Category Archives: The biz

Hygien hör hemma i privatlivet

Som strateg och planner så är det ofta olika ord definierar viktiga delar av en strategi. Ett ord som används bland många är “hygienfaktor”. Betydelsen handlar om att det är en faktor som är självklar och som därmed inte behöver (eller inte borde behöva) diskuteras. Jag blir störd av ordet, störd av att jag många gånger tror att det leder tanken fel hos den som lyssnar – inte sällan en marknadsavdelning eller än värre – ledningsgrupp på företag.

Fr a så menar jag att det egentligen stör mer än den ger. När jag jobbar med exempelvis värden hos ett varumärke pratar jag hellre om strategiska, taktiska och nödvändiga värden där de sistnämnda motsvarar vad andra kallar “hygienfaktor”. Exempelvis menar jag att det numera är meningslöst att prata om “kvalitet” hos en produkt – det är en förutsättning – ett nödvändigt värde. Eller som i det fall som triggade igång mig den här gången: Bison skriver om Telias idiotiska prissättning av abonnemangen för iPhone att

Datatrafik på internet och i mobilnätet ska vara som ström i eluttaget, dvs inte en exklusiv tilläggsprodukt – utan en given hygienfaktor inom alla abonnemang.

Jag håller med honom i allt han skriver men upplever att det snarare skulle vara vettigare att säga att datatrafiken är en självklarhet. Det kan vara jag men för min del är inte en “hygienfaktor” något annat än en sak man väljer att göra utifrån en mer ytlig tanke. Jag kan ha fel.

Ordet hygien handlar inte om självklarhet eller är per definiton betydelsebärare av “nödvändiga faktorer” – det handlar om renlighet och om att öka människors hälsa. Men som ord för värden hos ett varumärke kräver det ett antal laterala hopp och mycket förförståelse för att egentligen förstå vad det står för.

Vad tycker ni?

Bold går ner

Kenneth Pilo som startade Bold och som faktiskt har en viktig del i att Researcher kom till har nu bestämt sig för att lägga ner den svenska reklambranschens främsta diskussionsforum. Sedan 2002 har ett antal personer spenderat rätt mycket av sin fritid, sina luncher och säkert ibland lite tid över på Bold.

Tack för allt Kenneth och lycka till med dina nya projekt.

Uppdatering: Dagens Media tar upp rellen.

Byråsaker

Vi håller på att intervjua potentiella copywriters här på Heimer & Company Reklambyrå. Men vi behöver fler roller: två av våra anställda går med magarna i vädret så det vi nu söker är

En AD/Digital Media Designer.
En projektledare.

Ett grundkrav är att man älskar reklam. Resten kan ni läsa om på vår sajt.

Stolta

Stolt är jag över min kära Sofia (aka Mymlan) som är med i Medievärlden. Det är också skojigt att vårt bloggprojekt Same Same But Different får uppmärksamhet. Det var en förflugen idé utifrån en tanke om att nischade bloggar kan skapa sig en läsarskara som är mer kvalitativ (som finner innehållet relevant) än kvantitativ, att det vore kul att göra något med Sofia utifrån vårt gemensamma intresse för sociala medier, men våra olika utgångspunkter som marknadsförare respektive journalist. Båda med relationer av “old media” men på olika sätt.

Apropå stolta så tror jag att Jeffrey och gänget på Manolo är det. De har sålt sin blogg till till Egmont. Björn berättar lite tankar hos Bison och Tomas utvecklar det på IW. Det är nu det börjar.

Intressant är också att Bison kommer att intervjua Stina Honkamaa, vd för Google Sverige och Nicklas Lundblad, europeisk policy manager för Google. Och de gör det exklusivt för en mediablogg, och kör “open source”-frågor via Jaiku. Kul för Fredrik och kul för oss som gillar nya medier.

Spännande transparens

Det är inget att hymla om att jag gillar Miami och fr a så gillar jag lord Fredruk aka Kontaktmannen. Än mer när jag läser hans senaste postning där han uppmanar sina tidigare anställda att faktiskt berätta hur han varit som byråledare. Att de som tycker han var sämst antagligen inte riktigt har guts att säga det är kanske en annan sak :).

Pengar eller bra reklam

Joakim Jonasson är tillbaka. Och förklarar att den låga nivån på svensk reklam, bortsett från webbprojekt, handlar om två saker:

  • rädda reklambyråchefer

    Han är trött på att byråerna tycks ledas av män som till varje pris vill vara politiskt korrekta, som inte officiellt åtminstone vågar ha någon egen åsikt.
    Han tycker att byråcheferna borde ställa sig frågan om de primärt är ute efter att tjäna pengar eller att producera bra reklam.

  • Forsman & Bodenfors hegemoni

    Forsman & Bodenfors har varit rasande skickliga på att producera klassisk reklam, inte tal om annat, men de har inte brutit nya vägar. Och eftersom F&B varit den måttstock som andra mätt sig med så har vi fått den reklam vi nu ser, där inget, med något undantag, sticker ut,

Även om Jocke Jonasson kan hamna i samma gnällfack som Lars Hall och många av de andra gamla så finns det substans i den kritik han för fram. För det är onekligen så att det finns en stark strömlinjeform. Och oavsett om den handlar om F&B, rädsla eller att branschen mer och mer består av elever som gått samma skola, samma linje, så måste man lyfta blicken.

En bra artikel, och intressant är att Young Rascal inte är någon mainstreamprodukt utan en välgjord spinoff-bloggtidning från förlaget.

Uppdatering: Huvudjuryns ordförande Jan Nord är också negativ till dagens svenska reklam. Hans recept skriver jag under på vilken dag i veckan:

Alla företag som sysslar med kommunikation måste rekrytera lite bredare för att få in fler udda personligheter i branschen. Det kanske är viktigare att en person har något intressant att berätta, än att han eller hon har den perfekta utbildningen. Det är också branschens ansvar att bygga upp kreativa miljöer där folk får utrymme och vågar lite mer.

And the winners are…

Gyllene Hästar gick till Ejendahls i B2B, byrå Ehrenstråhle, till Idre Fjäll och byrå Spenat, och till Region Dalarna och byrån Bangalore (enda dalabyrån som vann).

En intressant utveckling. Det visar att det inte längre finns en regional bransch som använder varandra – företagen jobbar med byråer oavsett var de ligger. Vilket bör få oss byråer att jobba på ett nytt sätt – att inte stirra oss blinda på regionen och de företagen utan arbeta utifrån vad vi kan göra för varje företag.

Uppdatering: Ibland blir det roligt när man tar saker ur sin kontext. Kanske borde MiD använda Jan Nords uttalande:

Dalarna behövs nog också. Man kan inte alltid göra rätt. Jag tror det vore bra om man också vågade göra fel ibland.

Sorry….glömde blogga Gyllene Hästen

…men en så trevlig fest kan till och med få mig att glömma bort det här med mobilbloggande.
Däremot bambusade jag iväg en hel del:

Intervju med F&Bs VD, Erik Sollenberg. Onekligen besviken över gårdagens urusla uttag på Guldägget…
Simon stod bättre under intervjun med Anna Romson och utdelningen av B2C och O2C. Liksom schysst tagning av en av magiuppvisningarna.

Dags för Gyllene Hästen

Och självklart kommer jag att liverapportera så mycket som möjligt. Dels kommer jag att mobilblogga här på Researcher, dels kommer både jag och SB Media att bambusa tillställningen: min kanal, SB Medias kanal, liksom att bilderna jag tar kommer ligga på min Flickr ASAP. Jag gissar att jag också kommer att använda “lifestreamen” Jaiku.

Alla är där. Guldäggsvärpande.

Men det är jag som bloggar.

Dags för Guldägget. Researchers inbäddade reporter sitter på plats med sin mobiltelefon (hon har väl tänkt sig ta med några ägg hem också). För kampanjerna se nomineringarna.

Först ut. Guldäggsplaketten: Alkoholkommitén och Le Bureau.
Stay tuned. Uppdaterar postningen under kvällen. Instant kommer det dyka upp i mitt jaikuflöde.

DR: Guld till Ester för Forum, bokförlaget. Kul! Goss fick silver för Göteborgs Räddningsmission. Grattis!

Print: Guld till DDB för McDonald’s Sill och nubbe-kampanjen.

Media: Guld till King för Ving (tack Björn Mellstrand…).

Radio: Guld till Alkoholkommitén och Le Bureau.

Internet: Guld till Farfar och Diesel Heidies 15 mb of fame. Som också tog ett silver för Björn Borg-kampanjen. Antar att Matias är nöjd.

PR. Max hamburgare vann PR-priset. Faktiskt enda PR-byrån som var nominerade: GCI Stockholm. Läs hur juryns ordförande tänker runt det faktum att PR-priset hade flest reklambyråer som nominerade.

Utomhus: Guld till McDonald’s Servetthållare, byrå DDB Stockholm (storslam i år?). Priset utdelat av Leon Nordin. Bara en sån sak.

Falken tog en snabb visit på Guldägget och bambusar såklart.

Guldskrift vanns av Berghs School of Communication.

Reklamfilm: Oddset The Stick. Byrå WatersWidgrenTBWA. Silver till SAABs Release Me.

Design: Guldägg till Stockholm International Jazz & Blues Festival av Garbergs.

Slutligen. Integrerad reklam: Försvarsmaktens rekryteringskampanj gjord av DDB Stockholm.

Man kan se att DDB Stockholm gjorde storslam. Och knappast var det speciellt oväntade vinster. Kreativt? Jag vet inte. Att F&B uppenbarligen inte fallit jurysarna på läppen är ett faktum.

Stort tack till Ulrika Good från Goss som hållit mig a jour.

Uppdatering: Bloggen Veckans Rester har åsikter om pristagarna. Resumé gör en lång intervju med “Laxen” och en historisk exposé för DDB Stockholms liv. Dagens Media kör webbfilm.

Nome Anders Norman från Remotion Design ger Guldägget en dagssedel utifrån att effekten av reklam inte bedöms. Jag tycker han är snett ute. Jag tror att det behövs en tävling i kreativ reklam. Som inte bedöms utifrån nödvändig effekt utan snarare kan vara en inspiration till att ta några ytterligare kliv i att göra något bra. För att återkoppla till postningen om Jonassons åsikter så är Nome en sån person som faktiskt skrämmer byråer att bara göra saker by the book. För effekt är alltid en benchmarking efteråt: när du ska göra något nytt så får man lov att använda tidigare kampanjers effektmätningar. Problemet är helt enkelt att om du har en unik idé med en nyskapande kreativ höjd så har du ingen effektmätning att benchmarka mot: det som aldrig gjorts kan inte benchmarkas. Istället blir det att man väljer en fegare väg, eftersom den kan bevisas genom effektmätning. Det är en imploderande strategi – allt kommer bli mer likriktad, mindre intressant och utvecklingen av det kreativa uttrycket sker inte. Att försöka få Guldägget till att även låta effekten bli en del av bedömningskriterierna gör också att tävlingarna blir mer likriktade: effekt prisas redan i 100Wattaren. Det känns som usel kritik helt enkelt. Lite raljant researchad med enkla Googleslagningar.

Uppdatering: Maria har bloggat från galan. Bland annat en spännande närrapport från Leons prisutdelning och hur förryckt glada DDB-gänget var. åkestam.holst visar vilken tävling som faktiskt är viktigast: Guldbollen. En händelse som också Maria toppar med. Tyngden av eventet visar exempelvis DDB-Johans uttalande:

Jag trodde man skulle kunna åka dit och mingla lite, men fick åka hem på en gång, det var ingen som ville småprata där

Gillar WatersWidgrenTBWAs förklaring till silvret:

finalen mellan Waters Widgren TBWA och F&B, och Forsman tog hem vinsten.
- Skulle inte vilja säga att de vann, det var så att vi vann alla matcher utom den sista, sade Calle Dalin på Waters Widgren.

Uppdatering: Ulrika hade med sig kameran.

Platsannons: Världsklass i Dalarna.

Vi söker copywriter som gillar reklam.

Oavsett om reklambyrån är belägen i Stockholm, i New York eller i Falun, lever vi under samma villkor. Vi måste hålla världsklass oavsett vilken vår uppdragsgivare är. Konkurrensen är stenhård. Inget får lämnas åt slumpen.

  • Vi är en fullservicebyrå med en tjugofemårig historia som idag ägs av några av de anställda.
  • Vi kallar oss en strategisk kreativ reklambyrå. Båda delarna väger lika tungt. Inget kan leva utan det andra.
  • Vi söker en driven copywriter som gillar att skriva reklam, som förstår vikten av strategiska plattformar och har ett kreativt driv.

Idag är vi Dalarnas ledande reklambyrå. Imorgon tänker vi vara en av de bästa i landet.

Välkommen till Falun. Du också.

Skicka in din ansökan, tillsammans med CV och referenser, före den 4 april till Heimer & Company AB, Box 345, 791 28 Falun.
Vill du veta mer om tjänsten? Kontakta byråns VD, Eva Wikner Grahnström. 023-642 00 eller 023-77 78 40. eva@heimercompany.se

www.heimercompany.se

Att behålla de bästa

Efter Bringéusaffären (om det hela i stridens hetta har jag skrivit på deepedition.com) så är det många i branschen som känner oro. Självklart jag också. Jag har under sex år dissat och bashat branschmedierna, företag som gör fel beslut i sina kontakter med sina kunder osv. På min andra blogg, den mer privata (eller personligt hållna) har jag skrivit åsikter som inte är comme il faut för PK-aktiga och rädda pressmänniskor. Precis som Brit påpekar så har jag fått försvara min blogg och mitt bloggande många gånger; först utifrån att det var något konstigt, sen utifrån att jag gjorde det och nu utifrån det jag skriver. Måhända är bloggarna fortfarande en marginell företeelse men onekligen tar vi oss in mot kärnan – om inte annat visar hela Bringéus-affären just detta.

Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Utan att de bästa kreativa hjärnorna, de mest flagranta strategerna knappast kan få några jobb utifrån det sätt som P&G nu anser vara det rätta. För det är ofta människor med liten kunskap om hur man är politiskt korrekt och ofta högljudda åsiktsmaskiner som gärna pratar (eller skriver) först och om de har tid att ens göra det, tänker sedan. Och det skulle knappast vara svårt att hitta såväl korkade som utanför sin kontext “kränkande” uttalanden från såväl mig som många andra inom branschen.

När man tittar på en ny generation av blivande anställda så är det några saker som är intressanta: de är individualister, jobbet är inte allt och de är otrogna mot sina varumärken om inte varumärket uppfyller det som förväntas. Det är också individer som vet sitt värde. Varje person blir mer och mer ett personligt varumärke. Det innebär att de vill inte ägas utan äga. Det vill säga (när det gäller employment branding): ett företag kan inte äga sina anställdas tankar – inte ens deras tid, utan det hela handlar om att företaget måste göra det värdefullt och meningsfullt för sina anställda att göra goda saker för företaget. Om företaget väljer att tysta sin medarbetare kommer den medarbetaren knappast att älska företaget mer, eller tiga still utan vid bästa tillfälle berätta om vad som hänt och dissa företaget. Så employer branding handlar om samma saker som annan branding: att skapa en positiv relation där varumärkets erbjudande fyller de behov konsumenten/arbetstagaren faktiskt har. I grunden handlar det helt enkelt om ett grundläggande paradigmskifte i hur vi ser på anställda: om den anställde förut var till för företaget som en del av ett kollektiv så är vi idag på väg mot en syn där företaget är till för den enskilda individen som väljer att lägga sin tid och sin kunskap till företagets förfogande.

Utifrån detta är P&G:s handlande huvudlöst. Och frågan är hur man i slutänden tänker sig, som företag med mycket strikta uppförandekoder och regler mot bloggande och sociala nätverk, att behålla de allra bästa. En vis man sa till mig, när det gällde kreativt arbete, att “alla företag behöver en Zlatan, men Zlatan måste få vara Zlatan annars byter han lag”.

Jag tror helt enkelt att ett sånt här handlande inte skyddar varumärket utan skadar det. I längden eftersom det innebär att de bästa, men ibland vildaste, hjärnorna helt enkelt inte kommer vilja underställa sig såna här regler. Oavsett om personen syns eller inte så krävs det starka personligheter, med hög kreativ relevans och personlig integritet för att ett varumärke ska växa sig starkt och intressant imagemässigt. Det gör inte P&G just nu.

Annika Lidne har skrivit om ungefär samma saker under dagen. Läsvärt utifrån att hon analyserar det i tre perspektiv: bloggaren, media och företaget. Senare under dagen kommer antagligen en postning på Same Same But Different runt media och bloggar med utgångspunkt i Bringeusaffären.