Brand Autopsy skriver om The Lovemarks Affect. Säger egentligen mer om reklambranschens svårighet att säga “åh, vilken bra teori” om någon reklamare kommer med en ny idé…
Edelman jobbar mot att hitta kontextuell reklamplats som har effekt: Edelman, Newsgator to Create Branded Communities, Conversational Advertising (via Beta Alfa)
I en uppsats från Umeå universitet visar det sig att effekten hos reklamen påverkas negativt av det mått av komplexitet som webbsidan i sig äger. Men också att de förhatliga pop-upannonserna är mest effektiva – på grund av att de är just så irriterande som de är…(Newsdesk)
Briljant. När det stora flygbolaget köpte billboards och förklarade att “We’ve changed” var uppstickaren snabba på att köpa boardsen bredvid och förklarade “We made them change”. Kolla bilden på advertising for peanuts
BizWeek skriver en bra artikel om problemet att idag lyckas få en viral film att faktiskt lyckas – eftersom fler och fler försöker. I mångt och mycket har formatet blivit sitt eget offer – framgången i de tidiga virala filmerna, som upplevdes som hemmagjorda, och YouTubes utveckling har skapat så mycket user-generatedinnehåll att virala kampanjer har svårt att lyckas. Pete Blackshaw från Nielsen Buzz Metrics gör ett mycket tänkvärt uttalande:
If everybody is doing word-of-mouth advertising, who can consumers trust?
(Raising the Bar on Viral Web Ads)
Ett antal marknadsdirektörer och andra ger viktiga insikter runt vart reklamen är på väg idag: Advertising, Under Review
Helt appropå reklam: ett tag nu har en utbränd minibuss stått bakom avspärrningar på Medborgarplatsen (Stockholm). Igår kväll upptäckte jag att den plötsligt dekorerats med klotter, nya avspärrningsband och en ljusskylt med nedräkning. Den var – så klart – reklam för den nya Die Hard-filmen.
Smart: bilen har blivit lite av en snackis, alla har undrat lite varför den står där och vad dealen är. Förlösande effekt när man väl får det förklarat.
Dumt: långt senare igår kväll mötte jag en herre med ljusskylten under armen. Han hade helt enkelt tröttnat på nedräkningen till en film han inte ville se och plockat ner fanskapet. Han undrade lite förstrött vad jag trodde han kunde få för den på Blocket.
Medborgarplatsen är inte en plats att ställa upp någon form av reklam som kan stjälas. Uppenbarligen.
Jag vet. Pratade faktiskt bara för en halvtimme sen med Fredruk på Miami om just den kampanjen. Att saker försvinner är medräknat i kostnaden sa s :)
Jag håller helt klart med om att “If everybody is doing word-of-mouth advertising, who can consumers trust?”. Det är en parallell till det jag ogillar med företag som BzzAgent och Buzzador.
Fungerar det att “muta” folk att prata om något, så kommer det att attrahera fler företag med liknande modeller. Detta kan antas pågå tills marginalnyttan av att “buzza” går mot noll, dvs när vi inte har något förtroende kvar för alla som “buzzar” oss. Trist utveckling! Det bästa ett företag kan få är äkta word of mouth, och det får man inte om man anlitar företag som Buzzador och BzzAgent.
Jag tror problemet som nämns i Business Week har förvärrats avsevärt sedan artikeln skrevs i juli. Och sajter som YouTube och Google Video har alldeles för mycket clutter och alldeles för dåligt fokuserad målgrupp för att egentligen vara riktigt intressanta för annonsörer.