Category Archives: Legal&Ethics

Vigs kriminell? Kanske inte men jävligt billig.

4 Replies

Blaskan har skitit i det blå skåpet. I sin annonsbilaga har de plockat upp en hoper av reklambranschens nunor.

Problemet är att de uppenbarligen inte frågat personerna om de faktiskt vill vara med i reklam. Och Resumés advokat förklarar irriterat (efter att ha förklarat att det just är förbjudet att publicera någons namn eller ansikte utan att tillfråga personen) att

större delen av bilagan ett utdrag ur tidningen. Då är det annorlunda.

Resumé själva verkar ha noll koll eftersom annonsbilagans projektledare väljer att hänvisa till chefredaktören som gjort sig oanträffbar.

Michael Storåkers påpekar att han inte har blivit tillfrågad.

Snacka om att göra ett generalfel – att som reklambranschens organ inte tillfråga personer innan man gör använder deras ansikten i reklam bryter mot såväl PUL som mot ICC-reglerna.

1-0 till Dagens Media.

Att Resumé också gör reklam på Aftonbladet.se känns också rejält beigt, och onekligen kan man, precis som Beta Alfa gjort, fundera över hur fräscht varumärket Resumé känns som vilken nasartidning som helst.

Screen014.png

Och hur många byråer kommer inte känna sig jävligt dragna vid näsan när man år ut och år in betalar dyrt för blaskan, som man sedan kunde få så här billigt?

Härmapor med värkproblem

Leave a reply

Väl likt kanske? Antula Healthcare som saluför varumärket Zon har fått rätt mot läkemedelsföretaget Meda och deras värkgel Flector eftersom Meda valt att använda uttrycket “om du vet var du har ont”. Antula tycker att det är väl likt Zons slogan “om du vet var du har ont, varför behandla hela kroppen”. Vite på 500 lök är utdömt av Marknadsdomstolen. (Dagens Media)

Någonstans sitter en copywriter och är rätt så svettigt olycklig.

Lobby för fri reklam

1 Reply

Ulf Sandberg på Starcom startar en lobbyrörelse för att motverka politikernas tallande på den kommersiella yttrandefriheten. Och har samlat en hög företagare och kända svenska reklamprofiler i vad som ska kallas 10 novemberrörelsen. (Resumé)
Att det finns politiker som inte gillar fri reklam är helt klart särskilt om man tittar på de siffror som Dagens Media tog fram tidigare och som man kan läsa hos Beta Alfa i postningen Riksdagspartiernas syn på reklam och media.

Buzz inte mogen?

4 Replies

Coca Cola har fått på pälsen efter att några buzzbyråer spammat norska diskussionsforum med stealth-aktig reklam. Norska Coca Cola pudlar vilt:

Vi har köpt en rad marknadsföringstjänster, och använt oss av en del reklambyråer som är specialiserade på att nå män i 20- till 24-årsåldern. Men vi har lagt märke till att de blivit lite provocerade av det här, så det kommer vi att ta hänsyn till nästa gång vi ska köra en kampanj och nästa gång vi använder oss av en byrå.

(Expressen.se)

Oops. Ännu ett bevis på att buzz marketing inte är speciellt mogen.

You Tube en videokopia av Napster?

Leave a reply

Analysfirman Forrester menar att You Tube kommer att sluta som Napster: stämda och sedan ointressanta som uppköpskandidater.

Now I tell this fable because now, more than five years later, YouTube is in an analogous situation. YouTube is romancing media companies, just as Napster was. YouTube will take down copyrighted content if you complain, just as Napster would. And YouTube’s model is based on masses of material available without regard for copyright status, just as Napster’s was.

So, mark my words, YouTube will get sued. And it will lose.

Däremot menar många kommentatorer att Josh på Forrester har fel. Skillnaden är att den icke-kommersiellt skyddade delen av You Tubes innehåll är både större och intressantare än det som fanns på Napster-nätverket. (Devices, Media, And The Future Of Everything)
Tidigare har dock Marc Cuban, som skapade HDnet, menat att den som får för sig att försöka köpa upp You Tube är en idiot eftersom de kommer att bli stämda för upphovsrättsintrång. Framförallt sätter han också spotlighten på det faktum att användargenerat material knappast är det bästa för reklam och varumärken:

But do you want your advertising dollars spent on a video of Aunt Jenny watching her niece tap dance?

(CNET News.com

Om Cuban visar på ett problem för annonsörer på You Tube pekar IDC:s experter på att You Tube knappast kan välja någon annan väg än att försöka skapa intäkter via annonsering och samarbeten. Men, som Josh Martin påpekar, är detta något som användarna inte nödvändigtvis gillar. Det finns fortfarande en syn på nätet som en “fri” plats och dubbelheten i att You Tube väljer att lägga ansvaret för copyrighten på användarna samtidigt som de väljer att ekonomisera sig med annonser minskar såväl credd som förtroende.

Eventually, the paradigm will shift, where viewers accept watching advertisements to support their free video[…] ((Något som vissa undersökningar visat och som sajten iFilm använt sig av en längre tid.))but not likely quickly enough for YouTube to reinvent itself in the short term.

(CNET News.com)

Tips via IDG.

Två saker kommer jag att tänka på: Web 2.0 känns mer och mer som en repris av IT-bubblan i slutet av nittiotalet. Och tyvärr verkar investerarna inte lärt sig hemläxan. Och onekligen finns det stora strategiska problem för varumärken att försöka samarbeta med sajter som bygger på användargenererat material. Samtidigt som behovet av kontroll av varumärken blir större och större på grund av dess ökande värde så sker en utveckling där just kontroll blir svårare och svårare att hålla när det gäller annonsering.
Samtidigt gör det här åter frågan om copyrightlagstiftningen intressant. I en digital verklighet försöker företag skydda sig själva genom att hänvisa till en lagstiftning som har sin grund i en analog verklighet. Detta problem lyfte [[Nicholas Negroponte]] redan i mitten av nittiotalet men tyvärr är lagstiftningen mest att se som en sorts släpande back på utvecklingen.

Beta Alfa har hittat lite info om YouTube:

  • 45 terabyte filmer
  • 70 % amerikaner
  • 2000 stycken uppladdade av Christy Leigh Stewart
  • Sammanlagd tid för användarnas tittande: 9305 år

Det gamla är borta det nya livet är här

Leave a reply

Beta Alfa har hittat en annons där en viktklubb annonserar en av sina (framgångsrika) medlemmar på en sida där det för övrigt är nyfödda bebisar med. Det har funnits ett antal liknande annonser, bland annat på sidor för bröllopsfoton etc.

BA:s fråga är däremot intressant – hur långt kan man gå för att vrida på motsatserna. Skulle man kunna göra samma sak med en viktklubb men i dödsannonserna?

Eftersom jag råkar ha en del erfarenhet av hur svenskar bemöter döden så kan jag lugnt säga att det är något jag personligen inte skulle föreslå för något varumärke. I ett hypersekulariserat land som Sverige måste något hållas för heligt och det har blivit döden. Att skämta om döden och fr a börja att “kapitalisera” på dödsannonser är inget man gör ostraffat. Den negativa uppmärksamhet som ett varumärke (och den tidning som tar in en sån annons) skulle få är inte värd själva “wow-värdet”.

Yttrande- och tryckfriheten inte politikernas bästa gren

Leave a reply

Tidningsutgivarna har gjort en undersökning om hur riksdagens ledamöter ser på tryck- och yttrandefrihet och det är onekligen smått överraskande siffror i ett land som ofta håller hög svansföring gentemot andra länders användande av tryck- och yttrandefrihet. PeO Wärring, ordförande i Tidningsutgivarnas tryckfrihetsgrupp sammanfattar sina känslor inför undersökningens utslag:

Det är skrämmande att så många av riksdagens ledamöter inte förstår hur viktig tryck- och yttrandefriheten är för det öppna demokratiska samhället.

Undersökningen visar en markant vindkantring där 89 % av de tycker att enskilda polisers meddelarfrihet ska begränsas, 74 % tycker att det bör införas en lag som begränsar medias möjlighet att bevaka kända personer, 68 % tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål ska höjas kraftigt dvs. media ska få betala mycket mer om de döms, 72 % vill införa regler om ekonomiskt förtal så att företag och organisationer skall kunna kräva medierna på skadestånd och 84% tycker att det är bra att media inte kommer åt pass- och körkortsbilder.

Riksdagens ledamöter har lätt att förbise tryck- och yttrandefriheten i obekväma frågor. Det är väldigt kortsynt och på sikt utarmas tryck- och yttrandefriheten – och därmed demokratin. Tryck- och yttrandefriheten har vunnits i politisk kamp av folket. Detta får inte våra politiker glömma utan de måste ta sitt ansvar för medborgarnas rätt att få veta.

(Newsdesk)

Det visar att politikernas hårda linje vad gäller reklam inte enbart riktas mot reklam utan är en genomgripande värderingsförändring gentemot de demokratiska friheter som vi har i Sverige. Att som politiker å ena sidan anse att Bushregimen gör fel och å andra sidan arbeta för att inskränka yttrande- och tryckfrihet visar på en utveckling som inte bara kommer att förändra reklambranschens utgångspunkter utan hela samhällets.

Plagiat är inte alltid plagiat

3 Replies

Hanna Dunér försöker pracka på Volt att de snott reklamidén närde gjort reklam för Skanska. Det som hon anser vara en “badlander” är att Volt använt ett flygfoto och idén om att sätta ut pilar som kommunicerar känslan av att veta var man kan bo. Ungefär samma sätt använde HSB för ett tag sedan. Unikt? Knappast ens när HSB gjorde det. (Dagens Media)
VW Sverige försöker få till det att Volvo och F&B har snott Klassiker-idén. För ett år sedan gjorde VW en kampanj för sina jubileumsbilar som byggde på att visa gamla bilder. Volvos idé bygger på split-screen och liknande sätt för att visa att dagens bilar är framtida klassiker. VWs marknadschef anser att bildidén är ett plagiat av deras. Granath Euro RSCG håller däremot väldigt tyst i frågan. Och det gör de verkligen rätt i. (Resumé)

Plagiatanklagelse ett visar tyvärr en galopperande utveckling där journalisterna på branshens tidningar visar sig ha flagrant låg kunskap om reklam och reklambransch. Dunér är helt enkelt ute och cyklar. I den andra visar sig samma låga kunskap finnas hos marknadschefer. Vilket förklarar vår branschs svårigheter att faktiskt lyfta oss en smula kreativt.
Ett ytterligare problem är att det hela handlar om att försöka att copyrighta en idé. Om vi idag redan har stora problem med upphovsrätten runt bilder och ljud så blir idén om att man “äger en idé” nästintill idiotiskt naiv (och det säger jag trots att jag jobbar just med att ta fram idéer). Problemet är helt enkelt ju mer reklam som görs desto färre unika idéer finns det kvar. Och att ropa på att få ha ovanstående idéer för sig själv, som i sin form är oerhört generella, är bara dumheter.
De som upplever sig plagierade borde istället fundera om det inte är så att deras reklam faktiskt fungerat – på en omedveten påverkansnivå. Och är det inte det som man betalar för?

You Tube dmca:r bloggkollega

2 Replies

You Tube har börjat att straighta upp sin act. Coolz0r har fått lov att hitta någon annanstans att lägga upp reklamfilmer på efter att en reklambyrå valt att tro att reklam bäst ses på köpt mediaplats.

Thank you, LyleBailie International. If I ever come across any other of your campaigns I’ll refuse to write about them. You guys genuinely suck. As far is I’m concerned, your agency doesn’t even exist anymore, despite the nice work you’ve delivered in the past. Didn’t even bother to send me a note? Tsss. And this after a year? You guys sure work fast. Not.

Jag vet själv hur jävla stressad man kan bli när ett stort företag skickar cease and desist-noter till en. Och som varumärkesstrateg anser jag nog att företag borde fundera över om man inte ska utnyttja publicitet när man får den? (Marketing Thoughts)

Vad tycker ni? Kan man verkligen säga att reklamfilmer är samma sak som exempelvis en låt? Borde det inte ligga i såväl marknadsförarens som kundens intresse att få ut sitt varumärke via alla reklambloggar och YouTube-användare? Självklart förutsatt att det används på ett neutralt eller positivt sätt.

Att slakta en bransch

2 Replies

Enligt Håkan Matson är reklambyråjobbet runt ett varumärke väldigt glassigt:

Fast det kan ju ha gått till på annat sätt också. Som att reklambyråns personal mest ägnade sig åt att surfa, åka skidor, lira lite golf och bestiga en och annan topp.
För att sedan, kvällen före leverans, samlas på någon samlas på någon trivsam pub och köra i gång.
“Vi tar nåt med kraft, Honda kör väl F1, va?”
“Power är alltid bra!”
“Men vi måste väl ha nåt mer?
Power… kanske nåt med visioner?”
“Visioner… ähhh, det blir för högtravande…”
“Drömmar!”
“Yes, det blir kanon! Dreams of power!”
“Vänd på det, för sjutton! “The power of dreams”.
“Klart! Vi tar en runda till. Och fakturerar för fyra månader!”

Skönt då att Elias på Money Reklambyrå skriver en så bra postning. Det är tröttsamt med (oftast journalister eller journalistwannabes) som tror att copywriting är skitenkelt, och att taglines slängs ihop på en höft. Det säger visserligen mer om den journalistens (eller personens) okunskap än om reklambyråer men efter många långa timmar av stress och gnisslande kunder, rädsla och oro för att allt ska hålla och kilovis av undersökningar, anteckningar, grafer och plannermetodik få läsa något sånt där får en att fundera över den gode Matsons vett.

Elias slutkläm är också oerhört viktig:

Varje gång den här typen av artikel skrivs gör den att reklam ses som lite mindre viktig och något för oseniora personer att syssla med. Den gör att upphandlingar och reklambyråkontakter inte sköts professionellt. Och den gör att en stor och kreativ grupp i samhället inte tas på allvar. Det är oerhört mycket pengar och tid den typen av attityd slösar bort.

Amen. Själv blir jag mest fundersam om jag missat skidresan, bergsklättringen och varför jag aldrig sitter på puben med min arbetsgrupp… och trots detta har mer än 150 timmars arbetstid på 21 dagar.

Det här med reklamförbud

3 Replies

Carl Wåreus skriver en mycket bra krönika angående politikernas ständiga krav på reklamförbud. Jag skriver under i varenda del av det han skriver. Och skulle själv vilja att en politiker eller två förklarar varför det är fint att producera men fult att sälja? Carls slutsats:

Så utmaningen för politikerna borde, istället för att utfärda reklamförbud, vara att verka för ett samhälle med sunda normer och värderingar, genom ett generellt och intelligent regelverk i linje med marknadsföringslagen.

Att politikerna sedan inte själva lever upp till de krav de ställer på dagens reklammakare blir synligt nu i höst. När partistödet höjts med 25 miljoner till 165 miljoner kronor, och stora delar investeras i reklam, blir det tydligt hur mycket falsk varudeklaration dessa annonser rymmer. Det är däremot mycket allvarligt.

(OMD nyhetsbrev)

Konsumentrådet lobbar för nätreklamsförbud

Leave a reply

Sveriges Konsumentråd fortsätter sin aggressiva lobbying mot reklam. Nu har de gjort en undersökning, som de dock inte berättar mer om ((Hur många tillfrågades, vad frågade man osv…)), där de hävdar att sju av tio är emot reklam på nätet som riktar sig mot barn.

nätet skapar alltför kreativa möjligheter för reklammakarna att förvandla produkter till lek och spel.

Tyvärr är SK inte egentligen ute efter att starta en diskussion utan vill flagga för förbud. Även om de programenligt menar att det bästa vore om branschen såg till att fixa det själva (men underförstått enligt det strikta synsätt som SK har). Mattias Yrgård på Sveriges Annonsörer svarar med vad som bäst kan sammanfattas som en trött suck:

Vi vill skapa debatt om vad som är reklam och inte så att gränsen blir tydlig. Men vi tror inte att det är praktiskt möjligt att skapa ett förbud på internet eftersom mediet är så tillgängligt.

(DN – Ekonomi)

Jag vet inte i vilket pararellt universum som Sveriges Konsumentråd lever i men de verkar uppenbart inte ha någon koll på hur Internet faktiskt är uppbyggt, eller så vill de försöka att skapa en sorts motsvarigheten till den virtuella kinesiska muren men enbart mot reklam. Att säga att TV-reklamförbudet fungerar är väl att verkligen dra sin idé lite väl långt: de kanaler som sänder från andra länder visar gladeligen reklam riktad till svenska barn. Att därmed förbjuda svenska företag att skapa upplevelsebaserade marknadsföringsgrejer som riktar sig mot barn är faktiskt rent nonsens. Det enda som det skapar är att svensk reklambransch tappar kontrollen över nätreklamen och de multinationella företagen skapar vad de vill.

Tengby känner sig bestulen

Leave a reply

Än en gång. Någon har lånat en idé/snott en idé/kopierat ett reklamupplägg. Det tjafsas om stöld, det tjafsas om rättigheten till en idé.

Den här gången är det Lowe Brindfors som anklagas för att ha stulit idén till sin senaste SAAB-annons. Det är Magnus Tengby, numera CD på valentin.byhr, som anser sig bestulen. (Resumé)

Onekligen intressant anklagelse från en person som är känd för att stjäla dansbandslåtar och göra usla metall-covers. Återigen: kan man egentligen skydda en idé? Hur specifik måste en idé vara för att den ska kunna sägas vara helt unik? Jag vet inte.

Verklighetsfrämmande förslag om reklamregler

Leave a reply

Konsumentföreningen i Stockholm vill ytterligare skärpa marknadsföringsreglerna runt skönhetsmedel och siktar speciellt in sig på hudkrämsegmentet.

Att göra ett medvetet val och jämföra en produkts effekt med en annan, med utgångspunkt från marknadsföringen är snudd på omöjligt. Ska jag välja krämen som gör mig ”Nästan som nylyft och tydligt föryngrad”, den som lovar ”Bli år yngre.7 x snabbare”, eller ska jag köpa den som ger ”Synlig minskning av rynkor, upp till 64 % frågar Louise Ungerth. Det är svårt för en konsument att avgöra om krämen har effekt och man kan inte som företag gör hänvisa till effektstudier i provrör. De har inget med verkligheten att göra.

Deras förslag är långtgående:

  • Dubbeltestning gentemot placebo respektive krämbas.
  • Oberoende certifierings- eller standardiseringssystem
  • Grundligga tester på biverkningar och dessa, liksom eventuella restriktioner, ska klart och tydligt anges på förpackningen.
  • Konsumenter ska enkelt få tillgång till allt bakgrundsmaterial för testerna.
  • Läkemedelsverket ska avsätta medel för att kontinuerligt granska marknadsföringen av dessa krämer.

(Newsdesk)

Vi jobbar mycket med just hudvård. Apoteket har strikta krav på vad man får säga och skriva. Liksom Läkemedelsverket. Konsumentföreningens förslag är oerhört långtgående, nästintill vansinniga. Deras förslag argumenterar för en situation där hudvårdsprodukter testas och kontrolleras på samma sätt som läkemedel. Detta samtidigt som naturläkemedel får en mycket enklare kontroll och får marknadsföras på ett mindre restriktivt sätt. Hela pressmeddelandet känns verklighetsfrånvänt. Det kanske mest vansinniga är förslaget att allt material om testerna ska lämnas ut till vem som helst, inklusive interna testresultat. Det är något som inte ens de stora läkemedelsföretagen behöver göra och det är ett rent fientligt förslag. Det innebär att alla konkurrenter kan hålla total koll på varandra och stjäla idéer, formuleringar och analysera ett företags kompetens.

Läs en artikel om det på di.se

Politiken och reklamen [uppdaterad]

Leave a reply

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

:)

Leave a reply

Vem har rätt till en smiley-gubbe? Än så länge är det oklart i en strid mellan det franska företaget Smiley World och Walmart. (di.se)

En strid som väl mest visar att hela varumärkesskyddet håller på att rasa ihop när alla symboler ska skyddas in absurdum.

Rätten till sin egen kropp

Leave a reply

Historien om kvinnan som fick se sin mage på reklampelare och internet är intressant. Enligt både tingsrätt och hovrätt är inte kvinnan möjlig att identifiera via bilderna och därför anses inte företaget, Plastikkirururgicentrum i Malmö, ha brutit mot hennes integritet och att marknadsföringen är ok. Kvinnan hävdar att hon endast gett tillåtelse att bilderna skulle användas i forskning. (Expressen)

Jag tycker att det inte är ett vettigt domslut. Och fr a har marknadsförarna bakom kampanjen gjort ett grovt felsteg genom att inte bry sig om att ha klart med “modellen”. Tyvärr handlar det antingen om ignorans hos företaget som gett bilder till sin reklambyrå eller också snålhet från byråns sida – att inte kolla så att personen ifråga faktiskt ger sin tillåtelse att visa sin mage.