Category Archives: Analysis

Studentköp fortsätter

En undersökning gjord av Handels i Göteborg visar att studenter är en komplex grupp med stora variationer i sina köpvanor, och de shoppar gärna men är inte speciellt trogna varken till affärer eller varumärken. Uppsatsen visar också på en ologik i deras komplexitet: att de gärna kan tänka sig att kolla upp priserna på en vara, titta på varan i affären men sedan beställa den så billigt som möjligt (oftast via nätet). Samtidigt – om en vara eller tjänst säljs med “studentrabatt” är det vanligt att en student inte kollar upp priset på samma sätt.

Det intressanta är att deras köpmönster kan man förvänta fortsätter även efter studierna vilket innebär att det kommer att bli mer och mer invecklat att skapa hållbara relationer mellan konsument och produkt, affär eller varumärke. (Supermarket)

Kvaliteten viktigare

Med anledning av såväl Tele2:s tomtekampanj och Avanzas mer virala kampanj runt Svenska Storkapitalföreningen menar numera flera aktörer inom gerillamarknadsföringen att det till slut finns en fara för att överraskningseffekten försvinner och därmed tappar man buzzmöjligheterna runt gerillareklam. Göran Åkestam menar att kvaliteten blir viktigare och viktigare när det handlar om gerillareklam:

När man inte kan passera genom city utan att tre, fyra överraskande moment dyker upp på gatan är det ju inte lika verkningsfullt längre. När ett medie blir överutnyttjat vilket gerillametoden tangerar att bli, ställs högre krav på kvaliteten.”

Fejkade kampanjer menar Åkestam också är farligare eftersom de kan slå fel. Liksom att det är ett faktum att konsumenter inte gillar att känna sig lurade. Claes Bodén på Jung Relations menar att det alltid är bättre att hinta om vem som faktiskt är avsändaren i såväl gerilla- som viral reklam. Det innebär att konsumenten snarare får känna sig smart, att hon/han “löser” gåtan. (N24.se).

Diskussionen om såväl viral reklam som gerillareklam har pågått under flera år. Problemet har varit tvåfaldigt:

  • Byråer har använt gerillamarknadsföring som extra grädde på moset och därmed har de ofta inte stämt konceptuellt med den övriga kampanjen. Integrationen är nödvändig för effekten. Allt annat blir bara slöseri med pengar.
  • Byråer har valt att göra små saker, ofta endast på några få ställen i storstäderna. Det innebär att man inte når någon annan effekt än att det kan bli en liten buzz runt själva produkten. De mer kraftfulla kampanjer som måste till ses ofta som alltför tidskrävande och energikrävande, trots att de ofta är mycket billigare och mer effektiva både ekonomiskt och varumärkesmässigt.

Äkta vara

Månpocket och byrån Ruth har valt att jobba med konceptet “äkta Månpocket” i den nya kampanjen. Därmed släpper de det koncept de kört med ett par år: “En bra bok fastnar.” Förlagschef Louise Bäckelin gör ett alltför vanligt uttalande:

Vi vill få fram att bara de bästa böckerna från alla förlag blir Månpocket. ”En bra bok fastnar” har fungerat bra, men vi ville göra något nytt.

(Resumé)

Synd. “En bra bok fastnar” är klockrent. Att försöka få en pocket att bli mer “äkta” är däremot snett. En pocket är en pocket, att försöka göra det till något annat är att försöka göra en Skoda till en Lexus. Funkar inte.

Flyga högt

Fly Nordic har släppt sin största kampanj hittills med en reklamspot signerad Johan Renck med musik av Klas Åhlund, känd som Robyns producent och medlem i Teddybears Sthlm. Kay Höök på Scholz & Friends orerar fritt:

Rencks film ska visa upp vad vi står för genom att visa hur sjuka saker kan vara annars. Vi kan knappast förändra världen. Vi hoppas snarare att folk kan få upp ögonen för hur onödigt det är att betala 8000 kronor för en flygbiljett till Köpenhamn bara för att få lite gåslever.

Ett intressant uttalande när man också förklarar att man vill slå ett slag för ett anspråkslöst liv och att man vill sudda bort bilden av affärsresenären som en gubbe i kostym…

Filmen är rejält rockvideoaktig ((Jag ser många influenser och nästan rakt av tagna figurer från videon till “Black hole sun” med Soundgarden 1994.)) och hela upplägget är att skapa en annorlunda spot. Slutet är udda gentemot övrigt innehåll, men också konceptuellt genom att både vara “reklamigt” till sin spets och samtidigt visa på bolagets varumärkes värden som sammanfattas i kampanjens tagline: Vi kan inte förändra världen. Men vi gör vårt bästa i luften.

Den strategiska planen handlar enligt Fly Nordics marknadschef Mikael Apelgard mer om impact, en positionering, snarare än att nå en säljfrekvens. (Dagens Media)

Kampanjen innehåller också (självklart) en sajt – för ovanlighetens skull inte i form av en egen mikrosajt utan en underavdelning av Fly Nordics egna hemsida: www.flynordic.com/greed/ och den går i samma collagestil som spoten – självklart finns filmen, musiken och ringsignalen att ladda ner (dock fick jag reklam för en resa istället för ringsignal i min telefon…).

Sen funderar man över om det är rubriksättaren på Dagens Media eller reklambyrån som inte har alla getterna hemma när man kallar en lyftkran, en jättevepa och Stockholms luftrum för “gerillamarknadsföring” (såja lorden – lugn och fin…).

Helt klart har PR-byrån Comunicado gjort ett rejält jobb – bland annat har DI kört nästan en helsida om den förra veckan. Och man har använt sig av ett mindre snyggt “spam”-sätt när det gäller att skapa buzz – jag vet ärligt talat inte varifrån de fått den adress som de skickade mail till mig på…

Är det bra då? Fan vet. Självklart, rent produktionsmässigt och stilmässigt är det något jag gillar. Musiken är stencool och självklart är Rencks bildspråk häftigt och triggar mina synapser. Men utifrån vilka målgrupper Fly Nordic kan tänkas behöva nå, och utifrån det mål de satt upp så känns det som ett långskott (ett dyrt sånt) som kan träffa mål men det är lite chansartat och långskott brukar inte vara speciellt hårda när de till slut når keepern. Jag tror att en stor del av de personer som kan vara målgruppen för ett “billigare alternativ” sorterar bort den här reklamen i lådan “konstig-reklam-för-ungdomar”. Det är en kampanj som jag upplever med god altitud vad gäller kreativitet men som virrat bort sig strategiskt redan vid incheckningen.

Statlig reklam bra eller dåligt?

Elias på Money Reklambyrå skriver ungefär det som jag länge sagt om statlig reklam:

För sanningen är ju att de statliga företagen och verksamheterna har ett och i vissa fall två idéer och uppgifter:
– att vara så lönsamma som möjligt
– att bedriva opinionsbildning.

Om man tror att reklam är en bra investering för företag, och det tror jag att de flesta liberala ekonomijournalister och politiker tror, så måste per definition statliga företag vara aktiva reklamköpare.

Själv kan jag tycka att Timbro och borgerlighetens ogillande av statlig reklam är lika bisarr som socialdemokraters och vänsterpartisternas avoghet mot reklam som visar på tuttar eller hamburgare. Det hela bygger på en sorts syn på skatt som individens ägande trots att det är till ett kollektiv. Och det verkar som om borgerligheten också känt in vinden och gärna offrar reklambyråerna, oftast småföretagare, på den folkliga indignationens altare. Läs exempelvis Moderaternas pressrelease

Kan snus bli premium?

null

Swedish Match har valt att både gå i budgetvarianter av snus men också vågat satsa på ett premiumsnus: Onyx. Det är en snygg ask och upplevelsen när man öppnar den är helt annorlunda – det är snyggt ordnade, svarta bitar i en annorlunda, trekantig form. Doften har en dragning av citrus och det känns inte alls som den vanliga snusdoften som till och med jag kan tycka är lite otäck.

Målgruppen är en grupp som förut antagligen rökte – kan tänka mig att det är de personer som förr feströkte och då köpte kanske en cigarr eller schyssta cigaretter. Swedish Match själva har valt att använda Paal Fure för att förklara varför man släppt ett “lyxsnus”. Han skapar sig ett nytt ord -som i sig är lite motsägelsefullt: “massexklusivitetstrend” och förklarar att

Massexklusivitet är en trend där mer sofistikerade premiumprodukter görs tillgängliga för en bred publik. Inom många kategorier där det tidigare inte funnits utpräglade premiumprodukter skapas det nu lyxigare varor.

Han jämför Onyx med saker som färsk juice, No-frills chic hos H&M och iPoden. (Trendexpert om General Onyx och di.se)

Japp. Det är ett jävligt bra snus. Men Paal Fure känns lite väl långt ute i myllan när det gäller sitt försök att skapa en trend i det här. Ja: det är en stark trend där design differentierar varumärken och produkter, ja: det finns en stark lyxtrend. Men att säga att något är exklusivt och samtidigt i en massmarknad funkar inte. iPod är inte lyx utan design. Färskpressad juice har inte med lyx att göra utan ett sökande efter kvalitet och No-frills chic-trenden bygger på just exklusivitet och att skapa buzz runt produkterna. General Onyx kommer aldrig att bli en storsäljare, men däremot kommer det antagligen fungera som ett premiumsnus som köps i vissa situationer. Själv kan jag tänka mig det på en fest, istället för cigarrerna sätter man fram de snygga dosorna.

Medievanor och marknadsföring

Att Internet förändrar våra medievanor visar många siffror. Frågan är om det förändrar marknadsföringen på ett traditionellt sätt, i meningen att en ökning på ena stället innebär en minskning på ett annat ställe i mediemixen. Jag är inte så säker på det.

bisonblog citerar Rebecca Lieb som i sin tur citerar en undersökning av Jupiter Research:

the average online user spends an equivalent amount of time surfing the Web as she does watching TV — some 14 hours per week (many do them simultaneously). Those same users spend about an hour reading magazines, two hours reading newspapers, and five hours listening to the radio.

Av detta drar Fredrik och andra slutsatsen att Internet håller på att förändra sin plats i mediemixen – traditionell mediaplats stödjer snarare Internetsatsningarna än tvärtom. Faktorer som visar detta menar man vara att Internetannonseringen beräknas öka med nitton procent år 2006 vilket är sex till åtta gånger så mycket i ökningsgrad jämfört med traditionella media.

Problemet är att statistik alltid måste sättas i sitt sammanhang – att säga att ett nytt media ökar med större grad än ett traditionellt säger inte att det nya media ökar på bekostnad av de traditionella medierna. Och eftersom Internetannonseringen i den generella mediemixen är runt 10-20 % så innebär den ökningen inte någon större skillnad i faktiska siffror. Att det procentuellt ökar med flera gånger mer än övriga medieköp beror helt enkelt på att övriga medieköp redan är så pass stora att deras ökning nått sin peak och inte kan öka mer eftersom det skulle skapa obalans i marknadsföringens mediemix.

Ett ytterligare problem är att det hela blir lite som att jämföra äpplen och päron. Internetannonsering är inte samma sak som traditionell annonsering – internetsatsningar bygger på annonser+mikrosajter. Internet som media är ett helt annat media än de vi tidigare sett. Den stora skillnaden som vi ser idag är att mycket av ex printannonsering jobbar med imageskapande och att dra konsumenten till webbplatsen för ytterligare information/hjälp till köpbeslut. Det innebär inte självklart att printannonseringen enbart är ett komplement till webbplatsen, eftersom Internets konstitution innebär att du som marknadsförare behöver andra kanaler för att göra webbplatsen känd och du behöver andra media för att skapa medvetande om varumärket.

Så min slutsats av siffrorna är lite annorlunda: det är inte en förändring av mediemixen som är det viktiga utan det är en grundläggande strukturomvandling som sker. Mediemixen förändras visserligen men det är fr a till vad de olika delarna används som förändras. Det är helt enkelt inte en fråga om antingen-eller utan en fråga om både-och. För min del, som planner och strateg, är det rätt solklart att marknadsföringen måste vara konceptstyrd, där koncepten är medieneutrala i grunden. Det handlar om att göra integrerad reklam på riktigt och använda alla delar av en mediemix på ett genomtänkt sätt.

Liten andel onyttig mat i dr

Jag tycker personligen att såna här undersökningar är rätt ointressanta och mest visar på att Sverige fortfarande försöker vara kvar i någon sorts pseudo-stalinistisk planekonomi. Dock – Sveriges Konsumentråd, med stöd från Svenska Konsumentverket och Nordiska Ministerrådet, och ett antal medieforskare vid Lunds universitet har skapat ett OHM-index, alltså OHälsosamMatindex och har mätt andelen direktreklam där mat som anses ohälsosam förekommer och kommit fram till att 26 % av reklamen innehåller mat som kan klassas som ohälsosam. Enligt Helena Sandberg, filosofie doktor i mediekommunikationsvetenskap, är mycket av reklamen riktad mot barn – eftersom det är barn på bilderna. För, enligt henne så

Det förekommer barn på bilderna i 40 procent av all direktreklam och det är lite skrämmande då vi vet att barn attraheras av andra barn.

(Dagens Media och Newsdesk)

Det är här nog den största icke-nyhet på senaste tiden. 26 % är inte speciellt mycket – om det inte är mer “ohälsosam mat” som marknadsförs via dr är det väl snarare så att dagligvaruhandeln sköter sig. En fjärdedel är ingen överhängande fara. Vad anser Sveriges Konsumentråd vara vettigt? 1 %?
Och Sandbergs uttalande om att barn attraheras av andra barn är en smula vridet – det är inget som säger att barn attraheras mer av att se andra barn. Det som snarare är intressant är väl att vuxna, dvs. den som gör inköpen, faktiskt kan bli påverkad av att se lyckliga, glada barn i reklamen (det är ju liksom hela idén…). Fr a får jag heller inte ihop hennes siffror: om det förekommer barn på 40 % av bilderna – men endast 26 % av maten är ohälsosam så måste det ju vara en stor del av barnen som gör reklam för hälsosam mat. Det hela luktar reklamanimositet.
Roligast är dock Newsdesk rubriksättning: Uppemot 26 procent av matreklamen är onyttig! *asg* Det förklarar väl hela undersökningen – reklamen är onyttig, och då tar man till helt ointressanta siffror för att bevisa det :)

Wackå satsar svenskt

Kullin berättar på Media Culpa att Fredrik Wackå tänker sluta att utveckla sin engelska blog Corporate Blogging för att satsa helhjärtat på sin svenska blog.

I started this one at a time when there were, more or less, no discussion about social media in the Swedish/Scandinavian blogosphere. Now there are and it makes more sense to be part of that. We have also seen an explosion of international blogs on this subject. Whatever role I may have thought this blog could have, there are so many others doing it now.

Ungefär samma sak har hänt när det gäller reklambloggar – det har skett en formlig explosion av mer eller mindre bra reklambloggar. När jag började var det i princip Adland, Adjab, Adrants och ett antal fler, men det var relativt överskådligt. Idag är det nästintill omöjligt att hålla koll på alla, och Researcher har fått sällskap även i att skriva om reklam på svenska: Bisonblog, Tankar om planning, Beta Alfa och Reklamfeber. Bloggandet börjar att finna en form, och ursäkta att jag tjatar – men det hela liknar när hemsidorna blev vardag och nyttiga.

Lite gott och blandat

Nya Showroom innehåller “provokativ reklam” och det innebär bland annat en artikel av Fredrik Olsson på Miami.

ADA är ett nytt forum för att samla design och reklamare i Göteborgsregionen:

ADA utvecklar en databas som skall göra det möjligt för aktörer att knyta nya kontakter. Tanken är att man om ett år skall kunna hitta mer information om företag som arbetar med design och marknadskommunikation i Göteborgsregionen.

En liknande samlingspunkt är Aheaddalarna.se (där jag är coach för projektledaren)

Beckmans har släppt sin nya sajt. Och jag tycker den är rätt trist: Beckmans

Collective har sett dagens ljus – en sajt för popkultur i en individualistisk tid – vad säger man annars om att man har tre “personlighetsskribenter” (varav den ena är Ajja)? En produkt av bloggvärlden. Klart en stark trend idag – att bloggar skapar nya konstellationer och blir en sorts plattformar för mediaprodukter. (Andra exempel är exempelvis Ida på Legally Blonde som är moderedaktör för IQ Student och Karolina Lassbo som skriver för Veckorevyn – tack vare sina bloggar).

Niklas Darke är en gudabenådad krönikör (och det säger jag inte bara för att jag råkar känna honom :)) har lagt ut sitt textarkiv på nätet i Svarta Arkivet. Inte bara ett exempel på god skribenteri utan också hur den förenklade CMS-tekniken hos bloggverktyget WordPress kan användas till andra saker än “dagböcker på nätet”.

Nytt spännande material istället för neon: LED-Flex
Alla konstiga sätt att mäta tid är bra? The Bob-clock
Esther Ermers har skapat ett tredimensionellt alfabet. (via Coolhunting)
Snygga efterrätter hos Jin Patisserie. (via Coolhunting)

Distinkt grupp hos Itunes

Itunes är en success-story där användandet ökade med 241 % mellan december 2004 och samma månad 2005. E-handelsaffären nådde närmare 14 % av aktiva Internetanvändare. Nielsen Netratings har också tittat på hur Itunes målgrupp ser ut för övrigt: 17 år, relativt jämt fördelat över könen (54 % män, 46 % kvinnor) och kör helst Volkswagen. Väljer cider som alkoholhaltig dryck och läser Wired, Rolling Stone eller FHM (sic!). Cartoon Network, HBO eller BBC America är valet i TVn. (Center for Media Research)

Spelar ingen roll

Reklamfeber har precis som jag reagerat mot den kampanj som finns på McDonaldsrestauranger: Player Escort. Bilden är av ett barn som tittar upp mot en vuxen – allt i siluetter. Oavsett hur vanligt det hela är i fotbollsvärlden och hur god intentionen är så blir det fel. Om en enda person reagerar negativt över, om så långsökta, pedofilvibbar har kampanjen misslyckats. Det hotar därmed varumärket som kör kampanjen. Det går inte som marknadsförare, att försvara det hela med att antingen argumentera att alla som ifrågasätter bilden och ordvalet har “snuskig fantasi” eller att det är ett vanligt sätt i fotbollsvärlden – att unga spelare eskorterar in de äldre spelarna.

ERK tillsätter opartisk utredning

ERK ska kartlägga om sexuellt diskriminerande reklam har ökat. Det hela är, enligt ERK, ett sätt att ta tillbaka initiativet om att sanera reklambranschen och därmed undvika en eventuell lagstiftning. Jan Fager, sekreterare i ERK och chefsjurist på Sveriges Annonsörer säger:

Rådets uppfattning är att det inte ökat utan att man blivit av med en rad av-arter. Men vi vet inte. Vi sitter ju mitt i detta, så vi kanske inte ser verkligheten […] fler anmälningar betyder inte nödvändigtvis fler övertramp. Jag tror att reklamen ibland får klä skott för den allmänna utvecklingen.

Om den opartiska utredningen kommer fram till att andelen diskriminerande reklam ökat menar Fager att det kan innebära att ERK inte fungerar. (N24.se)

Att ERK inte fungerar är vi nog många i branschen som anser – men av helt andra orsaker än att de skulle vara flata mot sexuellt diskriminerande reklam. Snarare handlar det väl om vad som är bra och dålig reklam. Vad som är relevant och vad som inte är det.

PR flipp och flopp

JMW har listat förra årets flippar och floppar inom PR.

Två kvinnor anses vara pr-flippar – Lottie Knutsson och Ebba von Sydow. Den ena skapade någon sorts enhet och trygghet när politikerna inte lyckades, den andra har blivit ikonen för åttiotalisterna. Två “spel” – sudoku och poker – visar mest på en fortsättning på trenden “bli rik genom att använda ditt matematik-logiska intellekt”.
Vad gäller Apple och Ipod tycker jag personligen att det var flipp redan 2004. Förra året blev det snarare mainstream.

Jag tycker snarare att BjMs bubblare visar på intressanta trender – helt klart är te som dryck på gång. Och är det något som verkligen lyckades med PR-kampanjen så är det Xbox 360 – nyhetsprogram berättade om den nya konsollen. Svenska jeans blev också ett begrepp – fr a handlar det om att Cheap Mondays fick modebloggarna att skriva tusentals postningar om varumärket.

Bland flopparna märks fr a mycket politik – Allians för Sverige, Freivalds, Ringholm och FI. Med det som facit så ställer jag mig frågan – kan verkligen en politiker lyckas med PR? Eller snarare – om politikern slipper de värsta stormarna och får någorlunda plats i media har de lyckats men för mycket media innebär ett misslyckande? Vad gäller Stockholmsförsöket dvs. trängselavgiften aka vägtullarna känns det hela som att media bestämt sig för att försöket kommer att misslyckas. I efterhand fungerat – åtminstone när det gäller själva logistiken. Sist ligger Ogilvy – vilket känns mest ointressant för alla utanför vår lilla ankdamm.

Även bland BjM:s floppar återfinner jag det mest intressanta i bubblarna. H&M missade några viktiga saker när de trodde att de räddade sitt varumärke genom att snabbt sparka Kate Moss från Stella-kampanjen i samband med avslöjandet av hennes snortande: supermodeller är den kvinnliga motsvarigheten till hotellrumskraschande rockstjärnor – det handlar om lyx och dekadens (läs Researcher postningar om Kate Moss). Däremot måste man säga att H&M har lyckats över förväntan med att skapa buzz runt sina no-frills chic-samarbeten. Fr a var Stella-kampanjen oerhört het bland modebloggarna och i mainstream-media.

Själv är jag mest fascinerad över hur Google lyckas att fortfarande vara sedda som “de goda” trots att företagets makt börjar att sträcka sig nästan lika långt som Microsoft.

Dålig branding

I nyhetsflödet (DN, SVD) idag får vi ännu ett exempel där ett varumärke blir illa tilltygad av sin egen styrelse på grund av att de allt för fyrkantigt tänker på att skydda varumärket och företagspolicyn. Det hela handlar självklart om bussbolaget Arriva Sverige, vars busschaufför Nikolai Jungsin valde att ingripa fysiskt i samband med en misshandel utanför hans buss.

Företaget anser att den anställde har åsidosatt policyn hos företaget – ett kärnvärde om säkerhet. Han skulle, enligt företagets informatör, stannat i bussen och larmat polisen istället för att ingripa själv. Policyn är till för chaufförens och passagerarnas säkerhet, och denna säkerhet anser Arriva Sverige att Nikolai Jungsin åsidosatt. Han fick en varning.

Marknadschefen (?) uttalade sig i kvällens nyhetssändningar och på frågan om inte medmänsklighet är ett viktigt värde för Arriva svarade han väldigt svävande i stil med att “det är självklart ett viktigt värde men inget som vi går ut med externt.” Ridå Arriva.

Jag lägger inga moraliska eller politiska värderingar på det här. Däremot kan man rent varumärkesstrategiskt fundera över om Arriva någon gång insett att de lever i en verklighet? Och att varumärket handlar om relation till människorna runtomkring? Det verkar tyvärr inte så. Oavsett policy borde bolaget gett sin anställde uppmuntran och sett till att det hela fått eko i media. Det skulle inneburit att deras varumärke laddats positivt, att det är säkert att åka med deras bussar. Det de skapat nu är en situation där de kan prata sig blå om sin säkerhetspolicy, men potentiella passagerare kommer att bli osäkra att åka med bussarna. I bakhuvudet hos passagerarna skulle finnas osäkerheten om de skulle bli utan hjälp om de blev misshandlade. Bolagets reprimand, syftad till att skydda bolagets säkerhetspolicy och deras varumärke, slår tillbaka och skadar bolaget i grunden.

Update: Lakes lakonismer skriver om det hela utifrån ett ekonomiskt-politiskt perspektiv.

Vad är att vara kreativ?

Veer fortsätter diskussionen från 37Signals om att definiera uttrycket “creatives”. Handlar det om en viss grupp personer som faktiskt arbetar med kreativt arbete? Veer definierar:

anyone who needs to do creative things – e.g., graphic designers, typographers, publishers, filmmakers, desktop publishers (does anyone call themselves that anymore?), or your grandma – could use the images and type available at Veer

Eller är det som Ingram på 37Signals säger?

It also seems to imply special treatment or class of people as in “These people are creative. They create things. Let them go create.” Ugh. If someone is a designer, call them a designer. If someone is a programmer call the a programmer. If someone is an accountant, call them an accountant

Varför inte börja prata om att kreatörer jobbar med kommunikation? Eller är det för brett? Jag tror iofs att kreativitet som term är på väg att överexploateras men samtidigt så är det en nödvändig term – fr a inom reklambranschen där vi får in fler delar i projekten. Delar som alla inte har sin utgångspunkt i kreativitet utan i faktainsamling och analys. Just i plannersegmentet finns internationellt en uppdelning mellan account planning, creative planning och media planning.