Kan man använda slumpmässighet i marknadsföring? Och bör man göra det? Enligt Rohit Bhargava är det självklart. Han exemplifierar sin tes genom att visa på iPod Shuffle, Bloggers funktion “next blog” och att vi som människor är nyfikna ((Han anser också att BK:s Subservient chicken handlade om slumpmässighet vilket jag inte tycker. Snarare om att skaffa sig kontroll – och ett nytt sätt att använda internet.)) och hans enkla tes är:

Randomness drives curiosity, and curiosity drives attention.

Han menar också att en sajt som justcurio.us // strangers helping strangers fungerar som “catcher”.

Randomizing an experience can offer an unorganized, unsystematic means to the same end: driving curiosity and building a brief yet powerful emotional investment in what happens next. For marketers, random can really be the new order.

(Influential Interactive Marketing)

Onekligen en intressant tanke och provocerande i vår totalkontrollerande marknadsvärld. Och det är kanske just behovet av att kunna hålla kontrollen över såväl varumärken som av effekten av sin marknadsföringsinvestering som sätter de största frågetecknen runt hans tes. Och ser man hur Shuffle-versionen av iPoden sålt så är det nog snarare så att konsumenten inte gillar en påtvingad slumpmässighet. Likaså sker utvecklingen av TV, radio och andra medier mer åt hållet att de är strikt kontrollerade av konsumenten själv genom mobilitet, pay-per-view och pull-teknik, digital time-shifting och podcasting än tvärtom.