Nokias Research Lab har släppt en mindset-film om möjliga utvecklingar för mobiltelefoner i framtiden via nanoteknik. I artikeln hos DI känns det mest som gadgetfascination men jag tycker det finns ett antal intressanta aspekter i tänket.
Wearables: det har vi pratat om mycket länge. Här finns ändå en diversion mellan själva tekniken och det vi bär. Diskussionen har förut handlat om att vår teknik och våra kläder ska bli ett. Jag tror inte på det – jag tror att människan vill ha kontroll över tekniken på ett annat sätt än hon kan ha om det är en del av kläderna.
Batteri/elförsörjning: Idag är batteritiden den stora akilleshälen för ett reellt genomslag för mobila plattformar där livet kopplas samman med tekniken och nätet. Att aktivt och hela tiden använda mobila apparater innebär att man också måste släpa omkring på ett flertal batterier och/eller laddare ((Själv har jag en vanlig laddare, två batterier, en billaddare och en USB-laddare för min N958gb.)).
Tillgängligheten till “Molnet”: idag finns det nästan total tillgänglighet till nätet. Men en utveckling som den här kräver också ännu mer “kräm” i systemen. Det innebär också en logistik som måste byggas, där andelen mobilmaster i princip måste tredubblas. Intressantast är snarare hur man sömlöst skapar samverkan mellan WiFi och mobilt bredband – eller om vi i slutänden bara kommer bygga mobila lösningar. Det blir en fråga för operatörerna, som idag knappast visar någon större insikt om vart allt är på väg; deras prissättning är horribel och utbyggnaden har gått i stå.
Tangentbord: jag tror visserligen att vi fortfarande kommer vilja använda något sorts tangentbord men jag är ändå fundersam över om inte framtiden kommer att handla mycket mer om att prata: möjligheten att mottagaren snarare kan välja vilket sätt som man kan ta emot en kommunikation är intressant: om jag talar in min blogpostning/min kommentar/mitt inlägg i forum etc. så kan Kalle välja att se och höra mig, bara höra mig eller faktiskt läsa det som jag pratat in. Det innebär att vi skapar en helt annan valfrihet; jag kan välja att ta emot ett meddelande beroende på min egen kontext (tid, situation etc.) men också en högre närvaro och starkare relation då allt jag gör faktiskt kan bygga på avgörandet av min tillförlitlighet i det ögonblick jag uttrycker mig.
Det som vi idag benämner sociala medier kommer imorgon vara själva nätet. Det är knappast längre värt att diskutera. Men genom att lyfta in det digitala i det analoga på ett mycket mer självklart sätt skapas också det som jag vill kalla IRL: dvs ett liv där det analoga och det digitala livet inte längre skiljer sig. Det är ett liv som vi redan idag ser hos digital natives.