Category Archives: Campaign

Tummen upp och ner

Bra: Cancerfonden och WW/TBWAs kampanj för en extra dag i livet. Genomtänkt och relevant för “erbjudandet”. Vad skulle du göra med en extra dag – och om man ger pengarna kan fonden skapa förutsättningar för att ge cancerpatienter en extra dag att leva.
Dåligt: Månpocket och Ruth. Så förväntat och trist. Krävs att man vet vad böckerna handlar om för att koppla “förstörelsen” – och vilket kändisskap som Camilla Läckberg och Pascalidou behöver bygga vet jag inte. Likt den kampanj där författare hade T-shirts med “upprörande” citat på.

Alla pratar miljö – ingen positionerar sig

Alla pratar miljö. En relativt ordinär kampanj Skogen och Klimatet kommer från Skogsindustrierna och Euro RSCG där man låter “skogen” vara berättare. Exekveringen är… katastrofal (sorry Anders) men dels känns det som att man pratar till någon mindre vetande (även om det är tänkt mot barn så är dessa ofta väl medvetna om saker och ting) en hel del av “spelen” fungerar inte under Firefox (eller under Mac) samtidigt som ett totalt misslyckande ändå innebär att man får uppmuntrande “det var bra gjort”. Svarvningen blir lätt roande när ens bordsben visar sig bli ett brännbollsträ men hur många som faktiskt kommer att ladda ner “sin skogsbakgrund” är nog inget som byrån ska använda som effektmätning…

Det hela känns faktiskt lite …gammalt. Och inte helt igenom tänkt för att appellera till vad jag antar är en ung målgrupp. Det blir inte roande spånigt (pun nonintended) utan faktiskt lite löjligt. Det vinner man inga trä- och pappersambassadörer för. Och för att återknyta till min första mening: att positionera sig i miljösegmentet och fortfarande vara unik är i princip omöjligt. Miljö är idag en hygienfaktor snarare än en differentieringsfaktor. Intressantare hade varit att visa vad skogsindustrin gör för samhället i stort – där klimat och miljö är en del av det hela. Fr a – i en tid där man som arbetsgivare måste bygga lojaliteterna mycket tidigare – borde man satsat sin flis (pun intended) på att berätta om hur spännande det kan vara att satsa på ett jobb inom skogsindustrin, de möjligheter som finns och hur man som individ (“jag”) faktiskt kan bli en del av framtidens goda samhälle genom att jobba inom skogsnäringen.

Bäst just nu…

…tycker jag att reklamkampanjen för Västerbottenost är. Det är storytelling på riktigt. Det andas hur Burträskborna är stolta över sin ost, och själva hittar på förklaringar varför osten är så unik. Det andas engagemang och passion för sin produkt. John Doe Worldwide har gjort något som borde ligga bra till i reklamtävlingarna 2008, och visa effekt på varumärkeskännedomen, Bobfilm har producerat det på ett sätt som aldrig ramlar över kanten. Även om det till viss del påminner om Volvos Mysteriet på Dalarö-viral.

Det känns väldigt roligt att få göra en kampanj som är autentisk och att ha ett varumärke som har sin egen historia. Det här ligger helt i vår linje att vara äkta

Autencitet, verkligheten utan filter (nåja…) och möjligheten att faktiskt känna igen Burträsk och Burträskborna. Det man kunnat önska är att man låtit sajten bli mindre förväntad och mer social webb. Ett exempel kunde varit att utmana folk att komma på förklaringar varför Västerbottenost inte kan tillverkas någon annanstans.

Uppdatering: Sämst är nog Byggnads “Fack you”-kampanj. Gammalt skämt, direkt mot människors valfrihet. Lågt.

Bäst just nu och en ny blog

Vi börjar med det sista i rubriken. Jag har uppenbarligen missat Reklammusik.se. Utseendemässigt ser den i princip ut som en feber-sajt men har uppenbarligen kopplingar till OmTV och idiot.se. Struntsamma. Om de gör sitt jobb så gillar jag det :)

Så vilka är bäst just nu?

1. Folksam.

Använder klassiska “Cars” med Gary Numan. Inte nog med att det ger oss 35+:are en hård känsla av nostalgi, filmen är byggd på ett jävligt smart sätt. Igenkänning och skruvat på en och samma gång.

2. Sony Ericssons nya walkmanmobil

Skönt användande av en bra låt. Depeche Mode “Enjoy the silence”. Och låter andra göra en cover på den. Det hela skapar en starkare känsla av att alla kan använda telefonen. Och en communitykänsla. Synd att det inte arbetas vidare med att faktiskt skapa en community för musikälskare med Walkmanmobiler…

Det är inte SLU(t) än

(jodå: rubben är till för att reta vissa kommentatorer. Även om det här är Researcher så är jag också deep.ed…)

Leon har hittat grunddokumentet runt SLU:s kampanj “Koldioxidens Vänner”. Och jag står fortfarande fast vid min initiala åsikt: målet är gott men exekveringen är illa tänkt. Nina, som har en av de briljantaste hjärnor jag vet, har funderat:

Har man ett kännedomsproblem? Ett attitydproblem? Ett beteendeproblem? SLU-lösningen är väl anpassad för situationen “alla vet vilka vi är men vi har blivit daterade och ingen bryr sig om oss längre”. Då kan man vrida och vända och skaka om och bygga lager och övverraska. Exempel på det som verkar ha funkat är Show me your Sloggi och Whopper Freakout.
Men SLU som miljöuniversitet är inte Sloggi eller Whopper eller ens Pommac. Och då blir det här väldigt luddigt. Vem protesterar mot vad, liksom?

Jag tror helt enkelt att SLU missat en bit i sin analys: de är inte kända som miljöuniversitet – alltså borde de jobbat med den imagedelen istället för att försöka plussa på vad man tror att man redan är. Helt enkelt skapar man både faran för att göra kontraproduktiv reklam men också att man försöker att höja sig över mängden: problemet är att mängden inte har någon aning om vem det är som höjer sig över den – och det hela blir i bästa fall förvirrat i värsta fall bakslag både för SLU och för miljön eftersom då SLU:s kärnvärden inte är allmänt kända så blir uttalanden som de från Koldioxidens Vänner just de fakta som SLU menar måste finnas.

(Tidigare postning: What a SLU(t))

What a SLU(t)

Alltså. Jag har tänkt att skriva om SLU:s kampanj “Klimatets vänner” men Brit har gjort det så bra här och här. Själva kampanjen finns numera också på YouTube – något som en “Joel Dahlquist” påpekat för ett antal bloggare. Till mig skrev han insmickrande att

Och tack för en sansad och nyanserad blogg, du har en röst som känns lugn och trygg i den lätt skrikiga bloggosfären. Jag undrar vad du tycker om SLU:s kampanj Koldioxidens Vänner som det snackades en del om förra veckan och som hade plattform på youtube (youtube.com/koldioxidensvänner). Nu har själva kampanjsajten kommit upp och många är mycket kritiska till att ett statligt universitet marknadsför sig på det här sättet. Vad tycker du?

Vad jag tycker? Att den är dålig. Den bygger på “double jeopardy”: att säga något som man egentligen inte menar utan att man vill visa på motståndarnas dåliga argumentering genom att använda desamma. Funkar i vissa fall men i det här fallet så är det helt enkelt ett riktigt dumt val:

  1. Klimatfrågan är viktig för många. Men den innebär också att många människor inser att de måste ge upp saker som är viktiga för dem. Det är något som människor ogärna gör – det är mot den mänskliga naturen: har vi fått ett behov tillfredsställt är det mycket svårt att motivera sig för att gå tillbaka. Att då utmana detta genom att “ge” människor argument för att låta bli att förändra sitt liv och ge upp exempelvis bilkörning etc. är dumt och kontraproduktivt. ((Märkligt är att Johan på Stimulansbloggen anser att kampanjen grönmålar SLU, då han ska vara adjunkt och doktorand inom marknadsföring.))
  2. Universitet ska göra reklam, och vara opinionsdrivande. Men de måste vara jävligt noga – och se till att använda sig av sin kunskap och sitt vetenskapliga kunnande – inte använda någon annans dåliga argument för att marknadsföra sig själva. Den här kampanjen har bara gett de som anser att statliga organisationer inte ska få göra reklam eller vara opinionsbildande (ex.vis den rätt oheliga alliansen av Timbro och vänsterpartister).

Att Joels försök till att sprida viralen är genomskinligt: han har helt enkelt inte (heller) gjort en vettig målgruppsanalys. Att skicka ut, visserligen semipersonligt hållet men knappast övertygande, ett sånt brev till mig innebär att man inte läst det här, eller brytt sig om att kolla av vilka som Brit skrivit om och följa tråden. Till Stimulansbloggen har han skrivit

“Jag är indragen på den här kampanjen för att jag är intresserad av dessa frågor och jag antar att man skulle kunna säga att jag sköter “PR-delen” av den.”

vilket ställer frågan om Raisanen Creative gör det ideellt? Eftersom det annars klart strider mot WOMMA:s etiska regelverk (så gör även mailet till mig).

Ethical word of mouth marketers always strive for transparency and honesty in all communications with consumers, with advocates, and with those people who advocates speak to on behalf of a product.

För dels skickar han det från sin jobbadress och dels berättar han inte rakt av att han fått en betald uppgift att delge oss bloggare det hela.

Visst – han får folk att skriva om det men knappast det positiva genomslag som det var tänkt. Och att riskera WoM-marketing genom att inte göra rätt, och följa bra regler som är uppsatta gör mig irriterad.

Joel själv då? Enligt mailadressen jobbar han på en byrå Raisanen Creative med adress i New York. Så mycket mer finns inte om byrån att hämta mer än att de jobbar med digitala strategier och däribland med webbyrån Noisy Cricket.

Lite skåpsrensning

Det var ett tag sedan men det känns som om jag behöver rensa ut lite gamla länkar som ligger och skräpar men som är alltför bra för att låta bli att delge er (och därigenom också läsa igenom själv).

  1. Hasse Brindfors filosofierar över bärkassens reklameffekt och menar att den har stora möjligheter, med ett högt värde som branding-kanal. Men exemplen känns lite tunna.
  2. Nina har skrivit en mycket bra text om varumärken och marknadsföring där hon utgår från att vi väljer våra varumärken på samma sätt som vi väljer våra vänner: det är under förutsättningen att varumärken och mottagaren faktiskt är en relation på samma sätt som en mellanmänsklig relation. Om dessa förutsättningar gäller så menar Nina att mycket av marknadsföringen har missat hur vi faktiskt väljer våra vänner: väljer vi dem som är mest högröstade, snyggast och anser sig själva nog? Eller handlar det snarare om att skapa en inbjudan? Ninas slutsats är intressant utifrån detta:

    Jag tror att ett sånt här synsätt skulle göra det lättare att träffa rätt med sin reklam. Bra reklam funkar redan så här, så i vissa fall skulle det inte bli någon skillnad. Men mycket reklam har ändå mer karaktären av torgmöte än kafferep. Så mitt förslag är att man tar sin briefmall och byter ut “Vad är reklamens budskap?” till “Vad ska vi bjuda in till?” och testar vad som händer. För allvarligt talat känns “budskap” betydligt mer politiskt parti än bästa kompis. Och inte så många gillar politiker mer än sina närmsta vänner.

    Jag brukar jämföra varumärken med att flirta och träffa sin älskade – och min slutsats blir ungefär densamma: men med ett ytterligare perspektiv – attraktionen.
    Samtidigt måste man onekligen inse att även detta inte är enkelt. I en bloggpost diskuterar Berglund sin känsla av att bli manipulerad.

  3. Jerry Silfwer aka Dr Spinn försöker definiera vad PR är. Knappast det enklaste att ge sig på men han lyckas rätt bra ändå.

    Ordet public i public relations torde snarast översättas till publiker. En publik är PR-världens motsvarighet till reklamvärldens målgrupp. Målgrupper delas traditionellt in efter demografiska variabler (ålder, kön, geografisk position, socioekonomisk status etc.) medan publiker indelas efter deras sätt att kommunicera/agera (aktivitetsgrad, kanalval, mediekonsumtion etc.).
    PR blir därför snarast relationer till publiker!

    Diskussionen efter postningen fördjupar också det hela.

  4. Alla kanske inte kommer ihåg årets märkligaste stunt: Medisondatorerna. En lätt manierad direktör förklarade att de skulle sälja datorer för en tusenlapp och fick oerhört mycket media. Det hela byggdes vidare med uttalanden om politisk karriär. Aleborg Solutions marknadschef Sulo fick oväntat en T-shirt (tipstack Alter Ego) från företaget Geektown efter att påpekat att hans pengar för datorn nog var borta. Vad stod det på den? “Jag beställde en laptop av Medison och allt jag fick var den här t-shirten” såklart.
  5. I samband med att fler och fler arbetsgivare använder såväl Google som sociala medier för att kolla upp sina potentiella anställda så ser entreprenörer möjligheten att erbjuda tjänster som på olika sätt kan rensa eller förändra eventuella ofördelaktiga omnämnanden om personen. Ett exempel är Reputation Defender.
  6. Jay Deragon skriver om Creative Strategy Advantage. En rejäl kaka att bita i.

Whopper marknadsförs genom att försvinna

Det har varit många diskussioner på mailinglistor om Burger Kings nya stora kampanj Whopper Freak Out där Crispin, Porter & Bogusky kör en serie filmer där riktiga kunder vägras att få sin Whopper. En intressant artikel finns Creativity Online där filmernas regissör Henry-Alex Rubin intervjuas om själva inspelningen. En intressant passus är hans insikt om hur mycket BK tror på byråns idé:

I was impressed that BK went for it. They were really good sports. That’s what shocked me the most about working with Crispin—it was amazing how much trust there was from the client.

Att de inte lär sig


Våra AD:s har fått ett direktadresserat dm från Bong Lab. I det låg ett avhugget finger i plast. En “smart” copy följer med om laserskärning och fingerspitzgefühl. Man kan inte påstå att Bong Lab är det första våra AD:s kommer att välja när de ska välja underleverantör. Inte efter det här.

Jag är mest fascinerad att branschen har så kort minne: otäcka dr fungerar inte. Först och främst: det är knappast så att man vill bli påmind om att man skurit sig rejält. Och om nu Bong Labs är så duktiga: show me the goods – visa något som är svårskuret.

En lärdom är också att såna här saker kan slå bakut. Ta den sk “lamm-incidenten” för Cole Russel & Price för några år sedan.

Här är originalet…

Ni minns Clas Ohlson-postningen?
Här finns uppenbarligen originalet:

Och intressant är att Fatboy Slim än en gång uppenbart “inspirerat” svenska reklamare så pass att de gör en i det närmaste remake av en av hans videos. Den förra var ju Vasakronans Persbrandt-satsning.

Adland har uppmärksammat det och fyller på med diverse exempel. Det blir jobbigare och jobbigare för byrån SMART att hävda någon sorts originalitet…

Lika eller olika

När telco:bolaget 3 kommer med en ny kampanj, signerat sin danska byrå så kunde man inte låta bli att känna igen den kampanj som Valentin.Byhr och Miami Guerilla Advertising gjorde för Willys.

sammaidereverserad

Och än en gång så får man fundera över vad som är stöld och vad som är inspiration. De båda kampanjerna skiljer sig på flera plan men det finns onekligen en koppling mellan dem. Rent faktiskt skulle man väl kunna säga att grundidén är samma men eftersom USP:arna som ska kommuniceras skiljer sig (billigast resp. snabbast) så blir exekveringen olika.

En miss när stavningstalibanerna varit framme

Själv stavar jag “schysst” med två S – även jag egentligen anser att det ska stavas “juste”. Det gör inte Kristdemokraterna… Problemet för mig är helt enkelt att jag blir så irriterad på att det är felstavat (enligt mig och rätt många andra) att jag helt enkelt inte orkar ta till mig vad de vill. Intressant är att de själva har en omröstning på sajten där 38 % anser att den stavning KD valt inte är rätt… I bloggen ((som är utan permalänkar…)) så tas det upp genom att man är tacksam för att en ledare (som i övrigt skriver ner hela kampanjen) ger “credd för stavningen”.
Det här är onekligen ett problem när man börjar försöka att dogmatisera stavningen av ord som egentligen är slang eller försvenskade anglicismer: om man inte försöker att se till att använda det mest vanliga, och istället väljer det språkligt kanske mest rätta så förlorar man momentum för kampanjens innehåll och mål. Istället hamnar man i en diskurs om stavning – vilket är helt onödigt. En del säger säkert “jomen då får man ju uppmärksamhet” enligt myten om att all PR är bra PR. Frågan är snarare vad det kostar att behöva arbeta sig förbi att de flesta tror att man stavat fel…

Och en screenshot to go with:
ScreenShot042

Domino – ett gammalt reklamknep

När man såg Clas Ohlsons reklamfilm kändes det som om det knappast var den nyaste idén man använt.

Sant så – Guiness vet hur det ska göras:

Och jämför man med Miller’s dominoreklamfilm så känns CO:s väldigt “svensk” och lo-fi…

Tekserve har en version där själva slutet faktiskt har någon sorts bind-up. Sony Ericsson har använt CD-skivor.

Dalarnas Mat 2

[coolplayer width="480" height="380" autoplay="0" loop="0" charset="utf-8" download="1" mediatype=""]
Dalarnas Mat 2
[/coolplayer]

Reklambyrå: Heimer & Company Reklambyrå
Niclas Strandh: planner och copywriter
Jhan Silver, AD och musikproducent
Helené Eriksson, projektledare
Produktionsbyrå: Matiné Film & Television
Mats Omne, regissör
Göran Thorén, fotograf och redigering
Helena Lindgren, projektadministratör
VO: Mats Stiltberg och Fanny Omne