Category Archives: Blog

Ett linkbait men ändå

Den nya enkla bloggen Macrykten (vars nivå på ryktesspridningen är ungefär på skolgårdsnivå) väljer att dissa mina automatlänkningar från del.icio.us – men bryr sig självklart inte om andra inlägg. Det må vara hänt – men Andreas Hassellöf som står bakom den (och som verkar inte riktigt ha tålamod med bloggande) är tillräckligt inbilsk för att inte inse att sociala medier handlar om att konversera – att ge fan i att tillåta kommentarer som är kritiska är inte att jobba med sociala medier.

Uppdatering: Ah, nu förstår jag. Regdex och ett gäng scripts så har han fixat en blogg som helt enkelt snor inlägg – och dissar dem automatiskt. Underlig idé. See you in the Akismet fandango, idiot.

Kontaktmannen har råkat ut för en annan som totalt missat det här med kommentarer och använder sin wordpressblog till megafånerier: YAP.

Uppenbarligen en IT-människa och efter de senaste veckornas idiotiska händelser i ett av våra sociala medie-projekt så är jag inte förvånad.

Det verkar som om sommaren är årstiden för troll och personer som inte förstår vad en blogg faktiskt är. De borde kanske gå våra kurser?

Vad ska jag med Researcher till?

Researcher har funnits sedan 2002, även om arkivet är till januari 2003 då första året var lite si och så med öppenheten för bloggen. Under senaste året har det hänt mycket: ett antal byråer har startat sina egna bloggar och därmed kan de ha en högre mängd postningar (kollaboration är bra), Reklamfeber och andra bloggar som i princip endast puffar ut kampanjer utan analys kom till – och petade bort Researcher ur mångas sinne. Sen har mitt liv förändrats: jag är nu delägare och creative planner på en byrå som går som tåget. Jag sitter i styrelsen för MID och jag jobbar som föreläsare och strateg runt sociala medier tillsammans med bland annat JMW Kommunikation. Samtidigt har min andra blogg vuxit: Deepedition.com är numera relativt välsedd som såväl politisk som allmän blogg. Jag och Sofia startade Same Same But Different som i vissa fall tar upp frågor som annars antagligen skulle hamnat på Researcher.

Så frågan är nu: vad ska jag med Researcher till?

Och samtidigt vill jag fråga de (få) som fortfarande läser den: vad vill ni att jag ska göra med Researcher? Jag ser ett antal möjligheter:

  1. Fortsätta som förut. Postningar sker då och då.
  2. Försöka att hitta andra som också vill skriva på Researcher och låta det bli en collaborative blog
  3. Lägga ner rakt av. Inse att Researcher gjort sitt som den första bloggen om reklam på svenska.
  4. Låta Researcher gå in i deepedition.com som en egen kategori.
  5. Sälja den.

Berätta vad ni tycker – hjälp mig ta ett beslut.

Stolta

Stolt är jag över min kära Sofia (aka Mymlan) som är med i Medievärlden. Det är också skojigt att vårt bloggprojekt Same Same But Different får uppmärksamhet. Det var en förflugen idé utifrån en tanke om att nischade bloggar kan skapa sig en läsarskara som är mer kvalitativ (som finner innehållet relevant) än kvantitativ, att det vore kul att göra något med Sofia utifrån vårt gemensamma intresse för sociala medier, men våra olika utgångspunkter som marknadsförare respektive journalist. Båda med relationer av “old media” men på olika sätt.

Apropå stolta så tror jag att Jeffrey och gänget på Manolo är det. De har sålt sin blogg till till Egmont. Björn berättar lite tankar hos Bison och Tomas utvecklar det på IW. Det är nu det börjar.

Intressant är också att Bison kommer att intervjua Stina Honkamaa, vd för Google Sverige och Nicklas Lundblad, europeisk policy manager för Google. Och de gör det exklusivt för en mediablogg, och kör “open source”-frågor via Jaiku. Kul för Fredrik och kul för oss som gillar nya medier.

Symptomatiskt

Jag kan inte hjälpa att tycka att rubrikval alltid är intressant. Dagens Media, som varit drivande för att skapa debatt runt Blondinbella och det media som förklarat att hon tjänar miljoner på sin blogg, drar upp en rubrik:

Fyra av tio ogillar bloggreklam

Problemet är att lika många anser att det inte spelar någon roll. Statistiskt innebär det snarare att det är den negativa delen som är osäker som riktmärke. Men eftersom vi alla måste driva våra varumärken så måste DM driva en bloggskeptisk linje. Fortfarande. Det är tråkigt.

Men undersökningen är intressant (oavsett hur journalister försöker att driva den för sina egna teser). För det som det visar är en förskjutning i hur pr-litterata många är. Och att framtidens blogg-pr och blogg-reklam måste bygga på en mycket högre grad av relevans. Pallin på Mahir gör ett vist pratminus:

Vår tes är att nästa bloggstjärnor blir de engagerade bloggare som håller hög kvalitet i en speciell kategori, såsom Bokhora och Taffel.se.

Själv tror jag inte att transparensen är behövd fullt ut, även om jag knappast kan se någon vinst i att begära att bloggare inte berättar att de fått saker från ett företag och uppmanats att testa dem. Jag tror att den lilla gruppen som Mahirs undersökning relaterar till: de som ser att placerade saker och reklam på en viss blogg faktiskt ökar trovärdigheten kan vara en riktgivare. För det handlar snarare om att skapa en känsla av att bloggaren är viktig, och att varumärket vill synas tillsammans med bloggaren. Genom att då satsa på mer nischade, ämnesinriktade och innehållstrovärdiga bloggar så skapas denna mer dynamiska syn på samspelet mellan innehållskreatörer och varumärken.

PS. Min kompanjon och vän Sofia diskuterar det på sin personliga blogg. DS.

Att behålla de bästa

Efter Bringéusaffären (om det hela i stridens hetta har jag skrivit på deepedition.com) så är det många i branschen som känner oro. Självklart jag också. Jag har under sex år dissat och bashat branschmedierna, företag som gör fel beslut i sina kontakter med sina kunder osv. På min andra blogg, den mer privata (eller personligt hållna) har jag skrivit åsikter som inte är comme il faut för PK-aktiga och rädda pressmänniskor. Precis som Brit påpekar så har jag fått försvara min blogg och mitt bloggande många gånger; först utifrån att det var något konstigt, sen utifrån att jag gjorde det och nu utifrån det jag skriver. Måhända är bloggarna fortfarande en marginell företeelse men onekligen tar vi oss in mot kärnan – om inte annat visar hela Bringéus-affären just detta.

Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Utan att de bästa kreativa hjärnorna, de mest flagranta strategerna knappast kan få några jobb utifrån det sätt som P&G nu anser vara det rätta. För det är ofta människor med liten kunskap om hur man är politiskt korrekt och ofta högljudda åsiktsmaskiner som gärna pratar (eller skriver) först och om de har tid att ens göra det, tänker sedan. Och det skulle knappast vara svårt att hitta såväl korkade som utanför sin kontext “kränkande” uttalanden från såväl mig som många andra inom branschen.

När man tittar på en ny generation av blivande anställda så är det några saker som är intressanta: de är individualister, jobbet är inte allt och de är otrogna mot sina varumärken om inte varumärket uppfyller det som förväntas. Det är också individer som vet sitt värde. Varje person blir mer och mer ett personligt varumärke. Det innebär att de vill inte ägas utan äga. Det vill säga (när det gäller employment branding): ett företag kan inte äga sina anställdas tankar – inte ens deras tid, utan det hela handlar om att företaget måste göra det värdefullt och meningsfullt för sina anställda att göra goda saker för företaget. Om företaget väljer att tysta sin medarbetare kommer den medarbetaren knappast att älska företaget mer, eller tiga still utan vid bästa tillfälle berätta om vad som hänt och dissa företaget. Så employer branding handlar om samma saker som annan branding: att skapa en positiv relation där varumärkets erbjudande fyller de behov konsumenten/arbetstagaren faktiskt har. I grunden handlar det helt enkelt om ett grundläggande paradigmskifte i hur vi ser på anställda: om den anställde förut var till för företaget som en del av ett kollektiv så är vi idag på väg mot en syn där företaget är till för den enskilda individen som väljer att lägga sin tid och sin kunskap till företagets förfogande.

Utifrån detta är P&G:s handlande huvudlöst. Och frågan är hur man i slutänden tänker sig, som företag med mycket strikta uppförandekoder och regler mot bloggande och sociala nätverk, att behålla de allra bästa. En vis man sa till mig, när det gällde kreativt arbete, att “alla företag behöver en Zlatan, men Zlatan måste få vara Zlatan annars byter han lag”.

Jag tror helt enkelt att ett sånt här handlande inte skyddar varumärket utan skadar det. I längden eftersom det innebär att de bästa, men ibland vildaste, hjärnorna helt enkelt inte kommer vilja underställa sig såna här regler. Oavsett om personen syns eller inte så krävs det starka personligheter, med hög kreativ relevans och personlig integritet för att ett varumärke ska växa sig starkt och intressant imagemässigt. Det gör inte P&G just nu.

Annika Lidne har skrivit om ungefär samma saker under dagen. Läsvärt utifrån att hon analyserar det i tre perspektiv: bloggaren, media och företaget. Senare under dagen kommer antagligen en postning på Same Same But Different runt media och bloggar med utgångspunkt i Bringeusaffären.

Researcher goes short

Lite smått och gott så här på söndagseftermiddagen:

Ulrica har hittat ett exempel där instore marketing inte riktigt fungerar…

Ξ

Torstensson förklarar användargenererade communities:

“Man är i communities för att ladda upp, umgås och skriva. Ha kul.[...]Det finns också andra drivkrafter som ego och uppmärksamhet. Som exempelvis bloggare kan det vara att synas på många ställen.”

Ξ

Jerry Silwer har samlat ihop sju saker om bloggar (och sociala medier) som han menar är viktiga att tänka på och som många missar. Jag tycker dels att en del är lite självklara och en del som känns som om han träffar vid sidan av ämnet. Men några är mycket viktiga:

2. Att starta en egen blogg är det sista din organisation ska göra – inte det första
Innan du eller din organisation startar en blogg måste det internt finnas en kännedom om hur de sociala medierna påverkar dig idag.[...]

Det han egentligen säger är grunden för all marknadsföring: om man inte vet vad ens varumärke står för ska man börja där istället för att försöka att operativt marknadsföra varumärket och under tiden fylla det med värden – då finns det en fara att värdena inte blir de egna utan någon annans.

6. Det behöver inte vara privat, men det måste vara personligt
Vem är det som skriver bloggen? Vem har startat nätverket på Facebook? Vet vi inte vem du är, då bryr vi oss inte. Du kan absolut vara anonym, men då blir det än viktigare att det du skriver osar av personlighet och hemligheten om vem du är måste addera till upplevelsen av att läsa det du skriver. Det privata kan du lämna därhän, men kom ihåg att det knappast finns något tråkigare i bloggosfären än avhumanifierade organisationsbloggar utan undertecknare.

All marknadsföring måste skaffa sig ett förhållningssätt till det personliga. “Live your brand” är inget annat än att faktiskt göra just det. Det personliga kan antingen vara att berätta en sannare bild (typ Dove) och därmed ge en bild av vad varumärket vill stå för, eller skapa en historia och ikoner (typ Heidis etc) som skapar en känsla och ett lovemark.

Ξ

Directly from the horse’s mouth? JMWs blogg berättar om hur PR-byrån Blinn har listat de tio vanligaste lögnerna som en PR-byrå säger sina kunder. Undrar hur bra det är att faktiskt göra en sån lista som PR-byrå…

Ξ

Vassa Eggen har läst Jupiter Research-undersökning om SEO vars slutsats lite tillspetsat är:

“Sök är inte längre en tilläggs-grej för marknadsförare. /…/ Det är fronten och kärnan. Sök är en kraftfull kanal på egen hand, men effekten är mångdubblad när den kombineras med offline-kanaler.”

Det intressanta är att en majoritet av sökningarna skapats genom “offline”reklam, dvs. en integrerad reklammix är nödvändig. Frågan är dock om det här kommer att förändras snabbt eller sakta i takt med att onlinereklamen ökar. Å andra sidan: onlinereklamen behöver inte SEO på samma sätt.

Bison nominerad till årets nättidskrift

Fredrik Wass, och hans blog Bisonblog.se, en av Researchers gamla blogkollegor har blivit nominerad till Årets nättidskrift tillsammans med Niklas Svenssons projekt Politikerbloggen. Mycket roligt att Fredrik blir uppmärksammad för det mycket långa arbete han lagt ner på att skriva en blog om marknadsföring och medier med hög kvalitet.

Fredrik kommer också att delta i paneldebatten på Omform på måndag.

Många bloggar blir det. Och Facebook.

En intressant siffra är den sista i JMWs/Cints undersökning om sociala medier: 15 % av de tillfrågade har en egen blogg. Eftersom undersökningen har statistiskt fog så innebär det att cirka femton procent av svenskarna har en blogg! Och ökningen är fascinerande: augusti 2005 förklarade IW att det fanns 18000 bloggar i Sverige. Primelabs kartläggning i början av 2007 räknar med någonstans runt 100000 bloggar. Johan Larssons tjänst Nyligen.se pingas av över 35000 bloggar medan Bloggportalen indexerar ca 15500 stycken. Jag bryr mig inte ens om att försöka hitta en vettig siffra på antal bloggar i världen…

Undersökningen drar också intressanta slutsatser om Facebooks funktion framförallt när det gäller äldre nätanvändares inställning till sociala medier:

Facebook har en pedagogisk uppgift. Facebook har gjort framför allt nya, äldre målgrupper intresserade av sociala medier.

Redan idag räknar man med att var fjärde svensk använder någon sorts social media – störst är MSN med sina 72 % men Facebook har gjort en rejäl upphämtning bara på någon månad.

Varför?

Nina säger Hej då! med hänvisning till kunder och arbetskamrater. Det låter rätt dumt.

Det har varit mycket diskussioner tidigare om varför planners ofta är de reklamare som bloggar. Jag tycker inte det är konstigt – vår uppgift är inte att vara kundrätt utan att vara konsumenträtt – i vårt uppdrag kan ligga att säga åt vår kund att den faktiskt har fel. Det är en viktig sak som jag hoppas inte glöms bort.

En kuf flera RvdB

Härmed utnämns RvdB till kuf. För jag fattar ärligt talat inte vad han har att bli upprörd över. Som vanligt anser han sig kunna generellt förklara hur alla bloggare är:

Svenska bloggare är ett gäng misslyckade journalister som med sin telefonfobi eliminerar sig själva till en matrixklonad kör av rövslickande kommentatorer som skulle göra Arne Hegerfors ytterst välförtjänt av världens längsta guldgrävspade i jämförelse.

Observera att RvdB skriver “svenska” bloggare. Själv undrar jag hur han får ihop det logiskt eftersom han själv numera är en “bloggare” – är han och de andra på Dagens Medias Köksveckan med andra ord misslyckade journalister med telefonfobi? Uppenbarligen. Eller så är de inte svenska.

Bra saker från underifrån

Jerry Silfwer skriver en blogg som är läsvärd. Bland annat smäller han på RvdB och dennes lätt Guillouska uttalande om att “bloggare är kastrerade journalister”. Ett uttalande som i sig blir nästan absurt eftersom det innehåller följande:

Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial

Särskilt om man betänker Dagens Medias egna hårda arbete med att hitta eget källmaterial och deras teknik när det gäller telefonintervjuer. Dock – Silfwer gör en mycket snygg och genomtänkt postning som är en snygg slapping mot RvdB:

Rolf kanske borde hitta en ödmjukare stans och fråga sig vad som egentligen är dagens media?

Bulls eye.

Bloggaren TBFKEM gör mig uppmärksam på artikeln Mat i minoritet som visar på hur svenska handlare (och reklamare) missar att göra reklam specifikt riktad mot målgrupper som kan tänkas vara intresserade av mat från “sin” kultur och istället gör det till en ytterligare del i ett mellanmjölkigt svenskt utbud. TBFKEM analyserar det hela:

Aktörerna i svensk reklam är så homogena; svensk heterosexuell medelklass i yngre medelåldern, såtillvida det inte är en produkt som specifikt riktar sig till ett äldre segment (rynkkrämer). Det är som om de ansvariga tror att om man har äldre kvinnor, mörkhyade, homosexuella, handikappade i en reklam så skräms alla andra konsumenter bort.

Tyvärr har hon nog alltför rätt. De som faktiskt till viss del vågat att testa det är Tele2, vars reklam visserligen var anskrämligt ful och jag irriterades över det lite lätt flagranta fördomsfulla i att skriva medvetet dålig svenska, men som ändå på något sätt handlade om att rikta sig mot någon annan än medelsvensken.

Tidigare har TBFKEM gjort en solklar analys av “kupongeländet“:

Kunderna gillar inte alls att klippa kuponger. Kunderna gillar låga priser. Det bästa sättet att få låga priser är att klippa de fåniga kupongerna. Det är därför det kommer in så många kuponger varje vecka.

Bloggaren är inte köpt

Alexander Mason, medieanalytiker på Observer ((som snart byter namn till Cision)), oroar sig för bloggosfären och att många bloggare kan komma att börja att skriva för att öka trafiken till sina AdSense- och Tradedoubler-bestyckade och därmed styras av det istället för något (av Mason icke-definierat) intressant för läsarna. Mason menar att det är ett stort problem ännu i sin linda och ser att det negativa är:

I förlängningen innebär detta att det finns en risk att etablerade medier som DN och SvD kommer att styra bloggosfärens innehåll allt mer. Den alternativa agendan som bloggosfären vill representera riskerar att endast bli en förlängning av de traditionella mediernas agenda.

Det Mason ser som möjligheten är att bloggosfären kommer att genomgå en självsanering för att därmed behålla “trovärdighet och rätten att sätta sin egen agenda”. (Aftonbladet ((Med den uselt och felaktiga rubriken: “Bloggaren är köpt”. Inte oväntat från Aftonbladet.)). Bisonblog skriver också om det och har gett ett annat perspektiv här.)

Alexander Mason går fel. Dels förutsätter han att bloggosfären fortfarande är intresserade av “den alternativa agendan”. Mason utgår från ett perspektiv av bloggosfären som ett gräsrotsjournalistiskt “annat” men missar att bloggosfären är gigantisk och där den “alternativa agendan” drivs av några få – inte av alla. Hans oro är utgår helt enkelt utifrån en felaktig förutfattad mening om vad bloggandet är – inte utifrån vad som faktiskt sker.

Sedan verkar han missa att bloggandet alltid kommenterat det som händer – och därmed till viss del “styrts” av vilka nyhetsvärderingar som mainstreammedia gör. Det är inte konstigt – och själv kan jag snarare oroas om bloggare var ointresserade av att ge sitt perspektiv på de nyheter som många andra läser. Det är snarare att det är här den “alternativa agendan” finns – att personer enkelt kan göra sin åsikt hörd om de nyheter som alla andra också får till livs. I det fallet är Twingly och Knuff möjligheter för den agendan.

Slutligen verkar Mason leva i en isolerad svensk bloggosfär eftersom de frågor han tar upp är enkla att kontrollera genom att titta på de stora amerikanska bloggarna som gör pengar på sin annonsering. Dessa bloggar har inte nämnvärt förändrat sitt innehåll eller uppenbart valt att självcensurera sig – eftersom de insett att det är innehållet som drar läsare tillbaka. En blogg måste helt enkelt hålla sin egen agenda, och välja att vara öppen med sina eventuella kopplingar till annonsörer och nätverk eftersom man annars förlorar sina återkommande läsare. Det är enkel medieteori som även är tillämplig på bloggandet: om läsaren inte gillar det som skrivs kommer de inte läsa det. Och då är det strunt samma vilka annonsörer eller stealth marketing-produkter som man försöker att använda – det ger inga pengar om ingen läser postningarna. Jag har tidigare skrivit om detta (bland annat här) – och menat att en bloggare gör bäst i att spela med öppna kort för trovärdigheten är hans/hennes viktigaste tillgång.

Så vad Mason gör i sin debattartikel ((förutom att försöka att fylla platsen som “bloggexpert” efter att Sigge Eklund försvunnit in i Bonniersfärens hemliga rum))är att misstänkliggöra alla de bloggare som ligger på diverse listor, och därmed göra bloggosfären en otjänst genom dåligt researchad kritik.

Den alltid lika briljanta A. von Achtersnurra skriver ungefär som jag om Masons debattinlägg: Skriver du sämre om du får betalt?

Bloggar om reklam

Jag läser en hel del bloggar som inte har med reklam att göra och intressant är att läsa om andras, utanför branschen, åsikter om reklam. Här är några:

Nini berättar om hur hon reagerar på reklam och har onekligen en riktigt intressant iakttagelse:

Eller som det står på Clerasil: New Best Ever Formula!! Vad hände med New and Improved?

Schmut har hittat en müsli som känns rätt… beige. Finax väljer att lansera “Da Musli” i riktig MTV-anda. Problemet är att namn och exekution totalt suger:

MTV-generationen som är alldeles för cool för att äta sådan där trist basmüsli. tydligen gillar dessa ungdomar strawberry mer än jordgubb och måste lotsas in i vuxenmatsvärlden med hjälp av flashiga färger, könsstereotypa grepp, trevlig svengelska (powered by havre) och flingor formade som stjärnor och ringar.

Lite länkar

Länkblandat så här på söndagen:

To permit advertising on any part of the BBC’s internet world will lead to a mixed-funding model – which has failed to maintain fair competition between private and public broadcasters in other European countries where this model prevails.

BBC NEWS: BBC urged to resist website ads

Banverket har lite samma idé när de skapat ett formulär på sin hemsida för att låta allmänheten påpeka problem och felaktigheter i och omkring järnvägsövergångar. (IDG.se)

Googlebesökare världen över håller just nu på och diskuterar varför sökmotorns Alla hjärtans dag-logga saknade ett L. Besökarna är inte nöjda med Googles kryptiska förklaring, och många misstänker att företaget helt enkelt försöker dölja en miss.

Användare förbryllas av Googles nya logga – IDG.se

The evolution of the internet and its maturity at this point and the great success of social networking sites like MySpace, Craig’s List and Amber Alert, suggests there is an opportunity to do something for emergency response and recovery.

BBC NEWS: Digital neighbourhood watch plan

After makeup, for women the phone is a close runner up when it comes to carrying bacteria. Purses come in a tight third, followed by hand lotion bottles, keyboards, desk drawers, and computer mice. For men, the wallet is the clear winner, with Palm Pilots (or other handheld devices) coming in a strong second, and phones, knick knacks, desk drawer handles, desktops, and coffee cups all making strong showings.

EETimes.com – Germs are working overtime on your desk, keyboard, PDA

In an open letter on the Apple website, Mr Jobs argues that the copy protection software used to protect digital music downloads from piracy has not worked.

BBC NEWS: Will Apple pick music’s digital locks?

Howard Schultz som startat Starbucks brukar säga ”everything matters”. Det kom efter några års harvande fram och tillbaks med deras koncept. Han kom fram till att det är precis lika viktigt med deras marketing som inredningen i deras shoppar som deras rost, som deras produkter, som deras personal. Han kom till slutsatsen – allt är lika viktigt.
Investerare brukar fråga “vad är era framgångsfaktorer. ?”
Jag har ju ändå suttit i några hundra presentationer och vet att frågorna är desamma åtminstone under samma tidsperioder.
Det är bara ett bevis på att man inte fattar någonting.
Jag vill hellre tala om framgångsrecept.
Ett recept är noga utvalda råvaror etc som skall blandas i rätt mängd under rätt förutsättningar få att få fram exakt rätt smak.

En episk businessblogg, a love story: Allt är viktigt

Enligt en undersökning från pr-byrån Mahir har bloggarna stor påverkan på inköpen. Hela 60 procent hävadade att de hade köpt något baserat på vad de läst om på bloggen. Undersökningen omfattar 25 av landets största bloggar och totalt 1700 personer har svarat på frågorna. Undersökningen visar också att bloggläsandet leder till att tryckta tidningar får stryka på foten. Var fjärde av de tillfrågade menade att de läser mindre tidningar på grund av att de läser bloggar. Framför allt är det livsstilsmagain och kvällstidningar som tappar läsare.

Bloggarna fixar försäljningen – IDG.se

Cisco’s lawsuit has not stopped, but the two firms have agreed to extend talks aimed at “reaching agreement on trademark rights and interoperability”.

BBC NEWS: iPhone court battle put on hold

I går lanserades IQONS, en ny community för modeintresserade. Tillkännagivandet gjordes mitt under London Fashion Week och presenterade dragnamn som Vivienne Westwood och John Galliano. Tanken är att koppla samman oupptäckt talang med modebranschen, precis på samma sätt som MySpace gjort för musiken.

Manolo.se – MySpace för mode lanserat

Penthouse is returning to the UK. It’s being published by British lifestyle publisher Trojan in a licensing agreement with its new U.S. owners. The magazine will come out 13 times a year and is aiming for a beginning circulation of 50,000.

Media Life Magazine – For Penthouse, back to its beginnings via Vassa Eggen

För några år sedan reste vi svenskar utomlands på semester några veckor. Och flackade gärna runt. Nu är vi borta i månader, ibland år, och stannar gärna på ett och samma ställe. Förr reste seniorerna till Kanarieöarna och Sydeuropa. Nu reser barnfamiljerna till Thailand. Somliga kallar det ”thaimout”.

di.se – Småbarnsfamiljen sålde huset – tog ett års "thaimout"

Ytterligare en faktor talar för att segmentering på demografi och geografi behöver kompletteras – det alltmer fragmentiserade medielandskapet . Hur gammal du är och om du bor i storstad eller i glesbygd är rimligen ofta mindre avgörande för kanalval än VEM du är.

PRfekt blogg: Demografiska målgrupper är bara SÅÅÅ 1900-tal…

Totalt fortsätter dock statens ökning av reklamen. 2,2 miljarder kronor satsades på reklam för de statliga bolagen och verken under 2006, skriver SvD. Uppgången är inte lika dramatisk som i fjol då statens reklamkonto växte med 8 procent.

Resumé: Fortsatt ökning av statens reklam