Monthly Archives: September 2005

Inte längre en fad

Alla kan ändra sig…

“One theme woven through the talks was that executives throughout the industry who as little as a year ago still perceived branded entertainment to be a gimmicky fad, had been forced to confront it within their own companies as a marketing discipline that can no longer be ignored. Many described new moves by marketing companies to dedicate parts of their advertising budgets specifically to Madison & Vine projects.
The group also acknowledged throughout its discussions that branded entertainment brings a whole new set of accountability demands and challenges with it, and that if it is going to fully “grow up” its ROI has to be proven, better metrics must be developed and real objectives have to be put in place. “

(Ad Age)

Digital-TV kan sno annonspengar från dagspress

Bizkits tv-analytiker Johan Eidmann flaggar för att övergången till digital-TV kan komma att brandskatta printtidningarnas annonsintäkter:

– Digital-tv ökar nog inte tv-tittandet. Men det ökade utbudet gör att reklam-tv tar stora andelar från public service (Sveriges Television, red anm). I slutänden innebär det ökade annonsintäkter för tv-marknaden totalt sett.

Halva annonskakan går idag till dagspress medan endast 25 % går till TV. Att det förändras är knappast någon högoddsare men kommer det verkligen innebära en så snabb och stor övergång? Marie Nilsson, vd på Mediavision, menar att den inte kommer att vara så genomgripande som Eidmann gör gällande. Och professorn i massmedieekonomi vid handelshögskolan i Jönköping Karl Erik Gustafsson anser att TV:s andel av annonskakan kommer i princip vara oförändrad oavsett analog eller digital utsändning. Framförallt menar han att faran är liten för lokalpressen:

– I Norden är landsortspressen mycket stark, både när det gäller detaljhandel och varumärkesannonsering. Jag tror inte tv kommer att konkurrera med tidningarna på hemmaplan.”

(SvD)

Allt beror egentligen på hur annonsköparna väljer att se på det nya: bländas av den digitala utvecklingen eller tänka strategiskt i sina mediaval.

Ny nätverksfusion på gång?

Nästa stora fusion av reklambyrånätverk kan bli att Publicis köper Aegis. För svensk del innebär det att både Carat, Vizeum och RSM inom mediebyråbranschen, Farfar och analysföretagen Webanalys och Lentus kan bli en del av ett jättelikt nätverk och systerbyråer med Starcom och Zenith liksom byråerna Publicis Stockholm, Saatchi & Saatchi och Leo Burnett. Priset som ryktas om är 22 miljarder. (di.se)

No money blir Money

Diskussionsvågorna går höga efter nyheten att Bosse Rönnbergs gamla byrå Collaborate lägger ner, fimpar sina anställda och återuppstår som Money, vars idé är att endast jobba med marknadsstrategi nära kundernas ledningar. (Resumé)

Som strateg så tror jag säkert att det kommer rulla ett tag. Samtidigt är det lite märkligt att pojkarna ger sig in att fajtas med Rönnberg och andra titaner som kör det strategiska racet. Och att dissa produktionen kommer att kosta i längden. Idén lär vara att de vill köpa tjänster hos andra – frågan är om andra vill jobba med några som snackar skit om kreatörer som faktiskt skapar det som syns.
Namnet suger oerhört för övrigt.

Moss-iga reklamidéer

Ibland är det inte så svårt att förstå att reklambranschen kan ses som en bransch fylld av cyniska psykopater. Senast i raden är Hans Bylund, CD på Trimedia som fick en idé av Kate Moss’ knarkande. Han hörde av sig till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle med en idé om att göra en antidrogkampanj på temat mode. Det intressanta är också a) att Resumé väljer att skriva om något som knappt verkar vara satt på pränt. b) att en reklamare går ut och snackar vitt och brett om ett projekt så tidigt i kreatörsfasen. (Resumé)

“Men det var väl en bra idé.” säger säkert många. Jag är inte så säker på det. Det är bra att reklam är aktuell, och när det gäller NGO-reklam är det rätt nödvändigt – eller så ska man spela på känslor (se Olle & Calles jobb för Cancerfonden). Men när det är så oerhört framträdande att man använder sig av en historia som fr a inte ens berör den målgrupp som man säger sig vilja beröra – ungdomar – utan enbart verkar vara ute efter största möjliga genomslag i mainstreammedia är det mer än lovligt “slicka-på-fingret-och-känna-vart-det-blåser”.
Alltså: Kate Moss togs in av H&M för att sälja Stella-kollektionen. Den målgruppen är mycket äldre än den målgrupp som Trimedia och RNS vill nå. Det innebär att rätt få unga har reagerat över Kate Moss’ snortande. Därmed blir kopplingen svag mellan verklighet och reklam. Man förlorar själva grundtanken med att använda en aktuell händelse – eftersom den inte nödvändigtvis är aktuell, eller ens känd, för målgruppen.
En klassisk stolpe ut.

Två flugor på en smäll

Fler och fler reklamspotar verkar göra reklam för en sak men samtidigt ha produkter från andra varumärken. Exempelvis så är iPod/Apple inte sällan med i såväl musikreklam som mode och inredning. Den synnerligen ofta besökta reklamen för Carl Jr:s hamburgare där Paris Hilton tvättar en Bentley är ett annat exempel.

Det är en intressant utveckling. (USA Today)

Även inom print börjar olika varumärken att samarbeta – både när det gäller annonser men fr a print-företag som samarbetar om att ge sina annonsörer en perfekt mix av mottagare, liksom att ge mediaköparen tillräckligt bra CPA. (NY Times)

Courir kör viral

Den franska skokedjan Courir satsar på viralkänsla. En allmän sneakersfilm är lätt sanslös: Everyday Sneakers. Hela storyn bygger på management-litteraturens jagande efter enkla saker att hänga upp gamla teorier på. Det är en skön clash mellan uptight businessjournalist, en oerhört timid japan som sedan kör en sång…

Jag är en enkel människa – jag tycker sånt här är kul.

En för Nike Air är mer NSFW.

Whiskey in the … sandwich

Ett av de märkligare varumärkessamarbeten på senare tid måste ändå vara Checkers + Jim Beam. Checkers släpper Jim Beam Double Cheddarburger och en Jim Beam Cheddar Chicken sandwiches med Jim Beam BBQ Sauce.

“Checkers/Rally’s is the adult fast-feeder that can offer adult-focused menu items like these. Similar BBQ products have been successful in the casual dining segment, and we expect our Jim Beam BBQ sandwiches to be a winner for our double drive-thru chain.”

(Yahoo! Finance)

Nike gjorde en Dove – en trend

Nike har sett det genomslag Doves kampanj med “vanliga” kvinnor fått och väljer att även de göra en kampanj som bygger mindre på den perfekta drömkroppen. De väljer att följa med och gör en egen version som saluterar den “vanliga” kroppen.

“this ad shows a greater spirit of inclusiveness, while maintaining an air of aspiration.”

Som vanligt är det Wieden+Kennedy som gjort reklamen. (Ad Age och Businessweek)

Inte oväntat får hela idén motstånd och ifrågasätts: Why Nike Ads Don’t Work och hos Other Magazine.

“Trend expert Faith Popcorn of Brain Reserve, New York, said the shift did not start in advertisements. “No copywriter did this,” she said. “It started when we started to celebrate the black and Hispanic culture. In those cultures you can be a little ‘butty’ and even have a little mustache, too, and it’s considered cool and attractive. Now these white girls are looking at themselves and saying, ‘I don’t want to be a stick, I want to be natural.’”

Men det är en genomgående trend är att använda fler och fler modeller med olika storlekar på kroppen. CosmoGirl, Seventeen, Teen People och Teen Vogue, alla med en målgrupp av tonårstjejer, väljer att använda sig av modeller med icke-perfekta kroppar.

“It’s not going to help my reader if we only show girls who are size 6′s.” (AP Wire)

Jag diskuterade det med en modell som upplevde att det inte var så som skedde men jag tror det bara är början på en ny trend. Dels precis som Faith Popcorn påpekar – det hela bygger på andra kulturella preferenser än de traditionellt “kaukasiska”. Liksom att målgrupperna både är personer inom Baby Boomer-generationen vars kroppar gymmas hårt men tiden innebär att även den mest trimmade kroppen visar spår av åldrande – och det är något de gärna vill vara stolta över. På samma sätt är Generation MeWe/Generation Y på ett helt annat sätt medvetna om både reklamen som en rätt så icke-verklig bild och om vad som behövs för att må bra.

IKEA:s amerikanska cd: Mats

Mats Nilsson är IKEA:s creative director i Nordamerika och förklarar IKEA:s målgrupp i en intervju med Washington Post:

We want to be relevant to people with limited budgets, too much stuff and too little space. We want to appeal to families with kids and to kids themselves. We want to appeal not to the rich, but to the smart.

Jag gillar uttrycket “we want to be relevant”. Inte attraktiva, inte “köpas av” utan vara relevanta för någon.

Persson vill stämma Moss

H&M:s ägare Stefan Persson vill stämma Kate Moss för all skada hon åsamkat varumärket, och den försening som hennes snortande skapat för släppet av Stella-kollektionen. (Expressen)

H&M är på väg utför. Jag skulle sälja aktierna om jag hade några. Varför?
1. Usla PR-rådgivare. Att man först går ut med att ge Moss en andra chans, och sedan – när det gruffas bland konsumenterna – fimpa henne är uselt pr-arbete. Att nu också börja att sparka på den som redan ligger (dvs. Moss) visar att hela pr-planen är ett virr-varr. Att efteråt stänga igen helt och tappa transparensen visar att man som företag inte har någon koll på vad som är viktigt för den målgrupp som skapar “buzz” runt varumärket.
2. Generation MeWe/Generation Y gillar små varumärken och de gillar transparens – ett företag som faktiskt är ärligt och sant vinner hjärtat hos den nya köpstarka generationen.

Telemarketing anmäls oftare

Telefonförsäljningen ökar och därmed också anmälningar av den sortens marknadsföring. Fler och fler fall av sk negativ avtalsskrivning sker i samband med just telefonförsäljning. Konsumentverket flaggar nu för skärpta regler när det gäller avtalsbindning i samband med telefonförsäljning. (DN)

Telefonförsäljning är något som måste hanteras med varsamhet. Att ringa utan att ha en relation med mottagaren är ett intrång i privatlivet. Att då släppa lös personer som inte hanterar varumärket på ett bra sätt innebär stora faror. Problemet ligger dels i prestationslönen – provisionen – men också att företag som använder telemarketing släpper hela grejen till företag som specialiserat sig på själva formatet utan att erbjuda en kvalitativ relation mellan företag och konsument.