Category Archives: Linkdumping

Bringéus

Jag skriver om Bringéus-affären på deepedition.com. Återkommer här med en mer ingående analys och diskussion runt employment branding, sociala medier och framtiden.

Uppdatering: En del andra i planningsfären och reklamsfären har skrivit om det.

Lite skåpsrensning

Det var ett tag sedan men det känns som om jag behöver rensa ut lite gamla länkar som ligger och skräpar men som är alltför bra för att låta bli att delge er (och därigenom också läsa igenom själv).

  1. Hasse Brindfors filosofierar över bärkassens reklameffekt och menar att den har stora möjligheter, med ett högt värde som branding-kanal. Men exemplen känns lite tunna.
  2. Nina har skrivit en mycket bra text om varumärken och marknadsföring där hon utgår från att vi väljer våra varumärken på samma sätt som vi väljer våra vänner: det är under förutsättningen att varumärken och mottagaren faktiskt är en relation på samma sätt som en mellanmänsklig relation. Om dessa förutsättningar gäller så menar Nina att mycket av marknadsföringen har missat hur vi faktiskt väljer våra vänner: väljer vi dem som är mest högröstade, snyggast och anser sig själva nog? Eller handlar det snarare om att skapa en inbjudan? Ninas slutsats är intressant utifrån detta:

    Jag tror att ett sånt här synsätt skulle göra det lättare att träffa rätt med sin reklam. Bra reklam funkar redan så här, så i vissa fall skulle det inte bli någon skillnad. Men mycket reklam har ändå mer karaktären av torgmöte än kafferep. Så mitt förslag är att man tar sin briefmall och byter ut “Vad är reklamens budskap?” till “Vad ska vi bjuda in till?” och testar vad som händer. För allvarligt talat känns “budskap” betydligt mer politiskt parti än bästa kompis. Och inte så många gillar politiker mer än sina närmsta vänner.

    Jag brukar jämföra varumärken med att flirta och träffa sin älskade – och min slutsats blir ungefär densamma: men med ett ytterligare perspektiv – attraktionen.
    Samtidigt måste man onekligen inse att även detta inte är enkelt. I en bloggpost diskuterar Berglund sin känsla av att bli manipulerad.

  3. Jerry Silfwer aka Dr Spinn försöker definiera vad PR är. Knappast det enklaste att ge sig på men han lyckas rätt bra ändå.

    Ordet public i public relations torde snarast översättas till publiker. En publik är PR-världens motsvarighet till reklamvärldens målgrupp. Målgrupper delas traditionellt in efter demografiska variabler (ålder, kön, geografisk position, socioekonomisk status etc.) medan publiker indelas efter deras sätt att kommunicera/agera (aktivitetsgrad, kanalval, mediekonsumtion etc.).
    PR blir därför snarast relationer till publiker!

    Diskussionen efter postningen fördjupar också det hela.

  4. Alla kanske inte kommer ihåg årets märkligaste stunt: Medisondatorerna. En lätt manierad direktör förklarade att de skulle sälja datorer för en tusenlapp och fick oerhört mycket media. Det hela byggdes vidare med uttalanden om politisk karriär. Aleborg Solutions marknadschef Sulo fick oväntat en T-shirt (tipstack Alter Ego) från företaget Geektown efter att påpekat att hans pengar för datorn nog var borta. Vad stod det på den? “Jag beställde en laptop av Medison och allt jag fick var den här t-shirten” såklart.
  5. I samband med att fler och fler arbetsgivare använder såväl Google som sociala medier för att kolla upp sina potentiella anställda så ser entreprenörer möjligheten att erbjuda tjänster som på olika sätt kan rensa eller förändra eventuella ofördelaktiga omnämnanden om personen. Ett exempel är Reputation Defender.
  6. Jay Deragon skriver om Creative Strategy Advantage. En rejäl kaka att bita i.

Årslistorna

Jag brukar försöka att samla såväl årslistor såväl som prognoser inför året som kommer. Här kommer årslistorna – och den kommer att uppdateras efterhand:

  • Marketing News: 2007: A year to remember – Marketing Week (hattip Brandon Barr)
  • Via Elias hittar jag Most Contagious
  • Wired har listat The 10 Best Gadget Ads of 2007
  • Torstensson har samlat sitt år
  • JMW har utnämnt sin flipplista till Det Präktiga Året; där klimathot, tågcharter och sociala medier ses som viktiga delar. Och deras floppar går i samma stil: Präktigheten. Men jag tycker nog att flopparna är lite lättköpta.
  • Logolounge har kollat på årets trender (hattip Clay) inom logotyper och gör några övergripande insikter:

    many more 3-D logos that are designed to be in motion, never still or flat. These designs have completely shaken the earthly bonds of CMYK and exist only in ethereal RGB: The old logo design rules just don’t apply to them.
    [...]for many trends there is now a countertrend – and this is not only the case for logo design. The public and its likes and dislikes have become fragmented across the spectrum. [...]logo design has become a public sport. As the public controls their own media [...]people are no longer satisfied to simply consume what is placed before them: They have opinions they want to share.

  • Mailinglistvännen Steve har samlat ihop en kreativitetsgeneralists lista över 2007.
  • Resumé har sammanställt en årlig lista som andas mer av deras egen rädsla för det nya medielandskapet än någon sorts objektiv koll.
  • Bisonblog har gått igenom sitt år och det är kanske den bästa genomgången av 2007 ur ett svenskt nya media-perspektiv hittills.
  • Martin Jönsson har gjort ett gediget jobb även om det är en smula ostrukturerat: del 1: de breda sakerna, del 2: resten av breddspektrat, del 3: slutet av trenderna för 2007 och del 4: småplocket
  • JibJab har gjort är en roande liten film
  • Och så klart: det vi väntat på – The Adland Roundup. Först själva genomgången. Och sen The Adverts – part 1. Resten kommer.
  • Resumé gör en re-write på Campaigns årssämsta lista
  • Fast Company har listat såväl årets innovatörer som årets biz-böcker och mycket mer.

En digital era

Framtiden? Lotta Holmström har samlat ett gäng bloggare för att ta pulsen på webb X.0.

Anton fortsätter diskussionen och i kommentarerna finns mycket matnyttigt. Och de långa postningarna finns såklart på vars och ens bloggar:

Media Culpa (själv blev jag förvånad – Hans, du har väl bloggat längre än februari 04?)
Beta Alfa (en av de få som fortfarande är ytterst hemlig :))
Jardenborg (med sitt nya projekt mindpark)
Nina Åkestam (plannertankar)
Alter Ego (den enda i princip utanför media/pr/reklamvärlden – även om jag vet att hon har ett förflutet i densamma…)
Jonas Carlsson
Björn Jeffrey

Och Bison sammanfattar det hela briljant (mao – kunde inte sagt det bättre själv: eller i varje fall inte lika kortfattat):

Förtroende är hårdvaluta i ett allt högre informationsbrus. Och det är den som hittar vägarna till att bygga förtroende på de nya kommunikationsarenorna som är vinnaren. Frekvens, stringens och transparens tror jag är tre nyckelord för att göra just det.

Bo:Red – om sex i tunnelbanan, le Creuset och när copywriting inte synkar

TBFKEM har det arbetsamt med sin sjuåring och reklamen. Exempel 1: Sjuåringen frågar om de inte ska köpa en Clone-A-Willy. Exempel 2: Sexualupplysningsreklam om kondomanvändning.

Θ

Ett exempel på hur bloggar faktiskt fungerar som marknadsförare genom WoM är när TBFKEM berättar om hur hon kom i kontakt (och köpte) en le Creuset.

En traditionell reklamkampanj för miljoner, med TV-reklam och annonser i Allt om Mat hade aldrig fått mig att köpa den där jävla grytan, för det är jag på min vakt mot (och dessutom läser jag inte Allt om Mat. Finns Allt om mat fortfarande, förresten?). Men en (antar jag) oberoende skribent med cred, som skriver från hjärtat (vill jag tro), går hem. Till 100%

Θ

Hedgehog in a storm har tagit en bild på en lokal skönhetssalongs kampanj som visar ett exempel på hur text och val av modell också måste synkas… Här gick det illa… Man kan liksom känna hur någon tänkt: “jamen allt ska ju vara naturligt – det är ju en trend. Och han Magnus är ju en naturlig kille…”
Θ

Schmut har också hittat ett exempel på när copywriting verkar vara överlåten till någon sorts automatiserad floskelapplikation. Det är bra att utmana sina kunder. Det är coolt att vara “edgy” – men det här var bara korkat.

BoR:ed en smula

Lite tankar om reklam från bloggosfären.

Tankar i trappen visar ordlöst problemet med oadresserad reklam: Ingen reklam tack

Ajja har TV-dinner och ser på reklam-TV: På tal om SKIT reklam. Och jag kan verkligen känna detsamma när det gäller alla såna reklamer om diarré och svampinfektioner.

Daniel har iakttagit samma sak som jag: att Airtours satsning på någon sorts exklusivcharter är motsägelsefull. I ena spoten är tjejerna visserligen lite fånigt dryga men det visar ändå själva positionen man vill ha som varumärke. Men den andra där mannen dissar ett gäng som beställer mat på svenska och sen beställer två öl på en överdriven spanska – han är ju losern minst sagt.

Linus på linjen gillar Toms Webes senaste kampanj Bejaka lasten.

Jag blir glad av sån här reklam som vågar stå emot hälsohysterin och som vågar rucka på den idealbild av superslimmade lyckliga personer som vi ständigt matas med.

Konsum? Nej, Parship.se. Dasai gör en lång postning som testimonials men själv tycker jag just det faktum att ett svenskt bolag väljer att använda Konsumsymbolen verkar måttligt vettigt.

Nini dricker kaffe och recenserar ett gäng reklaminslag. Hennes förklaring hur TV-spoten för Parlino kommit till är skön. Synd bara att man inte gör reklam på det sättet :)

kan ju inte kommit till på annat sätt än att ett gäng snubbar suttit med för mycket sprit, för låg ribba och en deadline som närmar sig. För hur kommer man annars på att två gröna tomtar ska köra 69:an, prata med skitstöriga röster och det ska locka folk att köpa ett kontantkort?! Varför får sån reklam ens göras? Funkar det? Är folk så jävla dumma?

Svar: uppenbarligen.

Eff dissar Coke Zero och hela branschen. Jodå.

Kort upphämtat

Den kom i somras – den stora listan över bästa globala varumärken. Läs och begrunda hos BusinessWeek. Det intressanta är också att betänka hur olika listor ofta är så lika men ändå har olika beräkningsgrunder.
Susanna Alexius har skrivit en avhandling om regler där hon bland annat tittat på managementkonsulterna. Det intressanta är där hon pekar på konsulter i management sällan är reglerade och att det många gånger saknas metoder för mätbarhet. Något som många menar är ett av de stora problemen med reklam.
Under sensommaren har det diskuterats en hel del om place branding, där en uppsats menar att place branding inte fungerar och att det är mest slöseri med pengar. Läs bland annat Kommunernas reklam lockar inte folk att flytta (läs min vän e:s tankar om det i trodde väl det. Samma tema bygger artikeln i Aftonbladet på: ”Bocken i Gävle – ett starkt varumärke”.
Konsumentföreningen i Stockholm har än en gång gett sig till känna och väljer nu att dundra mot antirynkkräm-reklam. Bland annat är det den retuschering som sker i annonser för anti-ageprodukter som fått föreningen att sätta ihop en anmälan som Konsumentverket nu kommer att granska. Förutom retuschen handlar det om de vetenskapliga påståenden som finns i marknadsföringen och dess värde som faktisk vetenskap. Det är L’Oreal, Roc, Biotherm, Lancôme och Yves Rocher som fått känna på Konsumentföreningens skarpa öga. Jag kan inte låta bli att känna som Drottningen:

Va? Det hade jag väl aldrig kunnat tänka mig. Vad kommer sen, ska de berätta att grisar inte kan flyga?

Presidentvalet är igång. Förra gången var det bloggar som det snackades om; den här gången pratas det mer om sociala medier som Facebook, Myspace och liknande men också om de virala experiment som framförallt Obama-kampanjen använder sig av. Problemet är helt enkelt att ingen riktigt vet om det är fans som skapar filmerna på YouTube (några postade jag för ett tag sen på min andra blog) eller om det är kampanjens reklambyråer. TIME har tittat på den nya tidens presidentvalskampanj.
Kriget om tandkrämstubssortimentet hårdnar. Den ena, Crest, väljer att använda ett gammalt trick: tandläkaren och forskaren medan Colgate använder sig av celebvertising. Onekligen är NYT:s val av rubrik slående: Information vs Emotion.

BoR:ed – om stora loggor på kläderna

Anders på konceptbloggen “Vad i helvete” funderar lite över vem i helvete som betalar för att göra reklam? Han har helt enkelt funderat över sponsrade kläder. Onekligen en intressant fundering.

Vi kanske är ett svar på vägen när man läser att AIK väljer att öppna en egen klädbutik med livsstilskläder – inte merchandise utan snygga modekläder som säljs till förmån för klubben.

Det handlar helt enkelt om att skapa ett märke som är mer än märket på kläder, utan bygger ett mervärde för användaren. Exempelvis Timberland och flera andra har lyckats att skapa ett märke som man gärna betalar mer för än än andra kläder, utan märke eller med märken som inte har samma impact i det sociala livet. Precis som när det gäller “huligankostymen” dvs. Burberry, Fred Perry och liknande så handlar det om tillhörighet och att flagga sina livsval.
Det låter stort och ibland blir jag rätt trött på oss strateger som många gånger drar så stora växlar men faktiskt så är det här grunden för varför det lyckas. Skillnaden idag är att de feta gigantiska logornas tid börjar att gå mot sitt slut – istället handlar det mer om just det som Casuals kommer att erbjuda – ett märke som syns genom mer finlir. Men det är samma grundläggande behov som tillfredsställs.

Spot the difference 9

Välgjort. BBC2 och bronsvinnare i Cannes – Elvis line up. (via Influx)

Galet väljobbad (gammal men jag har precis som Dan missat den) viral för Ray Ban.

Ok. Hoppas de inte fick betalt för det här manuset för Xider… Och bloggen detvaintejagdetvasossarna skriver roande om spoten. Intressant statistik kan man hitta i faktumet att alkoholreklamen ökar kraftigt

The Witch tycker det ser ut som Snygg-Lars. Vilket bevisar att reklamen nästan gått om normala TV-serier i att göra folk igenkända och infackade.

Men att de fått jävligt bra betalt för det här! Det här är copy som “känns”.

BoR:ed – Donkan, mobiltelefoni, reklammusik och shampoo

Lovvis har hört en McDonald’s reklam på radio och omtolkar den. Helt klart ett exempel på hur invecklat de nya digitala informationsvägarna är om man vill skydda sitt varumärke.

Ett ytterligare exempel finns hos Ulrika R som också visar hur företag kan hantera sånt här: genom att söka på sitt varumärke och ta direkt kontakt och försöka lösa problemen som omskrivs. Och se till att lösa det (vilket Tele2 verkar ha misslyckats med).

King fortsätter med att välja kända gamla låtar till SJ:s reklamfilmer och precis som I Got Style så får jag positiva vibbar inför nya spoten med Bowies Heroes. Något de inte lyckats med varje gång.

A. von Achtersnurra vägrar att tro att Doves produkter faktiskt kan ge henne hollywoodsvall.

Plockdump

Red Bull ska slå KFC:s rekord i att skapa världens största utomhusannons berättar Realtid.se. På fälten runt Heathrow och Gatwick ska loggan svepa ur kycklingvingarna ur Guinness Rekordbok.

En intressant analys gör Pia Gripenberg i Världsmarknadens mobiljättar har mycket att lära av lillen Iphone. Men hon glömmer att iPhone inte har en “pek och tryckskärm” utan en skärm som helt styrs av rörelser på den. Det är ungefär lika revolutionerande som när man visade sin soptunna.

Idag beräknas ungefär 80 % av all skickad e-post vara spam. Om utvecklingen fortsätter kommer det handla om närmare 99 % om några år. Problemet är antagligen störst för de seriösa marknadsförare som försöker att använda e-posten som en riktig marknadsföringskanal.

En oerhört intressant artikel från CIO där Sven Hamrefors får lägga ut texten om omvärldsanalys inom företagsvärlden. Läsvärd minst sagt: Från Business Intelligence till intelligent bissniss

Dagligvaruhandeln blir mer och mer komplex att förstå sig på: dels ökar Lidl starkt samtidigt som fler och fler väljer premiumprodukter. Det hela börjar att likna hur konsumenter inom mode fungerar: att blanda billigt och dyrt i en egen personlig mix. Läs lite siffror runt DVH: Lillen Lidl tar sjumilakliv och Billig matkasse är alltmer värd

Att “snygga människor” säljer är väl en gammal sanning som konstant bevisas, oavsett feminister och andra politiskt korrekt personers försök att falsifiera det hela. Nu senast är det Magnus Söderlund på Handels som gjort en undersökning, vilken refereras här: Sant att skönhet säljer. Problemet är helt enkelt att den skönhet som bevisats sälja är den skönhet som den som utformat undersökningen anser som skönhet:

Hälften av deltagarna fick se en variant av annonsen med en vacker kvinna, den andra hälften en med en kvinna som var mindre attraktiv.

Så beviset är bevis på att skönhet bygger på en sorts social överenskommelse om vad som är vackert. Inte att skönhet ad hoc faktiskt säljer.

BoR:ed – PR, Lafa, ont i magen och goda bakterier

Informatören beskriver hur en PR-byrå kan sägas göra alla fel i boken: PR gone wrong. Dubbelt upp. Hans slutsats är att PR-människor ibland försöker för mycket. Min är nog snarare att det finns för många som inte lärt sig läxan.

Den sk “tiarafeministen” hissar Stockholms Landstings och Lafas sommarkampanj mot klamydia. Och jag gillar den också. Stöddig med glimten i ögat istället för statliga pekpinnar. Lafas reklambyrå är Ester.

Mer hiss (det tillhör inte vanligheterna om man säger så…) får Verums hälsofil av Niklas på bloggen “Livet på Ölandsgatan 10″. Byrå är Saatchi & Saatchi Sthlm och kampanjen väger tungt in på TV-medieköp. Själv är jag lite mer skeptisk – visst fungerar men det känns som något man sett förut. Idén har gjorts både inom reklam och underhållning (ta spermierna i Woody Allens tappning). Själv blir jag fundersam över den målgrupp man valt, och att man där valt ett smärre krigstema om än med gulliga bakterier.

Hannaholivia påpekar att reklamen för medel mot diarré är rätt äcklig per definition. Och Syrrans granne påminner om den förra gången som lös mage var på tapeten. Och Yellybean har samlat en del mindre smakfulla reklamfilmsexempel. Jag kan mest reagera över den lätt “tyska” stil som reklamen för Imodium och liknande medel håller men samtidigt kan jag tycka att de skapat reklam som svarar på konsumentfrågan “vad är vinsten för mig att använda produkt X?”

Länkdumpat

Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.

Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.

45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.

Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se

Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.

Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.

Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.