Category Archives: Strategy

Ries om line extensions

Al Ries försöker förklara varför line extension sällan blir framgångsrika. En av hans käpphästar är att alltför många företag väljer att förhålla sig till nya line extensions som om de vore separata varumärken.

Companies tend to treat a line extension as a separate brand when logic suggests that consumers see a strong connection between the base brand and the extension.

Han visar på olika amerikanska bryggeriers försök att göra fler och fler serier inom samma “sort”. Men att de inte lyckas. Hans slutsatser är knappast omvälvande:

If you want to build a successful long-term brand, for a beer or any other product, you can’t go wrong by following two simple rules. (1) Be first. (2) Rub it in with an anthem that resonates with consumers.

And go light on line extensions.

Själv tänker jag skriva ut det här och sätta det i pärmen “Saker att använda för att få kunder att förstå”.

Advertising Age

Don’t cut back

John Backman har läst en undersökning:

Stocks of companies that cut back on marketing to boost short-term profit underperformed their peers by 17% after one year and 41% after four.
A $100 investment in a group of companies that spent too little on marketing was worth $74.01 after five years, compared to $110.95 for comapnies that either maintained their budgets or increased them above average levels.

Så är det.

Brand i emailen

USA har kommit mycket längre än Europa när det gäller att seriöst använda email som marknadsföringskanal. Trots att de minst är lika utsatta för spam väljer många företag att använda sig av mailen, vilket gör att det finns en mycket grundläggande kunskap om vad som funkar och vad som inte funkar. På ett seminarium där den amerikanska intresseorganisationen EEC berättade om den amerikanska situationen tog de bland annat upp möjligheten att bygga varumärke även i emailen och gav fem tips:

  1. Know your “brand-lationship”–the context of which your audience is engaged with your brand.
  2. Understand how your audience perceives your brand.
  3. Be aware of how your brand “appears” to others when it lands in the inbox.
  4. Establish and follow through with an engagement program.
  5. Have a disaster recovery plan.

(Email Insider)

Knappast speciellt omvälvande idéer men många företag verkar ofta glömma bort såna självklarheter när det kommer till online-marknadsföring och fr a hur email hanteras utifrån ett varumärkesperspektiv. Och all varumärkesstrategi borde egentligen ha en katastrofplan inbyggd. Problemet är att det är något som få kunder vill betala för, och att det ofta blir kontraproduktivt att försöka sälja in ett (positivt) varumärkesjobb och samtidigt säga “men om det skiter sig så…”

Coca Kaffe

Nån som kan klura ut hur man får ihop det här?

Världens största dryckestillverkare Coca-Cola känner försäljningsmässigt av hälsotrenden i världen och ska nu börja sälja kaffe och te.

Hälsotrend = kaffe? (Supermarket / Market)

CC fortsätter sitt idoga stretchande av varumärket. Det är smått fascinerande att man hela tiden kan göra så fel?

Hur gräsrötterna skapar fenomen

höga Hollywoodchefer skrattade honom i ansiktet när han drog idén. Men tack vare en massiv gräsrotskampanj på nätet förvandlades “SOAP”, som fansen säger, från en direkt-till-video-rulle till ett omtalat popkulturfenomen.

Den fascinerande historien om hur en galen idé blir en [[blockbuster]]: Ormen flyger! (via SMÄM)

Mer lovebranding att lära sig av. Och att konsumenterna i vissa fall tar saken i egna händer.

Några tog kärleken på allvar: de släppte ut riktiga skallerormar i biosalongen.

Sossarna varnar på nudelpaket

Det här valet innehåller mycket nya former av marknadsföring. Sossarnas försök med lite gerillareklam bygger på varningstexterna på tobak. Ida på Legally Blonde berättar om upplägget:

frågade om jag bestämt mig för vad jag ska rösta på i valet. “Ja”, svarade jag. Fick ett paket nudlar och ett vykort med 5 punkter om det bästa med sossarna och 4 punkter om det sämsta med högern.

Och så tog hon en bild på nudelpaketet:

sossarnas_motdrag.jpg

(Legally blonde)

Det är intressant att samma politiker som vanligen vill begränsa reklamens intrång i privatlivet gärna använder samma metoder för att få ut sitt budskap… De politiker som anser att reklamen i kommersiella sammanhang påverkar människors valmöjligheter, och styr människor till att göra saker de inte vill anser nu att samma metoder är de som bäst verkar för demokratin. Eller så är det deras tro att reklam har en högre effekt än de egentligen har. Och intressant att den utveckling som gerilla, viral och andra “nya media”-format som skett under de senaste åren fått ett starkt genomslag i den här valrörelsen.

Tesco fimpar påsarna

Engelska Tesco väljer att i naturens och den politiska korrekthetens namn att minska användandet av plastkassar. Detta genom att ge kunderna bonus om de antingen klarar sig utan sådana eller tar med begagnade – oavsett vad det står på dem. (Supermarket / Market)

Knappast smart. Plastkassar slutar visserligen oftast som sopor men är ändå en plats där en logotyp “lever” längst. Tesco är visserligen tillräckligt stora, och kända, för att kunna leva utan det men jag skulle knappast föreslå en liknande idé till ett mindre företag.

Slut på Telenorsåporna

Nu förstår jag varför det rullar en massa av de gamla Telenor-spotsen: Telenor har valt Garbergs och ger lilla byrån Voice foten. Strategin bygger på ett antal steg där Voice fått vara med i det första. Efter en pitchomgång har Garbergs nu fått möjligheten att styra upp hur Telenor ska marknadsföra varumärkets innehåll. Uppenbarligen väljer företaget att, till skillnad mot andra telekomföretag, mer jobba att förklara varför befintliga kunder valt rätt operatör istället för en konstant nyanskaffning av kunder. Och de kommer att fortsätta satsa hårt på TV-reklam. (N24.se)

Politiken och reklamen [uppdaterad]

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

RSS är inte bara guld som glimmar

Usability-fascisten och bakåtsträvar-“jag-anser-allt-utom-ren-HTML-borde-förbjudas” Jakob Nielsen gillar inte RSS (räck upp handen den som är förvånad). Han menar fr a att RSS är ett sämre format för att kommunicera varumärken och reklam till marknaden.

Feeds are a cold medium in comparison with email newsletters. Feeds do not form the same relationship between company and customers that a good newsletter can build. We don’t have data to calculate the relative business value of a newsletter subscriber compared to a feeds subscriber, but I wouldn’t be surprised if it turns out that companies make ten times as much money from each newsletter subscriber. Given that newsletters are a much more powerful and warm medium, it is probably best for most companies to encourage newsletter subscriptions and promote them over website feeds.

(Jakob Nielsen’s Alertbox).

En annan infallsvinkel har David på Blogging Pro som funderar om inte RSS förstör för bloggarna – det är många som läser bloggar direkt i olika aggregatorer som FeedDemon och Bloglines, och det innebär att bloggarens arbete med layout helt enkelt är meningslöst. Och det kan komma att innebära att fler och fler feeds kommer att innehålla reklam.

Many people have said to me that those that are reading RSS feeds, are most likely the type of people that won’t click on Adsense ads and whatnot, but as RSS feed reading becomes more prevalent, and even easier for people to use, will there come a day where massive amounts of users only ever read your site through sites like Bloglines? Then will we see a shift where most RSS feed readers allow advertisements in feeds to try to recoup some of the money that they were making from visitors actually coming to their site?

(Blogging Pro).

Pearsonified menar att det handlar om att bloggarna måste tänka om hur de designar GUI.

At this point in time, the widespread solution for blog IA is content-centric; however, as we begin to adapt to changing standards, I believe that we’ll learn to present content in ways that are far more user-centric.

(Pearsonified)

Länge leve reklamen

Sony fortsätter att bygga upp en hel del buzz runt sina reklamfilmer för Bravia. Inför den nya kommer man att kunna följa tillkomsten via vlogs och bloggar. Läs själv på The Bravia Advert. (tipstack till Coolz0r)

Helt klart ett smart sätt att inte bara få reklamen att leva längre efter att den släppts utan även att skapa en förväntan innan.

Kvinnor över fyrtio hetast inom modebranschen

Att Isabella Rosellini återigen blir kampanjansikte är knappast något speciellt – inte ens om det är Lindex. Det går i linje med annan celeb-advertising som pågått under senaste åren. Bara senaste året handlar det om Liz Hurley för MQ och Madonna för H&M. (N24.se)

Det intressanta är den trend som är genomgående inom modebranschen – att välja kvinnor som inte bara är kända utan också kommit över 40-årsåldern. Rosellini är 54, Madonna är 49 och Liz Hurley 41. Helt klart visar det att modebranschen börjat att inse att det inte längre är ungdom som är det som konsumenterna söker utan personlighet. Oavsett ålder. Styrkan i den här trenden är hög – och det kommer att fortsätta under en lång tid på grund av den demografi som vi står inför med en stor grupp personer som ligger i åldrarna 45+. Fler och fler företag inser att det är dags att överge 15-45-segmentet även när man tittar på den strategiska målgruppen.

Buzzigt av Aftonbladet

Beta Alfa 2.0 uppmärksammar mig på att Aftonbladet tagit upp buzzfenomenet i två artiklar. I den ena förklarar Pär Tunström på Buzzador hela idén med det rätt invecklade:

Allt handlar om att få igång ett snack om produkten. Vårt mål är att få konsumenten att prata med konsumenten om varan.

Resten av artikeln är ett misch-masch av Buzzadors eget insäljande av sin “tjänst” med vissa försök av journalisten att peta in en del kritik.

Den andra artikeln får Magnus Söderlund på Handels och även Anna Serner möjlighet att tycka till om buzz marketing och båda oroar sig för att formatet innebär ytterligare en högre densitet av reklam och intrång i det privata rummet. Serner för också fram faran för det “buzzade” varumärket. ((Ungefär samma saker som jag gör i min postning Kampanjer utan långsiktighet.))

Intressant i sammanhanget är kanske den lilla inflikning som finns i den första artikeln – något som jag undrar om alla bloggande buzzare insett:

Om agenten inte gillar produkten ska denne nämligen vara tyst. En motsatt “buzz” är mycket skadlig. ((Något som Buzzador helt klart redan fått problem med i samband med deras utskick av tester av en ny produkt för Kronfågel.)) De flesta som skrivit om kampanjen har antingen inte fått något paket eller så var paketen trasiga och därmed var produkterna förstörda (och livsfarliga).

Men det är också ett tänkvärt, och lärorikt citat som ändå visar att buzz marketing inte fungerar om den inte är lätt “dold”. Det är “buzzadoren” Anette Brundin som förklarar varför hon inte är rädd att förlora sina vänner om hon gör reklam:

Nej, detta sättet känns ju inte alls lika påfluget som om någon kommer fram på stan. Man tänker liksom inte på att det är reklam. Continue reading

Kunder gillar snygg personal

Som om det vore något nytt?

Det skapas positiva känslor när man möter en vacker person. Dessa positiva känslorna bidrar sedan till att kunder tillskriver medarbetaren ytterligare egenskaper, som kunden egentligen inte vet något om. Exempelvis förhöjs personens intelligens och pålitlighet. Detta gör att kundens bedömning av företaget blir mer positiv

Det är en undersökning från Handelshögskolan som testat detta och kunnat lägga ännu ett bevis till högen av fakta om att vi är suckers för skönhet.

Magnus Söderlund som varit med och skrivit uppsatsen är krass när han ger tips för mindre attraktiva medarbetare:

Det finns medel för påverkan, som val av kläder, frisyr och smink.

(N24.se)

En klassiker som försvinner

Den buteljerade kreativiteten, åtminstone enligt myterna, försvinner från Systembolaget. I konkurrens med diverse (bättre) lådviner och utifrån Systembolagets strikta och stenhårda hylleffektmätning så försvinner nu Vino Tinto från bolagets sortiment.

Under namnet “Rött Spanskt Vin” släpptes vinet 1942 för första gången och efterkrigstidens internationalisering gjorde att det fick namnet Vino Tinto 1952. Under dess glansperiod (1955) såldes 1,7 miljoner VT av de 7,7 miljoner vin som alltsomallt såldes. Men idag ligger försäljningen på försiktiga 26 000 liter och år.

Med Vino Tinto letade sig vindrickandet dock också in i stugorna och bidrog till att jämna ut klasskillnaderna i svenskarnas alkoholkonsumtion.”

Idag är det BiB-märken som Golden Gate (vitt) och Chill Out (rött) som är storsäljare med 3,8 respektive 4,8 miljoner liter per år. (N24.se via Beta Alfa 2.0)

Vino Tinto är inget bra rödvin. Det är liksom “rödtjut” personifierat. Men frågan är om produktvarumärket ändå inte har ett så pass stort emotionellt värde att Systembolaget med det här beslutet biter sig själv i svansen (eller tappar påsen)? Om man jämför med när Carlsberg flaggade för att Pommac skulle sluta att tillverkas så är Vino Tinto i samma kaliber när det gäller ett varumärke som är mytiskt. Annica Tiger frågade i kommentarerna till min postning om Pommacs frånfälle:

Alla verkar sakna Pommmac. Men vilka köpte, eller rättare sagt köpte inte Pommac?

Den fortsatta diskussionen runt Pommac (läs här och här) visade just att vissa märken har ett värde som inte motsvarar dess kommersiella potential. Jämförelsevis så står Vino Tinto som symbol för när Sverige blev internationellt, när vi blev en del av resten av världen och började dricka rödvin. Det finns en oerhörd kraft i den storyn men som Systembolaget nu släpper och därmed förlorar stora möjligheter att kapitalisera varumärket utan att det har stora försäljningsmässiga framgångar.

Yrsel har skrivit en skojig – och sorglig – text om det hela: Vinchocken

10 budord för engagerad och interaktiv PR

Stever Rubel sätter upp tio budord för att “The Era of Participation”

1) Thou shall listen – Utilize every avenue available to you to listen actively to what your publics have to say and feed it back to the right parties.

2) Remember that all creatures great and small are holy – It doesn’t matter if it’s the New York Times calling on you or an individual blogger, both have power. Take them all seriously.

3) Honor thy customer – Create programs that celebrate customers and they will celebrate you.

4) Thou shall not be fake – Keep it real; don’t hide behind characters and phony IDs.

5) Covet thy customers – Don’t sue your fans. You will alienate them.

6) Thou shall be open and engaging – Involve your customers in the PR process. Invite them to help you develop winning ideas and become your spokespeople.

7) Thou shall embrace blogging – It’s not a fad, it’s here to stay. Be part of it.

8) Thou shall banish corporate speak – People want to hear from you in a human voice. Don’t hind behind corporate speak. It will soon sound like ye olde English.

9) Thou shall tell the truth – If you don’t tell the truth, it will come out anyway.

10) Thou shall thinketh in 360 degrees – Ask not what you can do for your customer, but also what your customer can do for you.

Amen. (Micro Persuasion)