Ett inte alltför välbesökt seminarium höll jag, Annika Lidne och Björn Falkevik igår. Slides och länkar till bambusingar finns här.
Seminarie DU Medie event
Leave a reply
Monthly Archives: May 2008
Föreläsning av HCO och Lidne Inc.
Jag, Annika Lidne och Björn Falkevik håller en föreläsning tillsammans på Högskolan Dalarna idag. Följ den via Sthlm Social Media Club och Bambuser. Var med och tyck.
Google bomb och att vara rädd om kanalerna
Jag fick lite spö då jag reagerade mot en tävling ett experiment på Sofias blogg som, tekniskt sett, skulle inneburit link-juice. Säkert inte hennes intention men om de “goda” bloggarna väljer att manipulera resultaten så finns det ingen som helst grund för att kritisera de som gör det medvetet.
Det är en metod som knappast är ny men som fulländats av diverse modebloggar och liknande. Det bygger på återlänkning för att vinna något – och på så sätt ökar antalet inlänkar för en viss blogg – något som är hårdvaluta när det kommer till SEO.
Bland annat skrev signaturen WB
Wellwell… uppenbarligen är det så att “blogosfären” tenderar att ha sin lilla [?] klick med riktiga urkukade pretton… WTF – det är ju bara klotterplank på weben…
Så kan man ju se det. Om man inte ser bloggar och sociala medier som en faktisk möjlighet för företag och andra att bygga varumärken, kommunicera och vara grunden för den nödvändiga konversation som sker. Att kunna lita på topplistor och Googles algoritm är grunden för att då också kunna mäta effekten av arbetet med sociala medier. Att tycka att det hela är pretentiöst och inte intressant må vara hänt men det handlar om att jag faktiskt vill vara rädd om de kanaler vi fått att använda.
Om vi väljer att låta det bara vara vilda västern så kommer sociala medierna vara lika illa ute som telemarketing. Och alla negativa röster får vatten på sin kvarn.
Är det vad vi vill?
Oerhört konceptuellt och läckert
Världens största illustration. Så cool mashup mellan teknik och art.
Uppdatering: Som Jenefeldt påpekar är att det hela snarare är en mycket väl utförd idéskiss på ett möjligt projekt. Ska man känna sig dragen vid näsan? Inte nödvändigtvis – däremot blir det dels en intressant viral och frågan om vad som är kärnan för design och genomförda konstverk: är det idén eller är det det organiska genomförandet? Om man tittar på det här handlar det till viss del om fascinationen över själva det organiska verket (som visade sig vara fejk) men samtidigt var det idén som faktiskt fascinerade minst lika mycket.
Uppdatering: Kristoffer Mencák skriver om projektet och fr a sätter fingret på hur det hela faktiskt är ett bra viralt projekt.
Bold går ner
Kenneth Pilo som startade Bold och som faktiskt har en viktig del i att Researcher kom till har nu bestämt sig för att lägga ner den svenska reklambranschens främsta diskussionsforum. Sedan 2002 har ett antal personer spenderat rätt mycket av sin fritid, sina luncher och säkert ibland lite tid över på Bold.
Tack för allt Kenneth och lycka till med dina nya projekt.
Uppdatering: Dagens Media tar upp rellen.
Varför heter reklam reklam
Min dotter frågade mig plötsligt:
Varför heter reklam reklam?
och jag blev svaret skyldig. Så mina kära läsare: varför kallar vi reklam för reklam?
(Jodå, jag skulle kunna googla och leta i olika semantiska delar men det här är ett roligare sätt)
Med ryggen mot sina kunder
Jag läser Brits sammanfattning av GCIs sociala medieundersökning och inser att de företag som medvetet väljer att inte börja arbeta med sociala medier i princip vänder ryggen mot sina kunder.
Vi gör oss en bild. Marknaden är som ett stort rum fyllt av minglande personer. Det är blandningar av djupa relationer, ytliga relationer och potentiella relationer. Konversationerna pågår, nätverkande sker utifrån semirationella strukturer.
Tittar man mot hörnen så står där några personer. De står med ryggen mot. Deltar inte, tittar stint in i tapeten.
Det är företag och personer som anser att deltagande i sociala medier inte är något att satsa på. För de väljer helt enkelt bort konversationerna. Som Jardenberg säger: content isn’t king – conversation is. Att äga en bra produkt men välja att vända ryggen åt sina potentiella och faktiska konsumenter är helt enkelt korkat. Och ohyfsat. Om man väljer att göra det så kan man lägga ner hur många miljoner som helst på att bygga varumärket, på att masskommunicera via köpt media – effekten kommer ändå alltid att vara extremt mycket lägre än den som vågar samtala, konversera.
Rädslan ligger i att konversation handlar om ömsesidighet: att både lyssna och att prata. Det handlar om att också kontexten är kung: monologen om varumärkets värden är inte intressant, utan man måste skapa relevans för den man samtalar med. Konsumenten är inte intresserad att serveras ett budskap – utan att delges och vara delaktig i det.
En del av dessa företag, när man frågar dem där i hörnet, kommer förklara att “det är X som sköter pratandet på vårt företag”. Också en märklig syn – och tittar man på siffrorna som GCI tagit fram blir det skrämmande. HR 0%. Vem har de tänkt sig anställa om de inte pratar om sig själva som arbetsgivare? Att konversera handlar inte om att vara proffskommunikatör – det handlar om att delta. Det måste alla göra. Oavsett om man är informationsansvarig, receptionist eller VD. Framtiden handlar om det.
Så vi kan försöka att förklara de siffror som visar att företagen inte förstått sociala medier; för oss och JMW har det inneburit att vi erbjuder kurser för att förstå och våga ta steget. Men de företag som medvetet väljer att inte delta är inte bättre än den som vänder ryggen till minglet. De kommer att bli ensamma där i sina hörn.
Platser kvar
IT-avdelningarna hämsko i utvecklingen
Jag jobbar med flera stora organisationer och företag där vi föreslår att implementera sociala media-lösningar såväl internt som för en extern publik. Marknadsavdelningarna gillar tanken, kommunikatörer ser möjligheterna och HR-avdelningar förstår vilken effekt det kan ge.
Men IT-avdelningarna säger “nej det går inte”.
Från att ha varit “hetaste” och alla har lyssnat på IT-avdelningarna har de tenderat att växa sig feta och många gånger slöa, med alltför höga staket när det gäller säkerhet och inget större intresse för användarvänlighet, effektiv användning av online-verktyg etc. Många är de företag som stänger av möjligheterna att gå in på sociala nätverk eller att använda IM och Skype, flera organisationer väljer att stänga ute sina användare från olika sajter genom att vägra att installera Flash och kontrollen kan vara så gigantisk att om någon tittar på en film via YouTube så får man en reprimand.
Den undersökning som GCI gjort ((Godmorgon. Intressant att alla nu ska vara sociala medie-experter…. Ok, sorry Martin)) och som visar att bara 25 % av företagen “förstår” sociala medier kan ha sin förklaring i just den utveckling (eller frånvaro av utveckling) som många IT-enheter haft under de senaste åren. Om marknadsavdelningarnas frågor om nya saker möts med gatekeepersvaret “nej det går inte” så är det knappast underligt om få företag förstår sociala medier.
Det hela är som om transportavdelningen förklarade att man bara får köra bilen inom vissa områden och bara på tvåan. Och be om tillåtelse att använda vindrutetorkarna.
IT-avdelningarna måste tänka på ett nytt sätt. Istället för att vara kontrollanter och gatekeepers måste de börja att bli möjliggörare. Säkerhet ligger självklart i fatet – men istället för att minska möjligheterna bör man se till att användarna blir duktigare. Den mängd tekniker som sitter på IT-avdelningarna bör till stor del bytas ut om IT-pedagoger. Som kan skapa kunskap, engagemang och vilja att använda IT-verktygen på rätt sätt. Det innebär att säkerheten också höjs. Att det sedan finns saker som kommer att gå snett är självklart: men oavsett vilken säkerhet man har så kan såna här saker hända ändå.
Uppdatering: I samband med SVD.se och deras totala haveri under gårdagen skrev jag en postning som snuddar det här på SSBD – fr a också när det gäller de diskussioner som förts runt händelsen.
GCI Stockholm tycker att jag har fel.
Faktiskt roligt spam
När jag kom till kontoret efter en tripp till Köpenhamn och Malmö låg en försändelse på mitt bord. När jag tittade på det funderade jag någon sekund vad i helskotta det handlade om:
Sedan insåg jag snabbt att det var någon sorts gerilla-spam-tjosan från Roliga Prylar. Briljant med ett meddelandeblock där det står “du har fått pappersbaserad e-post”.
Snyggt och roligt. Det fick mig att le och stanna upp, visa det för arbetskamrater (och nu blogga om det). Bra marknadsföring.
Helt personligt. Stolt.
Ser hockeyn. Norrlands Guld är sponsorer. Och låten som görs med den “norrländska hockeymatchen” är “She” med Sugarplum Fairy. I mitt gamla liv så gav jag killarna i SF en replokal. De spelade sin första konsert med mig i en gudstjänst.
Jag är stolt över Viktor, Calle och de andra. Extra roligt är att de vågar sälja sin musik till bra reklam.
Byråsaker
Vi håller på att intervjua potentiella copywriters här på Heimer & Company Reklambyrå. Men vi behöver fler roller: två av våra anställda går med magarna i vädret så det vi nu söker är
En AD/Digital Media Designer.
En projektledare.
Ett grundkrav är att man älskar reklam. Resten kan ni läsa om på vår sajt.
Ett briljant sätt att göra en presskonferens
Tom Waits. En man med fantastiska visioner och ett extremt cyniskt förhållningssätt. I like.
Alla pratar miljö – ingen positionerar sig
Alla pratar miljö. En relativt ordinär kampanj Skogen och Klimatet kommer från Skogsindustrierna och Euro RSCG där man låter “skogen” vara berättare. Exekveringen är… katastrofal (sorry Anders) men dels känns det som att man pratar till någon mindre vetande (även om det är tänkt mot barn så är dessa ofta väl medvetna om saker och ting) en hel del av “spelen” fungerar inte under Firefox (eller under Mac) samtidigt som ett totalt misslyckande ändå innebär att man får uppmuntrande “det var bra gjort”. Svarvningen blir lätt roande när ens bordsben visar sig bli ett brännbollsträ men hur många som faktiskt kommer att ladda ner “sin skogsbakgrund” är nog inget som byrån ska använda som effektmätning…
Det hela känns faktiskt lite …gammalt. Och inte helt igenom tänkt för att appellera till vad jag antar är en ung målgrupp. Det blir inte roande spånigt (pun nonintended) utan faktiskt lite löjligt. Det vinner man inga trä- och pappersambassadörer för. Och för att återknyta till min första mening: att positionera sig i miljösegmentet och fortfarande vara unik är i princip omöjligt. Miljö är idag en hygienfaktor snarare än en differentieringsfaktor. Intressantare hade varit att visa vad skogsindustrin gör för samhället i stort – där klimat och miljö är en del av det hela. Fr a – i en tid där man som arbetsgivare måste bygga lojaliteterna mycket tidigare – borde man satsat sin flis (pun intended) på att berätta om hur spännande det kan vara att satsa på ett jobb inom skogsindustrin, de möjligheter som finns och hur man som individ (“jag”) faktiskt kan bli en del av framtidens goda samhälle genom att jobba inom skogsnäringen.
links for 2008-05-08
Reklam i spel – länkdump
Stolta
Stolt är jag över min kära Sofia (aka Mymlan) som är med i Medievärlden. Det är också skojigt att vårt bloggprojekt Same Same But Different får uppmärksamhet. Det var en förflugen idé utifrån en tanke om att nischade bloggar kan skapa sig en läsarskara som är mer kvalitativ (som finner innehållet relevant) än kvantitativ, att det vore kul att göra något med Sofia utifrån vårt gemensamma intresse för sociala medier, men våra olika utgångspunkter som marknadsförare respektive journalist. Båda med relationer av “old media” men på olika sätt.
Apropå stolta så tror jag att Jeffrey och gänget på Manolo är det. De har sålt sin blogg till till Egmont. Björn berättar lite tankar hos Bison och Tomas utvecklar det på IW. Det är nu det börjar.
Intressant är också att Bison kommer att intervjua Stina Honkamaa, vd för Google Sverige och Nicklas Lundblad, europeisk policy manager för Google. Och de gör det exklusivt för en mediablogg, och kör “open source”-frågor via Jaiku. Kul för Fredrik och kul för oss som gillar nya medier.
Teaser
För oss som inte blir inbjudna till att testa nya grejer så kan man se en liten teaser för Bambuser 2.0:
DuPont bet i gräset.
WIPO gav DuPont bakläxa för deras försök att jävlas med de som använder ordet “teflonminne”. De får betala rättegångskostnaden på 1500 dollar. Men den goodwillskada de lidit lär de räkna i mångdubbelt större summor. Mitt råd till DuPont – byt varumärkeschef till någon som förstår den nya världen.
In the future
Nokias Research Lab har släppt en mindset-film om möjliga utvecklingar för mobiltelefoner i framtiden via nanoteknik. I artikeln hos DI känns det mest som gadgetfascination men jag tycker det finns ett antal intressanta aspekter i tänket.
Wearables: det har vi pratat om mycket länge. Här finns ändå en diversion mellan själva tekniken och det vi bär. Diskussionen har förut handlat om att vår teknik och våra kläder ska bli ett. Jag tror inte på det – jag tror att människan vill ha kontroll över tekniken på ett annat sätt än hon kan ha om det är en del av kläderna.
Batteri/elförsörjning: Idag är batteritiden den stora akilleshälen för ett reellt genomslag för mobila plattformar där livet kopplas samman med tekniken och nätet. Att aktivt och hela tiden använda mobila apparater innebär att man också måste släpa omkring på ett flertal batterier och/eller laddare ((Själv har jag en vanlig laddare, två batterier, en billaddare och en USB-laddare för min N958gb.)).
Tillgängligheten till “Molnet”: idag finns det nästan total tillgänglighet till nätet. Men en utveckling som den här kräver också ännu mer “kräm” i systemen. Det innebär också en logistik som måste byggas, där andelen mobilmaster i princip måste tredubblas. Intressantast är snarare hur man sömlöst skapar samverkan mellan WiFi och mobilt bredband – eller om vi i slutänden bara kommer bygga mobila lösningar. Det blir en fråga för operatörerna, som idag knappast visar någon större insikt om vart allt är på väg; deras prissättning är horribel och utbyggnaden har gått i stå.
Tangentbord: jag tror visserligen att vi fortfarande kommer vilja använda något sorts tangentbord men jag är ändå fundersam över om inte framtiden kommer att handla mycket mer om att prata: möjligheten att mottagaren snarare kan välja vilket sätt som man kan ta emot en kommunikation är intressant: om jag talar in min blogpostning/min kommentar/mitt inlägg i forum etc. så kan Kalle välja att se och höra mig, bara höra mig eller faktiskt läsa det som jag pratat in. Det innebär att vi skapar en helt annan valfrihet; jag kan välja att ta emot ett meddelande beroende på min egen kontext (tid, situation etc.) men också en högre närvaro och starkare relation då allt jag gör faktiskt kan bygga på avgörandet av min tillförlitlighet i det ögonblick jag uttrycker mig.
Det som vi idag benämner sociala medier kommer imorgon vara själva nätet. Det är knappast längre värt att diskutera. Men genom att lyfta in det digitala i det analoga på ett mycket mer självklart sätt skapas också det som jag vill kalla IRL: dvs ett liv där det analoga och det digitala livet inte längre skiljer sig. Det är ett liv som vi redan idag ser hos digital natives.