Monthly Archives: December 2003

Julen tillhör public service

Reklamkanalerna (fr a TV4) har helt klart väldigt svårt att slå sig in i svenskarnas jultittande på TV. Bland den för annonsörer mest intressanta åldersgruppen 15-44 år (mest köpbenägna med störst inflytande på inköp både hemma och på jobb) är det knappast några stora siffror som presenteras för julannonsörerna.

Det program som är fullkomligt själv uppe i toppen är så klart Kalle Anka: närmare tre och en halv miljon svenskar såg klassikern.

“Julhelgens fem mest sedda program, tittare 15-44 år, prime time
(totaluniversum)

1. 643.000 Mannen som log (SVT1 26 dec kl 21:00)
2. 475.000 Hans och hennes (SVT1 24 dec kl 21:30)
3. 460.000 Svensson Svensson (SVT1 24 dec Kl 21:00)
4. 444.000 Nyheterna (TV4 23 dec kl 22:00)
5. 434.000 Bingolottos uppesittarkväll (TV4 23 dec kl 22:15)

Källa: MMS (Dagens Media)

Screen the new gear

Nya skärmar och allt är alltid större än störst eller mindre än minst. Årets nykomling är verkligen de små skärmar som är till för att användas i bilen, företrädesvis inte för föraren utan för passagerare som tröttnat på att räkna bilar med X i nummerplåten utan vill se DVD under resan.
Även plasmaskärmarna börjar bli överkomliga för välbärgat vanligt folk även om de allra största fortfarande mer verkar vara till för företag som vill fixa skatten inför kommande år.

En liten konstig pryl är Vesuvio Sofa som Philips tagit fram tillsammans med designern Capellini. Den visar bilden i taket och ser ut som en soffkudde. Med wide-screenformat och DVD inbyggd behöver man inte ens leta efter fjärrkontrollen – och bara för $31k.

En kombination av OH-apparat och videoprojektor har också NEC tagit fram:

“At your age, you can’t get away with a magnifying glass and a jar of spiders anymore. The best show-and-tell sessions start with NEC’s DT20. The hi-res projector lets you view solid objects – whether seashells or computer chips – placed on its glass top. The blinding 2,800 lumens present images of the items at 1,024 x 768pixels.”

För övrigt handlar det mycket om flat screens och HDTV (vilket är fullkomligt ointressant för oss i Europa). Intressant är däremot de trådlösa tekniker för TV som kommer. Att kunna bära med sig TV:n lite varstans måste vara ett tecken på världens undergång. Och att Wired har frågat Paris Hilton om hennes favoritprylar inom TV och video…

Y2k3-foton

Digitalkamerorna har haft en snabb utveckling under året. Förra årets julklappar har blivit dubbelt så bra när det gäller upplösning och antal pixlar. Utvecklingen handlar mest om utveckling av preview-fönster, snabbhet i både seriebilder och i starttid. Blixtautomatik och intelligenta blixtar kommer vi få se mer och mer liksom Wi-fi-möjligheterna: att skicka bilderna trådlöst från kamera till datorn.

Andra grejer inom optiken har också sett ljuset utanför geek-labben.

Vad sägs om Canons minsting med 4 megapixlar men i storlek av ett kreditkort. Och vad sägs om den lilla scannern som är genomsynbar. Märkligt. För att inte tala om nattkikaren från Sony som bygger på fyra färger vilket ger en oerhört bättre bild även i det mörkaste mörker. Ett “must have” är självklart The Armor Archive:

“Whether you’re documenting a war zone or a family reunion, you want a sturdy backup storage device for your pics. The Fortress is nickel-plated aircraft aluminum machined into a curvy shell. The soft, rubbery interior protects the 80-Gbyte hard drive from vibration and shock – it’s rated to survive a 6-foot drop onto concrete.”

Det viktigaste för en digitalkamera är kanske ändå tillgången till minne och minneskorten har följt samma branta utvecklingskurva som kamerorna och ligger inte långt efter de ordinära hårddiskarnas utveckling när det gäller exponentiell storleksutveckling. SD-korten är up-and-coming, både på grund av deras litenhet men också då de även används i Palms handdatorer. Compact Flash-korten är visserligen både störst till sin fysiska storlek men också när det gäller minnesmöjligheter – just nu över fyra gigabyte. (Wired PhotoGear)

Årets nördleksaker

Inget nytt år utan en massa märkliga grejer som är svårt att förstå vad man ska ha dem till: ta den Lilla Biogenetiker-boxen. Extrahera DNA redan som nioåring. Eller varför inte det här som jag inte ens fattar:

“To map the peas’ DNA, Dr. F needs to whip up a sort of conductive Jell-O made from TBE buffer and agarose powder. The gel goes into a battery-operated electrophoresis chamber, where it’s poked with a tool to make divots for the harvested genes. The molecules are transferred with a pipette. A zap of electricity sends the molecules – which are negatively charged – moving through the gel.”

Nåt jag däremot fattar är den jättebil med radiostyrning och som går på bensin och med en liten touch nitroglycerin för den extra kicken. Varför inte förbättra nån film som du tycker saknar det där lilla extra – sätt in dig själv i bilden.

Det mest surrealistiska är nog kanske ändå Airvortex som handlar om att busa med sina polare genom att skapa en virvelvind runt dem. (Wired Toys)

Årets mobila leksaker

Årets bärbara önskeklappar visas hos Wired.

Det visar att det är fr a kombinationsapparater med grunden i mobiltelefonerna. Det handlar om kommunikatörer. Det som är skillnaden mot bara ett par år sedan är att det rakt igenom nu är färgskärmar och att skärmarna används både för rörlig och stillbild.

Kameror blir mer regel än undantag i mobilerna och nu börjar det komma kameror som faktiskt är användbara och nya gadgets är dubbla processorer i telefonen, fyrbandstelefoner och speciella ljudkort för att få rejäl bas i ljudet.

“50 procent av reklamen levererar inte”

Ulf Enander, vd på SWE och avgående styrelseordförande i Reklamförbundet, höll följande tänkvärda föredrag på förbundets årsmöte i november.

Om vi till att börja med fokuserar på reklamens roll i samhället så kan man konstatera att:

* Det finns idag ett brett intresse för reklam hos allmänheten, vi har blivit en del av den dagliga agendan.
* Det finns ett allt bredare utbud av utbildning inom reklam, både på gymnasie- och högskolenivå.
* Reklamen används som verktyg i ökande grad av statliga företag och myndigheter.
* Allt oftare blir förbundet, såsom branschrepresentant, tillfrågad om att delta i olika framtidssammanhang, både som remissinstans och opinionsbildare

Däremot har reklambranschen ännu inte uppnått den position i näringslivet som vi skulle vilja och som vi på sikt förtjänar.

– Hur ska vi nå dit?
Jag tror att svaret är ganska enkelt: vi måste helt enkelt bli bättre.

* Vi måste bli bättre på att demonstrera effekterna av våra insatser. Varenda byrå med självaktning kommer i framtiden att ha ett redovisningsbehov inför sina kunder. Vad gjorde vi och vad blev resultatet? Det måste bli mer, eller åtminstone lika, intressant att delta i effekttävlingar som kreativitetstävlingar.

* Vi måste lära oss ta betalt för vad vi åstadkommer, inte för vad som skrivs på tidlapparna.
Så länge vi har ersättningssystem som inte relaterar till vårt bidrag för kunden kommer vi att hamna i irrelevanta diskussioner med våra kunder kring byråkostnader. I en lågkonjunktur blir detta speciellt märkbart. Vi måste med andra ord hitta nya ersättningssystem.

* Vi måste bli bättre på att uppmärksamma det goda exemplet och då menar jag inte Guldägget. I Guldägget premierar vi det mest nyskapande, dvs en del av vår kreativitet, vårt viktigaste verktyg. Men Guldägget har framförallt två brister; dels har det i omvärldens ögon felaktigt blivit synonymt med vad vi som bransch anser vara årets bästa reklam, och dels premierar den i slutänden inte den produkt vi säljer, resultatet. Ur det perspektivet tycker jag tyvärr att vår bransch för närvarande fått en imagemässig slagsida, som vi om vi inte rättar till den, kommer att få lida för.

* Vi måste märkligt nog bli bättre på den varumärkesbyggande reklamen. Vi kan fortfarande via effektmätningar se att en alltför stor andel av reklamen inte levererar, dvs brister i effekt. Aktuell forskning pekar på upp emot 50 procent. Sannolikt är det fortfarande för mycket ad hoc lösningar och för få koncept i reklamen.

* Vi måste bli bättre på att driva företag, inte minst i hur vi vårdar och utvecklar vårt viktigaste kapital: individerna. Vi har hunnit långt vad avser respekt för individen och den kreativa processen. Men vi måste bli mer professionella i vår syn på individuell utvärdering och kompetensutveckling. Jag tror att branschen skulle må bra av en tydligare kompetenshierarki.

* Vi måste som bransch bli bättre på att identifiera och påverka de faktorer som traditionellt ligger utanför vår verksamhet men som ändå påverkar vår situation.

– Det kan vara reklamskattens existens,
– det kan vara det faktum att alltför få reklamköpare sitter i koncernledningarna,
– det kan vara försvagningen av TV-mediet,
– det kan vara märkliga ageranden från Annonsörsföreningen, med mera.

* Vi måste bli bättre på att värdera de signaler vi skickar mot marknaden. Vi brukar säga till våra kunder att summan av de signaler de sänder skapar varumärket. På samma sätt bidrar alla de signaler reklamförbundets medlemmar sänder till att skapa varumärket “reklam”. I det fallet är exempelvis förbundets agerande oftast en västanvind. Det är ju primärt de kampanjer vi gör för våra kunder som skapar omvärldens uppfattning om reklamen, och reklamens roll i samhälle och näringsliv.

Låt mig bara ta ett litet kärt exempel: Månadens kampanj i Resumé. Varje gång jag läser artiklarna blir jag generad å branschens och speciellt kreatörernas vägnar. Jag vet att många delar min uppfattning men få är beredda att betala priset genom att inte vara med. Det enskilda kortsiktiga intresset att synas i ord och bild förblindar den långsiktiga effekten för branschen.
En liten parentes men ändå?

En byrås samlade kompetens av att genomföra kommunikationsaktiviteter överstiger självklart vida våra kunders.

Utifrån det perspektivet ser vår framtid ljus ut, för vem tror att framtiden innebär lägre konkurrens för våra kunder? Och därmed färre reklamaktiviteter?

Däremot måste vi själva se hoten i vitögat, och ibland också skärskåda vårt eget beteende för att inte drabbas av dom.

(Dagens Media)

Bred imageannonsering

Branschorganisationen Privattandläkarna har kampanjat brett med annonser i Amelia, Golftidningen ocn i Aftonbladets sportbilaga. Medievalet är intressant eftersom det är en rejält bred men ändå väldigt uttänkt målgrupp som man förväntar sig att möta. Konceptet är inte att först och främst fixa fler kunder på kort sikt utan att öka värdet på organisationens image. (Dagens Media)

Matcha mobilen med inredningen

“Siemens skickar urklippbara papptelefoner med inredningstidningar för att marknadsföra fyra av sina sladdlösa telefoner.

Tanken är att målgruppen ska testa vilken telefon som matchar inredningen där hemma.

Utskicket, som ligger i en pappficka i de inplastade prenumerantutgåvorna, går i vecka 50 till 52 i Elle interiör, Residence, Sköna Hem och Café. Målgruppen är designintresserade personer mellan 25 och 45 år.” (Dagens Media)

Sport och fastfood – en ohelig allians

Som ett led i den globala I’m lovin’ it-kampanjen kommer även utseendet på muggarna, hamburgerpapper och påsar göras om, skriver Marketing. Den nya designen är en del i McDonalds kamp mot vikande försäljning och allmänhetens växande oro för barnfetma. Designen visar personer som utför en rad sport- och fritidsaktivteter. En kombination av modeller och kunder har använts. Payoffen ‘I’m lovin’ it’ lyfts fram på paketeringen som det enda färginslaget mot de svart-vita fotografierna.

Designen ska också spegla McDonalds tema för 2004, ‘Year of sport’ med logotyperna för fotbolls-EM och OS på förpackningarna. Den ska också stödja McDonalds hälsoprogram Go Active, skriver Marketing. ” (Dagens Media)

Allianser och dragkraft

“Red Bull vill närma sig modeindustrin. Energidrycksföretaget arrangerar därför en årlig gala i Storbritannien där de största talangerna inom mode visas upp.” (Dagens Media)

Trenden fortsätter där livstilsmarknadsföringen blir mer och mer ett sätt att få boost till sitt varumärke. Red Bull, som både i Sverige men också internationellt fått imagetörnar efter att det visat sig vara farligt att blanda drycken med sprit, åtminstone för vissa personer, måste vrida imagen lite. Om det här är en allmän vridning av varumärkets essens lär vi se helt annan reklam än “Red Bull ger dig vingar” trots att det varit sagt att pay offen skulle driva mf-strategin även framöver.

Coop testar kvällstidningarna

Coop har valt att börja med en kombination av utbudsannonser och varumärkesprofilering i kvällstidningar. Det är Aftonbladet som får intäkterna och hela projektet bygger på att utgivningen förändrats – kvälllstidningarna kommer redan klockan sex på morgonen och fungerar numera även för snabbrörliga retailannonser inom livsmedelssegmentet.

Att det blev Aftonbladet men inte Expressen/GT beror enligt Coop på att Aftonbladet har ett genomtänkt samarbete mellan print och webb.

Kampanjen kommer att utvärderas utifrån obs-värden och uppsatta säljmål. Har man nått målen kommer antagligen kvällstidningarna bli en del av Coops mediemix. (Dagens Media)

Insidan räknas

Volvo drar igång en kampanj för att lansera de nya modellerna S40 och V50. Det är antagligen Sveriges största enskilda mediainvestering och det mesta läggs på TV och sedan är det print som gäller.

Filmerna handlar om Sophie, hennes bror, en rottweiler och en fisk – och så S40 förstås. De kommer att rulla på bio första veckan på nya året och TV startas vecka 2 och körs till vecka 6.

Björn Jutendahl, marknadsdirektör på Volvo Personvagnar berättar:


– The Inside Story är berättelsen om den innovativa interiören. Men också om hur du känner dig när du kör eller åker med bilen. Dessutom är det berättelsen om hur vi tänkt när vi utvecklat bilen. (Dagens Media)

HUI snackar i nattmössan

Ingen kan ha undgått att HUI har utsett en stickad mössa som Årets Julklapp. Frågan är om de inte mest pratar i nattmössan. Enligt Josefina Lund på HUI har de tänkt på följande sätt:

“Men årets julklapp handlar också om att hitta trender, och det har skett en glidning inom hela sportbranschen mot att sälja mer kläder.” (Upsala Nya Tidning).

Måhända men frågan är om de verkligen lyckats. En mössa är en sportpryl per definition. Alltså kan den inte symbolisera att sportbranschen har glidit åt att vara lika mycket klädförsäljare.

Vad HUI däremot lyckats med är att få publicitet – frågan är bara om de inte härmed har bevisat att all publicitet inte är av godo.

Spray dödar popuper

“För att ge sina besökare en “positivare upplevelse” så kommer Spray nu att ta bort omkring 90 procent av popup-reklamfönstren på sina sidor. Det har Lycos Europe, som äger Spray, beslutat. De få popupfönster som kommer finnas kvar kommer vara väldigt dyra, och det är främst befintliga viktiga kunder hos bolaget som kommer använda sig av dem.” (FL-Net)

Kriget om spinningcyklisterna

Träningsföretaget World Class har förändrat sin marknadsföring och skapar en marknadsföringspol till vilken varje enskilt gym betalar in pengar. Det innebär nationell reklam: bland annat varumärkesreklam i TV under januari och utbudsreklam tillsammans med Bonnier Music. Därmed lämnar man lokalannonseringen som varje enskilt gym betalade.

Den egna tv-filmen ska kommunicera att det ger resultat i träningen att välja World Class. Huvudpersonen i filmen kommer vara en kvinna eftersom kvinnor mellan 22 och 35 år är World Class huvudmålgrupp.
– Männen kommer om det finns mycket kvinnor

(Pelle Johansson, vd på World Class.)

SATS i sin tur satsar på en mediemix som bygger på utomhus: fr a i tunnelbanan och sen radiospottar och annonser i tidningen Metro.

– Vi vill nå människor på väg till och från jobbet. Större delen av vår kundkrets arbetar,

(Marina Dyfverman, marknadschef på SATS)

SATS-kampanj startar i mitten på januari med koncentration i Stockholm, Göteborg och Malmö. Genom Studentkortets utskick till kårmedlemmar i landet ska man nå de 150000 som får utskicket. Sats budskap är att man tar bort de hinder som finns för att träna: tidsbrist, tillgänglighet och att man är för otränad. (Dagens Media)

CRM via mejl

“Marknadsföring via mejl har etablerat sig som det vanligaste verktyget för företag som vill underhålla sina kundrelationer.”

Det visar en undersökning från DMA, den engelska organisationen för direktmarknadsföring.
89 procent av företagen har ett register med sina kunders e-postadresser, en dubblering jämfört med motsvarande siffra för 2002.(Dagens Media)

Att göra marknad

Ad Age berättar om hur Nissan verkligen grävde fram produktens kärnvärden genom att prata med de som använder en truck, four-wheel drivers.

We “went to where truck guys hang out,” said Fred Suckow, marketing director of the Nissan brand at TBWA/Chiat/Day.
“We went into people’s houses and talked about trucks.”

(Ad Age)

Gå med i klubben och få en skjorta struken

Malmö Aviations klubbmedlemmar får ett schysst erbjudande: Man får tillgång till att beställa tjänster från James At Your Service. Biltvätt, fönsterputsning, skjortstrykning och andra vardagsbestyr ingår tjänsteutbud deras tjänsteutbud.

– Man går bara in på vår hemsida och bokar in de tjänster man önskar, sedan har vi en disk på Bromma flygplats där folk kan lämna in skjortor eller bilnycklar eller vad det nu kan vara. Så är det klart när de kommer tillbaks från sin resa,

Lotta Gröhn, informationschef på Malmö Aviation. (Dagens Media).

Posten skapar en händelse i brevlådan

“- Det rör sig om att stödja postens dr-affär och skapa en händelse i mottagarens brevlåda.”

Roto Smeets Publishing är företaget som ska göra om Postens “Svepet” som varit omslag till reklambunten som Posten delar ut. Nu ska det bli en sorts “tidning”. En tidning som ska

“…höja värdet på vår tjänst genom att erbjuda mottagarna lite läsning och information. Vi hoppas skapa förväntan på vår dr genom att erbjuda en spännande läsning, < p>Det säger Peter Westerståhl, affärschef för marknadskommunikation på Posten.

A4-omslaget kräver 60 ton papper per vecka (utkommer måndag och torsdag). Svepet kommer att få tre spalters redaktionellt material och kommer att bestå av olika teman inom breda ämnen. Enligt Roto Smeets Joakim Bergman ska basen bygga på allmänbildning – ungefär som Arlas mjölkpaket.

Posten ändrar inte annonspriserna när Svepet blir en redaktionell produkt. En helsida kommer att 360.000 kronor i färg även i fortsättningen. ” (Dagens Media).

Uruselt förtroende för media

Professorer Holmberg och Weibull har gjort en undersökning om svenska folkets förtroende för massmedia och Martin Jönsson tar upp det i sin krönika hos Journalisten:

“Hela 79 procent av de tillfrågade anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta brister i respekten för människors privatliv. 57 procent anser att medierna mycket ofta eller ganska ofta visar prov på bristande självkritik. 60 procent anser att nyheterna är förenklade och ytliga och nästan lika många anser att det mycket ofta eller ganska ofta förekommer felaktiga sakuppgifter. Lek en stund med tanken på att denna kritik gällt en annan yrkeskår, säg läkare eller poliser, och fundera över hur stort uppslagen den då blivit i Ekot och andra nyhetsfora.”

Hans lösningsförslag är enkelt: större öppenhet och fler läsarombudsmän, större självinsikt och självkritik inom medierna, berätta hur en läsare/tittare kan få rätt mot ett media. (Journalisten.se)

Jönsson har rätt och fel. Problemet med läsarombudsmännen är att det är journalister vilket innebär att de inte blir så självklara konsumentföreträdare. De ombudsmän som finns hänger sig oftast åt diverse förklaringar och försvar för mediet och produkten. Alltså blir det ett sorts påfyllning av medias egentillräcklighet. Självsaneringen sköts av de egna, granskningen är journalistisk och kåren lever på varandra. Du är som journalist beroende av goda relationer till andra journalister eftersom du annars inte kommer att få tillgång till nyheter vid bardisken. En journalist som granskar media kommer möta en mur av tystnad och fientlighet – på samma sätt som att poliser som granskar poliser anses som femtekolonnare. Vad som behövs är väl snarare att konsumenten får insikt om sin egen kraft – anser man ett media vara kasst: bojkotta det.