Buzzigt av Aftonbladet

Beta Alfa 2.0 uppmärksammar mig på att Aftonbladet tagit upp buzzfenomenet i två artiklar. I den ena förklarar Pär Tunström på Buzzador hela idén med det rätt invecklade:

Allt handlar om att få igång ett snack om produkten. Vårt mål är att få konsumenten att prata med konsumenten om varan.

Resten av artikeln är ett misch-masch av Buzzadors eget insäljande av sin “tjänst” med vissa försök av journalisten att peta in en del kritik.

Den andra artikeln får Magnus Söderlund på Handels och även Anna Serner möjlighet att tycka till om buzz marketing och båda oroar sig för att formatet innebär ytterligare en högre densitet av reklam och intrång i det privata rummet. Serner för också fram faran för det “buzzade” varumärket. ((Ungefär samma saker som jag gör i min postning Kampanjer utan långsiktighet.))

Intressant i sammanhanget är kanske den lilla inflikning som finns i den första artikeln – något som jag undrar om alla bloggande buzzare insett:

Om agenten inte gillar produkten ska denne nämligen vara tyst. En motsatt “buzz” är mycket skadlig. ((Något som Buzzador helt klart redan fått problem med i samband med deras utskick av tester av en ny produkt för Kronfågel.)) De flesta som skrivit om kampanjen har antingen inte fått något paket eller så var paketen trasiga och därmed var produkterna förstörda (och livsfarliga).

Men det är också ett tänkvärt, och lärorikt citat som ändå visar att buzz marketing inte fungerar om den inte är lätt “dold”. Det är “buzzadoren” Anette Brundin som förklarar varför hon inte är rädd att förlora sina vänner om hon gör reklam:

Nej, detta sättet känns ju inte alls lika påfluget som om någon kommer fram på stan. Man tänker liksom inte på att det är reklam.

“Man tänker liksom inte på att det är reklam”. Kan det sägas bättre? Tunström visar på den märkliga dubbelhet som “buzzandet” fått via bloggarna (som jag skrivit om tidigare: att de som “buzzar” gör det öppet vilket knappast skapar den effekt som buzz marketing och WOM är menade att skapa:

Marknadsföringen sker inom ramen för det vanliga sociala mötet. Du ringer inte upp din vän en torsdagskväll och berättar om ett nytt tvättmedel. Men ni kanske börjar prata om tvätt när ni träffas och då råkar du ha kunskap om en viss produkt.

Samtidigt påpekar han att “konsumenten” ((jag trodde de kallades “buzzadorer” enligt företagets försök att skapa en sorts elitkänsla)) alltid ska berätta om avsändaren – något jag helt enkelt inte tror är vettigt (oavsett om Tunström försöker “bevisa” det med någon luddig hänvisning till “undersökningar”). WOM fungerar bara om trovärdigheten ligger på ett interpersonellt plan. Problemet för den “öppna buzzen” är helt enkelt att det snarare är dålig marknadsföring när en vän förklarar: “jag har fått den här chokladen/telefonen/whatever från ett företag – prova den.” Det hela blir en sorts Tupperware-form av marknadsföring som knappast bygger varumärken. Och jodå – jag är väl medveten om att “stealth marketing” eller som den kallas i artiklarna “undercover marketing” är kritiserad – men det hindrar inte att den som system fungerar bäst när det gäller att skapa buzz.

Related Posts

2 thoughts on “Buzzigt av Aftonbladet

  1. Crater

    Intrång i det privata rummet… Hur i hela friden kan man uttrycka sig så dumt. Merparten av all reklam vi blir matad med kan klassas som ett “intrång i det privata rummet”.
    Jag är rätt övertygad om att dom flesta motsättningar bottnar i fruktan för denna “nya” trend.

  2. Admin Researcher Post author

    All kommunikation är per definition ett intrång i det privata rummet om man ska hårddra det. Sedan kan man tratta ner det generella till att viss kommunikation är önskad/självvald och annan är det inte. Problemet är att reklamaversionen gjort kritiker blinda för att det knappast endast är reklam som är icke-självvald kommunikation utan mycket annat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *