Lipton kommer att ge ut en insticksbilaga för att marknadsföra tedrickandet som en livsstil. Bland annat väljer man att använda en terminologi som närmast för tankarna till vin- och whisky-provningar. (Dagens Media)
Category Archives: Copywriting
Fekalier i reklam
“The most powerful element in advertising is the truth.”
Bill Bernbachs citat må vara vist och genomtänkt men ibland måste det väl ändå finnas gränser för “sanningen”. Se exempel:
Diskussionerna runt bindor och blöjor har pågått länge, bland annat menade sanningssökarna att det var helt klart fel färg på det blå vatten som använts för att visa hur mycket vätska som en binda/tampong/blöja absorberar. Andra gånger har sanningen framgångsrikt använts för att skapa bra reklam – se de klassiska annonserna från DDB för såväl Volkswagen som Avis.
Jag hävdar visserligen att sanningen ibland må vara den allra bästa kommunikatören men inte alltid. Konsumenten söker att bli lite förd bakom ljuset, även om hon/han aldrig skulle erkänna det och därmed anser att reklam ska tyckas illa om. Men precis som att människor väljer att läsa böcker med spänning, med romantik och liknande så kan reklamen fungera som upplevelseskapare: det ger möjligheten att ge sig själv lite tid att dagdrömma en stund. Det finns ett stort värde i detta, vilket vissa reklammakare missar och försöker förklara emotionell reklam genom olika rationella slutsatser.
Det visar sig att det är en av mina list-buddies som skrivit annonsen via Saathci&Saatchi i Köpenhamn.
OMFG: Rolig artikel
Jag vet inte vad de pysslade med på mediadagarna men när man läser Virves artikel förstår man varför TV visar så usla program… och att artikelförfattaren fått för mycket gratischampagne. Häng med!
“Och TV4 har precis köpt in programmet Supernanny. Det är ett brittiskt program, och går ut på att en expert hjälper just barnfamiljer med baruppfostran.”
Det är ju det jag alltid sagt – det behövs en expert för att lära barnfamiljer baruppfostran. Det går inte att både fru och barn står och drar fadern i skjortan när han hänger vid baren.
“En annan realitygenre är “hälsa och form”-program. En variant är programmet “You are what you eat”, där allt det de olika programdeltagarna ätit under en vecka läggs ut på ett smörgåsbord. Till tv-tittarnas skräckblandade förtjusning, förmodas.”
Det man funderar över är om det är före intagande eller efter.
“Det är mer vardagsproblem och familjer som är intressant nu. Dejting utvecklas inte lika mycket. Det håller den här säsongen också, men sen är det nog på väg utför”
Känt fenomen inom dejting – de flesta förhållanden håller inte mer än en säsong. Däremot är ju familjelivet längre. Eller så pratar han om sig själv, den gode Kanal 5-inköparen.
“Det är en sport som går ut på att man kastar bollar på varandra”
Jaha. Handboll? Nehej. Basket?
“Liksom sina branschkollegor ser inte Camilla Clarke heller någon “ny” trend efter reality.
– Genren håller i sig, men med nya varianter. Nu handlar det mycket om att förändra liv och att utsätta människor för olika intressanta situationer.”
Och kära Camilla Clarke – vad är det nya i det? Livet blir förändrat: de blir ju mediavillebråd.
“- Vi letar efter bra komediserier som har en egen profil och sticker ut, som är vassa. Det är en bristvara. ”
Hm… och?
“fler och fler livsstilsserier som hamlar om mat, inredning och olika “gör om”-program. Jag sysslar inte med format, men det verkar som att fantasin hos formatförsäljarna börjar tryta.”
“hamlar”? Är det att vara eller inte vara – det är (media)frågan.
“Diskussionen om kopia kontra original vad gäller tv-format har blivit allt mer aktuellt ju populärare realitygenren blir. Frågan har varit uppe flera gånger under mässan, enligt Kanal 5s Johan Westman.
– Frågan är hur verkshöjd ska definieras.”
Verkshöjd? I Reality-genren? Snarare värkshöjd. Hur ont det gör att titta på skräpet…
‘ord och inga visor’
“Clichés are grammatical abuse of the worst kind, because they’re worthless. Worthless in advertising. Worthless in business memos. Worthless because they carry no weight. And, since they’re insubstantial, they can’t punch through the skin.”
Ibland behöver man inte skriva något alls. Mer än ‘amen på det’.
Förstår du va benim säger??? jag svär
En självklarhet för varje copywriter som ska försöka att sälja saker till förortskids: Förortiseraren
Mobiltelefon-PR på tre sätt
Dick Sproud har läst Motorolas PR-material:
“Promoting its new handset to the fast-moving, tech-savvy and demanding youth segment”.
Han sätter det skrivna gentemot det faktum att väldigt många äldre köper mobiltelefoner:
“We are not promoting this handset to the weary, technophobic and easy-to-please older age segment”.
Och slutligen gör han en, som han tycker, sann re-write av texten:
”Promoting its new handset to the fashion driven, gadget-obsessed and cynical youth segment”.
Lång text verkar viktig. Skitviktig.
UR REKLAMBIBELN. 19/1000.
David Ogilvy
Yeah right…
När copywritinghaspen inte är på
I dagens lokalblad fanns en rätt pinsam annons (jag hoppas att annonsen inte är gjord av Sprida – det vore ju för sorgligt…). Copy-texten säger
“Via lär oss att vinna [/] har du någonsin sett en Brage-spelare varit rädd för att smutsa ner sin vinnartröja? / nej, vi trodde väl det! [/] IK Brage använder Via för att få sina kläder rena till nästa seger.”
Problemet är att svaret på frågan “har du någonsin…” är ett klart nej. Inte beroende på att spelarna i Brage skulle vara mer rena än spelare i andra lag utan på grund av att IK Brage ligger sist i tabellen och har bara vunnit tre av sina 21 matcher i år!
En sån här annons ger knappast något mer än fler stenar på bördan som IK Brage har. Och förutom det är hanteringen av språket lite underlig: ett gement h i början av en mening, att inte skriva ihop Bragespelare och istället använda ett bindestreck innebär att det är en spelare som spelar Brage. “för att få…” är bara riktigt dålig svenska.
Internet med versal eller gemen
Aftonbladet.se har för ett tag sedan valt att skriva Internet med gement i. Och nu väljer Wired att göra detsamma.
“The simple answer is because there is no earthly reason to capitalize any of these words. Actually, there never was.”
Wired menar att ord som net, web och internet är ord för ytterligare sorter media. Precis som tidning och andra.
“by lowercasing internet, web and net, Wired News is simply giving the medium its proper due.”
(Wired via Lotta at work)
Jag tycker inte att Wireds val är riktigt genomtänkt. Internet är något mer än ännu ett media. Det är lika mycket en plats och ett egennamn som en generisk term för ett media. Att som Wired välja att lägga det i samma fack som tidning, radio och television innebär att det förminskas i sin bredd. I diskussionen om online-marknadsföringen handlar det om att Internet är något annat än de andra medierna i en mediamix. Det är en egen form av media, omöjligt att jämföra med övriga media då det inte är linjärt eller statiskt. Ett exempel: det är vettigare att jämföra en banner på Internet med billboards än med en tidningsannons. Kontexten runt om förändras ständigt vilket innebär att dess form måste vara funktionell oavsett omgivningen.
Skriv för webben
Det finns ett otal mer eller mindre självutnämnda gurus för hur man ska skriva. Särskilt webbtexter har exploaterats av personer som anser sig ha en större språkkänsla och kunskap om strategisk copywriting online än andra. Write The Web är ännu en webbsida med mer eller mindre bra tips.
Anledningen till att just webbtexter blivit så pass omskrivna är antagligen att det är så pass många icke-professionella skribenter som skriver för webben. Textmängden är större och fler skribenter skriver mer.
Saker man behöver
Helt klart något som kan förvirra projektledarna lite: Thinkum Creative Mood Manipulator. Helt underbar grej för oss skribenter. Jag bara älskar förslagen till användning vid akut skrivkramp:
Mold Thinkum Creative into a sphere. Roll back and forth between right and left hands, occasionally bouncing and reshaping as necessary.
Flatten Thinkum like a pancake and set vertically on your desk. Now watch it slowly resume a non-threatening form as it telepathically induces your dormant creative genius.
Firmly press Thinkum into your forehead until it sticks. Its closer proximity to your brain will create stronger brainwave connections.
(Thinkum, tack Clay för tipset).
Sug på den du…
Känslan styr
Kalla kårar över copyns rygg? Eller en självklarhet? Gerry Zaltman, konsumentexpert säger:
“Successful advertising results in the co-creation of personally relevant stories. The consumers are the primary authors”
Det borde vara varje reklamares tanke, varje formgivares mål. Fler och fler delar av branschen söker att hitta rätt formler för att skapa en känsla och verkligen veta hur reklam fungerar i konsumenternas emotioner. (Real Media Riffs)
Som utbildad i hermeneutik såväl som i predikan känns det inte så främmande att tänka så. En av de föreläsare vi hade pratade om film. Att det allra viktigaste i en film är den svarta rutan alldeles innan filmen börjar. Ett sorts andetag, en väg in i en annan verklighet.
Så bör riktigt bra reklam vara.
En annan infallsvinkel när det just gäller film: det allra fetaste, bästa och mest emo-skapande intro som någonsin gjorts är början på Apocalypse Now!. Så vill jag att reklam ska vara.
Korrekturfel
Det är inte alltid det lättaste att hitta skrivfelen i sina egna texter. De flesta av oss ser till att låta både en och två andra läsa texterna så det inte slinker igenom vare sig fakta- eller stavfel. Andra verkar inte göra det: (bild från Smoking Gun).
Det allra mest fascinerande i hela historien är att det tog nästan två år innan någon reagerade över fadäsen att skriva 2002 istället för 2001 på minnestavlan över offren för Twin Tower-attacken. (The Smoking Gun)
Semiotiska tankar
I essän Semiotics and Media har författaren använt sig av Internet-tekniken på ett intressant sätt. Nej, det är inte flashigt, det är inte rich media men det ger möjligheten att tänka efter.
“a sign is anything that can be used to tell a lie.”
Genom att utforska fr a de Saussures men också Umberto Ecos (det är Eco som är upphovet till citatet ovan) tankar runt symboler och tecken som kommunikativa enheter och deras företräde inom media och reklam.
Thomas Streeter har också varit med och skrivit en essä om semiotiken inom manligt mode: The Male Gaze, Fashion Advertising, and The Pose.
::::,,,,,
Hur har du det med komman och apostrofering? Testa på Eats Shoots & Leaves. Upplysande om inte annat. Jag var kass på apostrofer, men bra på kommatering. På engelska. Men jag lyckades skrapa ihop 75% i varje fall. (via adlist)
Byta villa med mig

Sommaren innebär renovering och vi slog på stort och bytte fjärrvärmecentral. Uppenbarligen har man (inte) tänkt till när man valde vad de skulle kallas. Videofilmen som man fick med för att “lära sig” använda apparaten har texten: “Hur fungerar min villaväxlare?”. ‘Villaväxlare’? Är det ett annat ord för mäklare? Eller en dold reklam för TV3:s nya serie om att byta liv i en vecka?
Oavsett vad: det här visar att en god textbehandling är nödvändig. Inom branschen diskuteras det ofta: hur ska man få kunder att fatta att en AD inte är någon som är “bra på bilder” eller en copy “kan skriva” utan att det handlar om mer än det. Vilken jäkla amatör som helst kan peta in en bild i datorn och göra en affisch: en AD ser till att den kommunicerar. Vem som helst med någorlunda språkbegåvning kan skriva en text: en copywriter ser till att den säger det som kunden vill ha sagt: att texten kommunicerar.
Sharapova vs Williams och copyn suger

Wimbledonfinalen mellan Serena Williams och det unga ryska stjärnskottet Maria Sharapova är big biz. Medan herrsidan saknar profiler som Becker, Borg och McEnroe har damtennisen använt sig av alla upptänkliga tricks för att nå framgång. Inför Williams vs Sharapova har WTA satt igång stora reklamkampanjer med copy som knappast skulle gå förbi ERK:s vakande öga: ‘Get In Touch With Your Feminine Side’ eller ‘They May Not Cook, But They Sure Can Serve.’
Samtidigt – även inom damtennis är det spelet som räknas. Systrarna Williams dominans är till viss del bruten och intresset ökar för mer än deras utseenden. (The Miami Herald)
Sharapova vann! Det mediamässigt bästa och det minst anade hände när den 17-åriga ryskan fullkomligt krossade Serena Williams. En pr-dröm. Från ingenstans (rankad #68) till att vinna turneringarnas turnering. (Tennis.com)
När orden inte räcker till
Silja Line körde i våras en utomhuskampanj där taglinen är: Ta dig till havet, vi gör dig till kung.
Nu har Universal och Peter Lundblad stämt företaget eftersom de anser att det är upphovsrättsintrång. Olle Rönnbäck, Manager of film, tv and creative services på Universal Music Publishing:
– Vi anser att det är ett intrång i upphovsrätten att använda något som bygger på “Ta mig till havets” renommé. Det är klart att det kommer ställas krav på ekonomisk kompensation.
Silja Line menar i sin tur att Universal är ute i ogjort väder (pun intended) (Dagens Media)
Silja Line samarbetar med Publicis Sthlm men gör också mycket inhouse genom Martin Eriksson, AD/marknadskoordinator.
En märklig stämning. Visst är det så att annonsen är inspirerad av Peter Lundblads låt men var går egentligen gränsen? Det är inte ett citat och knappast en nära kopiering eftersom de två meningarna har olika konnotationer.
Peter Lundblad: Ta mig till havet och gör mig till kung handlar om en önskan från ett enda subjekt. Kan du göra det för mig?
Ta dig till havet, vi gör dig till kung. skulle kunna översättas (i sin kontext): Köp en biljett och ta dig till båten så ska vi göra allt för att du ska få känna dig som kung.
Stämningen är bullshit om ni frågar mig. Lundblad har väl sin i kassan…
Minnet är alltid bra men kort
Som skribent har man alltid att välja mellan att endast ha papper och penna med sig och sedan glömma hälften som sagts eftersom man inte hunnit skriva ner det, eller så tar man med sig någon inspelningsutrustning. Förr handlade det om små fickbandspelare och det var ett evigt tillbakaspolande när man sedan skulle skriva artikeln. Nu finns det inspelningsmöjligheter på de flesta mp3-spelare men där är minnet det stora problemet – det krävs en hel del minne för att spela in en lång intervju. Samma problem är det med handdatorer oavsett om det är Palmone eller PocketPC – det finns inte nog med minne – även om man använder sig av minneskort – för långa eller många intervjuer.
Poynter Online har tagit fram två apparater som kan tänkas vara ett vettigt arbetsinstrument för journalister, skribenter och copywriters.
Tablet PC – en blandning av laptop och PDA. De senaste modellerna har inspelningsmöjligheter och genom One Note kan man skriva minnesanteckningar med pennan direkt på skärmen. Visst är det en lite större pryl att bära med sig men genom att anteckningarna digitaliseras kan man också söka på nyckelord i sina anteckningar.
Poynters andra förslag är Archos 380, en sorts bärbar mpeg4-spelare med inspelningsmöjligheter både med ljud och video. Hårddisken på 80 Gb borde räcka till många eller långa intervjusessioner liksom att det finns möjlighet att koppla en extern mikrofon till lådan.
