också exempel på hur PR- och reklambyråer valt att skruva artiklar på Wikipedia till sin fördel.)) har gett PR-branschen en, visserligen relativt svårkontrollerad, skarp möjlighet att skapa nyheter utifrån den agenda som valts. Genom att medierna börjat att inse att bloggarna kan komma fram med nyheter före dem själva så har man också börjat att använda dem som källor, dock nästan uteslutande utan att nämna varifrån de fått nyheten.

Det ger i princip fritt spelrum för mindre nogräknade marknadsförare och opinionspåverkare att plantera saker redan på bloggarna – antingen genom att använda sig av en befintlig blogg och försöka att skapa buzz, antingen genom att påverka bloggaren att skriva om ämnet eller att släppa intressanta saker i kommentarer. Eller genom att skapa bloggar själva, men som bygger på en sorts stealthteknik, där man flyger under radarn genom att använda sig av bloggens relativa anonymitet.

Allt detta kan vid första anblick tyckas vara förfärligt. Men det är en utveckling som snarare är logisk utifrån de möjligheter som teknikutvecklingen gett. Så oavsett diverse försök från statsmakten att kontrollera både reklam och PR så handlar det antagligen mest om att se till att medvetandegöra branschen själva om att det hela i slutänden slår tillbaka på en själv – att vara transparent handlar om respekt. Respekt innebär att man överlever som varumärke oavsett om det handlar om reklam- eller PR-byrå.

Lån, stöld eller inspiration

Badlanders är ett begrepp inom reklambranschen. Men det finns sånt som snarare något mer än att “inspireras”: det gränsar till stöld. Och bloggen You Thought We Wouldn’t Notice har dedikerat sig till att visa på olika sådana saker – där fr a street art plötsligt blir kapitaliserat av smarta (men inte så kreativa) producenter. (via Ytlig)

Adland länkar hit men ger ytterligare tips på sajter som jagar design och formgivning som inspirerats-väldigt-mycket av annat. Förutom Adlands eget gigantiska arkiv Badland så är finns det en sajt inriktad på likhet inom designområdet: Urban Counterfeiters. (Adland aka Commercial Archive)

Martin Gustafsson påpekar också att Vasakronans dansspot, gjord av SWE, är oerhört lik Fat Boy Slims Spike Jonze-regisserade video till Weapons of choice.

Och ja. Jag är böjd att hålla med om att det är en sjusärdeles badlander.

Kan man lita på Wikipedia?

Det beror antagligen på vilken språkversion man väljer att använda ((Själv väljer jag att använda den engelska språkversionen så långt som möjligt när det gäller Wikipedia.)).

Johan, bloggvärldens verkliga sugardaddy (han står bakom såväl knuff.se, intressant.se, bloggar.se som nyligen.se) gör ett som det kan tyckas ointressant avslöjande men det sätter onekligen en viktig spot på Wikipedias tillförlitlighet:

Någon med Aftonbladets ip-adress har redigerat svenska Wikipedia så att Aftonbladets Sigge Eklund bland annat hegemoniskt beskrivs som “en förgrundsgestalt för den svenska bloggvärlden”.

(Johans bloggblogg på knuff.se)

Det har diskuterats väldigt mycket om Wikipedia faktiskt är trovärdigt. Vad gäller den engelskspråkiga versionen så har tester visat att den har mycket få fel, jämfört med andra uppslagsverk. Det visar sig att journalister mer och mer väljer Wikipedia som källa.
Problemet är att den svenskspråkiga versionen inte på något sätt testats på samma sätt, fr a gör de rätt få användarna/redigerarna att den svenska versionen knappast automatiskt kan sägas ha samma tillförlitlighet.
Grejen är att Wikipedia oftast sätts som en gemensam entitet, trots att det egentligen är ett antal språkversioner som är autonoma från varandra.

Länkdump2

Helena, kulturstudent i London skriver om immaterialrätt och idéstölder i sin postning: Om intellektuell äganderätt, apor och Kent och Morian fortsätter
via diskussionen.

Ju mer produkten som livsmedelskedjan säljer är lik din egen, desto mer måste livsmedelskedjans varumärke för produkten skilja sig från ditt varumärke för att förväxlingsrisk inte ska föreligga.

DI fortsätter att tipsa företagare om varumärken (di.se)

Mediebyrån OMD skriver om den lätt excentriske men geniale (enligt mitt förmenande) franske branding gurun Rapaille: Använd reptilhjärnan.

CBC har gjort en podcastingserie om The End of Media.

Om du bloggar: läs Probloggers gamla postning 3 factors to consider before starting a blog. För tillfället är fortsättningen intressant för min del maintaining blogging momentum”. Och läs också The biggest lie about blogging (via Beta Alfa).

En lärdom att dra: hur man ökar försäljningen med hjälp av genomtänkt re-design av sin webbplats. Läs MyTravel Redesign increases online Booking Conversion by 20% (via Användbart)

Min holländske bloggarkollega Coolz0r skriver en dråplig historia om How not to start a social network apropå AOLs totalt misslyckade försök att både vara hypercensor och bygga ett fungerande användarnätverk.

ERK fäller Jysk för att diskriminera flickor

ERK har för första gången (okej då) fällt en annons som inte innehåller lättklädda kvinnor. Måste kännas spännande för Fager och gänget. Det är Jysk som får smäll på annonsfingrarna efter att ha annonserat ut en skelettdräkt och skrivit “Till pojkar”. . Fällningen menas bero på att annonsen genom sin copy (om nu Jysks texter ens kan kallas det…) och bildval

… definitivt uteslöt det ena könet. Rådets tolkning var att texten med bilden gjorde att man sa att det var omöjligt att en tjej skulle vilja ha den här skelettpyjamasen.

(Stockholms Fria Tidning via Beta)

Det intressanta med fällningen är inte att det handlar om pojkar, eftersom det hela går i samma linje som övrigt hos ERK – att det är orättvist gentemot det kvinnliga könet. Det intressanta är att man här väljer att fälla texten med en märklig förklaring om “bild och text”. Det hela bevisar åtminstone för mig att ERK fortfarande är extremt pk och har tolkat “att fälla könsdiskriminerande reklam” som “att fälla reklam som diskriminerar personer av kvinnligt kön”. För jag har hittills inte sett några fällningar av reklam där män framställs som okunniga, idiotiska och mansgrisar. Vilket därmed bör indikera vilken världsbild som hålls inom ERK.

Absolut Prostitution

ab153.jpgAbsoluts reklam har återgått till att uppröra och provocera. Nu är det reklam i Tyskland som får en del att sätta i halsen då “Absolut Herbertstrasse” anspelar på den lagliga tyska prostitutionen.. V&S blir förstås lite svettiga och antagligen får TBWA i Tyskland försöka att lugna bolaget. (DN)

Själv tycker jag att det hela är ett väl genomfört arbete. Och går vidare på den trend att skapa kontextuell utomhusreklam. Det man kan ifrågasätta är det visa att koppla ihop sprit och prostitution – å andra sidan är sprit och sex knappast något som är vitt skilt i konsumentens medvetande.
Diskursen är intressant då journalisten också ifrågasätter om ett “statligt bolag” ska göra sån här reklam. Reklamen görs i Tyskland, den går i Tyskland. Mig veterligen är inte V&S ett tyskt statligt bolag utan för de tyska konsumenterna ett företag som kränger sprit.

Det är ingen stake i V&S: i ett pressmeddelande meddelas att annonsen inte kommer att mer användas i marknadsföring om Absolut Vodka: (V&S Group)

Självklart har diverse rättrogna bloggare upprörts av Absolut-reklamen. Med andra ord är det bra reklam. Läs Gubbslemsreklam som verkligen visar att det här med balans inte ligger för diverse pk-terrorister…

I Resumé finns en lite längre intervju med den pressansvariga för Absolut Vodka och det hela visar än mer att svenskar fortfarande anser sig vara moraliskt mycket mer högstående än andra:

Tyskarna gillade idén som gick ut på att knyta an till gatans historia. Herbertstrasse hade tidigare samma rykte som Reperbahn men har enligt Marika Hjelm Siegwald i dag fått en rejäl upplyftning, något som inte är känt i Sverige.

Och det hela är som sagt en typisk svensk, och helt nationell uppbragthet. I Tyskland är det ingen som brytt sig nämnvärt.

Så det var inte helt lyckat att koppla ihop sprit och prostitution?
– Nej, precis. Vi har rutiner som brustit men det handlar också om kulturella skillnader som visats i det här.

Hur lät samtalet till Tyskland?
– Vi förklarade hur det låg till och vilken reaktion vi fått i Sverige och de respekterade detta. Men de står fortfarande för vad de har gjort och tycker att det är en bra annons, det får man säga.

(Resumé)

Vi var först (även om vi inte heter samma sak)

Det här är nog den roligaste och samtidigt den sorgligaste varumärkes/namingnyheten på länge: rörfirman Utube anser att sajten YouTube antingen ska byta namn eller på annat sätt se till så att Utube slipper strulet med att många går in på deras sajt och därmed skapar problem genom att trafiken blir för hög. Deras argument är att “de var tio år före”. Ett argument som åtminstone inte skulle hålla i Sverige. Och knappast ens i USA eftersom namnen faktiskt inte är lika. Så det hela kommer helt enkelt sluta i att en rörfirma med en ordinär sajt slänger ut pengar på dyra immaterialrättsadvokater. Och förlorar. (IDG.se)

En sidoeffekt kommer att bli att rörfirman kommer att få ännu mer “oönskad” trafik till sin sajt i samband med sin stämning mot YouTube. Lite att “farka” sig själv av misstag.

Nycomed och ACO får en apotekarnäsbränna

Apoteket kräver att Nycomed stoppar reklamen där Samuel Fröler blir lite Skärgårdsdoktorn igen. En extremt fånig reklamfilm som också nu fått Apoteket att reagera:

“Reklamfilmen är ägnad att bibringa konsumenterna den felaktiga uppfattningen att Apoteket AB skulle rekommendera Pantoloc i förhållande till andra läkemedel, vilket är särskilt allvarligt p.g.a. att det strider mot den opartiskhet vid marknadsföring Apoteket AB har att rätta sig efter”.

Samtidigt stoppas också ACO:s reklam för sin Medical-serie på begäran av L’Oreal. (Dagens Media)

Eftersom jag jobbar med företag som säljer via Apoteket har jag funderat över dessa två saker – Apoteket har mycket strikta regler när det gäller marknadsföring och design men ACO har hittills kunnat tänja mycket mer på de reglerna än andra företag.

Godis och idrott

Cloetta Fazer blir hårt åtgångna på grund av sin sponsring av barn- och ungdomsidrott. Föräldrar och konsumenttillskyndare menar att det är dubbelmoraliskt att marknadsföra godis gentemot barn som idrottar. (DN)

Kritikerna borde fundera över vem som de istället vill försöka få att sponsra dessa tävlingar. Eller är det bättre att tävlingarna inte blir av?