“The most powerful element in advertising is the truth.”

Bill Bernbachs citat må vara vist och genomtänkt men ibland måste det väl ändå finnas gränser för “sanningen”. Se exempel:

Diskussionerna runt bindor och blöjor har pågått länge, bland annat menade sanningssökarna att det var helt klart fel färg på det blå vatten som använts för att visa hur mycket vätska som en binda/tampong/blöja absorberar. Andra gånger har sanningen framgångsrikt använts för att skapa bra reklam – se de klassiska annonserna från DDB för såväl Volkswagen som Avis.

Jag hävdar visserligen att sanningen ibland må vara den allra bästa kommunikatören men inte alltid. Konsumenten söker att bli lite förd bakom ljuset, även om hon/han aldrig skulle erkänna det och därmed anser att reklam ska tyckas illa om. Men precis som att människor väljer att läsa böcker med spänning, med romantik och liknande så kan reklamen fungera som upplevelseskapare: det ger möjligheten att ge sig själv lite tid att dagdrömma en stund. Det finns ett stort värde i detta, vilket vissa reklammakare missar och försöker förklara emotionell reklam genom olika rationella slutsatser.

Det visar sig att det är en av mina list-buddies som skrivit annonsen via Saathci&Saatchi i Köpenhamn.