Jerry Silfwer skriver en blogg som är läsvärd. Bland annat smäller han på RvdB och dennes lätt Guillouska uttalande om att “bloggare är kastrerade journalister”. Ett uttalande som i sig blir nästan absurt eftersom det innehåller följande:

Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial

Särskilt om man betänker Dagens Medias egna hårda arbete med att hitta eget källmaterial och deras teknik när det gäller telefonintervjuer. Dock – Silfwer gör en mycket snygg och genomtänkt postning som är en snygg slapping mot RvdB:

Rolf kanske borde hitta en ödmjukare stans och fråga sig vad som egentligen är dagens media?

Bulls eye.

Bloggaren TBFKEM gör mig uppmärksam på artikeln Mat i minoritet som visar på hur svenska handlare (och reklamare) missar att göra reklam specifikt riktad mot målgrupper som kan tänkas vara intresserade av mat från “sin” kultur och istället gör det till en ytterligare del i ett mellanmjölkigt svenskt utbud. TBFKEM analyserar det hela:

Aktörerna i svensk reklam är så homogena; svensk heterosexuell medelklass i yngre medelåldern, såtillvida det inte är en produkt som specifikt riktar sig till ett äldre segment (rynkkrämer). Det är som om de ansvariga tror att om man har äldre kvinnor, mörkhyade, homosexuella, handikappade i en reklam så skräms alla andra konsumenter bort.

Tyvärr har hon nog alltför rätt. De som faktiskt till viss del vågat att testa det är Tele2, vars reklam visserligen var anskrämligt ful och jag irriterades över det lite lätt flagranta fördomsfulla i att skriva medvetet dålig svenska, men som ändå på något sätt handlade om att rikta sig mot någon annan än medelsvensken.

Tidigare har TBFKEM gjort en solklar analys av “kupongeländet“:

Kunderna gillar inte alls att klippa kuponger. Kunderna gillar låga priser. Det bästa sättet att få låga priser är att klippa de fåniga kupongerna. Det är därför det kommer in så många kuponger varje vecka.