EU-parlamentet har antagit nya regler för “audio-visuella tjänster” dvs. TV-program och film. Några intressanta saker:
Alla audiovisuella medietjänster, både tv-sändningar (dvs. linjära audiovisuella medietjänster) och audiovisuella medietjänster på begäran (dvs. icke-linjära audiovisuella medietjänster) kommer att omfattas av en grunduppsättning samordnade regler, bl.a. regler som skyddar den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga, samt den mänskliga värdigheten.
Jag vet inte – men det finns ett antal program som snarast borde bort eftersom de knappast främjar en mänsklig värdighet. Vidare är skrivningarna om “moral” mycket intrikata och jag undrar vem som ska avgöra vad som är moraliskt eller inte.
En av de mer kontroversiella frågorna har varit produktplacering. Parlamentet har fått igenom att detta endast ska tillåtas i vissa program och under vissa bestämda förutsättningar. Produktplaceringen är förbjuden i nyhets- och samhällsprogram, barnprogram, dokumentärer och rådgivningsprogram. Produktplacering i biograffilmer, filmer producerade för TV och TV-serier samt sportsändningar tillåts förutsatt att tittarna få klar information om förekomsten av produktplacering.
Oerhört intressant att produktplaceringen fått så starkt genomslag i direktiven. Jag förstår inte riktigt definitionen av “klar information om förekomsten av produktplacering” – ska vi stå ut med ett par minuter disclaimers i början av alla program?
Liksom att det idoga lobbyarbetet mot “skräpmat” fått en så politiskt korrekt form. Jag tycker det är intressant vem som ska avgöra om mina barn orsakas “moralisk skada”…
Ledamöterna lade även till att produktplaceringen inte får utgöras av tobaksprodukter eller cigaretter eller produktplacering från företag vilkas främsta verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigaretter och andra tobaksprodukter.
Direktivet innehåller också en rekommendation om en uppförandekod för leverantörer av audiovisuella medietjänster för barnprogram som innehåller eller avbryts av reklam, sponsorer eller annan marknadsföring av ohälsosamma och olämpliga livsmedel och drycker som t.ex. innehåller mycket fett, socker eller salt samt av alkoholhaltiga drycker.
Audiovisuella kommersiella meddelanden får inte orsaka minderåriga fysisk eller moralisk skada. Därför får de inte direkt uppmana minderåriga att köpa eller hyra en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, direkt uppmuntra dem att övertala sina föräldrar eller någon annan att köpa de varor eller tjänster som ingår i reklamen, utnyttja det speciella förtroende som minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer, eller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.
Inga nya regler som stödjer diverse “kulturarbetare” som ogillar reklam i sina filmer.
Sändningar av filmer producerade för tv (med undantag för tv-serier och dokumentärer), biograffilmer och nyhetsprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshoppinginslag en gång varje tablålagd period på minst trettio minuter.Sändningar av barnprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshopping en gång under varje tablålagd period på minst trettio minuter, förutsatt att programmets tablålagda längd överstiger trettio minuter. Andelen korta reklamformer, som reklaminslag och teleshoppinginslag, får inte överstiga 20 procent en given timme mellan hela klockslag. När det gäller serier och dokumentärer är den enda regeln att reklam inte för överstiga 12 minuter per timme som är en allmän regel.
TV3 och Kanal 5 kan komma att få möta att Sverige “tar kontakt med” den brittiska jurisdiktionen för att förhindra att de sänder reklam inriktad mot barn över svenskt territorium. Det kan komma att bli intressant:
Den så kallade ursprungslandsprincipen innebär att TV-bolag ska följa reglerna i det land de sänder ifrån, oavsett i vilket land programmen sedan visas.
I den gemensamma ståndpunkten fastställs att medlemsstaterna ska ha frihet att föreskriva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska följa mer detaljerade eller striktare regler. Om en medlemsstat har mer detaljerade eller striktare bestämmelser i allmänhetens intresse och bedömer att ett programföretag under en annan medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en tv-sändning som helt eller huvudsakligen är inriktad på dess territorium får den ta kontakt med den medlemsstat som har jurisdiktion i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning på eventuella problem som uppstår.