Bad Girl Nini går igenom reklamen som hon för tillfället retar sig på i Reklam revisited: Först får Coop en skopa ovett i vad Nini anser en mycket usel konsekvenslogik.

Vänta lite nu! ’Servera grönsaker till varje måltid’ sen ’Grandiosa minipizza 6-pack’?? Vad har pizza med grönsaker att göra??

Samma annonsör ger henne en känsla av förvirring med ologiska klipp:

först en röst som sa ’Färska bär till glassen är enkelt och gott’ med tillhörande bild på en glass som det regnade hallon och blåbär över sen kom ’Just nu extrapris på frysta räkor’

Hennes exempel visar svårigheten med att använda utbudsreklam samtidigt som man vill föra en imagekampanj – det blir inte solitt logiskt. ICA har lyckats genom att både bygga profilen genom de trevliga men synnerligen surrealistiska figurerna i sin långkörare till kampanj samtidigt som de i princip kan stoppa in alla varor och skapa utbudsreklam genom att skriva in varorna i storyn direkt eller indirekt.

Hon går vidare med att dissa den senaste reklamen för värktabletten Ibumetin:

-Du. Är. Så. Fin.
Jag. Tror. Jag. Dör!! Jag kommer aldrig köpa Ibumetin nu. Aldrig!! Ibu & Metin köpte jag, den var asrolig. Enkel, otippad och rolig. Men den här vi-är-skådisar-i-stort-behov – av-cash-så-vi-gör-en-bajsreklam-grejjen är bara för mycket!

Hon är inte ensam om att vilja ge den reklamen årets kalkon. Jag kan tycka att det mest är ett exempel där det kreativa först är vasst, och sedan väljer man en feg väg med både en sorts celeb-vertising (kända skådespelare) och en rätt usel idé. Jag håller med henne att Ibu och Metin var briljant i sin enkelhet. Man kan fråga sig varför man väljer att sumpa en sån bra idé, som man i princip kunde kört mycket länge för den här C-såpeidén – som i första anblicken liknar ett tjog med reklamspotar för köksföretag.
Jag gissar att det handlar om att försöka urskilja en strategisk målgrupp och prata med den. Gissningsvis har man satt “kvinnor, gillar såpor, 35 år uppåt” som den typiska Ibumetin-konsumenten. Och då faller Ibu och Metin bort eftersom den snarare bygger på att skapa en medvetenhet om själva varumärkets namn. Frågan är då om målgruppen verkligen tar emot det? Jag vet inte – det är, till skillnad mot Elons reklam med matpappan, helt enkelt för långt ifrån verkligheten, för tillrättalagt för att skapa en känsla av relevans.

Nini slutar med att kräkas av Nicorettereklamen där en ung kvinna tungkysser en riktigt gammal gubbe för att få tag på hans nikotintuggummi.

Här tror jag det handlar mer om personliga preferenser (eller kräkreflexer). Den reklamen har edge och jag tror att den fungerar genom att den är så udda, väl regisserad och har en story som bygger upp produktens unicitet och exklusivitet – du måste bara ha den. Den är sopren från pekpinnebudskapen som är vanlig i annan reklam för liknande produkter.