Monthly Archives: February 2005

Darling Elin redaktör för värsting-Vice

“Efter att Darling lagt ner fanns det egentligen bara en tidning jag ville skriva för och det var Vice. Vice är lite som Darling var och när de hörde av sig var det väldigt kul för jag visste verkligen vad det rörde sig om.”

Det säger Elin Unnes som tjugofem år gammal numera är chefredaktör för tidningen Vice – en riktigt galet icke-korrekt tidning som startade i Montreal och sedan flyttade fokus till New York.

Elin strösslar underbart politiskt inkorrekta citat i intervjun:

om att locka med naket i en tidning: “Argumentet är kanske ganska lamt men det finns en lockelse i nakenhet och jag tycker inte det är fel. Det kommer alltid att fungera för att sälja saker.”
om att tutt-fotografen Terry Richardsson jobbar för Vice: “Han gillar väl tuttar och det tycker jag är helt okej. Det som jag snarare kan reagera på är bilden av kvinnor i amerikanska sitcoms. Terry Richardsons uppskattning av bröst är mer ärlig än Monica Geller i Vänner som av någon anledning är besatt av städning. Karaktären är helt obegriplig och man fattar inte vad som driver henne. Hon är bara söt och snäll och verkar vara frigid.”
om Vice som reaktion mot politiskt korrekta ungdomsrörelser: “Så i stället för att resonera med de här människorna gör Vice tvärtom och försöker få de dem upprörda genom att bland annat använda politiskt inkorrekta uttryck.”
om grabbigheten på Vice: “Jag tycker inte grabbighet behöver vara fel, det var en grabbig stämning på Darling också. Det handlar mer om att förhålla sig krasst till saker och ting. Amy Kellner som skriver för Vice är sjukt grabbig och hon är värsta riot grrl-tjejen och dessutom lesbisk.”.

(Minou indirekt via mymarkup)

Arlanda är (inte) en plats

Arlanda flygplats ägare Luftfartsverket anser sig inte vara en plats utan ett varumärke. I samband med att Pingstkyrkan i Märsta bytte sitt namn till Arlanda Harvest Center (sic!) anser flygplatsen att det är dags att sätta stopp för användandet av namnet i sammanhang som inte har med flygplatsen att göra. Daniel Spitich, varumärkeschef på Luftfartsverket ser det som självklart:

“– Vi håller koll eftersom vi vill stärka varumärket och att det ska förknippas med oss som jobbar här driver flygplatsen och inte sådana verksamheter som inte ligger på flygplatsen rent fysiskt och definitivt inte har med vår verksamhet att göra.”

Rolf Nilsson på företaget Arlanda VVS är förbannad:

“– Arlanda är känt i hela Sverige, varenda människa vet vart Arlanda ligger, Jag förstår inte varför man bråkar om detta. Tycker man namnet är bra och passar så tycker jag att det är bra för alla företagare och för Arlanda som flygplats också.”

(Ekot)

Ett bra exempel på hur varumärkestänkandet pedagogiskt inte gått genom folklagren. Och frågan är ju också om Arlanda är en geografisk plats eller specifikt namn för flygplatsen. Enligt varumärkesregleringar är en geografisk plats möjlig att använda om företaget är aktivt på den platsen. Om det inte är en plats – då är Arlanda VVS och Pingstvännerna stekta.

Flashannonser lika irriterande som pop-upannonser

OMD ((Jag kan inte hjälpa det men jag blir förvirrad. För mig är OMD = Orchestral Manoeuvres In The Dark. Inte ett nätverk av mediabyråer…)) har i en studie visat på att surfare tycker minst lika illa om annonser som lägger sig över innehållet på sajten som man tycker illa om pop-up-annonser.

En viktig sak i undersökningen är att OMD menar att det finns fyra distinkta anledningar för surfare att använda Internet: research, underhållning, information och interaktion (communities, P2P etc). Det är knappast något nytt men helt klart en hjälp att dela upp målgruppen. (BrandSuicide)

Få se nu: en popup lägger sig över sajten man vill läsa. En flashannons lägger sig över sajten man vill läsa. OMD verkar förvånade att den senare är lika irriterande än den förra. Godmorgon.

Konsumentverket skärper sina krav

Konsumentverket i Sverige har tillsammans med sina nordiska motsvarigheter tagit fram regler för hur reklam för miljövärden och etiska värden ska kommuniceras.

“* Påståendena ska vara tydliga och välbalanserade. Bevis för att de är sanna ska kunna läggas fram i dokumentation.
* Det ska framgå om ett påstående gäller företaget, hela produkten, delar av produkten eller förpackningen. Undersökningsresultat, som används som bevis, ska ha värderats av oberoende expert och det ska kunna styrkas att undersökningar har utförts korrekt.
* Påståendena ska vara entydiga och lätta att förstå. Allmänna begrepp som “miljövänlig”, “ekologisk” och “grön” får endast användas om det finns bevis. Begreppet “hållbar” kan inte mätas och får därför inte användas.
* Reklamen bedöms utifrån det helhetsintryck som konsumenten ges.
* Påståenden om ett företags stöd till välgörenhet ska preciseras.
* Egna miljömärken bör undvikas.”

(Dagens Media och KO Pressmeddelande)

Bild PR – nytt affärskoncept

PR-byrån Prime lanserar ett nytt affärskoncept – Bild PR.

“– Budskap och formuleringar i all ära, men eftersom de flesta av oss i allmänhet är ointresserade av vad alla olika företag och organisationer har att säga krävs mer för att komma till tals.”

(Prime PR)

PR-byråerna tar ännu ett steg närmare reklambyråerna. Slutsats? Att reklambranschen måste bli bättre på PR.

Åkestam.Holst, TBWA och F&B tog hem det

Uppdaterat med länkar till alla byråer.

Resumés byråpriser har delats ut. Det var väl egentligen de vanliga som vann – i kundindex vann åkestam.holst tätt följda av Hilanders. Där kom däremot en av våra närmaste konkurrenter på bornsplats: Lundberg & Co. Andra nya på listan är Goss, Leon Graffiti (grattis Emelie!) och Fältman & Malmén.

Nätverksbyråernas kundindex vanns (som vanligt) av TBWA.

Branschens egna “imagevärde”-pris är en upprepning av förra året förutom bronsplatsen som togs av listnykomlingen Storåkers McCann. Annars är det som följer: F&B, King, TBWA, Lowe Brindfors, go.garbergs, åkestam.holst. I slutet är det några nykomlingar (på listan) SWE, Ehrenstråhle & Co och Hilanders.

Pitchfavoriter var rätt förväntade. Drömjobbet var också som vanligt F&B men på sjätte plats kom “starta eget” och först på nionde plats “jobba internationellt”.

Två nya namn hamnade högst på webbyrålistan: Deasign och Daddy. Förra årets etta, Farfar, ramlade ner från prispallen.

Både Trigger och Klirr kom högt på action marketing-listan och bland PR-byråerna tog Springtime förstaplatsen, följt av den nylistade Burson-Marsteller. Havanna PR hamnade på delad femteplats.

Det intressanta bland PR-byråerna är det faktum att kundindexlistan inte stämmer överens med pitchfavoritlistan: den toppas med JKL, Prime PR (trea på byrålistan) och Kreab. Udda minst sagt. (Resumé)

Verkar som om nätverksbyråerna var tvungna att få en egen lista eftersom ingen av dem lyckades få poäng nog att komma upp på den vanliga listan. Kul att två byråer från mindre städer kommer med på listan: både Lundberg & Co och Leon från Norrköping.

F&B diskas i guldäggsomeletten

Forsman & Bodenfors diskas i alla kategorier som AMF-kampanjen deltar i på grund av att det påstås vara en snodd idé från en australiensisk film för försäkringsbolaget AMP, gjord av Leo Burnett Connaghan & May.

F&B förnekar att de snott idén och debattens vågor går höga. (Resumé se också den australiensiska filmen i deras filmrum)

Det här är löjligt. Det finns egentligen inga likheter mer än själva konceptet. I AMF:s spottar är det det unga “jag” som söker upp det äldre “jaget” – tvärtom i AMP:s. AMP:s copy är mer ordinär medan AMF jobbar med en text som faktiskt känns vettig om man skulle träffa sig själv 30 år yngre/äldre. Det finns inga likheter alls.
Det här är en diskning på grund av någons gömda agenda – inte på grund av osedvanlig likhet. Konsekvensen bör bli att man därmed får lägga ner Guldägget eftersom det finns få som kan komma upp med ett koncept som inte har ungefär samma likheter som andra koncept. Skäms, juryn!

Cap & Design görs om. Om och om.

För Cap & Design-läsare har det senaste året varit påfrestande. Tidningen har ofta varit försenad och när de första numren förra året dök upp var det med en synnerligen vågad formgivning. Och varje nummer har sedan varit en lekstuga för IDG:s kreativa team.

Ida Kärrby kom tillbaka efter mammaledigheten, efterlängtad, men som Bold kunde avslöja häromveckan, väljer hon att göra något annat:

“Vi är bara inte överens om vad CAP ska vara och hur den ska se ut. Tidningen har ju genomgått en del förändringar när jag var mammaledig och sedan jag kom tillbaka har vi diskuterat det fram och tillbaka. Men nu får man inse att vi inte har samma vision och då gör jag hellre något annat.”

Upprördheten är stor bland formgivare och C&D-läsare fr a när det handlar om formgivningen men också när det kommer till nyhetsvärdering.

Reklamforumet Bold innehåller många diskussioner om det hela: läs mer Bold – IDG och personalen och Bold – Angående Cap&Design och Bold – Cap&Design?

Årets TS

Dagspressen minskar, bortsett från de tre stora. Tidskrifter är divergenta – starkt nischade tidningar som riktar sig mot kvinnor lyckas allra bäst. Datatidningar faller fritt (Internetworld har tappat hela 51%). Hela listan hittar du hos Resumé

Skulle jag vara skadeglad? Jag?! Inte då… ;)

Ingen trängsel i kampanjbudgeten

Stockholms stad har satsat på en kampanj om trängselavgifterna för fem miljoner. Problemet är att det inte finns någon produkt – trängselavgifttestet är numera upp rejält uppskjutet på grund av bråk om upphandlingen av teknik. (Dagens PS)

Annonserna var prettokonstnärliga om du frågar mig (tyvärr verkar mina bilder av dem förkommit – är det månne Billström som behagar hacka sig in i mina datorer?).

Bok av hushållspapper

Pappersfabrikören Södra Cell har använt kreativa grepp för att marknadsföra sina olika produktsegment. Genom åren har de tillsammans med go.garbergs producerat böcker med inlaga tryckt på julklappspapper, smörpapper och sandpapper.

Men i samband med att man ville göra en bok om plockmat, recept och minnen, tryckt på hushållspapper höll det på att bli galet. Hushållspapper är visserligen tryckbart men bindningen blev problematisk.

Det blev en “en gastronomisk hyllning till det mjuka pappret och fyllas med recept på fingermat, tips på dukning samt anekdoter, bilder och minnen kring glädjen att äta med fingrarna. Oavsett om det handlar om picknick, buffé eller vid utegrillen. “ och hela konceptet presenteras på gamla och nya mönster från hushålls- och toapappersproduktionen. (Quo Vadis – kräver abbonnemang)

Målgrupp: barn

United Minds genomför en stor konsumentundersökning riktad mot barn 8-12 år. De etiska frågorna anser Marie Söderqvist inte vara svåra utifrån det faktum att barn anses vara en av de stora påverkarna på familjers köpbeslut.

“– Vi säljer kunskap om människor, hur de tänker, handlar och konsumerar. Nu vill vi få kunskap om barn. Förr bestämde pappan vad familjen skulle konsumera, nu är det snarare 10-åringen. Hur har det blivit så här? Hur stor andel av inköpsbesluten styrs av barn? Hur mycket egna pengar har de? Det är frågor vi vill besvara.”

Lunarstorm har i sin tur fått kritik av Etiska rådet för marknadsundersökningar efter att ha gjort en intervjuundersökning mot barn och ungdomar 11-16 år utan att tillfråga deras föräldrar. (SvD)

Kollisionsvarning mellan de som anser att reklam riktad mot barn, indirekt eller direkt, är oetiskt och reklambranschen som inser det som Marie S talar om – att barn har en stark påverkan på köpbeslut oavsett produkt.
Efter att konsumentministern flaggat för ett eventuellt förbud mot reklam för snabbmat riktad mot barn och de olika internationella krav på reglering av reklam inom snabbmatssegmentet finns det en avgrundsdjup spricka mellan den politiska synen och marknadsföringens förutsättningar.