Även om jag helst skulle vilja ge cred till att man försöker så känns de senaste utomhuskampanjerna i kreativ anda feltänkta. Säkert är det McDonalds och DDB Sthlms prisade servettgrejer som gett input och inspiration till såväl Glocalnet som Månpockets senaste alster men då Donkans handlade om upplevelse har man både i Glocalnet och i en av Månpockets annonser (där det ser ut som någon målat “Tyskjävel” över Camilla Läckberg) valt att sätta ett fult och nedskräpande/förstörelsetänkande på annonseringen.
Varför? När det gäller Glocalnet så skulle det alltså implicera att de inte satsar på kvalitet i säg klister? Problemet blir att då de flesta busstoppar inte ser ut som deras bakgrund gör blir det fel (varför inte lägga en liten affisch på riktigt) och när det gäller Månpocket så bygger det hela på att leka med ett samhällsproblem – klotter.
Jag kan också fundera över varför JC Decaux och Clear Channel väljer att tillåta detta eftersom det faktiskt implicerar att de inte sköter sina åtaganden – att människor är vana vid att det är illa uppsatta affischer eller att det klottras på deras busstoppar och stortavlor.
Även målgruppernas uppmärksamhet kan man fundera över. Om nu förstörelse och klotter är så vanligt att man som reklamare väljer att använda det i själva kampanjerna – då är ju sannolikheten stor att de som ska möta och beröras av reklamen faktiskt tänker “äh, förstört” och tittar inte. Människor gillar det som faktiskt är helt och rent – reklam som ser ut att ha blivit förstörd bryr man sig inte om; filtreringen fungerar så i våra medvetanden. Jag betvivlar att den “aha”-upplevelse som kreatörerna hoppats på faktiskt sker.
Så det hela bygger på samma grundteorem som gerillareklam gör – men skapas utifrån förväntade och tillvanda förhållanden; därmed slår den antagligen rejält fel. Tror jag. Vad tror ni?
