Category Archives: Legal&Ethics

Kort och gott

Att dietmarknadsföring inte är lätt vet vi sen länge. I USA har två kampanjer har dragits tillbaka efter att FDA fått klagomål från en grupp läkare som menar att det inte finns tillräckligt mycket bevis för att mjölkprodukter skulle ha positiv påverkan på vikten. Samtidigt har det amerikanska jordbruksverket gett klartecken för kampanjerna. (MSNBC.com)

Baksidan med “celebvertising” visar sig i hur figuren Shrek används. Samtidigt som McDonald’s använder honom för att främja hälsosam mat används figuren i reklam för M&Ms, Fruit Loops och Frosties. (DN)

En lokal Wal-Mart har valt att göra en sorts reverserad gerillareklam genom att be domaren att döma snattare till att stå som sandwichgubbar utanför affären med en skylt där det står I am a thief, I stole from Wal-Mart. Onekligen lite surrealistiskt sätt att motverka snatteriet på. (MSNBC.com)

Ungefär som att se färg torka. West Country Farmhouse Cheesemakers har skapat en sajt som visar på hur ost lagras i realtid. Via det välfunna cheddarvision.tv har närmare en miljon människor sett på den sakta mognande osten. Självklart mer meningslöst än Subservient Chicken men onekligen funktionellt i att skapa varumärkeskännedom. Själv får jag visserligen nostalgiska minnen av den gamla Trojan Room Coffee Pot. (JMW Kommunikation)

BoR:ed – KappAhl, Park Inn och McDonald’s

Jerry påpekar att Sollefteå kommuns konsumentdelegations anmälan mot KappAhl och Goldie Hawn är fånig.

Det vore heller inte svårt att fundera varför de ger sig på Goldie Hawn-reklamen när KappAhls senaste spot med Dustin Hoffman knappast visar speciellt många varor eller priser…

Louise P tycker att den ERK-anmälan som gjorts mot Park Inn Uppsala, är märklig eftersom det snarare bygger på ett skämt om en stereotyp snarare än att det handlar om sexism. Mariann Anderssons insändare kan läsas här. ERK har uppenbarligen tagit ett halvårs semester

Undrar om anmälaren sett amerikansk ölreklam…

Mentalbarn.com har slagit ner på McDonald’s onlinereklam där olika frågor får svar – och påpekar med skarp logik att flera av svaren helt enkelt bygger på felaktigheter: kyla framhäver inte smak, McDonald’s måhända har rena kök men de väljer att släppa in personer utan huvudskydd (typ allmänheten på barnkalas) vilket är mot livsmedelslagen, det är ett faktum att många fått överbliven mat vid stängningsdags och att det knappast råder brist på svenskt kött. Vidare påpekar skribenten att ett recept inte är detsamma som en innehållsförteckning.

Jag kan bara hålla med – det är inte speciellt bra gjort att köra en marknadsföring i form av en FAQ, och göra såna missar. Varumärkesvärdet blir mer och mer beroende av transparens och ärlighet och att använda argument som inte stämmer eller till viss del är vilseledande (ex.vis det om svenskt kött) blir till en fallgrop. Det finns tyvärr drag hos de stora varumärkena att glömma att tillförlitlighet – att kunna lita på varumärkeslöftet – är en del av de grunder som varumärkets värde bygger på. En annan sak är att det är märkligt hur mycket dålig onlinereklam det görs – det läggs mycket pengar på mediaköp där men själva reklamen är ofta mycket sämre exekverad än samma företags print- och etermediereklam.

Lokaltidningarna säljer sina wraps

Dalarnas båda lokala tidningar var väldigt blå och gula för några dagar sedan. Det var City Gross som slutligen var klara med sin ombyggnad och båda morgontidningarna (Dalarnas Tidningars olika editioner respektive Dalademokraten) hade sålt wraps till företaget:

dsc00418.JPG
Wraps har varit på tapeten förut men hittills har jag aldrig sett det på “våra” lokaltidningar. DI fick löpa gatlopp när de sålde sin “framsida” till Avanza för ett par år sen. Metro har mer eller mindre gjort det till en konstform att sälja det första som syns. Men att lokala morgontidningar väljer att sälja ut förstasidorna har jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare.

Själv funderar jag om det verkligen är vettigt att göra något sådant. Lokaltidningar har ett speciellt förhållande med sina läsare. Det finns två saker som jag tror kan bli ett bakslag om man väljer att sälja in wraps i lokala morgontidningar:

  1. Till skillnad mot Metro är både Dalarnas Tidningars editioner och Dalademokraten prenumerationsbaserade. Detta innebär att försäljning av reklam är mycket känsligare – du “får” inte tidningen utan du har köpt den. Det är en mycket svårare balansgång eftersom det hela kan upplevas som ett intrång i valet att betala för en morgontidning av lokal karaktär.
  2. Ett wrap har en oerhört impact. Att tidningarna väljer att göra en wrap innebär att de kopplas hårt mot företaget och oavsett om tidningen sedan väljer att skriva positivt eller negativt så kommer det mötas med en viss skepsis under en tid på grund av samarbetet.

Jag menar att en lokaltidning har ett varumärke som måste hantera relevansen för läsaren/köparen och bygger sina relationer på att vara en tillförlitlig källa för lokala nyheter. Att sälja ut vad som många läsare upplever som redaktionell plats dvs. framsidan är att riska sitt varumärke.

Tittar man på de specifika tidningarna tror jag att Dalademokraten riskerar allra mest eftersom de sitter på ett mycket etiskt varumärke – en gammal socialdemokratisk (en av de sista) tidning som under lång tid haft en viktig opinionsbildande del för vänsterflanken inom nationell politik. Gissningsvis kommer många läsare uppleva att DD “sålt sig” till “kommersialismen”. Förhoppningsvis var det värt det.

BoR:ed: AMS och moderaterna

Marie Wickberg, CUF-storhet är förbannad över att kampanjen för AMS Nystartsjobb är så oerhört lik den grafiska profil som Nya Moderaterna använde: Skärpning moderaterna.

Jag tänker inte gå in på vad jag tror om Alliansens livskraftighet (det får man kolla på min andra blogg) men Marie har ju rätt när det gäller likheten. Dock är frågan: är det så jävla dumt? Jag vet inte – det finns ändå visserligen en fördel för moderaterna i det men kommunikativt kopplas det ju då till de löften som ändå avgetts i valet. Etiskt är det korkat men kommunikativt mycket smart av Storåkers McCann. Själv funderar jag hur de lyckades pitcha in likheten hos AMS efter att moderaterna gett verket så mycket spö…

Farbror Freij, Miami och några skyltar

Stockholms Trafikmyndigheter har fått spel på Miamis kampanj för Sveriges Dykbransch. ‘Farbror Freij’ på Trafikkontoret menar att det gerillabyrån från Göteborg att

Antingen har de gjort en fuling eller också är de inkompetenta.

Gustaf Rydelius på Miami Guerilla Advertising förklarar att det helt enkelt var en chansning.

Det hade blivit en lång byråkratisk process. Det var enklare att sätta upp dem först och sen ta ner dem om det inte var okej.

Och Resumés reporter ställer en slutfråga som är rena goddag yxskaft:

Är inte kampanjen misslyckad då?

(Resumé)

Visserligen är jag en smula biased när det gäller Miami eftersom det är mina kompisar men jag kan inte hjälpa att jag ändå funderar över två saker:
  • Om det varit en Stockholmsbaserad byrå typ Ogilvy eller Storåkers, som knappast alltid väljer att söka alla tillstånd, så undrar jag om Farbror Freij på Trafikkontoret ens vågat att öppna munnen.
  • Har man någon gång gått i Stockholm, eller ens försökt att köra bil där så blir uttalandet om att Stockholm är restiktivt med skyltning lätt löjeväckande.

Däremot är det en intressant diskussion generellt – hur ska man förhålla sig till laglighet och tillståndsgivande när det handlar om gerilla? Själv menar jag att man så långt som det är möjligt bör söka rätt tillstånd eftersom det annars alltid finns ett stort risktagande när det gäller varumärkets värde. Å andra sidan – det finns också inom vissa målgrupper och för vissa varumärken en omvänd situation – det ger ett högre värde för varumärket om man vågar göra något som inte är tillåtet. Vi har sett ett antal exempel på såna kampanjer, både stageade och riktiga. Saatchi&Saatchis sprängning i vattnet mitt i Köpenhamn som är en viral för Quiksilver, droga5:s graffitti på flygplan etc.

Problemet med de som frankt nu förklarar att det a) är fel att inte söka tillstånd b) menar att kampanjen inte ger något är att de inte ser saker kontextuellt: vilken är målgruppen, vilka traditionella medier läser de (och kommer dessa media att skriva om kampanjen). Vidare glömmer de att gerilla handlar om korta inhopp – det stora värdet ligger i att få buzz runt kampanjen. Det handlar om överraskning – vilket innebär att man ibland inte kan vänta eller låta myndigheterna styra exekutionen. Och det är i detta som även Resumés reporter visar sin okunskap i marknadsföringsfrågor ((vilket tyvärr inte längre förvånar någon – varken när det gäller Resumé eller Dagens Media.))eftersom han ställer frågan om kampanjen är misslyckad.

Saker som händer i media

Jag kan inte hjälpa det men ett sånt här uttalande är intressant:

Den enkla anledningen är att vi vill ta de här annonserna via vår redaktion, och vi fick inte tag i Anders Gerdin (chefredaktör och ansvarig utgivare) i dag när de nya annonserna kom in.

Ok, att en annons är kontroversiell men vad hände med skiljandet mellan redaktion och annonsavdelningen? (Dagens Media)

Dressmann fegar ur

Istället för att sätta SEKO på pottan väljer Dressmann att hålla sig kalla gentemot den nästintill spoof-liknande reklam som fackförbundet kört den senaste tiden. Klädkedjans uttalanden vittnar om en mycket låg profil i rädsla för att få sina egna fackföreningar att börja röra på sig (Handels är ju inte direkt kända för att lägga fingrarna emellan…). (Resumé)

Jag anser att Dressmann gör rätt taktiskt men strategiskt är det ett mindre bra val att låta sitt manér användas för att skapa en negativ bild av lågpriskonsumtion.

Look alike?

Ibland inser man vikten av att även såna som tror sig vara över såna saker som likheter med logotyper och liknande bör kolla upp så att man inte steppar över gränsen. I det här fallet handlar det om Västerås stift som har skapat en logotyp för sitt konstevent Sjätte Sinnet – en logotyp som jag tycker är en spegelvänd nästintill kopia av den logotyp Dalhalla använt ett antal år.

loolalikedalhallastiftet.jpg

Rislund anklagas för fejkad intervju

Och nu anklagas Niclas Rislund för att ha fejkat en intervju med Schibsteds VD Aamot… Oavsett om det är Schibsteds chansning att rida på Rislund-vågen så är det illa att Rolf van den Brink inte lyckas med ett bättre försvar än:

Ord står mot ord, och mer än så kommenterar jag inte just nu.

Det hela börjar likna en riktigt rutten gryta där Dagens Media hellre väljer att skydda Rislund än att skydda sitt varumärke. En sån här anklagelse skulle behöva rejält bemötas, om så på egen plats (och då inte skrivet av Rislund), och bevis framläggas för att Schibsted och Aamot faktiskt ljuger. Dagens Media väljer istället struts-metoden och kör in nyheter som om inget hade hänt. Den krishantering som DM visat på är inget som någon bör ta efter.
Och är det någon som borde ta den beryktade “time-outen” så är det Niclas Rislund…

Till slut fick Dagens Media göra sin pudel i samband med Aamot-intervjun:

Av misstag hade Dagens Media slagit fel telefonnummer och kommit till en annan chefsperson på Schibsted, som svarade på Dagens Medias reporters frågor. Detta framgår efter en kontroll av våra telefonloggar.

(Dagens Media).

Det som tidningen väljer att undvika att tala om är det faktum att man valde bort att dubbelkolla så att det verkligen var rätt person man pratade med – eller hur det nu egentligen är. En annan sak som jag funderar över när jag läser artikeln om det hela i Resumé är om man som journalist inte frågar om det är den man tänkt sig intervjua som faktiskt svarar i telefon?

Och Rolf förklarar sig

…men det verkar som om bloggen Köksveckan gått och lagt sig.

I min RSS-läsare fanns en postning där Dagens Medias chefredaktör förklarar tilltaget som diskuterats under dagen. Däremot så ser bloggen ut så här när man försöker gå dit (första dumpen för några timmar sedan, andra klockan 22) ((Bilderna är tumnaglade – klicka på bilden för full storlek)):

scrdmp_dm_404.jpg

Men jag dumpade ner hela hans postning också. Det var få nya saker och tyvärr fortsätter Dagens Media och Rolf att strunta i kritiken och förklara det hela som ett experiment:

scrdmp_dm_rvdb.jpg

Själv tvivlar jag på att RvdB tänkte pröva från början. Det hela låter som en efterhandskonstruktion. Det är också intressant att ingen på DM-redaktionen kommenterat någon av de som kritiserat artikeln och det val som gjorts. För läser bloggar gör de – däribland den här…
Att Köksveckan ligger nere beror kanske på att någon idiot fått för sig att hacka den, eller så har RvdB helt sonika fimpat den eftersom diskussionen är alltför tuff.

Bloggen är uppe igen – med spamcaptcha-funktion.

Rislund och Brink har brutit mot pressetiken

Dagens Media-soppan fortsätter med en artikel som Fredrik Svedjetun skrivit: Storm mot Dagens Media efter Rislund-artikel. En artikel som verkligen börjar få det hela att bli humoristiskt på ett ännu mer sorgligt sätt. Kommentarerna har varit många och kommentatorn DAGENS MEDIAS STJÄRNKOMMENTERARE sätter huvudet på spiken vad problemet faktiskt handlar om:

Varför skrev inte Niclas även den här artikeln? Kunde ju vara kul att se om det väcker några reaktioner. Förresten, jag har hört att Fredrik Reinfeldt ska börja skriva för DN Inrikes/Politik.

En kommentator här på bloggen menar att ingen har gjort mer fel än de som kommenterar det hela eftersom vi inte går ut med våra namn – vilket både Rislund och RvdB gjort. Det är ett visst problem med det argumentet.
  • Dels att kommentatorn själv inte skriver ut sitt eget namn vilket gör hela argumentet helt meningslöst.
  • Dels att kommentatorn underlåtit att klicka på Om Admin där mitt namn och mina kontaktuppgifter finns vilket gör att hans argument missar sitt mål.

Men framförallt är problemet med argumentet att det helt missar målet. För problemet handlar inte om någon skriver ut sitt namn eller inte utan att en tidning, som själva anser sig vara en högklassig journalistisk produkt, väljer att så flagrant åsidosätta ett av de tyngsta etiska reglerna för journalistiken: att inte skriva om något som man själv har ett intresse i. Diskussionen om detta har tidigare skett runt ekonomijournalisternas egna aktieägande, där diskussionen gav nya regler för många av de svenska affärstidningarna när det gällde ägande versus vad man skriver om. Att tycka att det här är en liten sak innebär att man samtidigt också menar att det är okej för alla journalister att skriva om saker som de själva har ett personligt intresse av: ekonomijournalister ska få skriva om bolag som de själva äger stora aktieposter i, journalister som ska köpa ett hus kan rota i säljarens bakgrund för att få ett försteg i prisdiskussionen, kriminaljournalister kan skriva om brott och domar där personer de är personlig involverade med är med i. Så det hela har ett principiellt intresse – kan man lita på journalister? Om inte – var står vi då när det gäller vilken information vi kan använda för att ta beslut när det gäller vårt liv, vårt företagande eller vår konsumtion?

Under delar av min studietid forskade jag just runt medier och dess påverkan på mottagaren, och en av de uppsatser jag skrev utifrån detta handlade just om medieetik. Detta som nu händer hos Dagens Media innebär att journalistiken frångår sitt uppdrag som allmänhetens informationskälla och uppdraget att faktiskt visa en så pass objektiv bild som möjligt genom att ta in så många, av varandra oberoende, källor som möjligt. Om detta kan man bland annat läsa i SNS-rapporten av Demokratirådet ((Skribenter är Olof Petersson, Monika Djerf-Pierre, Jesper Strömbäck och Lennart Weibull – några av Sveriges tyngsta medieforskare.))Mediernas integritet. Journalistförbundet har också satt allmänna regler, Spelregler för press, radio och TV för hur man som professionell journalist ska hantera etiken. Direkt är Rislund, och indirekt Rolf van den Brinks godkännande av artikeln, ett brott mot dessa regler:

PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Journalistens integritet
[…]4. Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.

I dessa regler står också viktiga delar för hur “varumärket journalist” ska hanteras:

YRKESREGLER
En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.
Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.

Ett intressant spörsmål är också hur tidningen Dagens Media uppenbart struntar i vad detta ger för konsekvenser för sitt varumärke, och uppenbart anser att ett ryggomhållande av sina egna anställda är viktigare än vad deras läsare anser.

Lite länkar

Länkblandat så här på söndagen:

To permit advertising on any part of the BBC’s internet world will lead to a mixed-funding model – which has failed to maintain fair competition between private and public broadcasters in other European countries where this model prevails.

BBC NEWS: BBC urged to resist website ads

Banverket har lite samma idé när de skapat ett formulär på sin hemsida för att låta allmänheten påpeka problem och felaktigheter i och omkring järnvägsövergångar. (IDG.se)

Googlebesökare världen över håller just nu på och diskuterar varför sökmotorns Alla hjärtans dag-logga saknade ett L. Besökarna är inte nöjda med Googles kryptiska förklaring, och många misstänker att företaget helt enkelt försöker dölja en miss.

Användare förbryllas av Googles nya logga – IDG.se

The evolution of the internet and its maturity at this point and the great success of social networking sites like MySpace, Craig’s List and Amber Alert, suggests there is an opportunity to do something for emergency response and recovery.

BBC NEWS: Digital neighbourhood watch plan

After makeup, for women the phone is a close runner up when it comes to carrying bacteria. Purses come in a tight third, followed by hand lotion bottles, keyboards, desk drawers, and computer mice. For men, the wallet is the clear winner, with Palm Pilots (or other handheld devices) coming in a strong second, and phones, knick knacks, desk drawer handles, desktops, and coffee cups all making strong showings.

EETimes.com – Germs are working overtime on your desk, keyboard, PDA

In an open letter on the Apple website, Mr Jobs argues that the copy protection software used to protect digital music downloads from piracy has not worked.

BBC NEWS: Will Apple pick music’s digital locks?

Howard Schultz som startat Starbucks brukar säga ”everything matters”. Det kom efter några års harvande fram och tillbaks med deras koncept. Han kom fram till att det är precis lika viktigt med deras marketing som inredningen i deras shoppar som deras rost, som deras produkter, som deras personal. Han kom till slutsatsen – allt är lika viktigt.
Investerare brukar fråga “vad är era framgångsfaktorer. ?”
Jag har ju ändå suttit i några hundra presentationer och vet att frågorna är desamma åtminstone under samma tidsperioder.
Det är bara ett bevis på att man inte fattar någonting.
Jag vill hellre tala om framgångsrecept.
Ett recept är noga utvalda råvaror etc som skall blandas i rätt mängd under rätt förutsättningar få att få fram exakt rätt smak.

En episk businessblogg, a love story: Allt är viktigt

Enligt en undersökning från pr-byrån Mahir har bloggarna stor påverkan på inköpen. Hela 60 procent hävadade att de hade köpt något baserat på vad de läst om på bloggen. Undersökningen omfattar 25 av landets största bloggar och totalt 1700 personer har svarat på frågorna. Undersökningen visar också att bloggläsandet leder till att tryckta tidningar får stryka på foten. Var fjärde av de tillfrågade menade att de läser mindre tidningar på grund av att de läser bloggar. Framför allt är det livsstilsmagain och kvällstidningar som tappar läsare.

Bloggarna fixar försäljningen – IDG.se

Cisco’s lawsuit has not stopped, but the two firms have agreed to extend talks aimed at “reaching agreement on trademark rights and interoperability”.

BBC NEWS: iPhone court battle put on hold

I går lanserades IQONS, en ny community för modeintresserade. Tillkännagivandet gjordes mitt under London Fashion Week och presenterade dragnamn som Vivienne Westwood och John Galliano. Tanken är att koppla samman oupptäckt talang med modebranschen, precis på samma sätt som MySpace gjort för musiken.

Manolo.se – MySpace för mode lanserat

Penthouse is returning to the UK. It’s being published by British lifestyle publisher Trojan in a licensing agreement with its new U.S. owners. The magazine will come out 13 times a year and is aiming for a beginning circulation of 50,000.

Media Life Magazine – For Penthouse, back to its beginnings via Vassa Eggen

För några år sedan reste vi svenskar utomlands på semester några veckor. Och flackade gärna runt. Nu är vi borta i månader, ibland år, och stannar gärna på ett och samma ställe. Förr reste seniorerna till Kanarieöarna och Sydeuropa. Nu reser barnfamiljerna till Thailand. Somliga kallar det ”thaimout”.

di.se – Småbarnsfamiljen sålde huset – tog ett års "thaimout"

Ytterligare en faktor talar för att segmentering på demografi och geografi behöver kompletteras – det alltmer fragmentiserade medielandskapet . Hur gammal du är och om du bor i storstad eller i glesbygd är rimligen ofta mindre avgörande för kanalval än VEM du är.

PRfekt blogg: Demografiska målgrupper är bara SÅÅÅ 1900-tal…

Totalt fortsätter dock statens ökning av reklamen. 2,2 miljarder kronor satsades på reklam för de statliga bolagen och verken under 2006, skriver SvD. Uppgången är inte lika dramatisk som i fjol då statens reklamkonto växte med 8 procent.

Resumé: Fortsatt ökning av statens reklam

EU-anpassning av TV-reklam

Det visar sig att den nya regeringen i varje fall inte helt glömt bort reklamen. Nu vill kulturministern se till att synkronisera de svenska reklamreglerna till de regler som finns i EU. Det innebär bland annat att TV-bolag som sänder från Sverige ska få gå under samma regler som kanaler som sänder från andra länder. Det innebär bland annat mer reklam i TV4 – EU:s andra länder har närmare en packningsgrad på närmare 15 % per dygn eller 12 minuter per timme mot Sveriges rejält mindre 10 % eller 10 minuter per timme som max. (Aftonbladet och Dagens Media)

Rättvisemässigt är det helt rätt. Men ett problem är möjligen att svenskar tidigare visar en reklamaversion än många andra länder, det innebär att en högre densitet i reklam-TV kan komma att slå tillbaka mot de kommersiella reklamfinansierade reklamkanalerna själva. Fr a har TV4 valt en position som en sorts kommersiell public service-kanal vilket gör att en ökning av reklampackningsgraden kan få följder både för vad kanalen väljer för innehåll. Det i sin tur skapar incitament för såväl PVR-utveckling som att välja att se online-TV där reklamen är inte är lika intrusiv.

PRV gör tummen upp och tummen ner

Företaget Fantasy, en fruktdryck som en man i Uppsala försökt att registrera, har fått tummen ner av PRV efter att Coca Cola Company valt att anföra besvär mot det. PRV menar med sedvanligt byråkratsvenska att varumärket Fantasy är förväxlingsbart med Fanta:

Ordet ‘Fantasy’ skrivs med stor begynnelsebokstav och resterande bokstäver i gemena i cirka 45 graders vinkel nerifrån vänster upp till höger. Även Fanta skrivs på ungefär samma sätt även om en speciell stilart använts på invändarens (Coca-Colas) burkar. Såväl Fanta som Fantasy skrivs med mörka bokstäver med ljus skuggning mot en färglagd botten.

(Dagens Media)

Tidningen Elle och förlaget Hachette har däremot inte fått igenom sitt besvär gentemot det varumärke, Ella, som textilföretaget Roab Business Collection registrerat. Hachette menade att:

Vårt varumärke består av ordet Elle. Slutbokstaven uttalas inte på franska och därigenom får ordet Elle i sin helhet anses ingå i registreringen Ella. De båda orden är uttalsmässigt i det närmaste identiska och ger ett likartat utseendemässigt intryck.

Det ansåg däremot inte PRV. (Dagens Media)

Bråk om K-Feds reklamspot

Nationwide Insurance Super Bowl-reklamspot, där K-Fed spelar en restauranganställd, har fått restauranganställdas organisationer att gå i taket. Varför? Därför att det ses som att man inte kan sjunka lägre. Man kan ju fundera över valet av stjärna när man hör företagets förklaring:

Nationwide representatives stressed that the commercial made a metaphysical point and used Federline as its muse.

(ABC News)

Sveriges Konsumenter är en… nej två…

Sveriges konsumentråd byter namn till Svenska Konsumenter. Eftersom de upplevt att folk upplevde dem som kopplade till staten. (Dagens Media) Sen råkade det vara så att det redan fanns en organisation med namnet Svenska Konsumenter I Samverkan, som nu fått totalspel och ska stämma Svenska Konsumenter för namnintrång. (Dagens Media)

Den här historien lär oss två saker: det är viktigt att skydda sitt namn, och gärna skydda det i flera steg. Rent juridiskt kan möjligen Svenska Konsumenter I Samverkan nå en bit genom att hävda risk för sammanblandning med inarbetat namn, men eftersom Svenska Konsumenter inte var skyddat kan det bli knivigt. Det lär oss samtidigt att ju enklare desto bättre: varför valde Svenska Konsumenter I Samverkan inte att kalla organisationen Svenska Konsumenter från början? Jag vet inte, men uppenbart är att detta bevisar att det kan finnas ett värde att ta in en varumärkeskonsult i samband med att man ger sitt företag eller organisation ett namn.

Lunchlänkar

Pyramider skadar marknaden – om pyramidförsäljning och de politiska invecklingar som finns runt amerikanska FTC.
Bra företagsbloggar ska vara personliga.

Bruce Sterling menar att det hela är något helt annat:

Blogging is not just another channel for corporate marketing types to push their messages to markets, eyballs, or audiences. Social media is based on the dynamic of a many-to-many dialogue between people. Yes, people: that’s the word that should have been used. Not audience. If you’d like to make a distinction between a company and those outside the company, just remember: they are not an audience for your messages, any more than you are an audience for theirs.

Läs hela hans bashing på Blogger Ideology.

Bloggande handlar om relationsmarknadsföring. Idag är bloggarna än mer användbara för att kommunicera med kunderna: om man inte glömmer bort att kommunikation alltid handlar om en dialog…

Det gamla Big Mac-indexet är ett minne blott – nu används Ipod Nano 2GB som värdemätare och konjunkturvärde: Apple’s iPod Takes on Global Currency Markets. Apples varumärke som samhällsmarkör är tusen gånger större än dess faktiska försäljningsvärde. Bevis på att design och relations-PR fungerar?

Sverige ligger tredje högst (dvs. dyrast) enligt di.se

Media slukar halva livet. Frågan är om det egentligen är något att orda om? Medierna har blivit sociala på ett annat sätt än förr. Myten om att internet är isolerande är just en myt. Och mycket media används interagerande med andra människor.
Pepsi-Cola Unveils New Global Look And Marketing Approach. Av någon anledning känns det som om jag kommer tillbaka om det framöver…
How Motorola Squandered a Brandbuilding Opportunity. Al Ries menar att Motorola gjorde ett stort misstag genom att satsa allt krut på produkten Razr, istället för att använda försprånget till att bygga upp modervarumärket.

If you just build a better product, eventually some other company is going to build a better product than yours, and your stock will fall like Motorola’s did. If you build a better brand, it doesn’t matter whether somebody else builds a better product or not. A better brand has the perception of being a “better product.”

Kan det sägas mer klart? Och Ries jämför Motorolas misstag med Apples framgång med sin iPod.

consumers buy brands, not companies. Unlike Motorola’s MotoRazr, Apple didn’t try to drag its corporate name into its MP3 product by calling it the APPiPod.

Världens äldsta varumärke: Lyle’s Golden Syrup. Läs om det hos Daily Mail.
Dejtingsajterna kämpar för livet och svenska Meetic.se verkar ha lyckats att kopplas till sökordet “horor” på Google. Låter ju… seriöst. Det hela har tagit “hus i helvete” och både Meetic och även Mötesplatsen är upprörda. Själv undrar jag hur Dagens Medias Niclas Rislund (!) kom på den nyheten
Rislund har uppenbarligen jobbat hela dagen med det här. Och Google ber nu om ursäkt. Skönast är Maria Göth, deras svenska PR-människas franka:

Ibland blir det fel.

(Dagens Media)

Mediabloggarna skapar en egen intresseorganisation: Media Bloggers Association (via Vassa Eggen)
Lyx är det nya svarta: Rikare svenskar dricker mer champagne. Fast det finns de som anser att trenden redan är över – det unika är det nyare svarta: Lyxen har gjort sitt. Själv skulle jag vilja säga att det unika är den ultimata lyxen.
IDG är aktiva – dels startar de IT24, som uppenbarligen bygger på samma koncept som gamla goda försöket Industry Standard (japp, jag har varit med ett tag). Dels slår de ihop tidningarna Mikrodatorn (svensk IDG:s äldsta varumärke) och Nätverk&Kommunikation till en svensk version av Techworld.
Till sist: inte ett helt lyckat bildval – Cityetta

Det ‘värkar’ som om man inte visste

Läkaren i Bamylreklamen är en riktig läkare – och får nu på pälsen från sin egen organisation eftersom det är mot de etiska reglerna att göra reklam som läkare. Enligt läkaren Ulrika Frosteman i filmen så visste hon inte det och är rätt cool. Och fortsätter att göra reklam för värktabletten:

Min karriär som läkare går förstås i första hand, även om jag tycker att det är en storm i ett vattenglas. Jag förstår faktiskt inte vad som skulle vara så fel med att göra reklam för den här värktabletten, det är ett receptfritt läkemedel som faktiskt är bra

Inte heller byrån Volt som gjort reklamen. Henrik Stampe på Volt är lite smått ovillig att kommentera:

– Nej, det visste jag faktiskt inte. Men jag vill egentligen inte prata alls om det här.

(Dagens Media)

Det är rätt dumt att försöka att öka på trovärdigheten i reklam genom att använda en riktig läkare… Sen kan man undra: har inte tandläkare samma etiska regler?