Category Archives: Analysis

Webbplatsens DNA

Det är onekligen en intressant funktion som skapar ett DNA-träd för din sajt. Applikationen tittar helt enkelt hur sajten är uppbyggd kodmässigt. Ett antal stora sajter visar sig ha mycket olika “DNA” – CNN är gigantisk medan Google är mycket liten (titta på dem på bloggen Aharef).

Jag gjorde DNA över mina två bloggar och intressant är att, trots att båda bygger på samma underliggande system, så ser de olika ut.

null null

För att verkligen se skillnaden gjorde jag också ett träd för vår byrås sajt heimercompany.se

Screen001.png

(tips från anvandbart.se)

SVT:s varumärke

Peter Kadhammar har tagit tag i själva public service-TV efter alla diskussioner om licensskolk bland ministrarna. En bra artikel som går igenom olika programcase och visar hur SVT under Jutterström dels nästan enbart satsat på att nå gruppen unga vuxna – och misslyckats varje gång.

Ditt val. Nyckelord: “samtal, unga frågor, alternativ, respekt”.
Vinkel mot media: “Unga får ge uttryck för sina frågor utifrån sitt perspektiv.”
Publikutfallet blev visserligen högre än målet, men “med tydlig tyngdpunkt på medelålders, pensionärer och äldre”.

Kadhammars genomgång lyser genom hela det TV-hus och den public service som idag ligger elva procent under det tittarmål som sattes 1999. Och hans slutsats är bister när han jämför dagens SVT med SVT för tjugo år sen:

Vid närmare eftertanke har SVT nog inte blivit sämre.
Vid närmare eftertanke har det, trots alla bråk, allt skrik om SVT:s förfall, alla interna intriger och offentliga debatter, interna omorganisationer och rationaliseringar, inte hänt något alls. (Aftonbladet)

Varumärkesstrategiskt har egentligen SVT försökt med det mest vettiga sättet: att försöka vinna de konsumenter som kommer att konsumera tjänsten längst tid. Det finns en anledning varför varumärkesstyrda produkter jobbar med livsstil och har just yngre som sin målgrupp – det handlar om att bygga varumärke på lång sikt.
Problemet är att SVT samtidigt är bakbundet av en kortsiktig politik liksom ett krav att vara “allt för alla”. Vilket som varumärke är omöjligt. Skalfördelarna ger inte någon lojalitet.
Public service måste snarare välja sin målgrupp och genom att använda den strategiskt vinna ytterligare delar av befolkningen. Så – satsningen på unga vuxna är strategiskt rätt. Problemet är att just i den gruppen är konkurrensen som hårdast – inte bara från de kommersiella kanalerna utan också från andra medier.
Gruppen unga vuxna är en internetgeneration och söker att vara gränslös på såväl ett socialt som på ett personligt plan. Den målgruppen är helt enkelt mycket otrogen mot stora övergripande varumärken men lojal mot nischade varumärken som är såväl målgrupps- som marknadsspecialister.

Den gordiska knuten hos ett lovemark

B&O använder ungefär samma strategi som Apple. Vilket ger cred – men frågan är om det ger ekonomisk framgång?

Vi ser oss inte som ett konsumentelektronikföretag utan snarare som ett livsstilsföretag som råkar sälja audio och video.

(Ekonominyheterna)

Det är lite problemet med sk “lovemarks”. Det är nödvändigtvis inte ett likhetstecken mellan att älskas som varumärke och faktiskt sälja. Såväl Apple som B&O har det problemet gemensamt med en del biltillverkare. Varumärket är högt värderat men marknadsandelarna är försvinnande. Ibland kan jag uppleva att jag själv och andra varumärkesstrateger glömmer kopplingen mellan varumärke och ekonomi, eller åtminstone värderar kopplingen på ett annat sätt än vad en realekonom skulle göra. Det finns en sorts gordisk knut när det gäller just livsstilsmärken inom fr a kapitalvarumarknaden – att “kärleken” till viss del är kopplad till uniciteten hos produkterna – att varumärket är något man inte kan skaffa hur som helst (på grund av ekonomiska eller tillgångsmässiga faktorer). Och idag blir det mer och mer faktorer som måste viktas tyngre eftersom designuniciteten avtar för märken som Apple och B&O.

Det gamla är borta det nya livet är här

Beta Alfa har hittat en annons där en viktklubb annonserar en av sina (framgångsrika) medlemmar på en sida där det för övrigt är nyfödda bebisar med. Det har funnits ett antal liknande annonser, bland annat på sidor för bröllopsfoton etc.

BA:s fråga är däremot intressant – hur långt kan man gå för att vrida på motsatserna. Skulle man kunna göra samma sak med en viktklubb men i dödsannonserna?

Eftersom jag råkar ha en del erfarenhet av hur svenskar bemöter döden så kan jag lugnt säga att det är något jag personligen inte skulle föreslå för något varumärke. I ett hypersekulariserat land som Sverige måste något hållas för heligt och det har blivit döden. Att skämta om döden och fr a börja att “kapitalisera” på dödsannonser är inget man gör ostraffat. Den negativa uppmärksamhet som ett varumärke (och den tidning som tar in en sån annons) skulle få är inte värd själva “wow-värdet”.

Tesco säljer pc-program under EMV

Tesco fortsätter sin aggressiva satsning på non-foodsegmentet och ska nu börja sälja billiga (250 kr) paket med mjukvara för PC. Det är ännu ett nytt inslag i hur EMV tar över. Tesco erbjuder nu allt från telefoni och bredband till bank och försäkringar. Tescos satsning på att ta marknadsandelar från Microsoft och Symantec mfl görs med argument om att det handlar om att skapa valfrihet för konsumenten och att skapa en annan prisbild när det gäller bra program för datorer. (BBC)

Knappast en oväntad utveckling. Datorn är numera inte “lyx” utan totalt nödvändig för mer och mer av den vardagliga servicen. Utvecklingen av open source-programvara visar att det finns ett starkt behov av program som inte kostar så mycket. Att Tesco nu väljer att gå en medelväg mellan Microsoft och open source är ett trendgenombrott. Vi kommer att se mer av det. Och det kommer att innebära att Microsoft blir tvungna att förändra sin licenspolitik, och på ett helt annat sätt skapa incitament för att privatanvändare ska betala för ett program från dem eller någon annan av de traditionella utvecklarna.

Researcher var före Computer Sweden. Det var som fan…

Tävling med guldkex

I Göteborgs Kex-paket kommer det att innehålla guldkex som är inträdesbiljetter till en tävling. Idén känns direkt hämtad från filmen Willy Wonka och Chokladfabriken, självklart något som Göteborgs Kex inte vill kännas vid. Eller helt enkelt en rätt simpel idé som använts hur många gånger som helst.

Det är 50 000 guldkex som ska singlas ut i närmare en miljonförpackningar. Vinnaren vinner femtiotusen kronor. Informationen om tävlingen sker i butik och tävlingen kopplas till sajten Guldkex.se. I den självklara mediemixen ingår också TV-spotar. (Dagens Media)

När jag skrev om det kände jag plötsligt “men varför luras jag att skriva om det här? Det är knappast någon ny idé!”. Men det viktiga i det är inte nödvändigtvis att bryta ny mark utan insikten om att det fortfarande knappast finns ett bättre sätt att både skapa ökat intresse för produkterna, viss ökad försäljning och interaktion direkt med sina konsumenter än en tävling. Men frågan är om det inte är en relativt kortsiktig vinst man gör.

Google vill lyssna på dig. Också.

Google håller på att utveckla ett sätt att använda sig av datorernas inbyggda mikrofoner för att avlyssna vad som sänds på TV samtidigt som vi har datorer igång tittar på TV. Det hela bygger på korta instick som sedan kollas av gentemot en uppsättning soundbites, som i sin tur är kopplade till reklam som är relevant för just det som sker i rutan. Eftersom det hela bygger på snabba automatiserade analyser ska det fungera sömlöst, och inte inkräkta på upplevelsen hos mottagaren. (Technology Review)

Det hela låter som ett aprilskämt eller ren nördighet men vis av att Googles utvecklar många gånger börjat med något som verkar totalt galet för att sedan hitta vettiga användningsområden för det. Jag kan tänka mig att det hela snarare kommer att fungera i samband med att mediecentran blir mer vanliga i vardagsrummen och när fler och fler kan titta på TV direkt i datorerna.

Kommer vi vilja köpa reklamen då? Antagligen. Det hela bygger på en balansgång mellan upplevelsen av att någon har kontroll över vad man ser men samtidigt också den starka önskan hos konsumenterna om att reklamen är relevant – dvs. personligt utformad för den enskildes intresse och behov. Googles framgång bygger på deras balanserande mellan att ge relevanta sökningar och samtidigt koppla sina AdWords och AdSense till sökningarna.

Det vore en dröm att kunna koppla reklamen närmare det som sägs och sker på TV – och i dagens medievärld där fragmenteringen ökar blir det omöjligt att använda [[behavioral targeting]] på ett genomgripande och effektivt sätt. Det saknas en automatik och en möjlighet att koppla reklam direkt till vad som sker i rutan innan eller efter ett reklamavbrott.

Att bli kompis med sin kund

Nu ska jag vara lite smått elak mot diverse IT-bolag. För jag älskar exempel på hur företag mer eller mindre misshandlar sina kundrelationer. För min del har jag en lätt masochistisk relation till Oderland som Researcher ligger på.

Nu senast har de startat ett nyhetsbrev, som jag dels aldrig optat in för, och dels kom det nu ett svar från någon tysk som önskade nyhetsbrevet på engelska – till alla kunder.

Jag skickade ett lite fundersamt brev där jag skrev att det verkade korkat att programmet skickar vidare såna mail till alla. Och får det “trevliga” svaret tillbaka:

lika korkat som att inte läsa under nyeter innan du utalar dig. Listan har använts ofta och är inställt rätt . Finns mer att läsa på mailmans buggzilla arkiv

Eh… jaha? Så jag går in på Oderland.se och försöker hitta nån flik med Nyheter. Finns inte. Klickar till slut på Support och se där – där finns nyheterna men inte direkt så synligt som jag skulle kunna tänka mig.

Efter ett frågande mail till Jack som jag tidigare haft mycket kontakt med förklarade han att han var trött på kunder som ifrågasatte allt möjligt och att de jobbade jättemycket… osv. osv.

Fine with me. Problemet är att det är faktiskt inte mitt problem. Jag betalar för en tjänst som ska fungera – inte för att bli anklagad för att skapat problemet själv (senast servern överlastades av Researcher gjorde jag inget alls utan lät allt vara och nu verkar det fungera ändå) eller efter ett påpekande om att något verkar blivit fel i inställningarna i deras open source-baserade mailinglisteapplikation bli kallad korkad.

På samma sätt fungerar datorsupporter och datorhandlare. Min jobb-laptops tangentbord och pekplatta la totalt av. Mindre än ett år gammal. Vår byrås externa datorsupportmänniska tittade över den och sa att det bara var att skicka till ASUS i Holland. Fine with me. Problemet är att det nu gått den stipulerade tvåveckorstiden. Inte ett ljud. Trots dagliga påstötningar från mig på dem att åtminstone ta reda på hur läget ligger. Den bästa, eller sämsta, ursäkten var:

Det är lite rörigt nu så jag kan inte göra något. Vi bygger om i butiken vet du.”

Det är inte mitt problem.
Continue reading

Hönan eller reklamen

Beta Alfa har hittat nyheten att CBS ska börja att göra reklam på ägg. Det är som vanligt – inget nytt under reklamens heta sol: redan 2004 postade Dab en nyhet om det på Adland. Och Eggfusion som skapat tekniken bakom kläckte (sic!) idén redan 2001. (New York Times). De ser en potential i att använda sig av frukosten som reklamkanal:

If the shear number of potential impressions isn’t enough to grab your attention (over 50 billion eggs sold in the retail channel each year), the interaction consumers have with your message should.

(MIT Advertising Lab)

CBS plan är att verkligen använda sig av äggande reklam (katjing!) i stor skal(a) ((kan inte hjälpa det men det är CBS egna copy-förslag som ger de dåliga skämten)):

In September, CBS plans to start using a new place to advertise its fall television lineup: your breakfast. The network plans to announce today that it will place laser imprints of its trademark eye insignia, as well as logos for some of its shows, on eggs — 35 million of them in September and October.

(MIT Advertising Lab).

Att använda sig av mat är inget nytt – ta en tur genom både MIT AD-labs postningar och de exempel som finns på Adland: här och här. En avancerad form av skalad (…) reklam hittar du här och här

Det finns två sätt att se på det: antingen att det hela bygger på att använda alla ställen som är möjliga för att ge konsumenten igenkänning och därmed skapa en relation med varumärket/produkten/tjänsten. Eller att varumärket et cons. ska synas enbart i positiva sammanhang. När det gäller reklam på ägg och liknande matvaror så är det iofs en positiv sak – vi gillar mat. Å andra sidan innebär det att skalet eller förpackningen snabbt blir skräp, vilket inte är något positivt.

Jag tror att det i längden inte är positivt att använda sig av mat för att göra reklam – inte på det här sättet. Reklam upplevs redan idag som oerhört intrångsbenägen på det personliga planet och att frukostäggen blir kokta med reklambudskapen på gör det hela knappast bättre.

En klassiker som försvinner

Den buteljerade kreativiteten, åtminstone enligt myterna, försvinner från Systembolaget. I konkurrens med diverse (bättre) lådviner och utifrån Systembolagets strikta och stenhårda hylleffektmätning så försvinner nu Vino Tinto från bolagets sortiment.

Under namnet “Rött Spanskt Vin” släpptes vinet 1942 för första gången och efterkrigstidens internationalisering gjorde att det fick namnet Vino Tinto 1952. Under dess glansperiod (1955) såldes 1,7 miljoner VT av de 7,7 miljoner vin som alltsomallt såldes. Men idag ligger försäljningen på försiktiga 26 000 liter och år.

Med Vino Tinto letade sig vindrickandet dock också in i stugorna och bidrog till att jämna ut klasskillnaderna i svenskarnas alkoholkonsumtion.”

Idag är det BiB-märken som Golden Gate (vitt) och Chill Out (rött) som är storsäljare med 3,8 respektive 4,8 miljoner liter per år. (N24.se via Beta Alfa 2.0)

Vino Tinto är inget bra rödvin. Det är liksom “rödtjut” personifierat. Men frågan är om produktvarumärket ändå inte har ett så pass stort emotionellt värde att Systembolaget med det här beslutet biter sig själv i svansen (eller tappar påsen)? Om man jämför med när Carlsberg flaggade för att Pommac skulle sluta att tillverkas så är Vino Tinto i samma kaliber när det gäller ett varumärke som är mytiskt. Annica Tiger frågade i kommentarerna till min postning om Pommacs frånfälle:

Alla verkar sakna Pommmac. Men vilka köpte, eller rättare sagt köpte inte Pommac?

Den fortsatta diskussionen runt Pommac (läs här och här) visade just att vissa märken har ett värde som inte motsvarar dess kommersiella potential. Jämförelsevis så står Vino Tinto som symbol för när Sverige blev internationellt, när vi blev en del av resten av världen och började dricka rödvin. Det finns en oerhörd kraft i den storyn men som Systembolaget nu släpper och därmed förlorar stora möjligheter att kapitalisera varumärket utan att det har stora försäljningsmässiga framgångar.

Yrsel har skrivit en skojig – och sorglig – text om det hela: Vinchocken

Underligt analytikeruttalande

En analytiker uttalar sig om Lindex bokslutsrapport och gör en mycket intressant kommentar:

“Det var en jättebra rapport med en fantastisk försäljning, framför allt utvecklingen i jämförbara butiker där uppgången var väldigt stark. Marknadsföringskostnaderna var dock något högre än vad vi räknat med”

(di.se)

Uttalandet gör mig fundersam och lite oroad. Om ett företag gjort en “fantastisk försäljning” handlar det om att marknadsföringen faktiskt varit effektiv. Att då kommentera att “marknadsföringskostnaderna var dock något högre än vad vi räknat med” är i bästa fall ett misstag i arbetet eller plain stupidity. Tyvärr tror jag att insikten om orsak och verkan när det gäller marknadsföring kopplat till försäljning fortfarande är låg – ologiskt men sant. Continue reading

Kampanjer utan långsiktighet

Jag läste lite om hur Buzzador säljer in sin affärsidé. Jag är skeptisk:

I takt med att traditionell reklam tappar i effekt och det sker en allt ökad fragmentering av mediekonsumtionen, har företag behov av att hitta nya marknadsföringskanaler.
Som svar på detta startar Buzzador Sveriges första förpackade mun-till-mun marknadsföringskoncept.
Buzzador håller på att skapa en portal med mun-till-mun marknadsföringsambassadörer. Vi vet vilka intressen de har och vad de arbetar med och var de finns.
Buzzador erbjuder sedan företag att köpa kampanjer riktade till alla Buzzadorer eller en målgruppsbestämd del av Buzzadorerna. De får sedan från Buzzador ett kampanjupplägg och produktprover hemsända. De ska sedan med hjälp av mun-till-mun metoden berätta om produkten för sina vänner, arbetskamrater mm.

(buzzador.com)

Buzzador säger en sak till sina ambassadörer och en annan till sina kunder. Inte ett ljud om den svåra och många gånger för varumärket farliga väg som buzz marketing handlar om. Ett ytterligare problem är att Buzzador blandar ihop WOM med buzz marketing. Visst har de nära släktskap men det är inte samma utgångspunkter.
Det problem som diskuterats såväl inom WOMMA som i den internationella reklambranschen visas flagrant upp av Buzzador: buzz marketing bör inte hanteras av personer som ser det som en kortsiktig kampanjemöjlighet. Buzz skapas bäst runt varumärken och utifrån långsiktigt arbete med PR och det skapar i sin tur WOM.

Buzzmarketing går fel

Det finns en fara i att buzz marketing tas upp av ett antal kortsiktiga och pengakåta företag vilket kommer att förstöra själva formatet. På samma sätt som att telemarketingformatet hamnade i händerna på allt för okunniga personer utan insikt om formatets fördelar eller om konsumenters beteenden. Den buzzmarketing vi hittills sett är tyvärr riktigt dåligt skapad.

Exempelvis har Buzzador liksom Buzzparadise totalt misslyckats med att skapa riktig buzzmarknadsföring. De sistnämnda har exempelvis missat att göra god research på vilka personer som ligger bakom olika bloggar (exempelvis skickade de ett insmickrande mail till tidningen M3; läs hos Uppkopplat).

När det gäller båda så har de bloggar som är knutna till företagen skrivit texter som knappast skapar någon buzz – det är postningar som utgår från någon sorts känsla av att “nu har jag fått produkt X så då måste jag skriva en text om det” och det känns extremt blodfattigt och lite som skoluppsatser. Det blir liksom knappast bra när personerna som ska vara ambassadörer för varumärkena skriver om det i en fotriktig stil – det som fattas är bara “observera att denna postning är reklam” överst. Se några exempel: Exotica – Buzzador, buzzador på knuff.se, Legally blonde – Min nya vän, Pash Blogg Sthlm, Aggeman.se | När utsidan är viktigast, kg800 på knuff.se, Karolina Lassbo – en glamourprinsessas dagbok: Min nya mobiltelefon.

Fördelarna är självklart att företagen får ut sitt namn/sin produkt i medvetandet hos bloggläsarna. Och de bloggar som dels är kända, där personerna har förtroendekapital hos sina läsare och som inte skriver rakt av om att de “fått telefonen för att skriva om den” innebär självklart ett plus på investeringen. Negativt är att de flesta skriver om produkterna utifrån en sorts knepig stolthet över att vara “buzzador” dvs. utvald. Som läsare inser jag direkt att det hela handlar om reklam och får knappast någon större lust att skaffa just den produkten.

Rent farligt för varumärket är när såna här saker händer (vilket visar att Buzzador sannerligen är ett riktigt stolpskott till företag):

Det började med att paketet levererades till W Petersen istället för till H Johansson. När jag väl lyckats lokalisera det känner jag att det luktar nån kryddig marinad om kartongen. Det visar sig att de två översta förpackningarna är alldeles ljumma och de två understa har spruckit. Det var bara att slänga allt i sophinken. (LipGloss Bitch)

Det innebär att Kronfågels varumärke utsätts för en oerhört stor fara eftersom kycklingen kan ha blivit dålig av usel hantering från Buzzadors sida – och om någon äter den dåliga kycklingen blir det självklart mycket diskussioner vilket medför att Kronfågel blir den som förlorar stora pengar i imagebygge.

En annan sak jag är förvånad över är att personer som Lassbo och Legally Blonde väljer att “sälja sig” till såna här kampanjer – deras förtroendekapital urholkas snabbt. Deras varumärken blir inte lika mycket värda för framtida samarbetspartners. Det borde vara något som man verkligen använder med måtta. Jag har ställts inför samma problem – om jag valde att köra annonser på Researcher skulle jag tjäna rätt bra med slantar. Men det innebär samtidigt att jag som analytiker och reklamstrateg ställer mig i en prekär situation. Min objektivitet kan ifrågasättas och det är något som jag inte behöver. Problemet för exempelvis Lassbo och Ida är att det framöver alltid kommer att finnas en fundering hos deras läsare om det de skriver om är “köpt” av ett företag.

Bengt på Frihetens Vingar har skrivit en postning om det hela: Buzzreklam förstör bloggarnas trovärdighet.

The Mentos Experience

Ett antal filmer på nätet visar hur människor använder sig av Mentos mintkarameller för att skapa fontäner av dietläsk (oftast Diet Coke). Det är spektakulärt och rätt geekigt. Snyggast är filmen med två män i vita rockar som skapat en sorts “fontänsymfoni”: Extreme Diet Coke and Mentos Experiment. Enligt Mentos kan det finnas närmare 800 filmer runtom på nätet (flest kan man självklart hitta på You Tube respektive på Google Video). Mentos är glada för uppmärksamheten och deras marknadschef för den nordamerikanska marknaden menar att värdet av det hela borde vara närmare $10 miljoner. Om det är sant är det hälften av Mentos hela årliga reklambudget.
Diet Coke ‘experiment’ gives Mentos a surge in publicity (via Mymarkup)

Det visar sig att Mentos vill anlita de som skapade Extreme-filmen för att använda i sin marknadsföring. (Realtid.se)

Jag antar att Coca Cola är måttligt roade ((Något som Coca Colas Susan McDermott också uttrycker i sin lakoniska kommentar till WSJ: “We would hope people want to drink (Diet Coke) more than try experiments with it.”)) av att Mentos tänker använda deras varumärke för att göra reklam för sitt eget.
Hela Mentos-grejen känns som om företaget alltför mycket lyssnat på buzz marketing-evangelisterna och tror att viral marknadsföring alltid är bra för ett varumärke. Problemet blir att man väljer att rida på en våg av något som inte har med produktens kärnvärden och ursprungliga funktion ((McDermott menar samma sak som mig när det gäller Coca Colas oönskade delaktighet i buzzen: “craziness with Mentos … doesn’t fit with the brand personality” of Diet Coke”)) att göra – Mentos är mintkarameller som ska stoppas i munnen. Inte i Diet Coke-flaskor. Det var aldrig meningen och frågan är vad Mentos förväntar sig att det här ska ge långsiktigt.
Mentos marknadschef har ett märkligt sätt att räkna. Visst kan man i rena mediaköp och uppmärksamhet räkna som han gör – problemet är att de inte har någon kontroll över det hela och att varumärket inte nödvändigtvis kommuniceras enligt givna premisser och därmed ökar uppmärksamheten inte nödvändigtvis positiv varumärkesigenkänning.
Rent estetiskt är det också relativt motbjudande bilder av sprutande brun dryck. Jag tror tyvärr att Mentos inte kommer att tjäna något på det här – snarare kan det i längden skada varumärket.

257 miljoner/dag men förändringen kommer

Att bli officiell VM-sponsor kostar 333 miljoner. Femton företag (Adidas, Budweiser, Coca-Cola, Coni-Online, Deutsche Telekom, Emirates, Avaya, Yahoo, Fujifilm, Gillette, Hyundai, Mastercard, McDonald’s, Philips och Toshiba) har köpt rätten att använda sig av logotypen och orden Fifa World Cup. För att få ut något av det krävs en minst lika stor reklamsatsning. Och många andra har satsat stort på fotbolls-VM vilket innebär att man mellan tummen och pekfingret kan säga att vi får reklam för 257 miljoner per dag under VM. (Realtid)

Många analytiker har under de senaste åren flaggat för att något kommer att förändras. Visserligen menar många att OS 2008 i Peking kommer vara reklamtätast någonsin men de generella förändringar i mediamixen som snabbare och snabbare sker kommer också självklart få genomslag inom sportevenemangen. Redan i år var Super Bowl utan rekord och kunde se tecken på avmattning av reklamköpen och mer och mer satsas på en mer relationsinriktad marknadsföring från de största annonsörerna. Och en produktplacering genom sponsring av spelare och lag innebär att spelarens varumärke sammankopplas med företagets varumärke – detta accentueras av annan reklam. Men det är den trinitariska relationen mellan spelare – varumärke – åskådare/konsument som är det viktiga.
Det kommer att accelerera – när såväl buzz marketing som andra nya relationsdrivna reklamformat vuxit till sig så kommer den traditionella reklamen få spela “andra fiol”.

Mediebyråernas bojkott – en fara för publicistiska friheten

En märklig uppmaning till bojkott av Aftonbladet har kommit upp efter tidningens publicering av en intervju med flickan som blev våldtagen och vars kompis dödades. Det är flera av de största svenska mediebyråerna som uppmanar sina kunder att inte annonsera i Aftonbladet. Minst sagt märkliga, för att inte säga underliga uttalanden gör exempelvis Daniel Collin, VD på Mediaedge CIA:

Det är för jäkligt att inte kvällstidningarna, och i det här fallet Aftonbladet, tar ett större samhällsansvar. Att påstå att detta skulle vara i “allmänhetens intresse” är befängt. Om inte tidningen tar ansvar, och om inte dess läsare förstår att de kan påverka utvecklingen, kan mediebyråerna och annonsörerna ta sitt ansvar.

Och han fortsätter med att uppmana annonsörerna att påverka tidningens publicistiska val via plånboken:

Alla som reagerar borde också börja agera. Jag skulle vara beredd att diskutera en bojkott om det är vad som krävs för att få stopp för den demoraliserande utvecklingen.

Vizeums VD Stefan Barholm menar att bojkott är det sista (ospecificerat vad som tidningarna ska låta bli att göra för att en bojkott ska ske) utvägen men att det måste initieras en diskussion om innehåll och att tidningarna måste ta ett “större grepp” istället för att jaga “kortsiktiga publicistiska vinster” (sic!). Louise Fallenius på Carat menar att publiceringen av intervjun är ett övertramp och att det både är etiskt felaktigt men också kommersiellt galet att publicera en sådan artikel. Även Anders Ericson, VD hos Sveriges Annonsörer, går på en möjlig bojkottslinje:

Det skulle inte vara omöjligt. Det är bra att vi tar ansvar kring moral och etik i branschen.

Den enda som faktiskt lyfter upp den viktigaste frågan är OMD:s VD Carl Wåreus, som har Aftonbladet som kund:

Det spelar ingen roll om det är negativt eller positivt innehåll. Det redaktionella måste frikopplas från annonseringen oavsett medium.

(Dagens Media via load)

Daniel på bloggen Load säger något vältänkt:

Många förståsigpåare och moralpaniska tyckare har ondgjort sig över namn- och bildpubliceringen på den 13-åriga flicka som blev våldtagen och misshandlad i Västerhaninge. Man gör sig, oombedda, till flickans och familjens ombud. Man bygger ett alibi av etik för sitt raseri. Men ett tunt sådant.

Det är onekligen intressant att mediebyråerna väljer att så flagrant påpeka att de vill styra publiceringen hos Sveriges största kvällstidning genom att inte sälja medieplats där. Det är på många sätt en mycket märklig upplevelse eftersom en av de stora diskussionerna på senare tid har varit om reklamköp innebär styrning av vad som publiceras. Uppenbarligen anser sig mediebyråerna vara de som styr de publicistiska valen och att medierna inte är fria gentemot de kommersiella krafterna.

Continue reading

Slumpen som marknadsförare

Kan man använda slumpmässighet i marknadsföring? Och bör man göra det? Enligt Rohit Bhargava är det självklart. Han exemplifierar sin tes genom att visa på iPod Shuffle, Bloggers funktion “next blog” och att vi som människor är nyfikna ((Han anser också att BK:s Subservient chicken handlade om slumpmässighet vilket jag inte tycker. Snarare om att skaffa sig kontroll – och ett nytt sätt att använda internet.)) och hans enkla tes är:

Randomness drives curiosity, and curiosity drives attention.

Han menar också att en sajt som justcurio.us // strangers helping strangers fungerar som “catcher”.

Randomizing an experience can offer an unorganized, unsystematic means to the same end: driving curiosity and building a brief yet powerful emotional investment in what happens next. For marketers, random can really be the new order.

(Influential Interactive Marketing)

Onekligen en intressant tanke och provocerande i vår totalkontrollerande marknadsvärld. Och det är kanske just behovet av att kunna hålla kontrollen över såväl varumärken som av effekten av sin marknadsföringsinvestering som sätter de största frågetecknen runt hans tes. Och ser man hur Shuffle-versionen av iPoden sålt så är det nog snarare så att konsumenten inte gillar en påtvingad slumpmässighet. Likaså sker utvecklingen av TV, radio och andra medier mer åt hållet att de är strikt kontrollerade av konsumenten själv genom mobilitet, pay-per-view och pull-teknik, digital time-shifting och podcasting än tvärtom.