Monthly Archives: April 2008

Symptomatiskt

Jag kan inte hjälpa att tycka att rubrikval alltid är intressant. Dagens Media, som varit drivande för att skapa debatt runt Blondinbella och det media som förklarat att hon tjänar miljoner på sin blogg, drar upp en rubrik:

Fyra av tio ogillar bloggreklam

Problemet är att lika många anser att det inte spelar någon roll. Statistiskt innebär det snarare att det är den negativa delen som är osäker som riktmärke. Men eftersom vi alla måste driva våra varumärken så måste DM driva en bloggskeptisk linje. Fortfarande. Det är tråkigt.

Men undersökningen är intressant (oavsett hur journalister försöker att driva den för sina egna teser). För det som det visar är en förskjutning i hur pr-litterata många är. Och att framtidens blogg-pr och blogg-reklam måste bygga på en mycket högre grad av relevans. Pallin på Mahir gör ett vist pratminus:

Vår tes är att nästa bloggstjärnor blir de engagerade bloggare som håller hög kvalitet i en speciell kategori, såsom Bokhora och Taffel.se.

Själv tror jag inte att transparensen är behövd fullt ut, även om jag knappast kan se någon vinst i att begära att bloggare inte berättar att de fått saker från ett företag och uppmanats att testa dem. Jag tror att den lilla gruppen som Mahirs undersökning relaterar till: de som ser att placerade saker och reklam på en viss blogg faktiskt ökar trovärdigheten kan vara en riktgivare. För det handlar snarare om att skapa en känsla av att bloggaren är viktig, och att varumärket vill synas tillsammans med bloggaren. Genom att då satsa på mer nischade, ämnesinriktade och innehållstrovärdiga bloggar så skapas denna mer dynamiska syn på samspelet mellan innehållskreatörer och varumärken.

PS. Min kompanjon och vän Sofia diskuterar det på sin personliga blogg. DS.

Toppen (på väg ner eller av ett isberg)

I Millword Browns BrandZ rating för varumärken ser man klara tendenser att vi är på toppen (har varit) av en högkonjunktur. Liksom att hardware inte kan slå software längre – och att innehåll är det som räknas.

För högst upp, med en ökning på 30 %, ligger Google. Vilket knappast är märkligt och självklart väldigt web 2.0-ish. Google har lyckats att samla allt – reklamförsäljning som är relevant för såväl säljare som många gånger köpare (även om den svenska Adsense ibland skapar mycket märkliga kopplingar). Samtidigt väljer företaget att ge mycket tillbaka – bra tjänster som är gratis. Vill man ha verkligen allt kan man också få betala – men då snackar vi total integration med allt utom en direktkoppling till hjärnan. Tjänsterna fungerar, och har nyttoaspekter: inte alltid för alla men för vissa målgrupper. Och man har valt att låta dem finnas i ett öppet medielandskap med öppna API:s.

Apple har gjort ett extremt hopp och ökat sitt varumärkesvärde med 123 %. På vad? Innehåll och en design som skapar värde. För även om BrandZ-undersökningen själva fastnar i Apple som producenter av hårdvara (Ipod Touch, Iphone) och mjukvara (Leopard) så handlar det också om Itunes. Och att man om och om igen bevisar att man är världsbäst på att bygga ett lovemark.

Rena contentproviders, och som kan sägas ha häng på sociala medier (vilket ju Google också kan sägas ha) är exempelvis eBay på 65e plats men som tappat värde med tretton procent. Gissningsvis på grund av en utveckling av lokala och hyperlokala konkurrenter.

Nordiska varumärken som går bra är såklart Nokia som ökat sitt värde med 39 % och tar en nionde plats. H&M ligger på 66 plats och ett plus på 28 %. IKEA ligger på 86e plats med en ökning av varumärkesvärdet på 15 %.

De traditionella produktionsföretagen går finansiellt bra, men har missat branding som värdehöjare. De som ökat mest i segmentsöversikt är saker som hör med våra personliga varumärken (personal care +27 %, apparel +23 %, luxuary +24 % och mat/dryck (fast food +27 %, beer 24 %) medan finanssektorn inte ökat nämnvärt liksom bilindustrins ökning är modest. Intressant att notera är att retail-segmentet inte ökar så mycket. Starkast går dock mobiltelefoni- och tekniksegmenten på ökningar med över trettio procent. Det här är siffror som starkt indikerar både det digitala genomslaget men också att människor idag uppenbart har ett större intresse att koppla sina personliga varumärken till andra varumärken.

Intressant är att se att i princip alla på de översta platserna har ökat med mellan 15-39 % i värde. Eftersom Millward Brown också räknar in ett finansiellt värde ger det en klar indikation att varumärken idag står mitt i en högkonjunktur. Slutsatsen som BrandZ-undersökningen gör är att ett starkt varumärke faktiskt skapar värden som överlever en nedgång i konjunkturen. Och som vågar satsa på att vara relevanta för sina kunder.

(Källor: Brandz och där BrandZ 2008 Top 100 Ranking Report är en intressant läsning. Guardian tog upp pressmeddelandet och IDG gjorde en halvdan rewrite).

Svensk reklam ur ett amerikanskt perspektiv

Efter varje guldägg eller Cannes så brukar det gnällas över hur illa ställt det är med svensk reklam. Välgörande kan vara att läsa en amerikans syn på det, som fascineras över att ett sånt litet land faktiskt har så hög kreativitet, just nu när det kommer till digitala medier.

One risks cliché to note that Swedes tend to be more group-minded than Americans. But collaboration seems ingrained here. Add the fact that the companies are smaller and not big on hierarchies and you have all the ingredients for digitally inclined creative prowess. So there it is: nothing in the schnapps, just a simple (or really hard, depending on your culture) inclination to work together.

Ibland är väl helt enkelt ankdammen väl hybrisanfrätt…

Mobiloperatörernas girighet straffar sig

Vi vet att mobiltelefonen är den nya kommunikationscentralenheten. Hos Mindpark kan du hitta allsköns statistik om detta. Det är helt enkelt inget att diskutera.

Men svenska teleoperatörer verkar inte förstå det här. Själv använder jag min mobiltelefon till lika mycket datatrafik som till att ringa. Enligt den deal som jag gjorde med vårt handelsföretag så skulle det ingå 1 gb i det abbonnemang jag tog.

Det gjorde det inte. Det innebar att jag betalat 15kr/mb. Det är inte ens dyrt – det är rena fåneriet att ta såna priser. Samtidigt väljer teleoperatörerna att fundera över varför inte utvecklingen går fortare när det gäller att använda mobilen till mer än att ringa och skicka sms med…

När jag försökte ta reda på hur jag skulle få ett riktigt flatrate (fri surf hos Tele2) insåg jag också att det inte var deras primära intresse: jag hittade faktiskt inte det. Så jag fick lov att ringa. Först ringde jag till fakturaavdelningen för att diskutera vilket ansvar de ansåg sig ha att a) skicka ut fakturor flera månader i efterskott b) eftersom jag enligt säljaren skulle ha 1 gb/månad i överföring nu satt på fakturor som kostade 15 kr/mb. Jag fick inga vettiga svar av henne. När jag frågade vad som nu verkligen ingick i “Fri Surf” så förklarade hon att hon inte visste utan var tvungen att koppla över mig till “en annan avdelning”. Där jag blev sittande i telefonkö.

Jag är övertygad om att mobilen är den framtida datorn. Vi kommer inte vilja sitta fast vid de här burkarna utan röra oss, samtidigt som vi har tillgång till alla medieslag som tänkas kan. Problemet är att den användare som väljer att testa olika datatjänster, utan att skaffa datatrafiksabbonnemang, knappast lär fortsätta att använda dem efter att fakturan kommit.

Samtidigt som Tele2, Telia och de andra tar oerhört mycket betalt för sina tjänster så väljer de att fylla sina nät med såna tjänster. Men gör inte mycket för att skapa ett behov av dem, inte heller att skapa möjligheter att ha råd att använda dem.

Teleoperatörerna lever kvar i en analog värdering i att datatrafiken är ett komplement till teletrafiken. Idag är det inte så. Vad teleoperatörerna inte verkar inse är att deras girighet innebär incitament till en kraftig utbyggnad av gratis/billiga öppna wlan. Det innebär att deras framtida inkomster för teletjänster inte kommer att bli speciellt höga. Teleoperatörerna går samma öde till mötes som andra giriga segment: de skapar incitament att slippa använda sig av deras tjänster.

Liveblogg Disruptive Media Workshop Neville Hobson

Workshop with Neville Hobson

What is web 2.0? Second coming of the term. En video som förklarar web 2.0 – connecting people. Discussion about the term. It’s a complicated topic, it represents a challenge to many IT-people.

The IT-people is the key to get org’s to implement social media. If someone alienates IT-people it will not be upgrading 2.0.

The era of social computing. The social structure in which technology puts power in the hands of individuals and communities instead of institutions. The mobile is probably the most important device in the future. It is about to change the behaviors of people. The mobility is to a mindset-shift: everywhere is the workplace.

The mindset is changing the behaviors. The digital natives is clashing with the digital immigrants. The communication change: young – SMS, Twitter; older – email (and phone).

Seismic shifts:
Evolution – from read-only to read/write and sharing/giving.
Disrupting – traditional businesses and models
New companies, new ideas, new behaviors appearing to leverage the shifts.

If the phone is on; it’s okay.

Twitteriffics free version use advertising, relevant out of the using target group. The new trends in software dev. is on usage not on the sell pitch. The CTR-concept is probably changing to easier ways to market.

Critical Rules of engagement (engagement is one of the most over-used buzzword).

  1. Channel have fragmented
  2. Sources of trust have shifted
  3. Social media have arrived
  4. The consumer is in control
  5. Content creation and distributioin have been democratized
  6. You must reach the new influences
  7. Transparency is required
  8. Engage in the conversation or fail to communicate

The newspapers aren’t dead. The free editions is growing. Looking on the statistics (old) that some of the big blogs have the large reader-bases, compared to ordinary media.

The Edelman Trust Barometer.
Trust in businesses are higher than gov’s in 14 of 18 countries. US divide is largest divides. Mainstream media are the most widely used sources of info about companies. “Person like yourself” and experts continue to represent the most credible spokespeople.

The social customer manifesto. The reflection of the consumer.

I don’t want to do business with idiots.

The picture today:

  • Consumers, citizens, and employees – have changed
  • Don’t trust company speak
  • They fast-forward their PVRs through the interruptions
  • They pull content that interests them
  • They create their own content, original and mashups
  • They pay attention to (and are influenced by) word of mouth.

Annika disses TV4s nya Nyhetskanalen. Talking about the RSS-feeds blow out. People scans their RSS. The headlines is important since it’s the thing that you read.

An example: a guy do a podcast about his hood in London. Not a lot that are subscribing but he do it since he can.

BBC are going to offering user generated movies. A discussion of the intellectual properties thing. There will always be some technological securitythings on the intellectual property, the Utopia of non-DRM. Björn is not to sure. Telling about Rob Zombies test on the net.

The Facebook Fatigue. Putting up a lot of the platforms. Discussion on the geo-tagging/personal integrity. The UK CCTV-thing. Are we loosing privacy since we are trying too much to hide our private things.

A lot of the “problems” of harassement might be the perception of it. The individual have the choice on what to go online with. The problem can be to much closure – and it starts the fear on what to disclosure.

If you can do it on the real world – you can do it on the net.

Some cases. Chevrolet Tahoemashup. When it started they started to engage and make dialogue with the critics. Everyone participating in the the online conversation and the GM is pretty much win. But the thing is – everyone can take every content and do what they want with it. The old answer would have been to send cease or desist-letter. The new is to engage and connect.

Dove Onslaught. Not has had any criticism. Enourmous knowledge. The social media-approach. Unilever har dock fått kritik genom att de också producerar Axe som (hittills) gjort filmer typ den här. What happened was this:

Social media space: 1,3 million blog posts daily (18 per second), 100k new blogs daily (2 per second). But a lot is spam blogs.
More podcasts than global radio stations. Feedburner delivers 44k feeds. And of course Myspace 100 mil, 64 mil at Facebook and LinkedIn about 9 mil.

The consumer maybe in control. Jeff Jarvis role in Dell Hell as an example. They started One2One. Dell managed to turn it to a good outcome. Become an opinionplace, and works as a idea factory. Other topics except from the supportdiscussion. The Dell Ideastorm is even more progressive. The discussion on what to get back on the users engagement. The sharing/giving is one thing of the mindsetchange.

The disruption on the push-model of information might seem like a model of chaos. But it is a reversed push-model and mixed with reciprocal pulls. The page view-thing is RIP. The thinking is still on the quantity rather than the quality of the readers.

Some statistics (from nov):

  • 50% of biz some form of blogging
  • 64% of company blogs have been launched last 6 months
  • 31% state that blog has generated significant biz ops.
  • 55% moderate biz ops.
  • 63% of managers want to understand more how to benefit
  • 66% believe blogs becoming more influential as info source.

Use the tools to find the right people to get in contact and get on. Who is the keybloggers? Who is the hubs of their segment of the blogsphere? Hobson have built a blogdatabase on different segments.

To approach a blogger isn’t the same that approaching the journalist. The blogger is interested in his or hers personal (blog) brand when journalists are interested in the public and the objectivity.

If you’re not prepared – don’t ask people to write about it. And do not try the NDA-track.

Talk about the conditions for being publiced at bloggers. The best way is to disclose what it is all about. The discussion of objectiviness and trusthworthiness. To Neville means it’s the core of social media – through the transparency and disclosure. Maybe it is more important for the company to be a stealthmarketeer more than the trustworthiness of the blogger. Neville believes it is the other way around. He sees the disclosure in the old media as a new tendency.

The Deloitte Film Festival employment brandingjob. From internal to external – the brand marketing. Exempelvis Green Dot. An example; creativity, the available tools and the incentives (competition, motivational, award and stuff).

Next is about using content. Creative commons, social media news releases and social media newsroom. CC need to get real test-cases.

Neville is looking at Electrolux Social Media Newsroom. It’s basic but using the social mediathingys as tags and links to external things, and links to where the name is mentioned on the blogs. And RSS-feeds, bloglinks and the images on the flickr and the videos at Youtube. They too have the social bookmarking-share. The easier you let people understand your company and how to use the content, the more they will. The good thing of the social media press release is that it is not one single definition yet. They missed the target group in the way to use the content. Should one have comments to a press release? Is that a conversation piece? Not in the traditional writing way.

Neville Hobson thinks that the traditional press release is still needed for the old wires and Google juice. The wires aren’t up to the social media press releases yet.

GM Europe Social Media News Room. Using commentaries on the press releases and all the downloads of the GM. They using a blogroll with a lot of external blogs in the segment across Europe. Sharing links and a choice of print version. They also got related entries.

The social media press release from Ford Focus. Everything is not yet fab anywhere, since the standard isn’t yet set.

Leverage is with he who seizes the conversation, not the one who starts it or tries to control it. GMblog – using the Twitterbadge.

The communicator’s role: counsellor, adviser or guide – on communication not by blogging. Hands-off role – no anonymous ghost writing for the CEO. There is a massive difference between writing a speech or writing a personal posting on a blog. A leader should use about 30 % on communication.

The Dell Case
Direct2Dell:
objective: transparent, candid and timely communication. Results: 4 mil page views/week. Expanding in languages and areas of Dell business. About 100-200 comments/day.
Ideastorm:
objective: encourage ideas, feedback, input and dialogue. Result. 8k ideas generated, one mil unique users. 50k comments. 1500 comments/day.
Avoiding the credibility deficit. Listen actively, understand that social media tools enable real conversations and empower customers. When negative issues arise, deal with them head-on. Know that look, but don’t touch is not a successful strategy. Enter the conversation. Engaging the right way. Think like a customer (again), never underestimate the value of a sincere “I’m sorry” or a “thank you” with no strings attached. Remember that real conversations are two-way. Don’t try to bury the negatives. Answer the tough questions, and do so with honesty and transparency.
Why does it matter? Real conversations build real customer relationships. Social media tools help establish credibility and trust on a different level. Engaging directly will become an increasingly important competitive advantage.

Monitoring online conversations.
It’s not about numbers. It’s about the right people.
Approaches: DIY, consultant, agency, subscribe on monitoring service, contract a service.
What? References: your organization, products and service, key issues. Who use you social media props.? Connections to you? Are they talking about you?

Case issues. Absolut Vodka. Some of us thought it was… fun… First the Google stuff. Clean search, news search and blog search. Then Technorati, which is rather flaky. Blogpulse. Tweetscan.

Leverage the seismic shift.

Measuring ROI. Return the question: how do you measure the ROI on an employee newsletter.
How many visitors. Firsttimers, repeaters, uniques
Subscribers to RSS
Citations.
Comments.
Anectdotal commentary on what people think

Second Life. It’s a first step on the way to the 3D-Internet. Interesting playground. The IBM-case. All is experimental. Why? Because it is possible. Because it is fun. Because it is something else.

Social media is not the cure for cancer, but there is useful tools of communication. Everything is interlocking.

Social media på riktigt

När jag tittar på Bonos TED-talk från 2005 slår det mig att web 2.0 kan vara så mycket mer, så mycket viktigare än det vi ibland fastnar i – marknadsföring av produkter, tjäna pengar, entreprenörskap.

Hur skulle sociala medier faktiskt kunna vara en förändrande kraft mot mer rättvisa, mot mer mänskliga rättigheter?

It’s about human rights. The right to be human.

Sociala medier handlar om demokratisering: vilken galning som helst kan säga vad han/hon vill. Men det innebär också att vem som helst kan skapa vågor av opinion för viktiga frågor. De grundvärden som vi pratar om är just de värden som bygger rättvisa och demokrati:

  • presence
  • omnipresence
  • relevance
  • transparence
  • context
  • relation

Genom att använda kraften hos sociala medier, genom att bygga ett starkt momentum kan varje liten del bli en förändring. Det som Bono pratar om runt one.org och hans önskningar om mediaplats – det finns här.

Redan idag sker mycket sådant. Grupper på Facebook har genomslag, NGOs bloggar och berättar verkligheten, Plan Sverige använder Bambuser och Rädda Barnen ska satsa på sociala media. Problemet är att man fortfarande många gånger inte använder det utifrån de förutsättningar själva mediet ger. Det är vi strateger som måste tänka ett steg längre – det som vi faktiskt tror på som marknadsföringskanal, som demokratisering av det offentliga samtalet: det kan bli en global förändring.

Vi har idag teknik som faktiskt kan göra skillnad. Frågan är väl snarare om vi är beredda att använda oss av den och ge den innehåll som berör och skapar handling för världen?

Hur man än vänder sig så har man ändan bak

Coca Cola är kanske ett företag vars handlande inte alltid är så intressant: varumärket är trots alla idiotier företaget gjort urstarkt. Men i samband med OS-eldens turné har de fått det lite bökigt. Från tibetanska frihetskrafter får man kritik för att sponsra OS i Beijing. Och Kina väljer att förklara att företaget stödjer tibetanska upproret på grund av deras “munkannons“.

Disruptive utan mig

På Berns pågår Disruptive Media. Där skulle jag ha varit om inte en riktigt elak förkylning satt P för det. Känns inte speciellt kul. Däremot kan man följa det via diverse livebloggande (Sofia livebloggar på SSBD), livebambusande och följa jaikubackchannel. Själv ska jag bädda ner mig för att försöka ta griståget imorgon bitti och vara med på Neville Hobsons workshop.

Jardenberg är också sjuk.

Social Media Fatigue

Det är inget nytt. Men som vanligt kan det kännas som om den svenska nätvärlden tror att vi uppfinner allt. Det är mycket prat om att “logga ur” och “jacka ur”. Bland annat skriver Brit om det, och visar på hur såväl Scoble som Owyang. Och visst är det onekligen invecklat, hopkopplat mm. Andrew Shuttleworth har gjort ett flödesdiagram över sitt eget web 2.0 som knappast skulle vara enklare om många av oss andra satte upp det. New York Times har hittat en infallsvinkel där de förklarar att professionellt bloggande är farligt. Och generellt så handlar den nya uppkopplade världen om något nytt:

…the Internet has changed the nature of work, allowing people to set up virtual offices and work from anywhere at any time. That flexibility has a downside, in that workers are always a click away from the burdens of the office.

Det som också har kallats social media burnout handlar i grunden ändå om människans eget behov av att “tillhöra”. Och de sociala medierna återskapar klanerna, men idag är du inne eller ute beroende på egna val. Nätet har via web 2.0-utvecklingen blivit en meritokrati. Det skapar självklart en annan sorts “stress” – att alltid se till att bevisa sin plats i något nätverk.

Enligt vissa så är det digital natives som visar vägen. Jag tror det också är ett felslut, som tolkas fram utifrån ett immigrantperspektiv.

Själv har jag varit mer eller mindre uppkopplad sedan 1995. Självklart handlar det ibland om att hinna först, och att inte hamna i bakvattnet av flödet som hela tiden pågår. Samtidigt så är det mitt sätt att vara social. Jag tror inte att tröttheten beror på sociala medier i sig – utan helt enkelt att vi idag behöver en funktionell mashup-tjänst, som samlar alla våra feeds, där våra vänners feeds finns osv. Idag sker utvecklingen framförallt här: Friendfeed och Socialthing är bara två exempel på startups som (delvis) svarar upp mot det behovet. Att alla skulle leva i det här lika intensivt som många av oss evangelister och early adopters gör är inte troligt. Men alla kommer att göra något eller några saker.

Kommer de att drabbas av social media fatigue? Antagligen inte. Finns det någon printtidnings-fatigue? Inte? Varför inte det?

Uppdatering: Microblogging via Twitter, som under senaste halvåret fått en fullständig explosionsartad utveckling har också drabbats av en fatigue. Exempelvis jämför Ilya Vedrashko på MIT Ad Lab det med galenskap och valde att kliva av:

It’s like one moment you have hundreds of canaries in your room, and then suddenly someone turns them all off.
It’s quieter, and everything makes a lot more sense, too.

(se också Gapingvoid teckningen – Hugh är sannerligen en sanningssägare)

Jag tror än en gång att det handlar om två skilda saker:

  • early adopters är extremt trendkänsliga. Just nu gäller trenden “urjackning”. Fine, men se det inte som något som håller länge. Det här (vi) är människor som är beroende av det sociala, av att synas och kunna dela våra tankar och liv.
  • Varje ny tjänst måste själv kunna förklara sin nytta. Och alla har inte samma behov. Därmed kommer det alltid vara så att vissa faktiskt jackar ur vissa tjänster – när dessa inte fyller något behov.

Uppdatering: SvD väljer att låta Blondinbella berätta om hur stressad hon är och en psykolog uttala sig:

Det finns en gränslöshet med internet och bloggande som kan leda till stor stress. Möjligheten finns att hela tiden göra mer, och det gäller att personen har tydliga gränssättningar i sig själv…
Även den publika faktorn spelar in. Interaktiviteten, det ständiga gensvaret och kravet att vara påläst ökar stressen
-Det blir en prestationsbaserad självkänsla som bloggen tillfredsställer. Och för att självkänslan ska hållas uppe är man beroende av vad andra läser och tycker…
-Problemet blir att människovärdet bygger på en prestation i stället på hur man är som person.

Alltså: meritokrati. Nytt? Knappast. Bara att det är i en digital kontext. Att man blir stressad av att behöva göra ett bra jobb, att behöva vara påläst och hela tiden vara påpassad är ju faktiskt vardag för de flesta konsulter. Att bloggande skulle vara unikt i detta är mest en konstig vinkling från medierna.

Det digitala livet


Jocke har fångat när vår gamla vana vid att den som kommenterar något som händer “i rummet” alltid är där. Det här är ett bra exempel på vad jag menar med “IRL” – att det analoga och digitala livet flyter ihop. En backchannel på ett event är inte längre bara till för dem som fysiskt bevistar eventet – utan lika mycket så bevistas idag (genom Bambuser) lika mycket av personer som sitter vid datorn och tittar och lyssnar.

Godmorgon en ny skön värld

Björn Mellstrand skriver om branschglidningen och vi är rätt överens om världsbild och verkligheten han och jag.

Det är också ett bevis på att PR och reklam är beroende av varandra. Om de samverkar gör störst nytta och är mest effektiva.
Denna utveckling är en väckarklocka för de delar av PR-branschen som tror att det bara är PR-byråer som sysslar med PR.

En viktig del i den här utvecklingen beror också på en grundläggande förändring i såväl medielandskap som hos konsumenter/mottagare. Ett sk “disruptivt” medielandskap, där varje media idag delas upp och gör många fler saker än att vara ett “media” i meningen “sändare av information” behövs samordning. När relationer blir det som är allra viktigast för en konsuments beslutsunderlag, och när dessa relationer handlar lika mycket om digitala som om analoga relationer, blir reklam och PR två oundgängliga delar för marknadskommunikation. Som Seth Godin säger i en tidig postning:

Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity.

Precis som att Björn påpekar att PR-branschen under flera år försökt att förklara att reklam inte behövs så har det funnits starka röster i reklambranschen som försökt att negligera PR. Det är lika korkat oavsett vilken sida som gör det. Den exploderande utvecklingen av sociala medier, konsumenterna som såväl reklam- som PR-litterata och den springande nödvändigheten av att hitta rätt målgrupp, att förminska spillet gör att vi faktiskt måste se oss som delar av en marknadskommunikationsbransch.

Idag är inte marknadsföring = reklam och marknadskommunikation = PR. Det är både och i en rejäl röra – en röra som vi måste hantera och förädla än mer. Eftersom jag för tillfället jobbar i nätverk med PR-byrå så inser jag hur mycket vi har att lära varandra, och hur stor nytta vi kan ha av varandra när vi faktiskt ser våra enskilda roller som en del i en process av marknadsföring/marknadskommunikation.
Vi kan inte göra det utan PR. Och jag tror faktiskt inte att PR-branschen kan klara sig utan oss i reklambranschen.

Så välkommen nya sköna värld. Välkomna till reklambranschen PR-byråer.

Uppdatering: Veckans Rester har både fel och rätt när han drar en bredsida mot vår bransch. Dels tror jag inte på att det i längden kommer vara möjligt för ett varumärke att bara satsa på icke-betald media, och dels handlar reklam om mycket mer än om just köpt media (annonser, reklamfilm etc.). De högsvansade uttalandena om att man inte behöver reklam (nu senast Mockfjärds fönster. Och den som läst olika villatidningar vet att det företaget gör rejält mycket reklam…) kommer i ett läge att inse att det faktiskt handlar om att integrera alla disciplinerna.

Ett wasst opus

Fredrik Wass har skrivit en lång artikel i tidningen Fokus som tar ett rejält tag runt webb 2.0, sociala medier och vad som bland vissa av oss kallas “molnet”. Jag har skummat den men tänker vara analog och köpa tidningen (för att stödja Fokus utgivning) men artiken finns också ute. Läs den. Bakgrunden har Fredrik självklart bloggat om här. Jag vågar säga att Fredrik Wass är en av de viktigaste personerna i “molnet” för att göra sociala medierna och webb 2.0 förståeliga i vissa segment av den i övrigt analoga världen.

Nya akronymer

Min personliga upplevelse genom åren är att mitt internetliv och mitt analoga liv egentligen inte har något större skillnad. Jag läste en undersökning (letar länk) om att digital natives tenderar att uppleva att det inte är någon skillnad: allt är IRL.

Så varför ska vi välja att kalla det analoga livet för det “riktiga”? Idag är vi många som jobbar med andra personer mer eller mindre enbart med hjälp av digitala mediekanaler. De flesta av mina kompisar finns fysiskt långt bort men bara en skärmlängd bort i den digitala verkligheten.

Så mitt förslag till nya akronymer är:

  • IAL
  • IDL

Så kan vi låta IRL vara … livet.

Spännande transparens

Det är inget att hymla om att jag gillar Miami och fr a så gillar jag lord Fredruk aka Kontaktmannen. Än mer när jag läser hans senaste postning där han uppmanar sina tidigare anställda att faktiskt berätta hur han varit som byråledare. Att de som tycker han var sämst antagligen inte riktigt har guts att säga det är kanske en annan sak :).

Bäst just nu…

…tycker jag att reklamkampanjen för Västerbottenost är. Det är storytelling på riktigt. Det andas hur Burträskborna är stolta över sin ost, och själva hittar på förklaringar varför osten är så unik. Det andas engagemang och passion för sin produkt. John Doe Worldwide har gjort något som borde ligga bra till i reklamtävlingarna 2008, och visa effekt på varumärkeskännedomen, Bobfilm har producerat det på ett sätt som aldrig ramlar över kanten. Även om det till viss del påminner om Volvos Mysteriet på Dalarö-viral.

Det känns väldigt roligt att få göra en kampanj som är autentisk och att ha ett varumärke som har sin egen historia. Det här ligger helt i vår linje att vara äkta

Autencitet, verkligheten utan filter (nåja…) och möjligheten att faktiskt känna igen Burträsk och Burträskborna. Det man kunnat önska är att man låtit sajten bli mindre förväntad och mer social webb. Ett exempel kunde varit att utmana folk att komma på förklaringar varför Västerbottenost inte kan tillverkas någon annanstans.

Uppdatering: Sämst är nog Byggnads “Fack you”-kampanj. Gammalt skämt, direkt mot människors valfrihet. Lågt.

Pengar eller bra reklam

Joakim Jonasson är tillbaka. Och förklarar att den låga nivån på svensk reklam, bortsett från webbprojekt, handlar om två saker:

  • rädda reklambyråchefer

    Han är trött på att byråerna tycks ledas av män som till varje pris vill vara politiskt korrekta, som inte officiellt åtminstone vågar ha någon egen åsikt.
    Han tycker att byråcheferna borde ställa sig frågan om de primärt är ute efter att tjäna pengar eller att producera bra reklam.

  • Forsman & Bodenfors hegemoni

    Forsman & Bodenfors har varit rasande skickliga på att producera klassisk reklam, inte tal om annat, men de har inte brutit nya vägar. Och eftersom F&B varit den måttstock som andra mätt sig med så har vi fått den reklam vi nu ser, där inget, med något undantag, sticker ut,

Även om Jocke Jonasson kan hamna i samma gnällfack som Lars Hall och många av de andra gamla så finns det substans i den kritik han för fram. För det är onekligen så att det finns en stark strömlinjeform. Och oavsett om den handlar om F&B, rädsla eller att branschen mer och mer består av elever som gått samma skola, samma linje, så måste man lyfta blicken.

En bra artikel, och intressant är att Young Rascal inte är någon mainstreamprodukt utan en välgjord spinoff-bloggtidning från förlaget.

Uppdatering: Huvudjuryns ordförande Jan Nord är också negativ till dagens svenska reklam. Hans recept skriver jag under på vilken dag i veckan:

Alla företag som sysslar med kommunikation måste rekrytera lite bredare för att få in fler udda personligheter i branschen. Det kanske är viktigare att en person har något intressant att berätta, än att han eller hon har den perfekta utbildningen. Det är också branschens ansvar att bygga upp kreativa miljöer där folk får utrymme och vågar lite mer.

Arkitektkopias giveaway


Jag gillar Arkitektkopia. Fr a hittade jag igår en spännande person som jobbar på “vårt” kontor som helt klart är inne på att jobba integrerat och på ett smart sätt med variabeldata.

När jag imorse packade upp “goodie-bagen” så log jag lite över deras inlaga. Kanske inte så vältänkt att i en tub med påskriften “Vi är beroende av dig” lägga i en liten flaska sprit…

I följebrevet förklarar företaget att man vill ge ett “helrör” för inspiration. Helröret måste ha krympt i tvätten :)

And the winners are…

Gyllene Hästar gick till Ejendahls i B2B, byrå Ehrenstråhle, till Idre Fjäll och byrå Spenat, och till Region Dalarna och byrån Bangalore (enda dalabyrån som vann).

En intressant utveckling. Det visar att det inte längre finns en regional bransch som använder varandra – företagen jobbar med byråer oavsett var de ligger. Vilket bör få oss byråer att jobba på ett nytt sätt – att inte stirra oss blinda på regionen och de företagen utan arbeta utifrån vad vi kan göra för varje företag.

Uppdatering: Ibland blir det roligt när man tar saker ur sin kontext. Kanske borde MiD använda Jan Nords uttalande:

Dalarna behövs nog också. Man kan inte alltid göra rätt. Jag tror det vore bra om man också vågade göra fel ibland.