Monthly Archives: March 2003

Pixelinspiration

Jag låg i min säng och slösurfade lite igår och hittade en hel del bra och inspirerade sajter.

e x c e l e n t: verkar inte uppdateras så värst men är riktigt läcker. Minimalistisk utan att vara vit liksom.
AbsolutGallery: världens mest kända reklamkoncept? Absolut Vodkas reklam är stilbildande och självklart finns det folk som samlar på annonser och Absolut är inte sämre än att skapa en sajt för dessa.
deaddreamer.com: vansinnigt mörkt och mystiskt, märkliga konstverk och foton. Deaddreamer är en sajt som ger en både inspiration men också en smula skräck.
: : thelongdrop.com : :: i klassen “Hur gör man en byrå presentation lite mer intressant” så är Longdrop helt klart en klass för sig.
Magnum Photos: de klassiska bilderna är oftast tagna av någon av de fotografer som samlar sig i Magnum. Det är varje fotografs våta dröm att vara en del av detta. Se och inspireras.
Shadowness: okej, 3D kanske inte är det som Sprida mest håller på med men upplägget är cool och Flash håller fortfarande.
THRED DIVISION – fresh design: massor av exempel på bra design. Ett måste som bokmärke för inspiration i den mer mainstream-minimalistiska-nittiotals-designen.

Hellre ett rejält krig än sex

Kriget påverkar nätet och det man från sökmotorhorisonten sett är att ordet ‘war’ har gått om ord som ‘sex’, ‘Britney’ och ‘travel’. (CS). Även militärsajterna har gungat under det gigantiska tryck som kom av att många trodde att det skulle vara på dessa ställen som nyheten kom först (Yahoo! News).

Också att alliansens myndighetssajter blockeras av krigsmotståndare. Cyberterrorism eller virtuellt gerillakrig genom att använda DoS-attacker. (PC World).

De som åtminstone lärt sig av läxan från 11e september, är nyhetssajterna, som inför Irakkriget har byggt ut sina möjligheter att ta emot många besökare. Efter attacken mot WTC var det många nyhetssajter som slutade att fungera eller tog evigheter att ladda ner (det vet jag av personlig erfarenhet eftersom jag spenderade natten med att snurra runt på mellan 30-40 nyhetssajter) (CS eller CS 2).

Canal+ är kompis med Vilgot Sjöman

Canal+ har driftat en kampanj som bygger på payoffen “Hos oss är långfilmerna kortare”.

Vilket självklart riktar sig mot den diskussion som förts mellan TV4 och diverse regissörer angående reklamavbrott i filmer som sänds. Målgrupp är hushåll med genomsnittsinkomst eller högre, med parabol eller digitalbox. Reklamen kommer att gå i Kanal 5, TV4 och Discovery liksom i reklamradiokanaler. I det senare har man en förvirrad Nils-Petter Sundgren som tror att reklamen är en del av filmen. (Dagens Media)

Fotnot: Vilgot Sjöman är den som drivit hela kampanjen mot TV4 och fick Ingemar Bergmans pris under Guldbaggegalan just för det.

Tamponger är relationer

OB och Libresse har startat en kampanj där man går ut i skolorna, via skolsköterskorna, och marknadsför sig genom att ge bort sina produkter till flickor i 11-13 årsåldern. Relationsmarknadsföring och helt klart ett sätt att skapa en positiv bild av sig själva. Företaget ser inget omoraliskt i att surfa på skolorna utan menar att detta är en service även till skolorna som har en begränsad budget. (Dagens Media).

Jag tror inte att företagets försök att marknadsföra sig genom att skapa sig en relation med elever via skolsköterskan är något etiskt problem. Däremot tror jag att det kan vara ett vågspel för Libresse eftersom ungdomar knappast upplever ett företag som “tufft” och önskvärt att ha relation med som blir kopplat till skolan.

Synergivinsterna som uteblev

Vårdstedt på Resumé gör en ganska intressant kommentar till hur reklamvärlden ser ut. Byrånätverkens tid verkar mer och mer vara förbi. Det stora uppköpen blev inte samma vinstmaskin som tänkts. För det hela blir lite av att “köpa ett gäng racerbåtar och försöka komma på det bästa sättet att koppla ihop dem”.

De byrågrundare och byråägare som sålt har fått hårdare tider genom att nätverken skapat avtal som innebär längre inlåsningar och en högre grad av köpesumman kopplad till resultat under flera år efter samgåendet.

Det som reklamvärlden nu ser är att de allra bästa byråerna faktiskt håller sig ifrån nätverken: inom nätverken försvinner tanken på kunden och istället blir resultaträkningen allenarådande. Reklamen fabriceras mer, och samordningen skapar inte det kreativa rum som behövs.

Det är farligt och rent kontraproduktivt i en tid när den kreativa reklamen faktiskt efterfrågas alltmer även av transnationella uppdragsgivare.

(Resumé)

Dokusåpornas död

Vi bevittnar nu dokusåpornas sista andetag. Detta genom att ICAs reklamfilmer fått sällskap av Vasakronans senaste (utan Rocky).
Alltså – när ett mediaformat används så genomgående som reklammakare nu börjar göra så visar det att mottagarna både är så vana vid formatet att det inte behöver förklaras liksom att det används på ett skämtsamt sätt och till viss del nedlåtande sätt.

Kan det vara så att människor nu tröttnat på “verkligheten” och faktiskt vill se medierna göra vad de är bäst på: fantasi. (Inspiration: Resumé)

Att missa tillfället

Att säga det självklara.

“- Vi vill genom kampanjen fånga Lee´s själ och lyfta fram deras produkter. Det är jättekul att vi fått ett så stort internationellt uppdrag”.

Calle Sjönell uttalar sig i Dagens Media apropå att webbyrån Moonwalk har fått jobbet att göra Lee’s webb i den stora re-lanseringskampanjen som företaget dragit igång. (Dagens Media).

Själv kan jag tycka att det han säger är knappast något som är revolutionerande. Att lyfta fram företagets/varumärkets själ och deras produkter måste vara målet för all varumärkeskommunikation. Det här kan vara en fara för reklammänniskor: att man säger det självklara och säger det som förväntas ska sägas, reklamvärlden är lika fylld av klichéer och buzzwords som vilken annan bransch. Frågan är hur det upplevs av inköpare och företag. Om jag hade varit Lee hade jag hellre sett att mediauppmärksamheten som man fått genom artikeln gett något mer än “fånga själ och lyfta fram produkter” – vad tycker Moonwalk är själen hos Lee? Vad tänker de göra?
En sak att tänka på: att i sälj och när man släpper nyheten faktiskt försöker att göra något mer än att bara säga det som alla redan vet. I det första: vad är det specifika som byrån har att erbjuda? I det andra: varför har företaget valt byrån? Det blir visserligen en balansgång mellan att hålla saker hemligt för konkurrenter men samtidigt kan detta även ge att andra företag tar sig en funderare om inte just den här byrån är värd att titta närmare på.

Strategi ett måste för reklambyråerna

PR-byråerna har infriat sina drömmar och klämmer åt reklambyråerna. Det är Martin Vårdstedts slutsats i en ledare på Resumé. Reklamen riskerar att bli en sorts clowner som man bara använder när man vill ha något extra. Events och helsponsring ses som bättre varumärkesvård än ren reklam:

“sanningen är att reklambyråerna kläms från två håll, både nerifrån och uppifrån om man så vill. Samtidigt som pr- och eventföretagen övertygar om sin kostnadseffektivitet har reklambyråerna tappat mark på vd-nivå.”.

(Resumé)

Annorlunda målgrupp

Bemanningsföretaget Arvako har valt att kampanja genom att söka kontakt med andra grupper av beslutsfattare än de som läser DI och SvD. Företagets tanke är att många beslut om vikarier och inköp av konsulter faktiskt sker på lägre nivåer än de som läser DI och affärspress. Istället har man jobbat med annonser i kvällspress och andra morgontidningar.

Deras tilltal är personligt och bygger på tanken att även en chef på mellannivå kan vara sjuk. “Stanna hemma”-konceptet skapar en viss uppmärksamhet. Målet är att göra Arvakos varumärke känt eftersom de tror att bemanningsbranschen kommer att expandera. (Dagens Media)

Det är en ganska intressant idé som Arvako presenterar: de tar konsekvenserna av att företagen fungerar mer ‘platt’ och att många personalbeslut tas på enhetschefsnivå. Problemet som vissa företag skapar sig själva är att man riktar in sig på de högsta cheferna även när det gäller beslut som tas längre ner i organisationen och därmed förlorar man lätt informationsvinst då dessa kanske skickar en blänkare vidare till sina underställda chefer.

Övervakningen ökar

Reklam och media är väldigt övervakad av diverse kommitéer. Bra eller dåligt? Ingen vet. Nu finns det en kommité som heter Pressens Textreklamkommitén vars främsta uppgift är att granska reklam som förekommer i redaktionella texter och produktioner. Följande arbetsordning används:

Pressen textreklamkommitté arbetar så här:

  • Anonyma frågeställare skickar in frågor till kommittén, ett slags “anmälningar”. Vem som helst kan skicka in en sådan fråga.
  • På varje möte bestämmer kommittén om dessa frågor om textreklam ska behandlas eller inte.
  • Om frågorna ska behandlas blir de ärenden för granskning. Inför nästa möte ställer kommittén ett antal frågor till ansvarig utgivare. När svar inkommit kan ärendet granskas vid kommitténs nästa möte.
  • Om ansvarig utgivare är överens med kommittén avskrivs ärendet.
  • Om ansvarig utgivare inte är överens med kommittén gör kommittén ett uttalande.
  • Uttalandet leder inte till några andra påföljder än dålig publicitet.

I Pressens Textreklamkommitté sitter representanter från Tidningsutgivarna, Publicistklubben och Svenska Journalistförbundet.

(Dagens Media)

Färgad etik

“konsumenten helst vill se på reklammodeller med samma etniska bakgrund som denne själv.”

Rebecka på Dagens Media skriver en insiktsfull kolumn om ansvaret gentemot reklamens säljande egenskaper. Hon refererar till en reklamfilmsbolag där man tyckte att en reklamfilm med olika etniciteter inte funkade utan valde att byta ut de mörkhyade modellerna mot vita.

En enkätundersökning som DM sedan gjorde visade att frågan var svår – man “vet” att det är så att män gärna ser kvinnor, kvinnor gärna tittar på män, leende män säljer inte och att konsumenten vill se modeller med samma etniska bakgrund som sig själv.

Helt enkelt blir det svårt att vara etiskt korrekt när det kommer till att optimera reklamens genomslag. Reb’s slutsats är att det är synd att det fortfarande är som det är. (Dagens Media)

Jag tycker visserligen att det är synd att det är som det är men jag blir inte lika upprörd som Reb eftersom reklam handlar om att känna igen sig, att kunna sätta sig själv i situationen som personen i reklamen är. Dagdrömstrenden är konstant närvarande i reklamsammanhang och att försöka förändra den rent mänskliga närhetsaspekt det handlar om är svårt. Jag tror till skillnad mot många andra att det hela inte handlar om smygrasism utan rent och skärt om att vita gärna ser vita i reklam för att kunna identifiera sig med dem på samma sätt som man gärna använder andra etniska grupper i reklam som är inriktad på dessa. Problemet ligger snarare i att världen är så pass etniskt heterogen att man behöver antingen göra flera olika annonser med olika modeller eller helt enkelt se till att fylla reklam med så många olika modeller som möjligt. Svensk reklam ligger oerhört långt efter i det: branschen har ännu inte riktigt fattat att personer av annan etnisk bakgrund än svensk håller på att bli en stark konsumentgrupp.

Känn vinden i håret

Även inom bilindustrin slår nynihilismen igenom: ett åttiotalets “hellre lyx än ekonomi” genom och på Genéve-ssalongen släpte alla stora bilmärken cabrioletmodeller (utom Volvo). Det är dyra, knappast de mest funktionella bilar som finns men däremot skapar de en känsla av fantasiresa, en känsla som byggs av alla cabrioleter som vi sett i gamla filmer från 60- och 70-talen. En cabriolet har man inte för att den är den bästa bilen utan för att den har attityd. En cab säger något om ägaren. Cabrioletter har alltid haft en stark dragningskraft men det vi ser nu är bara en fortsättning på stadsjeeparnas asocialitet och politiska inkorrekthet vad gäller både miljö, funktion och säkerhet. Bilindustrin visar på en trötthet mot all korrekthet och strävan efter att söka miljö- och funktionshöjder.

Både SUV-klassen och cab-klassen visar på både en trygghetssträvan (SUVarna med sin storlek och pansarliknande utseende och känsla, cabbarna utifrån den sentimentala synen på ‘förr’) såväl som på en högre grad av att man satsar på sig själv. En SUV är väldigt mycket “jag sköter mig själv och skiter i andra” medan cabben signalerar titta på mig, jag har så mycket pengar att jag har råd att köpa en bil som jag bara kan använda på sommaren”.

Inom bilindustrin har vi under åren också sett en stark fusionstrend, detta för att vinna ekonomiska synergieffekter. För många av oss svenska känns det som något som är skrämmande och hotande. Dock handlar synergivinsterna om att man samarbetar på de saker som inte syns och därigenom får loss pengar för att satsa på design och förfining av koncepten. Bilindustrin har helt enkelt slutat att uppfinna hjulet om och om igen var för sig.

Det sistnämnda kan man se är en trend som är viktig att lära sig: att det är designen som gör en produkt unik. Tekniskt är de flesta produkter relativt lika men den som har bäst design och därmed syns mest kommer därmed att bygga sitt varumärke starkt. Där finns det visserligen skillnader gentemot reklam- och kommunikationsbranschen: där har inte produktionen utvecklats under så lång tid att det faktiskt finns skillnader i kvalitet på (de immateriella) produkterna men det vi kan lära oss är att arbeta genom varje produktion ett extra steg, både vad gäller strategisk tanke och design, gör skillnaden mellan en framgångsrik byrå och en misslyckad.

(Inspirationskälla: DN Motor, Håkan Mattson Nyhetsmorgon)