WIPO gav DuPont bakläxa för deras försök att jävlas med de som använder ordet “teflonminne”. De får betala rättegångskostnaden på 1500 dollar. Men den goodwillskada de lidit lär de räkna i mångdubbelt större summor. Mitt råd till DuPont – byt varumärkeschef till någon som förstår den nya världen.
Jag gillar Arkitektkopia. Fr a hittade jag igår en spännande person som jobbar på “vårt” kontor som helt klart är inne på att jobba integrerat och på ett smart sätt med variabeldata.
När jag imorse packade upp “goodie-bagen” så log jag lite över deras inlaga. Kanske inte så vältänkt att i en tub med påskriften “Vi är beroende av dig” lägga i en liten flaska sprit…
I följebrevet förklarar företaget att man vill ge ett “helrör” för inspiration. Helröret måste ha krympt i tvätten :)
Det här är nog bland den dummaste förklaring till en idéstöld jag läst. We Are Groups byråledare Enzo Bussoli förklarar att
Vi tog inte idén från Badlord, utan från en betydligt större konstnär, fotografen Helmut Newtons arbete från 1960-talet
Eh… det hela handlar om att Lindex ganska solklart snott en reklamidé från torrpitchande byrån Badlord. Trots att båda skrivit på sekretessavtal – det närmaste ett upphovsrättsskydd man kan skapa för en idé.
Enzo B:s förklaring är bara korkad – och rolig eftersom han därmed erkänner att det inte är deras egen idé; även om de nu då snott det från en amerikansk fotograf. Byråledaren sätter också Lindex marknadschef Johan Hallin på pottan när denne förklarar tidigare i artikeln att
Vi har inte stulit någons idé. Vi har bara använt vår egen byrås idé, som är helt olik den från Badlord.
Yeah right.
Som Carin Fredlund uttrycker det i sin kommentar:
Endast en blind höna kan tycka att en flyttad logotyp, en struken rubrik och en något större modell på modellens trosor skulle innebära en helt ny idé.
Badlords idé är för övrigt mer kreativ med en interaktiv tanke om att riva av den påklädda modellen (pun maybe intended).
Cred till Reklamförbundet som stöder Badlord i det här.
För visst: alla stjäl idéer. Men man bör göra det på ett snyggare sätt, göra idén till sin egen genom att adaptera saker. Det här är en solklar badlander.
(Källa: Dagens Industri 12 mars 2008)
Update: Ungefär samma saker kan man läsa om här och här. Lindex marknadschef lyckas att trassla in sig ännu mer när han förklarar att han känner sig påhoppad.
Regeringen lurar på ett förslag om ett förbud mot “sexistisk” reklam (könsdiskriminerande är ordet för dagen). Det hela innebär en rätt stor sak, förutom att det visar att politiker inte förstår sig på hur marknadsföring faktiskt fungerar: det som anses vara fel eller oetiskt skjuter sig själv i foten genom att helt enkelt få liten effekt. Men konsekvenserna av ett förbud är grava:
Update: Andra har skrivit om det. Jonas på Promemorian påpekar att det är ett utredningsförslag som faktiskt förra regeringen initierade (Martin Jönsson beskriver bakgrunden), och att det handlar om “könsdiskriminerande reklam”. Men menar också han att det är en inskränkning av yttrandefriheten:
Själv blir jag ganska ofta irriterad på korkad reklam. Ibland är den sexistisk och förnedrande, som när män framställs som korkade och oförmögna att klara de mest basala hushållssysslor eller när kvinnor reduceras till halvnakna våp. Ibland är den ”bara” allmänt fördummande. Men detta är mina subjektiva uppfattningar som inte bör upphöjas till allmän lag. När det gäller avarter av reklam tycks dock vanliga reservationer mot inskränkningar i yttrandefriheten vara som bortblåsta.
Andra politiker har samma åsikter. Lite förvånande är att Birgitta Olsson, som annars har en mycket hård inställning till sexism, uttrycker sig på följande klockrena sätt:
Sexistisk reklam är korkad, inte kriminell. Jag tror mer på kaxig konsumentmakt och tuff självsanering från näringslivet än stelbent lagstiftning.
Även moderaternas Anna König Jerlmyr går hårt åt det hela:
Släng utredningen( som beställdes av Jens Orback) i papperskorgen och se till att den inte kommer tillbaka. Visst anser jag att man bör kritisera stereoptypa könsbilder, som den nakna kvinnan framför motorhuven, men det innebär inte att vi ska förbjuda människor att yttra sina åsikter. Yttrandefrihet och tryckfrihet är själva grundvalarna för vår demokrati och dem ska vi stå upp för och försvara.
Till alla de som anser att förslaget är bra:
Update: Det är inte speciellt förvånande att den självutnämnde “Reklamombudsmannen”, vars bloggande konstant är inriktat på att så mycket som möjligt reglera och slå undan fötterna på reklam rent generellt, applåderar förslaget.
I Dagens Media utvecklar Birgitta Ohlsson sig däremot lite:
Som liberal feminist tror jag att kampen mot unkna könsroller ska föras genom debatt och med stöd från näringslivet och reklambranschen, inte genom lagstiftning
Hon tror istället på att ge ERK mer plats och även förslaget om en branschen egen (en riktig alltså) reklamombudsman.
Andra bloggar om: reklam, kommersiell yttrandefrihet, regeringen, yttrandefrihet, Promemorian, Anna König Jerlemyr, Birgitta Ohlsson
Alltså. Jag har tänkt att skriva om SLU:s kampanj “Klimatets vänner” men Brit har gjort det så bra här och här. Själva kampanjen finns numera också på YouTube – något som en “Joel Dahlquist” påpekat för ett antal bloggare. Till mig skrev han insmickrande att
Och tack för en sansad och nyanserad blogg, du har en röst som känns lugn och trygg i den lätt skrikiga bloggosfären. Jag undrar vad du tycker om SLU:s kampanj Koldioxidens Vänner som det snackades en del om förra veckan och som hade plattform på youtube (youtube.com/koldioxidensvänner). Nu har själva kampanjsajten kommit upp och många är mycket kritiska till att ett statligt universitet marknadsför sig på det här sättet. Vad tycker du?
Vad jag tycker? Att den är dålig. Den bygger på “double jeopardy”: att säga något som man egentligen inte menar utan att man vill visa på motståndarnas dåliga argumentering genom att använda desamma. Funkar i vissa fall men i det här fallet så är det helt enkelt ett riktigt dumt val:
Att Joels försök till att sprida viralen är genomskinligt: han har helt enkelt inte (heller) gjort en vettig målgruppsanalys. Att skicka ut, visserligen semipersonligt hållet men knappast övertygande, ett sånt brev till mig innebär att man inte läst det här, eller brytt sig om att kolla av vilka som Brit skrivit om och följa tråden. Till Stimulansbloggen har han skrivit
“Jag är indragen på den här kampanjen för att jag är intresserad av dessa frågor och jag antar att man skulle kunna säga att jag sköter “PR-delen” av den.”
vilket ställer frågan om Raisanen Creative gör det ideellt? Eftersom det annars klart strider mot WOMMA:s etiska regelverk (så gör även mailet till mig).
Ethical word of mouth marketers always strive for transparency and honesty in all communications with consumers, with advocates, and with those people who advocates speak to on behalf of a product.
För dels skickar han det från sin jobbadress och dels berättar han inte rakt av att han fått en betald uppgift att delge oss bloggare det hela.
Visst – han får folk att skriva om det men knappast det positiva genomslag som det var tänkt. Och att riskera WoM-marketing genom att inte göra rätt, och följa bra regler som är uppsatta gör mig irriterad.
Joel själv då? Enligt mailadressen jobbar han på en byrå Raisanen Creative med adress i New York. Så mycket mer finns inte om byrån att hämta mer än att de jobbar med digitala strategier och däribland med webbyrån Noisy Cricket.
En person som bokat domännamnet “teflonminne.org” har fått cease or desist-brev från DuPonts advokater. För oss inom branding-biz är det inte så konstigt men tittar man på fakta så känns det som om DuPont borde låtit bli. Det finns inget att vinna för dem i detta. För även om de principiellt har en viss rätt till det hela – så finns det för stora svårigheter, och en för hög grad av negativ PR i det hela. Jämför med Polarbröds märkliga negativa input när det gäller att få varumärket “kapat” av asiatisk populärkultur.
När det gäller min bloggarvän drf som äger domänen teflonminne.se så sitter han säkrare eftersom svenska domännamnsregler är klara över att DuPont inte kan komma och jiddra.
* Sökanden måste ha en rättighet (t ex varumärke eller firma) med giltighet i Sverige.
* Innehavaren av domännamnet ska ha handlat i ond tro när han registrerade eller använde domännamnet
* Innehavaren ska inte heller ha en rätt eller ett berättigat intresse till domännamnet.
Dessa bygger på UDNDRP-reglerna så frågan är varför DuPont ens försöker. För övrigt är det nog snarare så att DuPont tog en rövare – för de kommer ha svårt att uppfylla de rekvisit som krävs i regelverket för att bevisa att de olika teflonminnes-sajterna faktiskt är varumärkesintrång. Det här är ett rätt vanligt sätt att göra: man ber advokater att skicka ett cod-brev med hot om både det ena och det andra: och ett erbjudande om att köpa loss domänen. Om det inte fungerar så händer mycket sällan något – om det inte är ett solklart varumärkesintrång.
Varför sker då det här?
Företag inser att deras varumärken som degenereras till “vanliga ord” inte ger den goda pr som många förut trott. Att “förlora” möjligheten att vara något unikt som kommuniceras via ett namn, respektive att andra kan snylta på ens goda renommé innebär att fler och fler är noggranna när namnet börjar att “verbaliseras” eller använts som generellt namn för ett segment. Exempel på företag som tagit tag i sina varumärken är ex.vis Jeep, Jacuzzi, Apple (med iPod och andra bråk om produkter med gement “i”).
När det gäller just “teflonminne” så kan man se en ren överföring av värden: ett metaforiskt användande där teflonets funktionalitet – non-stick – används för att ge en bild av en mänsklig (o)förmåga. Det är likt att verbalisera varumärken men ändå relativt unikt. Är det negativt (vilket skulle kunna vara ett argument)? Nej, själva metaforen bygger på den positiva del som teflon äger: inget fastnar. Att det sedan använts i en, för människan, negativ del har ingen påverkan på själva varumärket. Ett exempel är McDonald’s försök att få ordböcker att inte använda uttrycket McJobs eftersom det rakt av har negativa konnotationer mot både företaget och den metaforiska betydelsen. Ett annat exempel (tack Rehberger) är Rolls Royce, vars lyxvärden använts i olika liknelser om “X är segmentets Rolls Royce” vilket rakt av innebär ett namnintrång respektive renommésnyltning både på namnet och på varumärkets kärnvärden.
Åtminstone om man får tro konsumentministern:
För oss är det viktigt att skydda barnen. Ingen annan grupp har lika svårt att värja sig mot reklam.
Observera ordvalen: “skydda” (mot något farligt) och “värja” (undvika, undfly det som är farligt).
Ja kära nån.
Polarbröd har fått reda på att deras logotyp används på tröjor i bland annat Japan. Och har valt att gå stämningsvägen:
Det är direkta plagiat, de har kopierat vår logotyp utan att ändra ett dugg, säger Helena Rönnmark, informatör på Polarbröd.
De kräver nu att företagen ska sluta med detta ((DN har en fullkomligt galen rubbe: “Brödföretag säljer kläder”. Det är ju just det som de inte vill…)).
Varför känns det som om Polarbröd totalt missförstått branding-teori? Det här borde de vara lyckliga över, använda i sin marknadsföring och självklart bygga vidare utifrån samma måtto som att andra varumärken välkomnar när folk använder sig av deras logotyper som markörer på fr a T-shirtar. Det som Polarbröd inte förstår är att de inte “äger” logotypen på det sättet. Och de sätter effektivt stopp för eventuella inspel på exempelvis den japanska marknaden eftersom man säger till folk att man inte gillar brand fans.
Det här är kanske den svåraste lektionen vi som varumärkesstrateger har att lära våra kunder: att släppa kontrollen, tänka tvärtom mot förut. I det här fallet stör inte tröjorna Polarbröds affärer – det är ingen konkurrens utan snarare en möjlighet att skapa buzz, att bygga varumärkeskännedom och lovemarks. Japan har under flera år haft en mycket positiv utveckling när det gäller att gilla svensk kultur och svenska varumärken. Att få sin logotyp på en T-shirt är att bli en viktig markör i populärkulturen, det innebär att man har öppning till att skapa lite kult runt sitt varumärke. Om man väljer att inte ta till trademark-lagstiftning, om man väljer att inse att man tjänar mer momentum genom att underblåsa en sån här utveckling istället för att kväsa den.
Polarbröd har helt enkelt reagerat med ryggmärgen och har inte kunskapen om hur brands idag fungerar kontra brand ambassadeurs och early adopters.
EU-parlamentet har antagit nya regler för “audio-visuella tjänster” dvs. TV-program och film. Några intressanta saker:
Alla audiovisuella medietjänster, både tv-sändningar (dvs. linjära audiovisuella medietjänster) och audiovisuella medietjänster på begäran (dvs. icke-linjära audiovisuella medietjänster) kommer att omfattas av en grunduppsättning samordnade regler, bl.a. regler som skyddar den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga, samt den mänskliga värdigheten.
Jag vet inte – men det finns ett antal program som snarast borde bort eftersom de knappast främjar en mänsklig värdighet. Vidare är skrivningarna om “moral” mycket intrikata och jag undrar vem som ska avgöra vad som är moraliskt eller inte.
En av de mer kontroversiella frågorna har varit produktplacering. Parlamentet har fått igenom att detta endast ska tillåtas i vissa program och under vissa bestämda förutsättningar. Produktplaceringen är förbjuden i nyhets- och samhällsprogram, barnprogram, dokumentärer och rådgivningsprogram. Produktplacering i biograffilmer, filmer producerade för TV och TV-serier samt sportsändningar tillåts förutsatt att tittarna få klar information om förekomsten av produktplacering.
Oerhört intressant att produktplaceringen fått så starkt genomslag i direktiven. Jag förstår inte riktigt definitionen av “klar information om förekomsten av produktplacering” – ska vi stå ut med ett par minuter disclaimers i början av alla program?
Liksom att det idoga lobbyarbetet mot “skräpmat” fått en så politiskt korrekt form. Jag tycker det är intressant vem som ska avgöra om mina barn orsakas “moralisk skada”…
Ledamöterna lade även till att produktplaceringen inte får utgöras av tobaksprodukter eller cigaretter eller produktplacering från företag vilkas främsta verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigaretter och andra tobaksprodukter.
Direktivet innehåller också en rekommendation om en uppförandekod för leverantörer av audiovisuella medietjänster för barnprogram som innehåller eller avbryts av reklam, sponsorer eller annan marknadsföring av ohälsosamma och olämpliga livsmedel och drycker som t.ex. innehåller mycket fett, socker eller salt samt av alkoholhaltiga drycker.
Audiovisuella kommersiella meddelanden får inte orsaka minderåriga fysisk eller moralisk skada. Därför får de inte direkt uppmana minderåriga att köpa eller hyra en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, direkt uppmuntra dem att övertala sina föräldrar eller någon annan att köpa de varor eller tjänster som ingår i reklamen, utnyttja det speciella förtroende som minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer, eller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.
Inga nya regler som stödjer diverse “kulturarbetare” som ogillar reklam i sina filmer.
Sändningar av filmer producerade för tv (med undantag för tv-serier och dokumentärer), biograffilmer och nyhetsprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshoppinginslag en gång varje tablålagd period på minst trettio minuter.Sändningar av barnprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshopping en gång under varje tablålagd period på minst trettio minuter, förutsatt att programmets tablålagda längd överstiger trettio minuter. Andelen korta reklamformer, som reklaminslag och teleshoppinginslag, får inte överstiga 20 procent en given timme mellan hela klockslag. När det gäller serier och dokumentärer är den enda regeln att reklam inte för överstiga 12 minuter per timme som är en allmän regel.
TV3 och Kanal 5 kan komma att få möta att Sverige “tar kontakt med” den brittiska jurisdiktionen för att förhindra att de sänder reklam inriktad mot barn över svenskt territorium. Det kan komma att bli intressant:
Den så kallade ursprungslandsprincipen innebär att TV-bolag ska följa reglerna i det land de sänder ifrån, oavsett i vilket land programmen sedan visas.
I den gemensamma ståndpunkten fastställs att medlemsstaterna ska ha frihet att föreskriva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska följa mer detaljerade eller striktare regler. Om en medlemsstat har mer detaljerade eller striktare bestämmelser i allmänhetens intresse och bedömer att ett programföretag under en annan medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en tv-sändning som helt eller huvudsakligen är inriktad på dess territorium får den ta kontakt med den medlemsstat som har jurisdiktion i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning på eventuella problem som uppstår.
Blogge Bloggelito, en politisk bloggare inom libertarianistisk anda, har blivit sur på de olika PR-byråer och personer som försöker få publicitet genom att skicka pressmeddelanden och andra saker till bloggare med många läsare. Många kommentarer runt postningen menar att Blogge överdriver men jag tycker ändå att problemet är viktigt. Vi hatar spam som gör reklam och reklambranschen har blivit hårt reglerad genom opt-in-lagstiftningen för mailvertising. Men när det gäller PR finns det uppenbarligen en gråzon. Och självklart – det är knappast så att det rent kvantitativt är ett problem men det kan onekligen innebära att många bloggare till slut tröttnar på att få sin mailbox fylld av obeställda pressreleaser och “intressanta” publiceringsförslag. Precis som när det gäller både user generated, telemarketing och buzz marketing så är ett av problemen att många som använder sig av formaten inte tar vägen över att konsekvensberäkna varje kampanj utifrån hur stort mått av ingrepp på mottagarens personliga integritet det innebär. Och PR-branschen är på väg att möta samma regleringshets som reklambranschen lider under – vilket borde stämma till eftertanke.
MER har prickat ett antal företag för DR som är adresserad till en vuxen person men vars utformning riktar sig mot barn. Det ä Damm Förlag för deras marknadsföring av Disneyklubben, IMP Nordic för deras marknadsföring av en serie monsterkort ((Ett sorts rollspel där det tar en jäkla tid att samla ihop kort… jag vet…)), Förlaget Stabenfeldt AB när det gäller Funtasie tjejbokklubb och Egmont Kärnan AB för prenumerationserbjudanden för tidningarna Witch och Bamse. Självklart är det Konsumentföreningen i Stockholm som står bakom anmälan.
Det blir mer och mer omöjligt att faktiskt göra reklam. Eftersom signalpolitiken som Konsumentföreningen i Sthlm och Svenska konsumenter för helt enkelt börjar bli lätt surrealistisk. En fråga man kan ställa sig: hur långt kan man gå i att ta bort ansvaret från föräldrarna? Lär man barn att bli medvetna konsumenter genom att förbjuda reklam? Jag är inte så säker på det.
Vid en leverans till en Wal Mart-butik överföll en Pepsianställd en person anställd av konkurrentet Coca Cola. Enligt källorna handlade det fr a om vem som hade rätt till “hyllplatsen”. Onekligen ett sätt att live your brand. Läs Cola Wars Get Physical As Pepsi Worker Attacks Coke Employee. Vad är nästa steg – shoot outs mellan anställda på Marlboro och Camel?
(Tipstack dab)
V&S gör reklam för två olika viner på Kanal 5. Två vinflaskor som blir två personer som säger sina repliker. Jag har sett upplägget förut: hos Apple…
Kasst.
Ps. Jag letar efter V&S-filmen. Ds.
Det finns onekligen en intressant aspekt på det här, i ljuset av att Coronas reklam med limeprojektilen blivit fälld i Marknadsdomstolen för osaklighet. Enligt alkohollagen får alkoholhaltiga drycker endast marknadsföras med produkten och innehåll. V&S väljer att bryta mot det och den regel som säger att alkoholreklam inte får marknadsföras med hjälp av människor. V&S ägs (än så länge) av staten. Staten har satt lagstiftningen om marknadsföring av alkohol.
Om det nu inte är att de här två vinsorterna görs på människor…
Det är inget nytt att många företag med värdefulla varumärken är ganska irriterade på Google Adwords som väljer att sälja deras varumärken som sökord till konkurrenter. Nu har American Airlines stämt sökmotorgiganten och förklarar sin klagan:
Google’s search engine is helping third parties to mislead consumers and misappropriate the American Airlines Marks by using them as ‘keyword’ triggers for paid advertisements and by using them within the text or title of paid advertisements
Tidigare rättstvister har gått Googles väg men den här gången är det ett, som immaterialrättsprofessorn Eric Goldman säger, företag med djupa fickor, många varumärken och en vilja att ta fajten. Läs mer på NYT Bits och på Goldmans egen blog.
En intressant sak är att Google vägrar andra sökmotorer köpa sökordet Google…
Det är onekligen lite roande när DN – som annars tenderar att vara vänligt inställda mot hårdare upphovsrättskontroller och liknande, skriver en “så synd om lilla idella föreningen American Red Cross”-artikel i samband med att Johnson & Johnson valt att stämma amerikanska Röda Korset för varumärkesintrång. Det som Röda Korset gjort är att börja sälja produkter inom sårvård och liknande, och använda sin logotyp. Detta trots att man sedan länge har en deal med J&J om att de har exklusiv rätt till att använda logotypen på sina produkter mot att de ger Röda Korset sponsring.
Ibland blir det lite galet det här med varumärkesintrång. I en artikel jag hittade i min rss-läsare hittar jag ett sånt exempel: ett italienskt företag har slutligen fått sin överklagan nekad av PRV. Det hela handlar om det italienska varumärket Solidea som anser att den svenska kungens registrering av varumärket Solliden är ett intrång.
Det som historien visar är att det är av vikt att faktiskt göra sin hemläxa. Varumärket Solidea menar att Solliden surfar på deras goda namn. Och inser inte riktigt att Solliden för svenskar är mycket mer känt och inarbetat än deras eget namn. Tittar man på den enda svenska sajt som Solidea verkar ha: tahandombenen.se så är de själva inte så noggranna när det gäller att surfa på andra varumärkens goda namn.
Det här är ett exempel på hur annonsörer inte förstår den fina linjen mellan att påverka genom att köpa annonser och få lite PR på köpet och att hoppas på det. Lidbom berättar en sedelärande historia om hur en annonsör missförstått det finstilta:
En annonsör (icke namngiven) har fått dåliga betyg av tidningen. Nu skickar han ett rekommenderat brev där han förklarar att om inte Bike “gillar mina produkter, slutar jag att annonsera” och garnerar med en harang om att “du kan fetglömma att Du ska kunna slingra dig undan med dom vanliga klyschorna om journalistisk objektivitet”.
går till den danska “byrån” Koala:
Koala försvarade sig med att Aqua d’or hade delat ut passwordet till bilddatabasen och därför trodde man att det var okej att använda bilderna.
(Resumé)
Det är intressant att läsa om de regler som brittiska Ofcom lägger för reklam i segmentet “socker och energi”-livsmedel. Det är regler som vi i Sverige redan har, vilket i sin tur självklart får mig att fundera över hur långt konsumentföreningar och andra reklammotståndare tänker sig gå när de ändå väljer att kritisera reklam som idag går i Sverige i segmentet. Läs och begrunda: Regler för reklam mot barn skärps och hur det faktiskt i mångt och mycket påverkar svensk reklam eftersom det kan tänkas bli en
fet smäll mot tv-kanalerna.