Klädjätten har bestämt sig för att inleda ett designsamarbete med Stella McCartney. Blodad tand efter det lyckade samarbetet med Karl Lagerfeld. “Stella McCartney for H&M” är en serie för kvinnor med cirka fyrtio plagg. Stella McCartney är nöjd:
“Det är mycket spännande att få skapa en engångskollektion för H&M som innebär ett nytt sätt att presentera mina kläder för en större kvinnlig målgrupp.”
Som ni kanske kommer ihåg förlorade vi ett anbud till Milk. Nu har kampanjen startat och på Resumé beskrivs den. Den ska bestå av
“reklamfilm på bio och utomhusreklam i hela landet utom Stockholm (stockholmarna använder redan hjälm)”.
För övrigt är kampanjen differentierad och de ska använda sig av såväl Lunarstorm som av tidningen Pensionären. En del events kommer Milk och Agency också att lägga in i marknadsmixen.
Utomhuskampanjen såg jag för cirka två veckor sedan – det känns inte som om de satsat väldigt mycket: jag har bara sett den på ett ställe i Falun…
Det känns lite som vi också kände inför anbudet – man ska både få folk att cykla mer och få folk att använda hjälm. När vi gjorde “PÅ”-kampanjen inför införandet av lagen om att ungar ska ha hjälm upp till femton år var det svårt nog. Och att försöka få dubbel effekt för enbart fem miljoner. Tja.
MQ har blivit förvånade över reaktionen mot de annonser i senaste kampanjen där homosexuella par figurerar. Joakim Holmstrand på MQ förklarar sin förvåning:
“Jag är förvånad över att människor tycker på det här viset och att de tror att de har rätt att vara så aggressiva. Vi vill bidra till mångfald, det är essensen i våra kampanjer.”
Joakim Holmstrand menar också att de var “först” och får ta smällen av homofoberna. (Dagens Media)
Om MQ och deras byrå Micael Bindefeld/Catt & Co inte fattat vad som skulle komma är de mer än lovligt off. Å andra sidan är “Bindefeld” inte något annat än en PR-byrå – och det här är jävligt bra PR. MQ behöver inte annonsera sin utgångspunkt om mångfald och frihet. De får det med hjälp av små homofobiska dumskallar. Det är bara att tacka och ta emot…
Stilguidebloggen Manolo tar upp MQ-kampanjen och anser att det hela är osmakligt.
Det är inte först och främst bilden av ett homosexuellt par som upprör sajten utan att MQ använder mailen som de fått från homofober för att skapa PR.
“Det finns förvisso en möjlighet att MQ totalt missuppfattat sin roll som prånglande klädjätte och tror att man med lite varma tankar och några annonser kan förändra förlegade attityder, men det känns mindre troligt. Annonsen är inget annat än ett pr-trick och att hävda att intentionerna är att beröra är rent patetiskt.
MQ vet precis vad de gör och har uppenbarligen lyckats eftersom de fått några uppretade homofober att dansa efter deras pipa. Det faktum att man går ut i media och berättar om “hatmailen” ställer knappast MQ i en bättre dager. Om intentionen verkligen var att avdramatisera har man misslyckats fatalt, men så är nog som sagt inte fallet.”
Va? Om man gör båda sakerna på samma gång – är det fel? Anser Manolo att allt som görs måste antingen vara PR eller god intention? Uppenbarligen anser Manolo att Benettons kampanjer också konstant är osmakliga eftersom de hela tiden bygger på att bryta mot fördomarna.
MTV Japan har tagit hjälp av KesselsKramer för att marknadsföra sitt program Discovery Hunt. Och det är en hoper svenskar som jobbat med projektet: Nils-Petter Lövgren, ad och svenska Fido har gjort animationerna och Jakob Westman är en av illustratörerna. Läs mer hos BlogFonk.
Aides.org har gjort ytterligare en kampanj som sticker ut rejält. Läs mer Pop Culture Junkies, just jared dot com och A Welsh View.
Tidigare har de bland annat använt bilder på superhjältar som fått AIDS. Onekligen en kreativ kampanj.
Chadie skriver om Piratbyrån och bojkotten mot skiv- och filmbranschen.
Själv hittade jag den här fastnitad på ett staket på en väg där inte många går… bra bojkott.
Kapp-Ahl fortsätter sin kampanj med “vanliga människor” och “relationer”. Den här gången handlar det om bilder på olika familjemedlemmar med copyn “Krama mig”.
“- Vi tror att detta är rakt in i folksjälen och folksjälen är vår målgrupp.”
Huvudmedia är dr och mer än tre miljoner utskick kommer att göras. Tillsammans med varumärkesbygge via skyltfönster och utomhus är det en rejält bred kampanj med mål att sälja fler byxor.
De kärnvärden som Kapp-Ahl vill bygga varumärket på är värme, gemenskap och vänlighet i motsats till reklamvärlden kyla förklarar Charlotte Warnhammar, kontots projektledare på ANR.BBDO. (Resumé) Continue reading
Rolf van den Brink skriver i en krönika att han anser att kategorin för Ideell reklam inte hör hemma i Guldäggstävlingen. Den ideella reklamen hör inte hemma i Guldäggets förutsättningar:
…”lyfta fram Sveriges bästa reklam och föra svensk reklam framåt” och ge en “hel bransch mod”. Dessutom ska näringslivet “uppleva betydelsen av god kommunikation”.
Om jag förstått hans argument rätt så anser han att kategorin dels grundar sig på reklambranschens egna masochistiska självbild som något “fult”. Dels så får ideell reklam inte tävla i någon annan kategori, vilket enligt RvdB innebär att kategorin är sedd som nånting annat än reklam.
“…sluta hyckla och kasta ut kategorin helt, eller skapa en egen tävling för ideell reklam. Det finns nog något ledigt namn som kan förgyllas med “guld” eller “gyllene” i prefixet. Låt mig föreslå Guldkorset eller Gyllene Glorian.”
Förutom att det är en krönika som verkar vara skriven av herr chefredaktören nyss hemkommen från en blöt Guldäggsfest så tror jag att hans åsikt bär på ett stort fel och ett litet rätt. Det stora felet ligger i att pro bono-reklam ofta handlar om hög kreativitet för rätt låg budget och ett starkt budskap som få kan hävda någonting emot. Som signaturen Deslyx påpekar i artikelns kommentarer: “Orsaken till den egna klassen är att kommunikationen MOT tortyr, svält och barnporr lätt blir så mycket starkare än den reklam som ska få oss att välja rätt potatismos eller kopiatorpapper..
Det lilla rätt som Rolf har är det problem som kategoriindelningen kan ge i framtiden när åsiktsreklam, oavsett om den är fullt ut betald eller pro bono, blir vanligare och vanligare – hur ska bidragen då kategoriseras?
Jag tror snarare att lösningen ligger i att skilja mellan “produkt/tjänstereklam” och “åsiktsreklam”. Det skulle innebära att det även inom åsiktsreklamen kan bli utrymme för olika reklamformat (ex. Amnestys “Var god stör”-kampanj – kampanj 1 och kampanj 2) istället för att alla reklamslag är ihoptovade i en kategori.
Cancerfonden inleder en flerårig kampanj för att öka insikten om problemet med mäns prostator.
Intressant är sättet Cancerfonden valt att jobba med sin marknadskommunikation, genom att samla ihop ett eget “dream team” där Ellinor Bollman och PG Persson från Cancerfonden ingår tillsammans med Johan Nilsson, copywriter, och Patrick Waters,ad, från byrån Waters Widgren. Utöver dessa finns också Anna Hjalmarsson, mediestrateg på Mediacom, Calle Sjönell på webbyrån Starring, Amanda Undin, vd på Trackster och Christina Saliba, specialist på konsument-pr på Prime PR. (Resumé)
Caff hittade en annons från tampongföretaget Tampax i senaste numret av InStyle. Annonsen – klippdockekläder för en tampong – blev uppenbarligen Caffs lilla pyssel den här dagen. (AdLand)
Dressmanns omdiskuterade underklädesreklam med en naken kvinna har fällts av ERK, men bara den långa versionen. Utomhus, print och de korta versionerna av filmen friades däremot. Kampanjen har det nya rekordet i antal anmälningar.
”reklamen har givits en påtaglig sexuell laddning som går utöver vad som normalt förekommer i underklädesreklam”.
Jan Fager på ERK menar att det var ett komplicerat fall och många diskussioner har förts inom kommitén. (SvD och Resumé)
Tidigare postningar i ämnet finns på Researcher » Dressmann plussar på och Researcher » Dressed for some sex.
Kul idé. Tre kreatörer recenserar en byrås kreativa arbete i ett skarpt case.
Här är det Randy Stein, Nancy Vonk och Chris Staples från olika byråer i Toronto och Vancouver som kollar in JWT Torontos kampanj “Halls Balls” för Halls cough drops. (The Globe and Mail)
Efter att fått rejäl bassning av Konsumentverket väljer ICA att göra om sin prisreklam. Deras försök att använda två olika termer: prissänkning och prispress, anser Konsumentverket mest är förvirrande. (SvD)
En del av oss minns Dressmanns något märkliga annonsering inför Alla hjärtans dag där (fr a kvinnor då) kunde plocka med sig sin makes fulaste kläder och få rabatt på det som hon köper nytt. De personer som jag frågade om annonsen tyckte det var en rätt fånig idé.
Men uppenbarligen var det någon som tyckte den var bra. I Aftonbladet har en Marie-Louise Nordin, lärare i mode på Beckmans, uttalat sig om de fula klädernas tyranni i pargarderoberna. Och Aftonbladet har fått fyra par att ställa upp med att visa sin respektives fulaste kläder.
Av någon anledning är det osedvanligt många PR-människor som väljer att visa upp sina “lik i garderoben”: Max Hellström från Rita Platzer PR, Evelina Borseman på Four C och Annica Wickman (sambo med Max) på Journalistgruppen.
Dressmann har PR-fabriken som PR-byrå.
Den statligt ekonomiserade Flicka.org-kampanjen fortsätter dra lans mot reklam- och mediavärlden genom att visa på hur retuschering av bilder går till. Enligt dem i varje fall. Kika in på Flicka.org och kolla in “Metropolitan”-magasinet.
Själv undrar jag om tidningen med samma namn verkligen gett sitt medgivande eller kör Flicka.org på utan att bry sig om petitesser som varumärkesskydd med mera.
Att fotografier retuscherats är knappast någon nyhet och att Flicka.org jagar uppmärksamhet genom att försöka skapa aversioner mot reklam- och mediajobb är mest fånigt.
Tidigare artiklar om Flicka.org hittar du på Flicka.org go viral.
Expressen har valt att byta ut affischerna i sin senaste kampanj eftersom de kan tänkas uppröra personer. Det är en affisch med ett långfinger och copyn “Till alla er som hatar kvällstidningar, sport och tv.” men som nu byts mot ett v-tecken och copyn “Äntligen vår! Nu börjar inomhussäsongen.”
Det har uppenbarligen diskuterats enligt Mats Löthén, marknadsdirektör på Expressen.
“– När vi tittade på och debatterade den innan märkte vi att det fanns en del som reagerade negativt på att det skulle kunna ses som förakt för andra människor. Vi tyckte då att det inte fanns något skäl att uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas negativt eller hatiskt eller som förtal av folk som har andra åsikter. Vi ville visa upp något positivt till dem som vi vill fånga upp. “
(DN)
Ursäkta? De debatterade den innan och upplevde den som provocerande – ändå fick den rulla? Gången är inte sandad ända upp.
SAPA, som producerar aluminiumprofiler, kör igång en stor europeisk varumärkeskampanj. Det är Ehrenstråhle & Co som står bakom kampanjen och inriktningen är b2b och går både tungt på annons i affärstidningar och som dr.
(Dagens Media)
b2b-segmentet har hittills varit relativt lågmält när det handlar om varumärkesbyggande men trenden vänder och perspektivet förskjuts mer och mer mot varumärket även inom marknaden mellan företag.
Fromm är ett företag som jobbar med just SAPA och min vän Nina har gjort Fromms nyhetsbrev (pdf) och dr.
Apollos utomhuskampanj består av copy som jag inte riktigt förstår:
Det är SOL Networks som gjort kampanjen och konceptet handlar om att “solsäkra sommaren”. Guy Ericson på SOL förklarar:
“- Vi refererar till förra sommaren – alltså hur bra den var – och hoppas att sommaren 2005 blir lika bra.”
(Resumé)
Jag kanske är korkad men jag tycker Svante Törngrens copy är underlig. Den har för många “hål” för att vara kommunikativt “smart”. Det känns som ett internt skämt och blir repellerande, åtminstone för mig.
Visserligen tillhör inte jag den direkta målgruppen – jag ogillar att resa per se.
