Wraps har varit på tapeten förut men hittills har jag aldrig sett det på “våra” lokaltidningar. DI fick löpa gatlopp när de sålde sin “framsida” till Avanza för ett par år sen. Metro har mer eller mindre gjort det till en konstform att sälja det första som syns. Men att lokala morgontidningar väljer att sälja ut förstasidorna har jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare.

Själv funderar jag om det verkligen är vettigt att göra något sådant. Lokaltidningar har ett speciellt förhållande med sina läsare. Det finns två saker som jag tror kan bli ett bakslag om man väljer att sälja in wraps i lokala morgontidningar:

1. Till skillnad mot Metro är både Dalarnas Tidningars editioner och Dalademokraten prenumerationsbaserade. Detta innebär att försäljning av reklam är mycket känsligare – du “får” inte tidningen utan du har köpt den. Det är en mycket svårare balansgång eftersom det hela kan upplevas som ett intrång i valet att betala för en morgontidning av lokal karaktär.
2. Ett wrap har en oerhört impact. Att tidningarna väljer att göra en wrap innebär att de kopplas hårt mot företaget och oavsett om tidningen sedan väljer att skriva positivt eller negativt så kommer det mötas med en viss skepsis under en tid på grund av samarbetet.

Jag menar att en lokaltidning har ett varumärke som måste hantera relevansen för läsaren/köparen och bygger sina relationer på att vara en tillförlitlig källa för lokala nyheter. Att sälja ut vad som många läsare upplever som redaktionell plats dvs. framsidan är att riska sitt varumärke.

Tittar man på de specifika tidningarna tror jag att Dalademokraten riskerar allra mest eftersom de sitter på ett mycket etiskt varumärke – en gammal socialdemokratisk (en av de sista) tidning som under lång tid haft en viktig opinionsbildande del för vänsterflanken inom nationell politik. Gissningsvis kommer många läsare uppleva att DD “sålt sig” till “kommersialismen”. Förhoppningsvis var det värt det.