Blir intressant att följa den här historien: Metallica i den heliga andens namn eftersom bandet Metallica tillhör dem som gärna lägger stora pengar på immaterialrättsjurister som jagar såna som inkräktar på varumärket.
(Faktanot: Aftonbladet är ute och cyklar i rubriksättningen – det finns ingenting i dopordningen som kopplar samman namnet med något religiöst. Man döper inte till ett namn utan namnet är i dopordningen egalt.)
Mer om det på Metallica klingar illa, enligt Skatteverket
Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle är smarta affärsmän. De väljer att nu, när IT-haussen är på sin höjdpunkt med web 2.0, user-generated frenzy och en marknadskommunikation som blir mer och mer digital, re-lansera sin bok “Funky Business” genom att vidareutveckla resonemangen, uppdatera exemplen och sätta sina idéer i den nya kontexten:
All gnutta av gråhet har blivit borttagen. Värden är annorlunda men vi är funkiga för evigt. Funkiga för evigt. Forever Funky Forever Funky Forever Funky”
(di.se)
Fortune har frågat över tretusen företagsledare och andra personer på ledande poster om vilka företag de beundrar mest. Listan är en blandning av ekonomisk framgång, CSR och bra stories:
Pontus Schultz är en person med lång erfarenhet av nätet ((Han var med på Visiontiden och var med och drog igång DagensPS och Attention.)) – och en hel säck med personlig integritet så när han säger Därför kommer Zennströms nya satsning att floppa så är det bara att lyssna. För det är onekligen många beska sanningar som kommer ur hans tangentbord.
Hur lyckas man kapitalisera ett företag vars hela idé bygger på CSR? di.se har låtit läsarna fråga God Els vd Stefan Krook. Han är riktigt rolig ibland:
Vi har dock ingen PR-byrå, ingen informationschef, faktiskt inte ens en marknadschef. Det är billigt.
Starbucks väljer att sträcka ut sitt varumärke på ett relativt oväntat sätt: genom att starta ett eget skivbolag. Lattejätten har sedan flera år sålt både skivor och digitalt nedladdad musik men nu väljer man att gå head-to-head med de stora mediejättarna. (di.se)
Nina analyserar Läkerol Dark. Och gör det rätt intressant. Hon gillar det ur tre perspektiv:
Läs själva på Reklamchock!!.
Nej, det blev verkligen inte vackert:
Det ser mycket billigt ut – de har tagit bort hela den exklusiva känslan av Ramlösa och istället mer eller mindre klistrat in Vichy Nouveau på logotypen. Det är simpelt tryck och faktiskt verkar det som om de försämrat papperskvaliteten.
Tyvärr – ingen kommer att vinna på det här. Dåligt betyg Carlsberg.
Björn M på JMW har drabbats av den stora förvirringen – och hans bild i postningen Förvirring i butikshyllan säger väl allt – det handlar om att trycka ner Ramlösa från premiumpositionen till något som med bästa vilja kan sägas vara måttligt bättre än ICA:s EMV-vatten…
Det är inte bara sorgligt utifrån det faktum att Hendrix dog, alltför ung, just av sitt missbruk av tabletter och sprit utan också att det helt enkelt är riktig usel branding det handlar om. En släkting har valt att försöka göra sig pengar på att använda kända egenskaper hos Jimi Hendrix för att kränga vodka vid namn “Hendrix Electric”.
Flaskan är purpurfärgad […] föra tankarna till Hendrixlåten “Purple Haze”. Det är inte vilken soppa som helst utan “inspirerad av Hendrix påhittighet och artisteri”, heter det i marknadsföringsmaterialet. Etiketten domineras av Jimi Hendrix patenterat vildvuxna kalufs…
(DN tips från ML)
Det här är problemet med många försök att använda starka personliga varumärken för att kränga produkter – man går för nära men ändå inte ända fram. För i det här fallet skulle det varit självklart att använda Hendrix briljans och koppla det till produktens tillkomst. Och självklart använt ordet “Experience” istället. Men att sätta namnet rakt på, och försöka att skapa ett märke som helt enkelt saknar trovärdighet gentemot det varumärke som ska användas för att stärka kommunikationen visar helt enkelt på dålig branding liksom att det saknas en positiv relevans mellan Jimi Hendrix och vodka. Det handlar om “fulbranding” och kortsiktigt tänkande.
Cisco och Apple har kommit överens om namnet iPhone. Båda företagen får rätt att använda namnet på sina respektive produkter och ett samarbete runt andra produkter har initierats. (IDG/CS)
SVT har valt att varumärkesskydda ordet “Saltön” vilket fått författaren till böckerna som TV-serien bygger på att försöka få skyddet hävt. (DN Kultur)
Riksgäldskontoret har inte bytt namn – men väl förändrat sitt profilerade namn till Riksgälden. Förklaringen är att ett reellt namnbyte skulle innebära en alltför stor, lång och kostsam operation så istället väljer man att arbeta med ett legalt namn och ett profilnamn som tagits fram utifrån undersökningar om varumärkets värden öppenhet, trygghet och affärsmässighet. (E24.se)
Dagens Media-soppan fortsätter med en artikel som Fredrik Svedjetun skrivit: Storm mot Dagens Media efter Rislund-artikel. En artikel som verkligen börjar få det hela att bli humoristiskt på ett ännu mer sorgligt sätt. Kommentarerna har varit många och kommentatorn DAGENS MEDIAS STJÄRNKOMMENTERARE sätter huvudet på spiken vad problemet faktiskt handlar om:
Varför skrev inte Niclas även den här artikeln? Kunde ju vara kul att se om det väcker några reaktioner. Förresten, jag har hört att Fredrik Reinfeldt ska börja skriva för DN Inrikes/Politik.
Men framförallt är problemet med argumentet att det helt missar målet. För problemet handlar inte om någon skriver ut sitt namn eller inte utan att en tidning, som själva anser sig vara en högklassig journalistisk produkt, väljer att så flagrant åsidosätta ett av de tyngsta etiska reglerna för journalistiken: att inte skriva om något som man själv har ett intresse i. Diskussionen om detta har tidigare skett runt ekonomijournalisternas egna aktieägande, där diskussionen gav nya regler för många av de svenska affärstidningarna när det gällde ägande versus vad man skriver om. Att tycka att det här är en liten sak innebär att man samtidigt också menar att det är okej för alla journalister att skriva om saker som de själva har ett personligt intresse av: ekonomijournalister ska få skriva om bolag som de själva äger stora aktieposter i, journalister som ska köpa ett hus kan rota i säljarens bakgrund för att få ett försteg i prisdiskussionen, kriminaljournalister kan skriva om brott och domar där personer de är personlig involverade med är med i. Så det hela har ett principiellt intresse – kan man lita på journalister? Om inte – var står vi då när det gäller vilken information vi kan använda för att ta beslut när det gäller vårt liv, vårt företagande eller vår konsumtion?
Under delar av min studietid forskade jag just runt medier och dess påverkan på mottagaren, och en av de uppsatser jag skrev utifrån detta handlade just om medieetik. Detta som nu händer hos Dagens Media innebär att journalistiken frångår sitt uppdrag som allmänhetens informationskälla och uppdraget att faktiskt visa en så pass objektiv bild som möjligt genom att ta in så många, av varandra oberoende, källor som möjligt. Om detta kan man bland annat läsa i SNS-rapporten av Demokratirådet ((Skribenter är Olof Petersson, Monika Djerf-Pierre, Jesper Strömbäck och Lennart Weibull – några av Sveriges tyngsta medieforskare.))Mediernas integritet. Journalistförbundet har också satt allmänna regler, Spelregler för press, radio och TV för hur man som professionell journalist ska hantera etiken. Direkt är Rislund, och indirekt Rolf van den Brinks godkännande av artikeln, ett brott mot dessa regler:
PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Journalistens integritet
[…]4. Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.
I dessa regler står också viktiga delar för hur “varumärket journalist” ska hanteras:
YRKESREGLER
En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.
Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.
Ett intressant spörsmål är också hur tidningen Dagens Media uppenbart struntar i vad detta ger för konsekvenser för sitt varumärke, och uppenbart anser att ett ryggomhållande av sina egna anställda är viktigare än vad deras läsare anser.
Den nya uppstickaren inom sport-retail Go går dåligt. Pengarna är slut. (Supermarket / Market)
Inte helt oväntat egentligen. Dels en dålig vinter, dels en rätt svag positionering gentemot de stora drakarna.
Den stora snackisen inom planningvärlden (den är iofs inte så stor – 75 medlemmar nu i APG) är Carlsbergs strategi för sina båda varumärken Ramlösa och Vichy Nouveau. Jag skrev om det igår och Jonas har en lite annan åsikt: han menar att det handlar om endorsed branding. (Planning.se). Jag själv funderade imorse vidare på det hela och insåg att jag glömt en aspekt som kan riska Carlsbergs starka ställning just genom att de har två varumärken: genom att de ställer samman Ramlösa och Vichy Nouveau försöker de bli marknadsgeneralister och riskar den relevans som framförallt Ramlösa har som marknadsspecialist och hög relevans för sin specifika målgrupp. Å andra sidan är det ett val som företaget redan gjort genom att linjeutvidga Ramlösa med en mängd smaksättningar som därmed generaliserade varumärket.
Man kan lugnt säga att Ramlösa/Vichy Nouveau-grejen är en av de stora snackisarna inom reklambranschen just nu. Björn Mellstrands konservativa varumärkeshjärta gör ont: En konservativ varumärkesvårdare funderar
Carlsberg väljer att försöka ta ett grepp om mineralvattenmarknaden genom att låta Ramlösa bli huvudvarumärke med Vichy Nouveau som ett undervarumärke. (Dagens Media). I Helsingborg är det upprörda känslor och däribland hos Cronert som jobbat med Ramlösas varumärke i tjugo år.
Indirekt så lurar man konsumenterna och förtrollningen med Ramlösa kommer att försvinna.
Det känns till viss del som om Kjell Cronert talar en del i egen sak. (Expressen)
Nina på Reklamchock! skriver också om det och tänker rätt:
Mitt förslag är att man fimpar Vichy helt och hållet, och låter Ramlösa vara bubbelvatten. Genom att addera fler smaksatta vatten till varumärket ökar man bara saliensen, och kan bli ännu mer kategoridominant. Dessutom spar man marknadsföringspengar. Så dum är inte den mänskliga hjärnan att man inte klarar av naturellt källvatten och smaksatt bubbel under samma varumärke (IKEA kan ju göra både sängstommar och äggkoppar) så länge man berättar det på ett smart sätt.
De flesta problem kan lösas med lite mer reklam.
Jag tror dock att Nina springer lite snabbt. Gissningsvis håller Carlsberg på med operation-utfasning-av-varumärke något som inte är ovanligt när man börjar jobba med brand portfolion och rensar upp i den – så det som kan tyckas vara dual branding handlar snarare om att bit för bit förflytta ett varumärke ut ur bilden (en brand migration).
Dumt? Det tycker ett gäng kommentatorer på Dagens Media – men de missar att Carlsberg lever i en situation där de både måste sköta varumärken och samtidigt se till att inte minska försäljningen. Vad göra? Ramlösa har en position och Vichy Nouveau har en helt annan. Det ena har “naturligheten” som kärnvärde medan det andra har en mer “lyxig vardag-kärna”. Att ta bort Vichy Nouveau från hyllorna skulle antagligen göra ett stort tapp för Carlsberg eftersom Ramlösa positionerat sig i ett dyrare segment och därmed väljas bort.
För det som många missar i sitt uschande och fyande är att konsumenten fungerar på ett sånt sätt – vi vänjer oss vid positionerna och istället för att köpa Ramlösa med Vichy Nouveaus smaker så skulle många välja något annat till vardagsvatten (kanske Loka eller EMV). Att istället fimpa båda varumärkena och lansera ett nytt gemensamt är inte heller bra eftersom det skulle innebära att man under en initial fas riskar hela sitt vattensortiments konsumenter.
Vi har lärt oss att man så långt som möjligt ska ge fan i varumärken. Och det är till viss del sant. Men det är också så att en marknad förändras, mognar och det innebär samtidigt att många söker en högre kvalitet på det som de vardagligen nyttjar – alltså har Ramlösa chansen att efterhand ta både lyx- och vardagspositionen – förslagsvis genom en smart line extension.
Så min gissning är att Vichy Nouveau och Ramlösa kommer att finnas på etiketterna under ett halvår ett år, och efterhand kommer Vichy Nouveau-varumärket att minska både som närvaro och som varumärke.
Det är faktiskt billigare än att göra “lite mer reklam” ;)
Sverige ligger på årets Anholt Nation Brand Index på sjunde plats. Aftonbladet
Länkblandat så här på söndagen:
To permit advertising on any part of the BBC’s internet world will lead to a mixed-funding model – which has failed to maintain fair competition between private and public broadcasters in other European countries where this model prevails.
BBC NEWS: BBC urged to resist website ads
Banverket har lite samma idé när de skapat ett formulär på sin hemsida för att låta allmänheten påpeka problem och felaktigheter i och omkring järnvägsövergångar. (IDG.se)
Googlebesökare världen över håller just nu på och diskuterar varför sökmotorns Alla hjärtans dag-logga saknade ett L. Besökarna är inte nöjda med Googles kryptiska förklaring, och många misstänker att företaget helt enkelt försöker dölja en miss.
The evolution of the internet and its maturity at this point and the great success of social networking sites like MySpace, Craig’s List and Amber Alert, suggests there is an opportunity to do something for emergency response and recovery.
After makeup, for women the phone is a close runner up when it comes to carrying bacteria. Purses come in a tight third, followed by hand lotion bottles, keyboards, desk drawers, and computer mice. For men, the wallet is the clear winner, with Palm Pilots (or other handheld devices) coming in a strong second, and phones, knick knacks, desk drawer handles, desktops, and coffee cups all making strong showings.
EETimes.com – Germs are working overtime on your desk, keyboard, PDA
In an open letter on the Apple website, Mr Jobs argues that the copy protection software used to protect digital music downloads from piracy has not worked.
Howard Schultz som startat Starbucks brukar säga ”everything matters”. Det kom efter några års harvande fram och tillbaks med deras koncept. Han kom fram till att det är precis lika viktigt med deras marketing som inredningen i deras shoppar som deras rost, som deras produkter, som deras personal. Han kom till slutsatsen – allt är lika viktigt.
Investerare brukar fråga “vad är era framgångsfaktorer. ?”
Jag har ju ändå suttit i några hundra presentationer och vet att frågorna är desamma åtminstone under samma tidsperioder.
Det är bara ett bevis på att man inte fattar någonting.
Jag vill hellre tala om framgångsrecept.
Ett recept är noga utvalda råvaror etc som skall blandas i rätt mängd under rätt förutsättningar få att få fram exakt rätt smak.
Enligt en undersökning från pr-byrån Mahir har bloggarna stor påverkan på inköpen. Hela 60 procent hävadade att de hade köpt något baserat på vad de läst om på bloggen. Undersökningen omfattar 25 av landets största bloggar och totalt 1700 personer har svarat på frågorna. Undersökningen visar också att bloggläsandet leder till att tryckta tidningar får stryka på foten. Var fjärde av de tillfrågade menade att de läser mindre tidningar på grund av att de läser bloggar. Framför allt är det livsstilsmagain och kvällstidningar som tappar läsare.
Cisco’s lawsuit has not stopped, but the two firms have agreed to extend talks aimed at “reaching agreement on trademark rights and interoperability”.
I går lanserades IQONS, en ny community för modeintresserade. Tillkännagivandet gjordes mitt under London Fashion Week och presenterade dragnamn som Vivienne Westwood och John Galliano. Tanken är att koppla samman oupptäckt talang med modebranschen, precis på samma sätt som MySpace gjort för musiken.
Penthouse is returning to the UK. It’s being published by British lifestyle publisher Trojan in a licensing agreement with its new U.S. owners. The magazine will come out 13 times a year and is aiming for a beginning circulation of 50,000.
Media Life Magazine – For Penthouse, back to its beginnings via Vassa Eggen
För några år sedan reste vi svenskar utomlands på semester några veckor. Och flackade gärna runt. Nu är vi borta i månader, ibland år, och stannar gärna på ett och samma ställe. Förr reste seniorerna till Kanarieöarna och Sydeuropa. Nu reser barnfamiljerna till Thailand. Somliga kallar det ”thaimout”.
di.se – Småbarnsfamiljen sålde huset – tog ett års "thaimout"
Ytterligare en faktor talar för att segmentering på demografi och geografi behöver kompletteras – det alltmer fragmentiserade medielandskapet . Hur gammal du är och om du bor i storstad eller i glesbygd är rimligen ofta mindre avgörande för kanalval än VEM du är.
PRfekt blogg: Demografiska målgrupper är bara SÅÅÅ 1900-tal…
Totalt fortsätter dock statens ökning av reklamen. 2,2 miljarder kronor satsades på reklam för de statliga bolagen och verken under 2006, skriver SvD. Uppgången är inte lika dramatisk som i fjol då statens reklamkonto växte med 8 procent.
Företaget Fantasy, en fruktdryck som en man i Uppsala försökt att registrera, har fått tummen ner av PRV efter att Coca Cola Company valt att anföra besvär mot det. PRV menar med sedvanligt byråkratsvenska att varumärket Fantasy är förväxlingsbart med Fanta:
Ordet ‘Fantasy’ skrivs med stor begynnelsebokstav och resterande bokstäver i gemena i cirka 45 graders vinkel nerifrån vänster upp till höger. Även Fanta skrivs på ungefär samma sätt även om en speciell stilart använts på invändarens (Coca-Colas) burkar. Såväl Fanta som Fantasy skrivs med mörka bokstäver med ljus skuggning mot en färglagd botten.
Tidningen Elle och förlaget Hachette har däremot inte fått igenom sitt besvär gentemot det varumärke, Ella, som textilföretaget Roab Business Collection registrerat. Hachette menade att:
Vårt varumärke består av ordet Elle. Slutbokstaven uttalas inte på franska och därigenom får ordet Elle i sin helhet anses ingå i registreringen Ella. De båda orden är uttalsmässigt i det närmaste identiska och ger ett likartat utseendemässigt intryck.
Det ansåg däremot inte PRV. (Dagens Media)
Jag har legat i sängen sjuk och läst:
YouTube founder Chad Hurley confirmed to the BBC that his team was working on a revenue-sharing mechanism that would “reward creativity”.
(BBC NEWS)
Provisionally called ‘Cos’, the chain is H&M’s attempt to go upmarket, and insiders say its an attempt to reposition itself after slow sales caused by fierce competition in the “budget” market from the likes of Primark, Tesco and George at Asda. The first ‘Cos’ store will open in the old Liberty building in Regent Street, London, with other outlets following soon across Europe.
(Catwalk Queen via Fashio. Också på di.se). Intressant är också deras satsning på heminredning, där de väljer att göra det via brand extension: H&M Home. (DI.se)
Och nu öppnar COS: Aftonbladet: H&M lanserar ny butikskedja
In addition to its usual stable of Clydesdale horses, the company will also enlist help this year from racing star Dale Earnhardt Jr., some beer-thieving crabs and a scary hitchhiker.
(ABC News) Och även de stora tidningarna har förstått att i år är det något annat som gäller: användargenererade reklaminslag: The Super Bowl Ad Race, Starring You.
SvD: "Hemlig" reklam en dyr byrålekstuga och Tjuvlyssnats Damon går på Martins åsikter: Det där känns så -95 och inser inte att det att han därmed blivit en del av kampanjen. Fler och fler diskuterar vad “95” står för.
Tills vidare får man se Iphone som en nischprodukt, men en som bör få andra telefontillverkare att fundera över sina produkter, särskilt användargränssnitten.
(di.se)
Sveriges konsumentråd byter namn till Svenska Konsumenter. Eftersom de upplevt att folk upplevde dem som kopplade till staten. (Dagens Media) Sen råkade det vara så att det redan fanns en organisation med namnet Svenska Konsumenter I Samverkan, som nu fått totalspel och ska stämma Svenska Konsumenter för namnintrång. (Dagens Media)
Den här historien lär oss två saker: det är viktigt att skydda sitt namn, och gärna skydda det i flera steg. Rent juridiskt kan möjligen Svenska Konsumenter I Samverkan nå en bit genom att hävda risk för sammanblandning med inarbetat namn, men eftersom Svenska Konsumenter inte var skyddat kan det bli knivigt. Det lär oss samtidigt att ju enklare desto bättre: varför valde Svenska Konsumenter I Samverkan inte att kalla organisationen Svenska Konsumenter från början? Jag vet inte, men uppenbart är att detta bevisar att det kan finnas ett värde att ta in en varumärkeskonsult i samband med att man ger sitt företag eller organisation ett namn.
Pricerunner har börjat att utse de bästa nätbutikerna utifrån användarnas betygsättning. I de olika kategorierna har olika vinnare utsetts – en del förväntade varumärken, andra som kanske inte är lika förväntade. (Supermarket / Market)
Två saker. I YouTube-frenzyn är det lätt att glömma att en sån här sak är minst lika viktig utifrån ett användarperspektiv: genom betygssättningen skapas direkt relation mellan konsument och varumärke, vilket i sin tur påverkar andra konsumenters val. För min del skulle jag vilja påstå att det här antagligen är långt viktigare än diverse jippobetonade användargenererade kampanjer.
Tyvärr delger inte artikeln mer om själva metodiken runt undersökningen – men rent tekniskt så bör man nog vara lite fundersam över om alla betyg som är satta alltid är helt biasfria: ibland kan man misstänka att konkurrenter satt betyg, eller att de stora drakarna lider av att just vara stora.
Men det sista påverkar ändå inte det första, vilket gör det hela mycket intressant för varumärken inom segmenten.
Cisco har inte fullständig rätt till namnet iPhone. Ett norskt bolag har rätten till namnet sedan 2004. (IDG.se)
Efter gårdagens frenzy runt Apples keynote där fr a iPhone var det stora samtalsämnet har nu namnet blivit en het potatis. Cisco har redan en produkt på marknaden med det namnet – en trådlös telefon kopplad till nätverk. Under flera år har de båda företagen diskuterat runt namnet men inte kommit fram till någon deal och nu väljer Apple att ändå gå ut med samma namn – med argumentet att de två produkterna inte är inom samma segment. Apples ståndpunkt förklaras av deras talesman Steve Dowling:
We are the first company to use the name iPhone for a cell phone and if Cisco wants to challenge us on it we are very confident we will prevail. There are already several companies using the name iPhone for voice over IP products. We believe Cisco’s U.S. trademark registration is tenuous at best.
Problemet enligt andra immaterialrättsadvokater är att Cisco har namnskyddat iPhone i en bred kategori:
computer hardware and software for providing integrated telephone communication with computerized global information networks
vilket gör att det hela nu blir en rättsprocess, och chansen är stor att iPhone kommer heta något annat när den väl börjar att säljas ((Den kommer i USA kosta $500 och vara knuten till telco-bolaget Cingular. Jobs och Apple vill inte slå undan benen för sin egen iPod. (New York Times Blog: Bits via Beta Alfa)). (Bloomberg.com: Worldwide via IDG.se)
Samtidigt, ett argument som jag också funderat över, Apple menar att de “äger” i-prefixet inom dator- och kommunikationssegmentet. För om något har ett “i” som prefix är det knappast något annat än Apple som kommer i konsumentens tanke. Problemet för Cisco är helt enkelt att det kanske helt enkelt är en black om foten för dem själva – och alla andra som räknat med att kannibalisera på framgångarna med iPod, iMac och liknande. Konsumenten tror att det är en Apple-produkt, och blir knappast glatt överraskade när de inser att så inte är fallet. Så frågan är om Ciscos envisa och lätt snåla hållande på namnet egentligen innebär ett sämre utgångsläge för Ciscos varumärke och konsumentrelation.
Ad Age har, i sann user-generated anda och ganska säkert med viss inspiration av Time’s upphöjande av individen till årets person, utsett konsumenten till årets reklambyrå. (Advertising Age med en förklaring av Bloom på How and Why We Picked the Consumer as Agency of the Year). Martin Jönsson har också skrivit en hoper postningar i samma ämne: Konsumenten viktigare än reklambyrån eller hans lista om Så blir du din egen reklambyrå vilket kommenteras hos David: Involve the end-user och Dabitch menar att om nu konsumenten faktiskt fixar uppåt fem reklamspotar till Super Bowl så är det väl så: AdLand. Brand New är däremot lite mer frågande: Really?.
Själv tycker jag det hela är en väldig frenzy och buzz – men jag tvivlar på att det kommer att förändra reklambranschen i grunden. Ja – det är viktigt att lyssna på konsumenten: det är konsumenten som i slutänden “äger” varumärket. Men så har det alltid varit, det är inget som YouTube skapat. Fördelen med den här diskussionen är att fler reklamare kanske inser detta. Är användargenererat nytt? Nej. Slogantävlingar har funnits sen urminnes tid. Och att så många varumärken väljer att låta sina konsumenter vara medskapare är helt enkelt en reaktion på bloggande, YouTube:ande och visar snarare att branschen idag är snabbare på att plocka upp korta trender än man var igår. Och det är bra. Den mest grundläggande frågan: är allt detta verkligen “user-generated” i sin yttersta form? Självklart inte. Allt filtreras i slutänden av reklambyråer, företagens marknadsavdelningar etc. etc. Och mycket av det vi kommer se är skapat av professionella eller semi-professionella, vars relation till varumärket många gånger är lika vag som reklambyråernas. Eller vagare. Så min slutsats är: ja, i år är det konsumenterna som skapat reklamen som omtalats. Åtminstone ser det ut så. Och det hela kommer branschen till godo genom en högre insikt om att konsumenten faktiskt har en egen åsikt – och att varumärket i slutänden ägs av konsumenten. Men det hela är marknadskommunikation i sig. Inte så mycket mer.
Rolf van den Brink, som i sin översikt av 2007 är riktigt söt på något småhundssätt ((jag gillar särskilt hans generalistiska bashande av alla som bloggar:
Bloggare är kastrerade journalister. Också 2007. Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial. I stället vänder de ut och in på info de har i huvudet eller har hittat på nätet, företrädesvis hos någon annan bloggare. Bloggare som inte känner igen sig i beskrivningen är troligen journalister.)), diskuterar också användargenererad reklam och påpekar det argument jag tidigare fört fram: att det hela handlar om att konsumenten gör reklamen – gratis. Det handlar inte om att varumärken “ger” konsumenten möjligheten utan att varumärken och företag faktiskt “tar” inte bara deras pengar för produkterna utan också deras idéer. Det är fan briljant. Problemet är att det inte kommer att hålla i längden. (Dagens Media)
Brands and marketers already overuse and misuse the idea of user generated content. They saw an emerging trend that it’s power lies is in it’s spontaneity and ‘grassrootsness vitality’ and most importantly it’s independence and they are going to kill it softly. Instead of using the idea of loosing control over your brand strategically, first and foremost for driving internal cultural change, they use it tactically (and forcefully) to make consumers do the job for them and that will either backlash of simply bore people away.
(Influx)
Det är en intressant diskurs som pågår – man skulle lätt kunna se att det står mellan en positivistisk skola, som fr a ser utifrån själva reklamskapandet och att detta har en positiv effekt på varumärket, och den mer realistiska effektmätarskolan som ifrågasätter om själva skapandet av reklamen i sig ger någon effekt.
Om man tittar på mängden av bokstäver som skrivits inför Steve Jobs keynote på CES så är förväntan inför kvällens avslöjanden större än vissa sekters väntan på Jesu återkomst. Och det är rätt fascinerande att ett varumärke har så stark kontroll över media, samtidigt som företaget knappast tillhör de ekonomiskt mest starka, vars operativsystem och datorer används av en liten del av befolkningen och vars produkter visserligen är designmässigt unika men också unika i att inte fungera. Apple är också företaget som många gånger tillhör de sämsta på att kommunicera med sina användare liksom valt att stänga in sina användare i vissa utvalda program eller sina egna märkesdatorer. Jobs har en aura av något messiansk i sig och Apple kan än en gång kapitalisera på två saker: sitt lovemark och att deras produkter främst används av media- och kommunikationsvärlden. Läs om den heta väntan på The Return of The Jobs hos BBC: Apple rumour mill in over-drive
Enligt Aftonbladet så anklagas Nalle Puhs kompis Tiger för att ha slagit en pojke i huvudet på Disneyland MGM. Och man fortsätter med att förklara att:
Det här är inte första gången Tiger är i blåsväder. År 2004 anklagades Puhs randige vän för att ha tagit en 13-årig flicka på brösten medan han poserade på att foto med henne.
Aftonbladet har uppenbarligen gjort en mycket nära re-write på MSNBC:s artikel men utelämnat att ta med “dressed as” på ett antal ställen. (MSNBC.com)
Det enklaste vore att totalt dissa kvällstidningsjournalisten som inte vet bättre än att lägga in Tiger-figuren som förövare. Men det hela visar ett problem för företag vars varumärken just “får liv” – och i sin yttersta konsekvens är det alla varumärken som på något sätt används i en rörlig värld (exempelvis logotyper på bilar etc.) eftersom allt som sker med något som bär ett varumärke kopplas mer eller mindre till det varumärket. Det har tidigare varit en regel hos flygbolag att måla över företagets varumärke så fort som möjligt efter en krasch (något som fick stor uppmärksamhet i samband med Gottröra-kraschen). Och att låta någon “röra” sig i samhället och signalera varumärket (och därmed dess värden) ställer höga krav på att företaget noggrannt skapar ett regelverk och snabbt replikerar ett brott mot dessa. För en journalist som vill sälja in en story kan inte låta bli att göra en sån koppling som gjorts ovan – även om själva handlingen har mycket lite att göra med själva figuren ((Att Tiger sedan pratar om “jump” i var och varannan mening må slangmässigt kunna tolkas både sexuellt eller våldsamt hör ju inte hit. Fast lite skojigt blir det.)).
Nu anklagas Nalle Puhs kompis för att ha slagit pojken i huvudet.
Tittar man på de internationella nyhetskällor som skriver om händelsen så är det många som “faller för frestelsen” att anklaga själva varumärket Tigger. Kolla på Google News-listning av nyheten.