Gladwell Hates Two-Way Mirrors, Too
Wanamaker Project Will Put More Pressure on Madison Ave. To Cut Costs of Ad Making.
Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.
Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.
45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.
Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se
Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.
Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.
Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.
Varumärket Malibu Caribbean Rum startade en tävling där vinnaren skulle få $25k för sin reklamspot för företaget. Och YouTubeanvändarna skulle få vara med och rösta. Men när vinnaren annonserades började användarna på YouTube att göra upprörda uttalanden om att hela tävlingen verkar vara fejk i slutänden. Dels valde företaget att, trots sitt uttalande om att vinnaren skulle koras först kommande lördag, berätta vilken film som vunnit redan i måndags – utan att ens publicerat vilka finalisterna var. I slutänden vet ingen vad det hela egentligen handlar om – dåliga förlorare, dålig etik från företaget eller något annat. (New York Times)
Att det är rätt svårt att få höjd på tävlingar där användare och icke-byråkopplade filmare har förut visat sig och det intressanta i NYT:s artikel är antalet bidrag som kommit in. 270 stycken varav endast ett åttiotal kvalificerade sig. Oavsett hur det ligger till med vinnarfilmen och dess eventuella gömda koppling till företaget så kan man fundera över hur Malibu Caribbean Rum tänkt när de väljer att klanta till informationen runt tävlingen och öppna upp för en sån upprördhet.
Tanken med att skapa såna här tävlingar är att skapa relationer med sina kunder, bygga varumärkesrelationer och positiv pr. Det kräver ännu mer arbete för att säkra upp att effekten blir den – eftersom det är fler som kommer att bli upprörda om man gör fel, än som blir upprörda av traditionell reklam.
Det här är väl egentligen problemet för mycket av de nya reklamformaten som använder sig av icke-kontrollerbara kanaler: man måste göra mycket mer när det gäller såväl strukturell som strategisk planering, och hantera eventuella “kriser” direkt. För fr a user generated-reklam bygger på en målgrupp som består av early adopters, som ofta har god koll och vet sitt eget värde gentemot varumärken. Att dra den målgruppen vid näsan blir mycket dyrt, helt enkelt.
Brand Autopsy skriver om The Lovemarks Affect. Säger egentligen mer om reklambranschens svårighet att säga “åh, vilken bra teori” om någon reklamare kommer med en ny idé…
Edelman jobbar mot att hitta kontextuell reklamplats som har effekt: Edelman, Newsgator to Create Branded Communities, Conversational Advertising (via Beta Alfa)
I en uppsats från Umeå universitet visar det sig att effekten hos reklamen påverkas negativt av det mått av komplexitet som webbsidan i sig äger. Men också att de förhatliga pop-upannonserna är mest effektiva – på grund av att de är just så irriterande som de är…(Newsdesk)
Briljant. När det stora flygbolaget köpte billboards och förklarade att “We’ve changed” var uppstickaren snabba på att köpa boardsen bredvid och förklarade “We made them change”. Kolla bilden på advertising for peanuts
BizWeek skriver en bra artikel om problemet att idag lyckas få en viral film att faktiskt lyckas – eftersom fler och fler försöker. I mångt och mycket har formatet blivit sitt eget offer – framgången i de tidiga virala filmerna, som upplevdes som hemmagjorda, och YouTubes utveckling har skapat så mycket user-generatedinnehåll att virala kampanjer har svårt att lyckas. Pete Blackshaw från Nielsen Buzz Metrics gör ett mycket tänkvärt uttalande:
If everybody is doing word-of-mouth advertising, who can consumers trust?
(Raising the Bar on Viral Web Ads)
Ett antal marknadsdirektörer och andra ger viktiga insikter runt vart reklamen är på väg idag: Advertising, Under Review
Det här är ett exempel på hur annonsörer inte förstår den fina linjen mellan att påverka genom att köpa annonser och få lite PR på köpet och att hoppas på det. Lidbom berättar en sedelärande historia om hur en annonsör missförstått det finstilta:
En annonsör (icke namngiven) har fått dåliga betyg av tidningen. Nu skickar han ett rekommenderat brev där han förklarar att om inte Bike “gillar mina produkter, slutar jag att annonsera” och garnerar med en harang om att “du kan fetglömma att Du ska kunna slingra dig undan med dom vanliga klyschorna om journalistisk objektivitet”.
Det är mycket mobiltelefoner just nu – det är många leverantörer som helt klart är skitskraja för Iphonesläppet. Så Sagem har bland annat tagit hjälp av en designer från Porsche.
Levi´s tappade i princip hela sitt varumärkes värde genom att stretcha sitt varumärke alltför långt när det gällde kläder. Nu väljer de att göra det ännu värre genom att låta sin logotyp finnas på mobiltelefoner. Visst – Prada har gjort det, men det är en viss skillnad på märkenas position…
John Bark har släppt skisserna som ledde honom fram till tidningen Citys nya form: Vägen till Citys nya logotyp
Tja, allt är alltid information. Erik har hittat en digital Moleskine
Lidbom har hittat vad som måste sägas vara Årets Omslag i kategorin Retro-OPK-Sexualiserat: Morgonens samtalsämne: Scanbikes senaste omslag
Och ger en fullödig sammanfattning som faktiskt sätter det av andra mediers utsedda “svenska fiaskot” i en helt annan dager (dvs. den vanliga svenska bäst-i-världensynen). Läs hennes Cannes: Den officiella versionen. För såna petitesser som att kolla vilka som vann så finns ju Ads of the World
Nina ger också en inofficiell version – inte lika fullödig visserligen men tillsammans med mingelbilderna på Resumé eller om hur det var i presscentret hos Dagens Media så är det väl ok :)
Är det det här som kallas ett dubbelt missförstånd? För att klargöra: jag menar att Nina förstått att verkligheten faktiskt är beskaffad så att Sverige faktiskt inte är så stort – ens i reklamvärlden. Att det är alla andras klagande över att Canne skulle vara ett “svenskt fiasko” och att det är “pinsamt att inte vinna mer” handlar om en svensk übermentalitet: samma mentalitet som gjort att ett av de få låneorden från svenskan är “ombudsman”…
Jerker skriver en mycket bra text om det sk “fiaskot”: The botten is nådd?
En sann berättelse om årets Cannefestival: Adland in Cannes.
Intressant. Jonas på Planning.se (planner på Familjen) påpekar att han är Vädur. Och Dan L på åkestam.holst är vädur. Gissa vad jag är…
Eh… make love make pillowwar – and drink Absolut. (via Erik). Schysst exekvering men det känns lite som en jäkligt svag koppling mellan varumärket och reklamfilmen. Ad for peanuts påpekar att det klart finns vissa likheter med Xbox360-reklamen.
Sony leker vidare men nu lämnar de mastodontiska färgbomber eller miljoners bollar och snarare låter fantasin flöda i nåt av de mest surrealistiska man sett på länge. Och det är coolt att välja Iron Maiden som tune…
Och det verkar som om den rådande trenden är LSD för att skriva reklammanus. Renaults spot för Megané GT Difficult Road är lätt syrad. (hattip Nina)
…ja kära nån… Pop Rocks – NSFW och NSFA (dvs. not safe for advertising)…
Alltså. Det är nåt lurt med den här reklamen för vädret på Channel 9. Ah… klockradion fungerar under hela orkanen trots att resten av strömmen gått… (hattip Banal)
Lidbom skulle prata om tidskrifter i P4:
Producenten: “Målgruppen är 35-49, så det är rätt ungt.”
Först har vi Journey of Mankind. Lite lo-fi men ändå: ett sätt att förklara invecklade saker. Funkar dock halvkravligt – vilket pinpointar problemet med att faktiskt göra något snyggt och pedagogiskt. Det måste alltid göras tvärfackligt: låt aldrig ad:s själva bestämma över invecklade dataströmmar – men låt aldrig forskare (och planners…) bestämma hur något ska visa sig. Några som fattat det är Gapminder.
Se hur Hans Rosling, som använder Gapminder-programvaran för att berätta om KI:s historia. Och Sveriges hälsohistoria. Det är sex minuter som går fort (via Erik). Och kolla presentationen hos Google. Mycket kick-ass. Båda personerna visar också att bra programvara är en sak men den som gör presentationen måste ha karisma.
Lite off-topic men mycket intressant informationshantering är “katastrofkartan“.
Execution is everything. Execution and persistence and the ability to respond to the market far outweigh a pundit’s gut instinct. But, the thing to remember is this: if everyone loves it, it is almost certain to have troubles.
(Seth’s Blog: Pundits are (nearly) always wrong)
Maybe the reason it seems that price is all your customers care about is…
… that you haven’t given them anything else to care about.
Nina försvann inte speciellt länge. Och hennes nya Not Another Planning Blog är minst lika bra som i Reklamchock!!! ((Hittade en gammal postning där Nina (då Nikita?) skriver om vad hon tycker om mig: Superb marknadsföring av Researcher. Jag har uppenbarligen blivit snällare :).))
Och som ny planner har hon lagt upp en schysst positionering för olika uppdrag:
2. Onsdagsplanning. Den mer bekväma mellannivån av arbete. Frågor i stil med “Vad tycker egentligen vår målgrupp om anti-rynkkräm?” och “Vad händer egentligen med My Space?” besvaras på den här nivån. I onsdagsplanning innefattar även bloggande, läsande av andra bloggar och poppsykologiska böcker. Och fika med APG.
3. Kycklingplanning. “Vilket år uppfanns den moderna pokern?”, “Vad hette den där killen som föreläste den där gången?” och “Kan du hitta den där filmen som DDB gjorde för McDonald’s?” är typexempel på den mindre roliga kycklingplanningen. För copywriters innebär det att skriva texten i utbudsannonser.
Aha… det är därför jag alltid har kavaj ;)
När jag hittade den här så kom AD-Pernilla ihåg en grej de gjort på hennes föredetta företag:
[coolplayer width=”480″ autoplay=”0″ loop=”0″ charset=”utf-8″ download=”1″ mediatype=””]
http://researcher.se/pix/2007/06/liquidlightspot.wmv
[/coolplayer]
Byrå: Liquid Light Digital ltd. Runt 04/05.
går till den danska “byrån” Koala:
Koala försvarade sig med att Aqua d’or hade delat ut passwordet till bilddatabasen och därför trodde man att det var okej att använda bilderna.
(Resumé)
Nämen! Reginald Pike lägger ner: advertising for peanuts: Goodbye Reginald Pike
Trulsa har hittat en något surrealistisk förpackningsdesign.
Fråga: varför i helvete väljer man att personifiera en produkt som WC-Rent? Och då med två män? Känns onekligen en smula… politiskt korrekt…
Etui diskuterar Vägverkets sätt att marknadsföra sin nya kampanj om fortkörning. Bland annat väljer man att använda SMS och e-post. Förklaringen är att en mediebyrå gett Vägverket den idén.
Själv funderar jag på om mediebyrån missat det här med opt-in…
Det faktum att många betalar sina räkningar samtidigt som de kollar TV kan ge en extra puff för e-fakturareklamen visar Monas postning om det som reklamare ibland glömmer bort: Tajming är allt!.
Min vän Essa satt på tunnelbanan hem till Botkyrka och fick där syn på en affisch där Dogge Doggelito visar sig ska göra nån sorts köpcentrumgrej och där någon klottrat “Sell out” på affischen. Två saker slår mig (förutom att Essa själv gör en mycket bra analys själv): det är inte enkelt att plocka en progressiv kändis till reklam som ligger i ett lågprissegment. Och att det då värst slår tillbaka på artisten men också skapar en möjlighet till att varumärket verkar söka vara något det inte är.
Researcher goes modeblogg… Monica Born, copywriter på åkestam.holst och jurymedlem i Cannes promo-tävling har råkat ha samma klänning på två bilder:
Snygg klänning. Eftersom jag kommer från en annan bransch så fascineras jag av hur många snygga människor det finns i vår bransch.
På tal om Cannes så har Elias lagt upp rankinglistorna för Cannes. Och den kände bloggaren Silverfisken kunde glad i hågen berätta på sin nya betalda Metroblogg att han varit med och vunnit Grand Prix inom radio med reklamspot för Hoedown (vilket jag noterar att ingen av blaskornas Cannes-bloggar uppmärksammat). Och det gjorde Farfar också inom Cyberkategorin för sin kampanjsajt för Diesels underkläder.
Resumé är sena i att uppmärksamma Silverfiskens aka Jonas GP i radio. Och det är onekligen intressant att se att det dyker upp efter att Researcher skrivit om det ;)
En intervju med Jonas P finns hos Resumé
Onekligen känns det som om Warhol ler åt hela konkarrongen med de “falska” Brilloboxarna. Läs hela historien hos Expressen. Som Anderberg påpekar:
Men frågan är om begreppet “bedrägeri” ens är tillämpart i en värld där originaliteten
konkurrerat ut autenticiteten. Ett äkthetsintyg när det gäller en kopia av en kopia blir ju egentligen en stämpel utan värde. Den enda ovillkorliga segraren är just – ironin.