Monthly Archives: December 2004

Lottie Knutsson – katastrofens vinnare

Den person som hanterat media och press bäst är antagligen Fritidsresors Lottie Knutsson, informationschefen som suttit i alla tv-soffor, stått i alla nyhetssändningar och sakligt skapat ett förtroende och hopp.

Inte så konstigt att hon lyckats så bra. Hon har en bakgrund som journalist och inom pr-firman JKL, liksom varit informationsansvarig på SAS. (Expressen.se)

Trender för 2005

Den trendrapport som jag brukar publicera har blivit försenad. Det har inte känts meningsfullt att skriva en sådan den senaste veckan. Den kommer först att användas internt (jag är ju anställd nu…) men sedan på något sätt delges resten av Researchers läsare. Dock funderar jag på att be om en tia eller liknande för den eftersom min bandbredd snart måste utökas. Jag är nära att använda mina fem gigabyte per månad och skulle behöva låta Oderland krana på lite till – vilket kostar pengar.

Stay tuned.

TV3, TV4 och Kanal 5 samsänder imorgon

I en fullständigt unik manifestation väljer de tre kommersiella reklam-TV-kanalerna att samsända TV4s insamlingsprogram. Detta för att undvika kanalkrockar. De kommersiella reklamradiostationerna Mix Megapol och Rix FM sänder också programmet.

Kanalerna kommer att sända reklam under nyårsdagen men 50% av reklamintäkterna kommer att gå till insamlingen för flodvågens offer. (Newsdesk: TV 4 presserelease)

Varför hänger inte SVT med på det här tåget? Det är bara att lägga in Radiohjälpsreklam när kommersiell reklam körs.

SVT och TV4 har synkat sina insamlingsgalor så att de inte ska krocka.

(Dagens Media)

BigFatherInDaHeaven

Ännu en märklig missionerande sajt har ramlat in i min browser: BigFather.nu. Eftersom jag har en bakgrund inom kristenheten fascinerar det mig hur den mer väckelseinriktade kristenheten jobbar med sin “marknadskommunikation”.

Vi vet genom studier att de flesta missionerande sajter till nästan hundra procent av redan “frälsta”. Men hela upplägget bygger på att det är “ofrälsta” som kommer dit. Precis som med TV-evanglisterna i USA så fungerar det som bränsle för de redan frälsta: “titta, missionerande är det allra viktigaste”. Någon egentlig effekt på “marknaden” hittar man sällan.

Samma sak är det med de olika “pay-offs” som man stöter på. Under flera år var akronymen WWJD oerhört vanlig inom väckelsekristnas led. “What Would Jesus Do” – en sorts självbekräftelse och eget mantra för fr a unga kristna. Nu verkar det vara “I am a disciple. Are you?” som gäller. Åtminstone här i Sverige.

Och vad kan man lära sig av det här? Kanske att självbedrägeriet är den bästa varumärkesstrategin.

SMS-utskicket blev lyckat

Svenska regeringen må verka lätt handlingsförlamade men de valde i alla fall att skicka ut ett “area-specifikt” SMS till alla mobiler som finns i katastrofområdet. Mer än tusen namn kom in i samband med SMS-meddelandet. (svt.se via Är isen hal? Sanda!)

Det är uppenbart så att SMS kan användas till många olika saker. Jag tror inte att konsumenter kommer att vara positiva till ren marknadsföring via SMS men däremot borde samhällsinformation kunna gå ut mer via den nya tekniken.

Hård smäll för fyrverkeriföretagen

Många kommuner ställer in sina fyrverkerier liksom att många uppmanar att skänka de pengar som man tänkt använda till fyrverkeripjäser.

Problemet är att de företag som säljer fyrverkeri har två tillfällen där de kan tjäna pengar och nyår är kanske den allra största inkomstkällan. På många ställen har olika företag också kört extradrive med visning/provsmällning av fyrverkerier. (DN via Chadies NU-blogg)

KO stämmer InkClub

Det är inte ofta det händer men nu har Konsumentombudsmannen valt att stämma företaget InkClub för vilseledande reklam.

Erbjudandet om bläckpatroner gratis eller en krona innebär ett klart fall av vilseledande reklam då det hela ofta slutar med att bläckpatronerna blir dyrare än i handeln.

KO hoppas på en rejäl marknadsstörningsavgift för företaget. (Resumé och Newsdesk: Konsumentverket)

Ikoniseringen av verkligheten och fantasin

En intressant artikel om hur reklambilderna blir en sorts ikoner som sedan används genom andra kommunikationskanaler för att säga något om verkligheten (eller kommunicera den bild av verkligheten som man vill att mottagaren ska se som verklig). I det här fallet handlar det om den hur man i bildjournalistik tar upp symbolik ur reklam: i det här fallet The Marlboro Man.

Läs artikeln hos Guardian Unlimited.

Miami går för högvarv

Crockett och Tubbs a k a Fredrik och Gustaf på Miami Advertising berättar att det går bra för byrån. November visar på en nästan 55 procents marginal. Frmgångsreceptet är gerillareklam och hög kreativ svansföring. Gustaf Inger säger i pressmeddelandet:

”Kundernas pengar ska inte bekosta ett stort, flashigt kontor med designermöbler. Vi sitter hellre trångt, på ett läge som är mer off side och omsätter kundernas pengar i starka, kreativa idéer.”

För Miami är det viktigt att lyssna på vad kunden vill och omsätta det i kreativa kampanjer, precis som de under hösten gjort för IKEA, Moderaterna, Hornbach och Elite Hotels. Miami vill jobba utifrån respekt för kund och målgrupp liksom “ödmjukhet inför uppgiften att hitta bästa möjliga lösning på ett prestigelöst sätt”. (Miamipressinfo 041210)

SAS klantade till det

Igår skrev jag om det faktum att resebolagen skött sig riktigt bra i samband med katastrofen, vilket varumärkesmässigt kommer ge dem vinster framöver. Dock lyckades SAS att klanta till det rejält genom att först förklara att alla resenärer som bokat platser på flyget till katastrofområdet inte skulle få några pengar tillbaka utan endast kunde boka om biljetterna till samma destination men senare…

Under gårdagskvällen tog de sitt förnuft till fånga och människor ska kunna avboka och få pengarna tillbaka. Sorgligt att se hur vissa bolag inte har någon som helst mänsklig medkänsla.

Religiösa böcker som give-aways

När International Bible Society valde att köpa reklamplats och skicka med Nya testamentet i en söndagsupplaga av Colorado Springs Gazette var det egentligen inte så många läsare som reagerade. Men inom media blev diskussionen högljudd. Några ansåg att det gick över linjen när det gällde vad en tidning kan göra – bland annat Aly Colón på Poynter institute:

“I do think it’s important that any newspaper that engages in new or different types of advertisement approaches think carefully about how they do that and how their independence from this particular product is achieved.”[…] “And I think the Bible takes on some additional meanings at times like this, as people are trying to balance religious freedoms and concern about the separation of church and state.”

Tom Rosenstiel, som jobbar för “Project for Excellence in Journalism” menar däremot att det handlar om yttrandefrihet:

“I think this is one of the things about newspapers: they deliver you everything. If a newspaper is open to all, I don’t understand the issue here. Are we frightened of having this in our house? Should people of one religion not read the scriptures of another? We can’t neuter our society.”

Det var 125 olika lokala kyrkor, organisationer och andra som finansierade kampanjen och IBS har gjort liknande inlägg i andra tidningar, och på andra sätt fått ut Nya testamentet, både i USA och i övriga världen.

Ett antal judar blev rejält upprörda eftersom de såg det som ett rent övergrepp: att man dels skickade enbart NT, att man inte kunde värja sig när det kom hem. Muslimer såg det lite annorlunda, då dessa ser Jesus som en av profeterna och därmed är NT en helig bok även inom islam, men det fanns en oro över att det hela visade på den vridning mot kristen (höger)fundamentalism som pågår.

IBS’ representant uttalade det vanliga som kristna brukar säga: “om så bara en person finner Jesus Kristus så är det värt det” och pastor Gaylord Hatler i First Christian Church (Disciples of Christ) gnisslar lite om att det är så svårt att vara kristen:

“If we’re going to celebrate diversity, then all of us should be able to celebrate everyone’s position. But it seems that it’s O.K. to be anything these days but Christian.”

(The New York Times via AdLand)

Religion är svårt. Vad ska en tidning göra? Handlar det om yttrandefrihet när det kommer till så pass djupt rotade värderingar som de religiösa? Jag vet inte.
Ingen ställde dock upp den kanske mest självklara funderingen: om det istället varit en bok med “Best of Koranen” eller “Torah – söndagseditionen” – skulle det tas emot lika enkelt? Skulle ens en tidning välja att plocka med dessa i sin inplastade söndagsedition? Jag är skeptisk.
Många församlingar i vårt land använder istället DR och events för att lämna ut specialutgåvor av hela eller delar av Bibeln. Problemet med det är på samma plan – när slutar yttrandefriheten och var börjar vår personliga integritet och rätten att slippa religiös propaganda? Jag har diskuterat med flera olika grupper som använt DR som sin metod och när jag frågade hur de valt att göra om det står “Ingen reklam”-skylt på dörren. Svaret har oftast varit: “Det här är ju inte reklam!”.
Men det är ju just vad det hela handlar om: ska marknadsföring av idéburna organisationer räknas som samhällsinformation? Jag är osäker.

Elfsberg lämnar rutan

Ikväll av alla kvällar är det sista gången som Claes Elfsberg är nyhetsankare i Rapportstudion.

“- Det är ett hett nyhetsläge som påverkar alla och det känns jobbigt att sluta när det händer så stora saker som det gör i Asien.”

Elfsberg kommer att fungera som tittarombudsman för public service-etermedierna och därmed bli mer opinionsbildare än journalist, något han ser som en personlig utmaning. (Resumé)

Han ska i varje fall inte följa alla kollegorna in i konsultvärlden och bli PR-nissar eller mediatränare.

Ett sorgligt avsked. Mitt i en av de största världshändelserna på mycket länge gör Elfsberg sin sista sändning. Och hans avsked till tittarna var kort, koncist men man anade känslorna inför det hela.

Mer katastrofinformation

Medierna jagar på regeringen om att de inte sköter katastrofberedskapen ordentligt. Några av resebolagen har skapat speciella mikrosajter om katastrofen och när man går in på alla bolagens sajter finns en förstasida med viktig information för anhöriga och andra.

Rent PR-mässigt har flygbolagen skött sig oerhört bra, helt klart finns det en ny medvetenhet i branschen efter Gottröra, Estonia och 9/11 när det gäller hur information hanteras vid en katastrof.

  • Inga diskussioner om ekonomiska avbräck.
  • Man talar om samarbete inom branschen och med myndigheter (trots journalisters idoga försök att få regeringen till en syndabock enligt medias egen dramaturgiska mall).
  • Inga siffror nämns från bolagens sida utan man hänvisar till myndigheterna.
  • Lugnt och sakligt men mänskligt framträdande. Man låter sin egen känsla sippra fram utan att det blir alltför gråtmilt.