Category Archives: Viral&Gerilla

Trista försök att leka kreativ utomhus


Även om jag helst skulle vilja ge cred till att man försöker så känns de senaste utomhuskampanjerna i kreativ anda feltänkta. Säkert är det McDonalds och DDB Sthlms prisade servettgrejer som gett input och inspiration till såväl Glocalnet som Månpockets senaste alster men då Donkans handlade om upplevelse har man både i Glocalnet och i en av Månpockets annonser (där det ser ut som någon målat “Tyskjävel” över Camilla Läckberg) valt att sätta ett fult och nedskräpande/förstörelsetänkande på annonseringen.

Varför? När det gäller Glocalnet så skulle det alltså implicera att de inte satsar på kvalitet i säg klister? Problemet blir att då de flesta busstoppar inte ser ut som deras bakgrund gör blir det fel (varför inte lägga en liten affisch på riktigt) och när det gäller Månpocket så bygger det hela på att leka med ett samhällsproblem – klotter.

Jag kan också fundera över varför JC Decaux och Clear Channel väljer att tillåta detta eftersom det faktiskt implicerar att de inte sköter sina åtaganden – att människor är vana vid att det är illa uppsatta affischer eller att det klottras på deras busstoppar och stortavlor.

Även målgruppernas uppmärksamhet kan man fundera över. Om nu förstörelse och klotter är så vanligt att man som reklamare väljer att använda det i själva kampanjerna – då är ju sannolikheten stor att de som ska möta och beröras av reklamen faktiskt tänker “äh, förstört” och tittar inte. Människor gillar det som faktiskt är helt och rent – reklam som ser ut att ha blivit förstörd bryr man sig inte om; filtreringen fungerar så i våra medvetanden. Jag betvivlar att den “aha”-upplevelse som kreatörerna hoppats på faktiskt sker.

Så det hela bygger på samma grundteorem som gerillareklam gör – men skapas utifrån förväntade och tillvanda förhållanden; därmed slår den antagligen rejält fel. Tror jag. Vad tror ni?

Oerhört konceptuellt och läckert

Världens största illustration. Så cool mashup mellan teknik och art.

Uppdatering: Som Jenefeldt påpekar är att det hela snarare är en mycket väl utförd idéskiss på ett möjligt projekt. Ska man känna sig dragen vid näsan? Inte nödvändigtvis – däremot blir det dels en intressant viral och frågan om vad som är kärnan för design och genomförda konstverk: är det idén eller är det det organiska genomförandet? Om man tittar på det här handlar det till viss del om fascinationen över själva det organiska verket (som visade sig vara fejk) men samtidigt var det idén som faktiskt fascinerade minst lika mycket.

Uppdatering: Kristoffer Mencák skriver om projektet och fr a sätter fingret på hur det hela faktiskt är ett bra viralt projekt.

Faktiskt roligt spam

När jag kom till kontoret efter en tripp till Köpenhamn och Malmö låg en försändelse på mitt bord. När jag tittade på det funderade jag någon sekund vad i helskotta det handlade om:

posten tror det är farligt

Sedan insåg jag snabbt att det var någon sorts gerilla-spam-tjosan från Roliga Prylar. Briljant med ett meddelandeblock där det står “du har fått pappersbaserad e-post”.

pappersbaserad epost

Snyggt och roligt. Det fick mig att le och stanna upp, visa det för arbetskamrater (och nu blogga om det). Bra marknadsföring.

Spam

LG lurade allihop – och kanske sig själv i slutänden

En hel del har sett den här “trailern”:

De trailers som visats för den nya serien Scarlet visar sig vara en reklamkampanj för LGs nya platt-tv. Förutom diverse trailers så skapade man en fest i Hollywood för att släppa själva TV-serien men avslöjade vad Scarlet egentligen handlade om.

Förutom den normala mediauppmärksamheten en sån här gång så har ett antal bloggar inriktade på TV och teknik skrivit om det. En del säkert planterade men andra utan att veta att de faktiskt delar med sig av sin trovärdighet till en marknadsföringskampanj. TVPredictions ger ett exempel som är lite roande:

I think that it’s terrible to trick people to sell something

That’s what advertising is all about liksom. Att det hela kan ändå vara problematiskt är självklart. Det som man gjort är att verkligen skapa upplevelsen av något som inte var, och skapat ett antal konversationer runt den nya serien.

Unfortunately, moves like this – which play on public deception – can also backfire. Many people were scrutinizing the trailer and holding discussions online in order to find out what exactly the series was about – and some indeed correctly predicted that the new series was a promotional stunt. Some consumers already are expressing anger. “It’s not a TV series, it’s a series of TVs. Bite me.” writes “joebua” on YouTube.

Vad har man gjort? Man har drivit med sina konsumenter. Agency.com Tequila och Stream har möjligen gjort en lattjo viral men jag är mycket osäker på om det verkligen får den effekt som de hoppas på.

Det är inte speciellt smart. Istället för att göra på det här sättet: varför inte erbjuda kunderna serien? LG skulle fått en rejält mycket större cred, och serien av TV-apparater mer uppmärksamhet genom att faktiskt skapa en riktig TV-serie. Visserligen vet vi inte vad som kommer, då LG är hemlighetsfulla med vad fortsättningen kommer att ge men oavsett så visar det ändå en viss okunskap i hur sociala medier faktiskt fungerar: de bloggar och konversatörer som nu känner sig lurade kommer knappast att anse att kampanjen och LG är några man vill lyfta fram.

What a SLU(t)

Alltså. Jag har tänkt att skriva om SLU:s kampanj “Klimatets vänner” men Brit har gjort det så bra här och här. Själva kampanjen finns numera också på YouTube – något som en “Joel Dahlquist” påpekat för ett antal bloggare. Till mig skrev han insmickrande att

Och tack för en sansad och nyanserad blogg, du har en röst som känns lugn och trygg i den lätt skrikiga bloggosfären. Jag undrar vad du tycker om SLU:s kampanj Koldioxidens Vänner som det snackades en del om förra veckan och som hade plattform på youtube (youtube.com/koldioxidensvänner). Nu har själva kampanjsajten kommit upp och många är mycket kritiska till att ett statligt universitet marknadsför sig på det här sättet. Vad tycker du?

Vad jag tycker? Att den är dålig. Den bygger på “double jeopardy”: att säga något som man egentligen inte menar utan att man vill visa på motståndarnas dåliga argumentering genom att använda desamma. Funkar i vissa fall men i det här fallet så är det helt enkelt ett riktigt dumt val:

  1. Klimatfrågan är viktig för många. Men den innebär också att många människor inser att de måste ge upp saker som är viktiga för dem. Det är något som människor ogärna gör – det är mot den mänskliga naturen: har vi fått ett behov tillfredsställt är det mycket svårt att motivera sig för att gå tillbaka. Att då utmana detta genom att “ge” människor argument för att låta bli att förändra sitt liv och ge upp exempelvis bilkörning etc. är dumt och kontraproduktivt. ((Märkligt är att Johan på Stimulansbloggen anser att kampanjen grönmålar SLU, då han ska vara adjunkt och doktorand inom marknadsföring.))
  2. Universitet ska göra reklam, och vara opinionsdrivande. Men de måste vara jävligt noga – och se till att använda sig av sin kunskap och sitt vetenskapliga kunnande – inte använda någon annans dåliga argument för att marknadsföra sig själva. Den här kampanjen har bara gett de som anser att statliga organisationer inte ska få göra reklam eller vara opinionsbildande (ex.vis den rätt oheliga alliansen av Timbro och vänsterpartister).

Att Joels försök till att sprida viralen är genomskinligt: han har helt enkelt inte (heller) gjort en vettig målgruppsanalys. Att skicka ut, visserligen semipersonligt hållet men knappast övertygande, ett sånt brev till mig innebär att man inte läst det här, eller brytt sig om att kolla av vilka som Brit skrivit om och följa tråden. Till Stimulansbloggen har han skrivit

“Jag är indragen på den här kampanjen för att jag är intresserad av dessa frågor och jag antar att man skulle kunna säga att jag sköter “PR-delen” av den.”

vilket ställer frågan om Raisanen Creative gör det ideellt? Eftersom det annars klart strider mot WOMMA:s etiska regelverk (så gör även mailet till mig).

Ethical word of mouth marketers always strive for transparency and honesty in all communications with consumers, with advocates, and with those people who advocates speak to on behalf of a product.

För dels skickar han det från sin jobbadress och dels berättar han inte rakt av att han fått en betald uppgift att delge oss bloggare det hela.

Visst – han får folk att skriva om det men knappast det positiva genomslag som det var tänkt. Och att riskera WoM-marketing genom att inte göra rätt, och följa bra regler som är uppsatta gör mig irriterad.

Joel själv då? Enligt mailadressen jobbar han på en byrå Raisanen Creative med adress i New York. Så mycket mer finns inte om byrån att hämta mer än att de jobbar med digitala strategier och däribland med webbyrån Noisy Cricket.

En uppsats som säger…ingenting

Nej. Det här är inte helt solitt:

Vår slutsats är att en virusfilm antingen skapar en positiv eller negativ reaktion hos konsumenten. Då reaktionen är positiv beror detta främst på att mottagaren uppfattat virusfilmen som rolig, i vårt fall rör det sig om en anspelning på sex. Då reaktionen däremot är negativ beror detta främst på att mottagaren uppfattat virusfilmen som oetisk, i vårt fall rör det sig om en anspelning på pedofili, djurplågeri och politisk inkorrekthet. Oavsett konsumentens tidigare uppfattning av företaget, samt oavsett reaktion och uppfattning av virusfilmen, förändras inte konsumentens uppfattning av företag.

Ur sammanfattningen av uppsatsen Vilken effekt har olika viruskampanjer på konsumentens uppfattning om företaget?. Det känns som om något saknas… Typ: vår slutsats är att viral marketing är en scam. För det är ju vad deras undersökning säger: de virala filmerna ger ingen effekt brandwise.

Själv uppfattar jag nog själva uppsatsen som något vetenskapligt skakig och att slutsatsen är lite väl snabbt dragen…

Tipset kommer från Martin

Dagens snackis = dagens viral?

Idag har det skrivits mycket om [[Justine Ezarik]] och hennes 300-sidiga teleräkning från AT&T för hennes iPhone. Och hon har lagt ut en film på YouTube. Det intressanta med den filmen är ändå slutet. Där statas meddelandet: “Använd e-billing. Spara skogen” och blogadressen tastyblogsnack.com (hennes blogg – som verkar vara totalt nere på grund av all trafik). Och vänta – plötsligt ser man att Justine Ezarik inte är något annat än… hm… en som gärna berättar hur man gör virala videos… Och hon är rätt vanligt förekommande på YouTube. Och onekligen kan man fundera över vilket av e-billingföretagen som betalat henne för att få sån här schysst PR (i det här fallet från Macworlds rewrite):

Justine har nu valt att byta till e-faktura, så förhoppningsvis tar det nu lite längre tid innan jordens skogar försvunnit helt.

Eller hur AT&T inser att det gör ont att göra fel: How many trees did your iPhone bill kill?

Det här visar kanske att journalister måste göra sin hemläxa lite bättre. Fast det är klart – som marknadsförare blir man ju rätt glad när man inser att journalister inte riktigt tar sig tid att kolla upp “den där amatören som säger något”. Allt kan vara reklam. Antingen för någon som sponsrar Justine, eller för hennes egen show: iJustine.
Välgjort stunt.

IDGs Carl Grape gör en intressant vinkling, vilken visar att IDG ännu inte förstått det virala i Justines (eller tagit reda på vem hon faktiskt är) film:

Bloggaren Jusitine Ezarik var en av dem som startade hysterin kring Iphone-räkningarna, och åtnjuter nu sina 15 minuter i rampljuset efter att hon laddat upp en video där hon packar upp en 300 sidor lång Iphone-räkning ur AT&Ts kartong.

Alla kan inte göra en Cheap Monday

När jag läser om att Cheap Monday och Monki stolt påpekar att de växer utan att köpa reklam så funderar jag över vad man egentligen kommunicerar i stort. Under en längre tid har vi översköljts av idéer om relationsmarknadsföring, WOM och viral buzz. Och självklart – de är kanaler som är mycket viktiga. Men problemet visar sig när Örjan R och Cheap Monday påpekar att PR-vinsterna handlar om artiklar som hänsyftar företaget till “unga och nya entreprenörer”. Hur mycket man än kan driva fram ett varumärke på det så är det svårt att uppehålla varumärkets värden utifrån det – fr a måste man låta varumärket växa och mogna. Att hänga kvar i “gasellsvängen” blir svårt och i slutänden blir man ett varumärke utan substantiella värden och istället gårdagens nyheter.

Branschen och vi planners har pratat om det ofta – men ibland känns det som om vi glömmer våra seriösa idéer eftersom alla Web2.0-grejer är så coola och virala filmer känns så fräscha och nyskapande: men att inse att all marknadsföring måste integreras med varumärkets substansvärden och inte leva på sina tillfälliga metavärden borde vara med i varje tanke som vi för fram. Och problemet är ju att “alla” varumärken inte kan satsa all sin budget på att skapa buzz – dels bygger det en inflation i pratet om varumärken och dels kan bara ett visst antal “få plats”. Om däremot buzzen hjälps upp av mer traditionella marknadsföringsinsatser så kommer det bli mer säkert och effektivare relationer. Tror jag. Vad tror ni?

Nina tar en liknande dragning:

Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.

Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man började importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.

Precis. I ena änden pratar vi om Long Tail och valfrihet, å andra änden gör reklambranschen precis samma saker som alla andra.

Spot the difference 9

Välgjort. BBC2 och bronsvinnare i Cannes – Elvis line up. (via Influx)

Galet väljobbad (gammal men jag har precis som Dan missat den) viral för Ray Ban.

Ok. Hoppas de inte fick betalt för det här manuset för Xider… Och bloggen detvaintejagdetvasossarna skriver roande om spoten. Intressant statistik kan man hitta i faktumet att alkoholreklamen ökar kraftigt

The Witch tycker det ser ut som Snygg-Lars. Vilket bevisar att reklamen nästan gått om normala TV-serier i att göra folk igenkända och infackade.

Men att de fått jävligt bra betalt för det här! Det här är copy som “känns”.

Länkdumpat

Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.

Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.

45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.

Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se

Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.

Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.

Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.

Länkdump om reklam

Brand Autopsy skriver om The Lovemarks Affect. Säger egentligen mer om reklambranschens svårighet att säga “åh, vilken bra teori” om någon reklamare kommer med en ny idé…

Edelman jobbar mot att hitta kontextuell reklamplats som har effekt: Edelman, Newsgator to Create Branded Communities, Conversational Advertising (via Beta Alfa)

I en uppsats från Umeå universitet visar det sig att effekten hos reklamen påverkas negativt av det mått av komplexitet som webbsidan i sig äger. Men också att de förhatliga pop-upannonserna är mest effektiva – på grund av att de är just så irriterande som de är…(Newsdesk)

Briljant. När det stora flygbolaget köpte billboards och förklarade att “We’ve changed” var uppstickaren snabba på att köpa boardsen bredvid och förklarade “We made them change”. Kolla bilden på advertising for peanuts

BizWeek skriver en bra artikel om problemet att idag lyckas få en viral film att faktiskt lyckas – eftersom fler och fler försöker. I mångt och mycket har formatet blivit sitt eget offer – framgången i de tidiga virala filmerna, som upplevdes som hemmagjorda, och YouTubes utveckling har skapat så mycket user-generatedinnehåll att virala kampanjer har svårt att lyckas. Pete Blackshaw från Nielsen Buzz Metrics gör ett mycket tänkvärt uttalande:

If everybody is doing word-of-mouth advertising, who can consumers trust?

(Raising the Bar on Viral Web Ads)

Ett antal marknadsdirektörer och andra ger viktiga insikter runt vart reklamen är på väg idag: Advertising, Under Review

Nya direkta möten

I samband med den från (förmodade) Gringo stealthaktiga mailkampanjen till biblioteken (Gringo ångrar inte bluffmejl) och Pools faxspamstunt så visar det sig att svenska marknadsförare nu valt att ge sig på en marknadsföringsform som kräver mycket finkänslighet: stealth marketing (läs tidigare postningar).

I den ständiga diskussionen om reklamtrötthet så känns Gringos och andras användning av stealth och obeställd SMS och e-post knappast som ett bra sätt att göra konsumenter mindre trötta på marknadsförare.

Spot the difference 6

En schysst viral (eller vad det nu är) för Harvey Danger (via Eff)

Tuggummireklam från Indien. Välexekverat: Happy Dent (via Silverfisken)

Mac vs. PC-konceptet blir faktiskt bara bättre och bättre. Apple – Get a Mac. Fr a börjar samspelet bli väldigt tajt. Däremot känns reklamen för Apple TV en smula trist.

Att det amerikanska presidentvalet brukar bestå av mer eller mindre hatiska reklamspotar gentemot motståndaren är ju inget nytt men idag ser vi också en ökning av de partiinterna striderna. Barack Obama-fans har valt att spoofa Apples re-make av den egna 1984. Och istället för Microsoft-storebror är det Hillary Clinton som är Big Brother.

Kanalisation

Pool har gjort en (spam)fax-kampanj med en liten gerilla/stealthkryddning för Gröna Lund. Copywriter Jenny Åberg Hüttner:

säger att Pool inför kampanjen såg faxen som en ledig kanal.

(Dagens Media)

Att välja kanal innebär kanske ibland att fundera ett led till: om en kanal är “ledig” reklamplats så kan det bero på att någon antingen glömt bort den men också att den antingen är uttjatad eller, som i det här fallet: obsolet. Framförallt kan man lugnt säga att de företag som funderar över att fimpa faxen ges ytterligare argument för att dra ur pluggen efter Pools kampanj. Vilket innebär att man genom marknadsföringen dödar sin kanal. Sen kan man ju fundera över hela kampanjens bygge: hur stor är sannolikheten att en verklig “Jonas” skulle ge ut ett faxnummer till en brud han träffat?

SemiBoR:ed – Nån har blivit upprörd

Baksidan med gerillamarknadsföring: nån kan faktiskt ta illa upp och saken i egna händer:

Alla de 23 kors som Motormännen satte upp efter väg 259 mellan Huddinge och Haninge på tisdagen har rivits upp.

(DN). Korsen är en kampanj som Motormännen gjort för att lyfta fram särskilt farliga vägsträckor. Läs om själva kampanjen här. Ett antal bloggar har uppmärksammat det hela:

De verkar vara eniga om att tanken möjligen är god men att det ändå är ett dåligt sätt att skapa uppmärksamhet. Ninschen menar att hon blir en sämre bilförare eftersom hon kommer att tänka på sina kompisar som dött, Anne-Marie Ekström (fp) och En Blogg om Oväsentligheter menar båda att det finns andra problem, tidigare i själva biltrafikprocessen som skapar olyckor snarare än farliga vägavsnitt. En som går emot strömmen är däremot Slottet i saknadens dalar som anser att det råder en strutsmentalitet i trafiken runt säkerhetsfrågorna.

Mediemässigt kan ändå Motormännens kampanj ses som relativt bra. Och det är åtminstone generellt hälften kanske mer av värdet man söker när man väljer att göra en sådan här gerillakampanj: mediaplaceringen (ett lyckat exempel är Miamis kampanj för Svenska Dykarförbundet i Stockholm – själva skyltarna försvann men impacten i media gjorde kampanjen effektiv). Den redaktionella PR:n är mycket mer värd i det här fallet. Så rent marknadskommunikativt var det en fördel att Motormännens kors rycktes upp eftersom det gav mycket mer media och därmed uppmärksamhet hos de som faktiskt bestämmer över trafiksäkerheten: politikerna. För den här kampanjen är självklart inte en kampanj som syftar till att först och främst få bilister på nämnda vägsträcka att sänka farten utan kampanjen har till syfte att lyfta fram de vägsträckor som fortfarande är farliga – målet är att skynda på ombyggnationen av vägar som ännu inte mitträckeutrustats etc.

Kort och gott

Att dietmarknadsföring inte är lätt vet vi sen länge. I USA har två kampanjer har dragits tillbaka efter att FDA fått klagomål från en grupp läkare som menar att det inte finns tillräckligt mycket bevis för att mjölkprodukter skulle ha positiv påverkan på vikten. Samtidigt har det amerikanska jordbruksverket gett klartecken för kampanjerna. (MSNBC.com)

Baksidan med “celebvertising” visar sig i hur figuren Shrek används. Samtidigt som McDonald’s använder honom för att främja hälsosam mat används figuren i reklam för M&Ms, Fruit Loops och Frosties. (DN)

En lokal Wal-Mart har valt att göra en sorts reverserad gerillareklam genom att be domaren att döma snattare till att stå som sandwichgubbar utanför affären med en skylt där det står I am a thief, I stole from Wal-Mart. Onekligen lite surrealistiskt sätt att motverka snatteriet på. (MSNBC.com)

Ungefär som att se färg torka. West Country Farmhouse Cheesemakers har skapat en sajt som visar på hur ost lagras i realtid. Via det välfunna cheddarvision.tv har närmare en miljon människor sett på den sakta mognande osten. Självklart mer meningslöst än Subservient Chicken men onekligen funktionellt i att skapa varumärkeskännedom. Själv får jag visserligen nostalgiska minnen av den gamla Trojan Room Coffee Pot. (JMW Kommunikation)

Nya media

passportkampanj.jpgCity Airline satsar på att få affärsresenärerna att välja deras flygbolag genom att göra reklam i specialgjorda pass som delas ut i utvalda herrekiperingar i Västsverige. Tillsammans med detta kör man flyers och annonsering för sina nya linjer till Tallinn och Visby, vilket också kommer att visa sig i samband med mässor och andra events. Byrå är Miami Guerilla Agency.

SATS har startat ett samarbete med Månpocket, där boken Snabba Cash av Jens Lapidus ges bort i en bevispåse. Och det i skåpen i herrarnas omklädningsrum. Målgruppen är män 25-45 år och förutom böckerna satsar man på en banner på klasstraff.com eftersom en del i boken handlar om gamla klasskompisar. Kampanjen verkar tillkommit mellan Månpocket och SATS interna marknadsavdelningar. (Dagens Media)

Farbror Freij, Miami och några skyltar

Stockholms Trafikmyndigheter har fått spel på Miamis kampanj för Sveriges Dykbransch. ‘Farbror Freij’ på Trafikkontoret menar att det gerillabyrån från Göteborg att

Antingen har de gjort en fuling eller också är de inkompetenta.

Gustaf Rydelius på Miami Guerilla Advertising förklarar att det helt enkelt var en chansning.

Det hade blivit en lång byråkratisk process. Det var enklare att sätta upp dem först och sen ta ner dem om det inte var okej.

Och Resumés reporter ställer en slutfråga som är rena goddag yxskaft:

Är inte kampanjen misslyckad då?

(Resumé)

Visserligen är jag en smula biased när det gäller Miami eftersom det är mina kompisar men jag kan inte hjälpa att jag ändå funderar över två saker:
  • Om det varit en Stockholmsbaserad byrå typ Ogilvy eller Storåkers, som knappast alltid väljer att söka alla tillstånd, så undrar jag om Farbror Freij på Trafikkontoret ens vågat att öppna munnen.
  • Har man någon gång gått i Stockholm, eller ens försökt att köra bil där så blir uttalandet om att Stockholm är restiktivt med skyltning lätt löjeväckande.

Däremot är det en intressant diskussion generellt – hur ska man förhålla sig till laglighet och tillståndsgivande när det handlar om gerilla? Själv menar jag att man så långt som det är möjligt bör söka rätt tillstånd eftersom det annars alltid finns ett stort risktagande när det gäller varumärkets värde. Å andra sidan – det finns också inom vissa målgrupper och för vissa varumärken en omvänd situation – det ger ett högre värde för varumärket om man vågar göra något som inte är tillåtet. Vi har sett ett antal exempel på såna kampanjer, både stageade och riktiga. Saatchi&Saatchis sprängning i vattnet mitt i Köpenhamn som är en viral för Quiksilver, droga5:s graffitti på flygplan etc.

Problemet med de som frankt nu förklarar att det a) är fel att inte söka tillstånd b) menar att kampanjen inte ger något är att de inte ser saker kontextuellt: vilken är målgruppen, vilka traditionella medier läser de (och kommer dessa media att skriva om kampanjen). Vidare glömmer de att gerilla handlar om korta inhopp – det stora värdet ligger i att få buzz runt kampanjen. Det handlar om överraskning – vilket innebär att man ibland inte kan vänta eller låta myndigheterna styra exekutionen. Och det är i detta som även Resumés reporter visar sin okunskap i marknadsföringsfrågor ((vilket tyvärr inte längre förvånar någon – varken när det gäller Resumé eller Dagens Media.))eftersom han ställer frågan om kampanjen är misslyckad.