Politiken och reklamen [uppdaterad]

Jonas skriver en bra postning om reklam på sin blogg PromeMorian med anledning av Dagens Medias siffror över vad riksdagens politiker tycker om reklam och vad de vill använda lagstiftningen till: minska andelen reklam i stort, bland annat genom att minska de offentliga medieköpen, och hela sextio procent vill “begränsa reklamens uttrycksformer” – dvs. styra innehållet mycket hårdare.

Jonas själv menar att det är en farlig väg att gå:

Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att “Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

Han menar att det vore bättre att arbeta för Bättre reklam, snarare än en censorisk (och synnerligen världsfrånvänd) vision om Ingen Reklam. Exempelvis på det sätt som Opinionsbildning.se föreslår.

Det är ingen större hemlighet att jag ofta drar en lans för bättre reklam. Och åter är frågan: är det politikens eller reklamens fel att så många politiker verkar mena att yttrandefrihet (och tryckfrihet liksom åsiktsfrihet) är så pass oviktigt att reklam kan få censureras hårdare än allt annat. Idag ser vi problemet av såna åsikter: fler och fler PR-drivna tidningsartiklar, mer och mer köpt redaktionellt utrymme i medlems- och kundtidningar både på papper och digitalt. Ett uttryck skapas: PReklam som på ett helt annat sätt skapar nya utrymmen för marknadsföring. Allt detta skapar en större osäkerhet bland konsumenterna om vem man kan lita på. Samtidigt ökar det på den “reklamtrötthet” som ofta omtalas. Som säkert skapats av allt för mycket (dålig) reklam.

Ett problem med en sån här undersökning är politikernas dåliga insikt alternativt ignorans mot att separera olika sorters reklam. Den stora mängd DR som ofta inte håller den högsta kreativa höjden är självklart ett problem. Men är det bara vårt (reklambranschens) fel? Inte nödvändigtvis. Vi får uppdrag att göra reklam. Vi söker den högsta effekten av vår marknadsföring. Om politiken väljer att kväva den reklam som direkt visar att det handlar om reklam så kommer branschen att välja nya sätt att nå konsumenten/målgruppen. Är det bättre?

Även Aftonbladet har plockat upp frågan. Och skönt att läsa Reklamförbundets nya ordförandes uttalande. Och att vi fått en rapp journalist på posten:

Vi vill också ha bort den dåliga reklamen, men att politikerna ska lägga sig i hur den utformas är helt fel. Vi tror mer på självsanering. Konsumenterna är ju smarta, om någon går över gränsen så säljs inte produkten.

Det är just den här saken som verkar vara svårast för vissa politiker att förstå: att konsumenten styr reklamen. För många av svenska politiker är kvar i ett paternalistiskt tänkande om sina väljare – att politikern vet bättre än dem. Att det är politikernas viktigaste jobb att skydda sina väljare från sig själva. Att reklamare som är intresserade av att överleva i konkurrensen skulle välja att göra reklam som inte fungerar, medvetet? Det är, för att citera Penn & Teller, “bullshit”.

Related Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *