Category Archives: BoR:ed

Bloggar om Reklam:edition. Jag samlar saker som skrivs i bloggosfären om reklam. Många gånger negativt men intressant att hålla koll på för oss marknadsförare.

Bo:Red – om sex i tunnelbanan, le Creuset och när copywriting inte synkar

TBFKEM har det arbetsamt med sin sjuåring och reklamen. Exempel 1: Sjuåringen frågar om de inte ska köpa en Clone-A-Willy. Exempel 2: Sexualupplysningsreklam om kondomanvändning.

Θ

Ett exempel på hur bloggar faktiskt fungerar som marknadsförare genom WoM är när TBFKEM berättar om hur hon kom i kontakt (och köpte) en le Creuset.

En traditionell reklamkampanj för miljoner, med TV-reklam och annonser i Allt om Mat hade aldrig fått mig att köpa den där jävla grytan, för det är jag på min vakt mot (och dessutom läser jag inte Allt om Mat. Finns Allt om mat fortfarande, förresten?). Men en (antar jag) oberoende skribent med cred, som skriver från hjärtat (vill jag tro), går hem. Till 100%

Θ

Hedgehog in a storm har tagit en bild på en lokal skönhetssalongs kampanj som visar ett exempel på hur text och val av modell också måste synkas… Här gick det illa… Man kan liksom känna hur någon tänkt: “jamen allt ska ju vara naturligt – det är ju en trend. Och han Magnus är ju en naturlig kille…”
Θ

Schmut har också hittat ett exempel på när copywriting verkar vara överlåten till någon sorts automatiserad floskelapplikation. Det är bra att utmana sina kunder. Det är coolt att vara “edgy” – men det här var bara korkat.

BoR:ed en smula

Lite tankar om reklam från bloggosfären.

Tankar i trappen visar ordlöst problemet med oadresserad reklam: Ingen reklam tack

Ajja har TV-dinner och ser på reklam-TV: På tal om SKIT reklam. Och jag kan verkligen känna detsamma när det gäller alla såna reklamer om diarré och svampinfektioner.

Daniel har iakttagit samma sak som jag: att Airtours satsning på någon sorts exklusivcharter är motsägelsefull. I ena spoten är tjejerna visserligen lite fånigt dryga men det visar ändå själva positionen man vill ha som varumärke. Men den andra där mannen dissar ett gäng som beställer mat på svenska och sen beställer två öl på en överdriven spanska – han är ju losern minst sagt.

Linus på linjen gillar Toms Webes senaste kampanj Bejaka lasten.

Jag blir glad av sån här reklam som vågar stå emot hälsohysterin och som vågar rucka på den idealbild av superslimmade lyckliga personer som vi ständigt matas med.

Konsum? Nej, Parship.se. Dasai gör en lång postning som testimonials men själv tycker jag just det faktum att ett svenskt bolag väljer att använda Konsumsymbolen verkar måttligt vettigt.

Nini dricker kaffe och recenserar ett gäng reklaminslag. Hennes förklaring hur TV-spoten för Parlino kommit till är skön. Synd bara att man inte gör reklam på det sättet :)

kan ju inte kommit till på annat sätt än att ett gäng snubbar suttit med för mycket sprit, för låg ribba och en deadline som närmar sig. För hur kommer man annars på att två gröna tomtar ska köra 69:an, prata med skitstöriga röster och det ska locka folk att köpa ett kontantkort?! Varför får sån reklam ens göras? Funkar det? Är folk så jävla dumma?

Svar: uppenbarligen.

Eff dissar Coke Zero och hela branschen. Jodå.

BoR:ed – om stora loggor på kläderna

Anders på konceptbloggen “Vad i helvete” funderar lite över vem i helvete som betalar för att göra reklam? Han har helt enkelt funderat över sponsrade kläder. Onekligen en intressant fundering.

Vi kanske är ett svar på vägen när man läser att AIK väljer att öppna en egen klädbutik med livsstilskläder – inte merchandise utan snygga modekläder som säljs till förmån för klubben.

Det handlar helt enkelt om att skapa ett märke som är mer än märket på kläder, utan bygger ett mervärde för användaren. Exempelvis Timberland och flera andra har lyckats att skapa ett märke som man gärna betalar mer för än än andra kläder, utan märke eller med märken som inte har samma impact i det sociala livet. Precis som när det gäller “huligankostymen” dvs. Burberry, Fred Perry och liknande så handlar det om tillhörighet och att flagga sina livsval.
Det låter stort och ibland blir jag rätt trött på oss strateger som många gånger drar så stora växlar men faktiskt så är det här grunden för varför det lyckas. Skillnaden idag är att de feta gigantiska logornas tid börjar att gå mot sitt slut – istället handlar det mer om just det som Casuals kommer att erbjuda – ett märke som syns genom mer finlir. Men det är samma grundläggande behov som tillfredsställs.

BoR:ed – Donkan, mobiltelefoni, reklammusik och shampoo

Lovvis har hört en McDonald’s reklam på radio och omtolkar den. Helt klart ett exempel på hur invecklat de nya digitala informationsvägarna är om man vill skydda sitt varumärke.

Ett ytterligare exempel finns hos Ulrika R som också visar hur företag kan hantera sånt här: genom att söka på sitt varumärke och ta direkt kontakt och försöka lösa problemen som omskrivs. Och se till att lösa det (vilket Tele2 verkar ha misslyckats med).

King fortsätter med att välja kända gamla låtar till SJ:s reklamfilmer och precis som I Got Style så får jag positiva vibbar inför nya spoten med Bowies Heroes. Något de inte lyckats med varje gång.

A. von Achtersnurra vägrar att tro att Doves produkter faktiskt kan ge henne hollywoodsvall.

BoR:ed – PR, Lafa, ont i magen och goda bakterier

Informatören beskriver hur en PR-byrå kan sägas göra alla fel i boken: PR gone wrong. Dubbelt upp. Hans slutsats är att PR-människor ibland försöker för mycket. Min är nog snarare att det finns för många som inte lärt sig läxan.

Den sk “tiarafeministen” hissar Stockholms Landstings och Lafas sommarkampanj mot klamydia. Och jag gillar den också. Stöddig med glimten i ögat istället för statliga pekpinnar. Lafas reklambyrå är Ester.

Mer hiss (det tillhör inte vanligheterna om man säger så…) får Verums hälsofil av Niklas på bloggen “Livet på Ölandsgatan 10″. Byrå är Saatchi & Saatchi Sthlm och kampanjen väger tungt in på TV-medieköp. Själv är jag lite mer skeptisk – visst fungerar men det känns som något man sett förut. Idén har gjorts både inom reklam och underhållning (ta spermierna i Woody Allens tappning). Själv blir jag fundersam över den målgrupp man valt, och att man där valt ett smärre krigstema om än med gulliga bakterier.

Hannaholivia påpekar att reklamen för medel mot diarré är rätt äcklig per definition. Och Syrrans granne påminner om den förra gången som lös mage var på tapeten. Och Yellybean har samlat en del mindre smakfulla reklamfilmsexempel. Jag kan mest reagera över den lätt “tyska” stil som reklamen för Imodium och liknande medel håller men samtidigt kan jag tycka att de skapat reklam som svarar på konsumentfrågan “vad är vinsten för mig att använda produkt X?”

BoR:ed – om WC-Rent, Vägverket, pengar och Dogge

Trulsa har hittat en något surrealistisk förpackningsdesign.

Fråga: varför i helvete väljer man att personifiera en produkt som WC-Rent? Och då med två män? Känns onekligen en smula… politiskt korrekt…

Etui diskuterar Vägverkets sätt att marknadsföra sin nya kampanj om fortkörning. Bland annat väljer man att använda SMS och e-post. Förklaringen är att en mediebyrå gett Vägverket den idén.

Själv funderar jag på om mediebyrån missat det här med opt-in…

Det faktum att många betalar sina räkningar samtidigt som de kollar TV kan ge en extra puff för e-fakturareklamen visar Monas postning om det som reklamare ibland glömmer bort: Tajming är allt!.

Min vän Essa satt på tunnelbanan hem till Botkyrka och fick där syn på en affisch där Dogge Doggelito visar sig ska göra nån sorts köpcentrumgrej och där någon klottrat “Sell out” på affischen. Två saker slår mig (förutom att Essa själv gör en mycket bra analys själv): det är inte enkelt att plocka en progressiv kändis till reklam som ligger i ett lågprissegment. Och att det då värst slår tillbaka på artisten men också skapar en möjlighet till att varumärket verkar söka vara något det inte är.

BoR:ed – Vågat och modigt att berätta om sitt arbete

Bloggen Please Copy Me är en mycket mycket matnyttig blogg, fr a inriktad just på copywriting men även när det gäller den operativa delen av reklamjobbandet. I postningen Hur man övertygar en kund att övertyga en arbetsgivare att övertyga sin chef briefar han ett av sina egna projekt och låter oss följa med i sitt arbetssätt. Modigt.

BoR:ed om Åke, kläder, kooperationens kundtänkande och doftsensationer

Pash förklarar att Åke i Norrlands Guld-reklamen är lika norrländsk som Pontus Gårdinger: dvs inte alls.

TBFKEM har hittat en slogan som inte riktigt är klockren:

Vi har kläderna du behöver för att göra ett bra jobb

Den tatuerade mamman förfäras en smula över att Nike använder doft som marknadsföringskanal.

Det hon iofs refererar till är knappast nytt och inte heller speciellt upprörande – att använda dofter är ju faktiskt inarbetat redan idag i såväl bilbransch som inom matbransch. För att inte tala om den rätt halvmytologiska åsikten om att man bör använda sig av nybakade bullar när man ska sälja sin bostad. En person som jobbar mycket med tänkandet runt att använda fler sinnen i varumärkandet är Martin Lindström och hans företag BrandSENSE.

Björn Wallin har försökt att hyra släpkärra inom kooperationen och fått vara med om en riktig katastrof när det gäller att skapa trovärdighet och relation runt ett varumärke. Jösses.

BoR:ed: Ojdå, så kanske det inte var tänkt

Sofia berättar om hur reklammakarnas tänk ibland får oväntade konsekvenser:

Ni vet den där reklamen, från Telia, när lillkillen får en skrivmaskin i födelsdagspresent och blir jättebesviken?
Meningen var väl att man skulle teckna sig för bredband eller nåt.
Men min son började hett önska sig en skrivmaskin. Och han fick en i julklapp. Lika lycklig än.
- Mamma, jag har en skrivmaskin, H har bara en skrivare.

BoR:ed – Reklamförbundet, konsumenten och varumärket,

Etui råkade bli vidareskickad till företagssidor när något blivit sönder på Reklamförbundets sajt.

Visar på två saker: hur viktigt det är att skapa fungerande rutiner för hemsidorna så att det inte blir fel, och hur snabbt saker kommer ut genom bloggarna – och sedan ligger kvar via sökmotorer och annat.

Åsiktstorped går igenom sin egen varumärkesotrohet: Hej (då) konsument! vilket är intressant läsning – visserligen av en person som är väl medveten om varumärkesstrategier.

BoR:ed – KappAhl, Park Inn och McDonald’s

Jerry påpekar att Sollefteå kommuns konsumentdelegations anmälan mot KappAhl och Goldie Hawn är fånig.

Det vore heller inte svårt att fundera varför de ger sig på Goldie Hawn-reklamen när KappAhls senaste spot med Dustin Hoffman knappast visar speciellt många varor eller priser…

Louise P tycker att den ERK-anmälan som gjorts mot Park Inn Uppsala, är märklig eftersom det snarare bygger på ett skämt om en stereotyp snarare än att det handlar om sexism. Mariann Anderssons insändare kan läsas här. ERK har uppenbarligen tagit ett halvårs semester

Undrar om anmälaren sett amerikansk ölreklam…

Mentalbarn.com har slagit ner på McDonald’s onlinereklam där olika frågor får svar – och påpekar med skarp logik att flera av svaren helt enkelt bygger på felaktigheter: kyla framhäver inte smak, McDonald’s måhända har rena kök men de väljer att släppa in personer utan huvudskydd (typ allmänheten på barnkalas) vilket är mot livsmedelslagen, det är ett faktum att många fått överbliven mat vid stängningsdags och att det knappast råder brist på svenskt kött. Vidare påpekar skribenten att ett recept inte är detsamma som en innehållsförteckning.

Jag kan bara hålla med – det är inte speciellt bra gjort att köra en marknadsföring i form av en FAQ, och göra såna missar. Varumärkesvärdet blir mer och mer beroende av transparens och ärlighet och att använda argument som inte stämmer eller till viss del är vilseledande (ex.vis det om svenskt kött) blir till en fallgrop. Det finns tyvärr drag hos de stora varumärkena att glömma att tillförlitlighet – att kunna lita på varumärkeslöftet – är en del av de grunder som varumärkets värde bygger på. En annan sak är att det är märkligt hur mycket dålig onlinereklam det görs – det läggs mycket pengar på mediaköp där men själva reklamen är ofta mycket sämre exekverad än samma företags print- och etermediereklam.

BoR:ed – Trollmor dödar kundklubbsidé

Bloggaren Batbut har praktiskt visat på hur en icke-genomtänkt kundklubb helt enkelt motarbetar själva målet: när stämplarna mest visar på snålhet från butikens sida så faller varumärket i onåd. Läs den roliga och tänkvärda dialogen: Trollmor Terrorshoppar.

Och Indiska ska nog fundera över hur deras nästa kundklubbserbjudande ska säkras upp både varumärkesmässigt och mot smarta Batbuts…

BoR:ed – Sampling

Polly tycker att sampling i olika modetidningar är onödigt:

En liten blank och halkig aluminiumförpackning, svår att öppna som den är utan att sabba naglarna och bli irriterat förbannad, men prova att ta med en in i duschen och stå och fippla med blöta händer – haha, wish you luck! Ska det se generöst ut, att bjuda på en liten miniklick av nåt? En liten balsamklick som ändå inte räcker? Well, no.[...]Hörrni fabrikanter, en rabattkupong är trevligare. Och ger ett betydligt mer generöst intryck än de där fjantiga påsarna.

Själv läste jag i senaste Kosmetik att många parfymerier har tröttnat på alla GWP som fabrikanterna skickar med. De söker hellre att kunna erbjuda upplevelser och mer av kunskap.

Problemet är väl helt enkelt utbudet – det “generösa” blir mindre värt desto fler som använder sig av sampling eller GWP.

BoR:ed – Om att Persson inte vill vara lobbyist

En rolig betraktelse av Göran Perssons nya jobb på JKL: Jo visst blir du lobbyist, Persson!

Persson förnekar förstås att han ska vara lobbyist. Han skambelägger detta fortfarande. Men lite larvigt blir det ju. Vad tror han egentligen att en lobbyist är? Någon som smyger omkring och mutar politiker? Svaret är att det är en erfaren person (eller Persson) som ger råd och vägledning till den som vill föra ut sitt budskap eller har något att sälja. Alltså precis det som Persson nu ska syssla med. Antagligen kommer Persson inte syssla med den mindre glamorösa sidan av jobbet, alltså det som verkligen är jobb. Att skriva pressmeddelanden, skriva rapporter och ringa journalister kommer han nog inte att sänka sig till. Men lik förbannat ska han ägna sig åt strategisk rådgivning, alltså är han lobbyist.

BoR:ed – Fibrerna är feta

Bea har också hittat en märklig copy i Grandiosa Power Pan-spoten.

“Fett med fibrer!” det får mig att tänka på “fett + fibrer” och det låter faktiskt riktigt äckligt och inte det minsta hälsosamt

Onekligen ett typiskt exempel på när målgruppen får styra över logiken. För uppenbart är att Grandiosa Power Pan Pizza har ungdomar som sin målgrupp – och vill samtidigt få föräldrarna att känna sig coola som ger “kidsen” både pizza och nyttig på på samma gång (och använder MSN). Tyvärr kan man inte säga att reklam alltid blir lysande när den exekveras “nära” sin målgrupp…

BoR:ed – Jesus är en kyckling

Åsiktstorpeden dissar påskkampanjen från Svenska kyrkan och tycker den är lite surrealistisk: Morbid kyrkreklam?.

En kyckling och budskapet om uppståndelse? Nä, det känns som man fallit hårt i den populistiska fällan. Intressant är också hur kyrkan förklarar den här kampanjen, när man tidigare förklarat att kyrkan inte pysslar med reklam utan med medlemsinformation…

BoR:ed: AMS och moderaterna

Marie Wickberg, CUF-storhet är förbannad över att kampanjen för AMS Nystartsjobb är så oerhört lik den grafiska profil som Nya Moderaterna använde: Skärpning moderaterna.

Jag tänker inte gå in på vad jag tror om Alliansens livskraftighet (det får man kolla på min andra blogg) men Marie har ju rätt när det gäller likheten. Dock är frågan: är det så jävla dumt? Jag vet inte – det finns ändå visserligen en fördel för moderaterna i det men kommunikativt kopplas det ju då till de löften som ändå avgetts i valet. Etiskt är det korkat men kommunikativt mycket smart av Storåkers McCann. Själv funderar jag hur de lyckades pitcha in likheten hos AMS efter att moderaterna gett verket så mycket spö…