När International Bible Society valde att köpa reklamplats och skicka med Nya testamentet i en söndagsupplaga av Colorado Springs Gazette var det egentligen inte så många läsare som reagerade. Men inom media blev diskussionen högljudd. Några ansåg att det gick över linjen när det gällde vad en tidning kan göra – bland annat Aly Colón på Poynter institute:
“I do think it’s important that any newspaper that engages in new or different types of advertisement approaches think carefully about how they do that and how their independence from this particular product is achieved.”[…] “And I think the Bible takes on some additional meanings at times like this, as people are trying to balance religious freedoms and concern about the separation of church and state.”
Tom Rosenstiel, som jobbar för “Project for Excellence in Journalism” menar däremot att det handlar om yttrandefrihet:
“I think this is one of the things about newspapers: they deliver you everything. If a newspaper is open to all, I don’t understand the issue here. Are we frightened of having this in our house? Should people of one religion not read the scriptures of another? We can’t neuter our society.”
Det var 125 olika lokala kyrkor, organisationer och andra som finansierade kampanjen och IBS har gjort liknande inlägg i andra tidningar, och på andra sätt fått ut Nya testamentet, både i USA och i övriga världen.
Ett antal judar blev rejält upprörda eftersom de såg det som ett rent övergrepp: att man dels skickade enbart NT, att man inte kunde värja sig när det kom hem. Muslimer såg det lite annorlunda, då dessa ser Jesus som en av profeterna och därmed är NT en helig bok även inom islam, men det fanns en oro över att det hela visade på den vridning mot kristen (höger)fundamentalism som pågår.
IBS’ representant uttalade det vanliga som kristna brukar säga: “om så bara en person finner Jesus Kristus så är det värt det” och pastor Gaylord Hatler i First Christian Church (Disciples of Christ) gnisslar lite om att det är så svårt att vara kristen:
“If we’re going to celebrate diversity, then all of us should be able to celebrate everyone’s position. But it seems that it’s O.K. to be anything these days but Christian.”
(The New York Times via AdLand)
Religion är svårt. Vad ska en tidning göra? Handlar det om yttrandefrihet när det kommer till så pass djupt rotade värderingar som de religiösa? Jag vet inte.
Ingen ställde dock upp den kanske mest självklara funderingen: om det istället varit en bok med “Best of Koranen” eller “Torah – söndagseditionen” – skulle det tas emot lika enkelt? Skulle ens en tidning välja att plocka med dessa i sin inplastade söndagsedition? Jag är skeptisk.
Många församlingar i vårt land använder istället DR och events för att lämna ut specialutgåvor av hela eller delar av Bibeln. Problemet med det är på samma plan – när slutar yttrandefriheten och var börjar vår personliga integritet och rätten att slippa religiös propaganda? Jag har diskuterat med flera olika grupper som använt DR som sin metod och när jag frågade hur de valt att göra om det står “Ingen reklam”-skylt på dörren. Svaret har oftast varit: “Det här är ju inte reklam!”.
Men det är ju just vad det hela handlar om: ska marknadsföring av idéburna organisationer räknas som samhällsinformation? Jag är osäker.