Redaktörn gör en intressant genomgång av den senaste censuren av reklam. Redaktörn visar på att hela historien verkar vara rejält styrd av Calvin Kleins PR-byrå.

Det som dock står rätt klart – till skillnad mot det som Redaktörn vill påskina: att hela historien är byggd runt att få PR – är att banken som äger huset för jättevepan, Kauphing, har sagt nej till jättevepan och att Stockholms stadshus också sätter käppar i hjulet, med åsikter om storleken på vepan och dess placering.

Jag gillar att sätta saker i sina sammanhang. Det hela sker i en situation där SL under ett par år har stoppat diverse annonser som knappast kan kallas vågade. Stockholms stad har börjat att ifrågasätta de klubbar som inte är helt comme il faut. Socialdemokratiska riksdagsmän samarbetar med kd:are och andra ofta högljudda politiskt korrekta åsiktsmaskiner för att förbjuda “sexistisk reklam” dvs. reklam som någon – ingen har egentligen berättat var gränserna egentligen ska gå och vem som ska avgöra vad som är sexistiskt och vad som inte är det – ska kunna förbjuda att visas.