Sitter och funderar över sociala media. Ska försöka att snabbt ge mina medarbetare på byrån någon sorts översikt. Och ju mer jag tänker på någon sorts grundläggande enhet – en grand unification theory – om sociala medier så hamnar man i att det handlar om att dela med sig. Under web 1.0 var det något som man valde att göra – default var att det du skapade krävde en sorts medveten vilja till att delge andra. I princip kunde man göra saker utan att någon annan visste om det. Web 2.0 är tvärtom. Defaultinställningen är delande – sharing – och det är en sorts förutsättning för att ens existera. Delandet handlar om delande av kunskap och nöje.

Antagligen kan man hitta grunden för framgången i två delar:
1. Människans önskan att synas och att äga framgång. Ett samhälles framgång fungerar bara genom att dela med sig för att ge andra möjlighet att utveckla sitt “innehåll”.
2. Fildelningen innebar att den som delade mycket fick mycket. DC++ bygger på det. Och det har varit en oskriven men fullt logisk “lag” – om inte alla delar filer så finns det snart inget att dela.

Detta har också utvecklats utifrån två beteenden: att äga och att vara en del av ett sammanhang. Genom att web 2.0 många gånger handlat om att skapa sig en individuell plattform (exempelvis är antalet bloggar som skrivs av flera försvinnande litet men bloggosfären kan delas ner i flera olika sfärer av länkningar och utbyten) men också att skapa bindningar till andra personer. Nätverkandets tid är vi mitt inne i. Och nätverkande är något annat än att gruppera sig. Det bygger inte på gruppens nytta utan på varje enskild individs nytta.

Sociala media, när det kommer till att dela med sig av kunskap, handlar kanske om att den grundläggande funktionen att ett stort antal individer som tillsammans hjälper varandra att förstå världen faktiskt kan göra det bättre än varje enskild individ eller en grupp med gemensamma värderingar kan förstå den.