Ford fegar ur och drar tillbaka annonser från amerikanska hbt-tidningar efter att högerkristna hotat med köpbojkott. Enligt Ford beror det på företagets generella kris. (DN och MSNBC.com)
Läs också hos Ad Age
Ford viker sig
Leave a reply
Category Archives: Legal&Ethics
Tove i blåsväder
Domänen tove.se ägs av klädaffären Tott&Co. I samband med att tidningen Tove startades tog de kontakt med Tove Tott på Tott&Co och förklarade sig vilja byta domän med henne – de hade själva reggat tovetott.se. Det möte som bestämdes blev inte av – enligt Tove Tott dök aldrig tidningsrepresentanten upp. Så nu länkar tove.se till – amelia.se. Tove Tott hälsar:
” Jag tycker att Tove har klantat sig. Det här är ett practical joke.”
Tidningen Tove menar att det hela inte är intressant – de kör på tovemagazine.se. (Dagens Media)
Tidningen Tove är sannerligen i blåsväder. För några dagar sedan rapporterade Resumé att en av tidningens säljare försökt att pracka på annonser mot redaktionellt uttrymme och valde sedan att offra säljaren trots att få tror att det hela inte skulle vara sanktionerat uppifrån.
Det är onekligen en riktig soppa tidningen kokat ihop åt sig. Fult att regga domäner enbart för att använda i något sorts utpressningssyfte.
Systembolaget gör film på nätet
Dear Mr B är en viral från något så oväntat som Systembolaget. Det är ett försök att via reklam påverka EU-kommissionären Brioso att inte ge sig på det svenska alkoholmonopolet. Men också att föra fram den svenska modellen som något riktigt bra. Lyckas de? Jodå. Ibland känns det som om de lätt halkar in på en väldigt svensk Folkhälsoinstitutsstig och en märklig repetitionen av sekvensen med en bild på en utredning känns väldigt beige. Men det är välgjort. Och likt deras födelsedagsfest för fjorton millar så har det inte snålats på budgeten. Copyn är rejäl och bra, Pernilla Augusts voice-over är utmärkt osv. Byrå är (såklart) Forsman & Bodenfors och när det gäller printannonseringen för den här kampanjen känns det roligt att F&B har fått kunden att låta layouten följa en väldigt strikt mall – samma stuk på annonserna under flera år. Se annonsen.
Problemet är dock förtroendet. Det känns som om Systembolaget återigen trippar på den väldigt tunna eggen av förtroende. De framhåller den svenska modellen av icke-vinstdrivande alkoholförsäljning (som enligt filmen startade i Falun…*) samtidigt som bolaget självt visat sig vara oerhört intresserat av just vinsten. För övrigt anser åtminstone jag, statistiknörd som jag är, att man hanterat siffran över hur mycket alkoholrelaterade skador kostar EU väldigt illa. Första gången berättar August att det inte är någon som kan säga hur mycket det egentligen kostar – men sedan används siffran igen, som om den vore sann. Det är dumt att göra.
Ska man vara lite kinkig så känns bildvalen, klipplösningar och sådant som en blandning av olika svenska reklamfilmer. Å andra sidan – det är inte primärt till för svensk publik.
Och ändå – det är rätt modigt gjort av Systembolaget…
Heimer & Company ligger i de kvarter där Faluns bästa brännvin producerades. Det innebär att vi gått från det bästa brännvinet till den bästa reklamen ;).
Researcher är ingen nyhetssida. Alltså har det här skrivits om i de flesta nyhetsmedia redan. Sitt still.
Absolut tinto
V&S har förlorat i första instansen mot den lilla franska vingården som valt att kalla sitt rödtjut för Tinto Absoluto. Det franska patent- och registreringsverket menar att det knappast föreligger en fara för att konsumenterna tar fel på vilken produkt som är vilken. V&S har ännu inte bestämt sig om de tänker överklaga. (Dagens PS)
Uppenbarligen är det lite mer lössläppt i Frankrike – även när det handlar om varumärken. I Sverige får inte ens schampooflaskor heta “Absolut”. Det intressanta i fallet är att vinets namn inte är direkt “på” utan att V&S anser att Absolut är ett så starkt märke att också ord som liknar, som är delar grundord, är ett varumärkesintrång.
MER förnuftiga
Telcom-bolaget 3:s reklam har friats av MER. Ett antal personer har anmält repliken: “Frans? Herregud, han är ju en och sextio. Vad ska du med han till?” som nedvärderande av korta personer. (Dagens Media)
Ibland kan man fundera över folk som anmäler reklam…
Det har gått troll i spökdebatten
Linda Skugge använder i en krönika min fråga till henne: “Varför ska man träda fram? Blir en text mer ‘sann’ bara för att hantverket gjorts av den som äger bylinen?” Så mejlar en copywriter till mig apropå “spökskrivardebatten”. Svar: Ja, det är klart. Alla andra svar är bara filosofisk bullshit.
Fantastiskt! Och till mig ger hon ett helt meningslöst svar. Själv blir jag intresserad av vad den “filosofiska bullshit”en innehåller.
Ett mer innehållsrikt svar ger Åsa i sitt bidrag till Bloggstafetten:
“För mig är det helt enkelt självklart att praktikerna slår teoretikerna när det gäller det mesta.”
Skugge säger i vanlig ordning emot sig själv och försöker att bevisa två teser utifrån samma argument: a) att en spökskrivare är en kass skribent b) att spökskrivare borde komma ut och därmed få en guldkarriär. Den logiken förstår nog bara fru Skugge själv. (Expressen.se)
Jag vidhåller min åsikt att det hela dels är en rätt ointressant diskussion utifrån ett etiskt perspektiv, och att det snarare bygger på en obsolet syn på “hantverket” (och jodå, Linda – jag tror faktiskt att “filosofisk bullshit” är viktigt för att förstå större sammanhang). Jag skulle hålla med kritikerna Häglund och Skugge om det vore så att en person som utnyttjar spökskrivare inte hade någon som helst insyn i produktionen av texten – då vore det ren och skär lögn. Men ungefär 99 av 100 gånger handlar det om bearbetning av texter och idéer.
Att det nu är en person som kallar sig skribent och författare är självklart allvarligt – men knappast en fara för läsaren eller samhället. Det enda som kan skadas är journalistiken, men den skadas antagligen mer av flödet av usel kampanjjournalistik, dålig research och ovässade subjektiva krönikor.
Efter att ha läst diverse åsikter i ämnet kan man sluta sig till att den stora skillnaden ligger i om man (som jag) har ett pr-perspektiv på skribenteriet – att det viktiga är att få ut ett budskap, eller om man håller sig till perspektivet att journalistik är både budskap och hantverk, och att själva ordens praktiska sammansättning har ett förhållande till sanningen.
Allvarligare är den misstanke om att Alexandra Pascalidou “gjort en Peter Borgström” dvs. plagierat en artikel från en amerikansk förlaga (LA Times), en misstanke som Resumé valt att föra fram. Det är allvarligare eftersom det handlar om att sno saker från någon annan – inte att be någon annan skriva saker under det egna namnet. Självklart försöker Alexandra försvara sig med lite halvtama argument – vilket tyvärr gör hela historien än mer sorglig.
Digi-TV ger KV jobb
Konsumentverket har fått ett antal anmälningar i samband med den mer och mer stegrande marknadsföringen runt digital-TV. Fr a är det marknadsföringen som endast kommunicerar kostnaden för själva månadsabbonnemanget och inte den kostnad som finns för själva kortet. (Ekot)
Livsstil och alkohol
Bryggeribranschen skakas av stora konsumtionsförändringar. Bland annat visar det sig att baby boomers förändrat sitt drickande till fördel för sprit och vin och nackdel för öl. Yngre generationer väljer drinkar och alko-läsk. Ölkonsumtionen sjunker och det innebär att bryggerierna måste förändra och utveckla sina produkter.
En annan faktor som visat sig är den förändrade ekonomiska situationen i USA, där ölen kommit att bli en lyx snarare än något som är vardag – något som innebär att importerad premiumöl säljs istället för den “vanliga”.
Kampanjerna har förändrats och det handlar mycket om att positionera sig gentemot konkurrenter och gentemot andra drycker. Det innebär att varumärken även inom ölsegmentet skaffar sig speciella positioner och jobbar hårdare med att koppla öldrickande till livsstil. (Concord Monitor Online tipstack till Caff)
Att alkohol knappast är befriat från livsstilsmarknadsföring är knappast nytt. Exempelvis har det lilla företaget Blackwood Destillers på Shetlandsöarna valt att skapa ett Blackwood Innovation Index för att besluta vilka marknader man ska satsa på. Caroline Whitfield, förut finansanalytiker numera whiskytillverkare förklarar:
“Som företag är vi inte i första hand i spritbranschen utan i innovationsbranschen, som jag ser det. Och med nya produkter inom vårt område så är det bland människor som är tilltalade av förändring vi hittar våra kunder. Blackwood Innovation Index bedömer faktorer som Ipod-penetrationen, användandet av mobilt internet, förekomsten av trendiga krogar och städer med en spännande musik- och kulturscen.”
Självklart är reklamkontrollörerna på tå. Hos Brand day finns två artiklar om spritbranschens försök att skapa en egen Code of conduct: Booze Industry’s Self Regulating Ad Model Shows Promise. Booze Ads Proliferating on TV. Not Such a Bad Thing.
Är stealth olagligt?
Eftersom fler och fler marknadsförare tittar på buzz-marketing, WoM och customer evangelism har också lagvrängarna börjat att titta på det lagliga i att inte berätta att det handlar om reklam. (Ad Age)
Persson vill stämma Moss
H&M:s ägare Stefan Persson vill stämma Kate Moss för all skada hon åsamkat varumärket, och den försening som hennes snortande skapat för släppet av Stella-kollektionen. (Expressen)
H&M är på väg utför. Jag skulle sälja aktierna om jag hade några. Varför?
1. Usla PR-rådgivare. Att man först går ut med att ge Moss en andra chans, och sedan – när det gruffas bland konsumenterna – fimpa henne är uselt pr-arbete. Att nu också börja att sparka på den som redan ligger (dvs. Moss) visar att hela pr-planen är ett virr-varr. Att efteråt stänga igen helt och tappa transparensen visar att man som företag inte har någon koll på vad som är viktigt för den målgrupp som skapar “buzz” runt varumärket.
2. Generation MeWe/Generation Y gillar små varumärken och de gillar transparens – ett företag som faktiskt är ärligt och sant vinner hjärtat hos den nya köpstarka generationen.
H&M inte kläder i Ryssland
Ett ryskt företag han skydda varumärket H&M före H&M. Otur. Fast H&M säger att det inte är något problem – de tänker i varje fall inte öppna några butiker i landet inom överskådlig framtid. (di.se)
KO anmäler Se och Hör
Konsumentombudsmannen stämmer nu Aller Förlag och deras tidning “Se och Hör” då de vägrar att upphöra med marknadsföring av ett bantningspreparat, Algolean, som enligt KO är ett bluffpreparat. Detta då KO anser att det inte bara är företaget som marknadsför produkter som är ansvarig för reklamens sanningshalt utan också den tidning som väljer att ta in annonser som är vilseledande har ett ansvar. (Newsdesk)
Konkreta bevis för vad du lovar
Kina håller sakta på att bli ett riktigt marknadskapitalistiskt land. Bland annat börjar olika konsumentgrupper att samlas i det gamla kommunistlandet, vilka fått stort genomslag och gett myndigheterna – fortfarande fläckade av gammal planekonomi – en anledning att hårt reglera reklambudskap.
Kinesiska myndigheter vill ha bevis för reklamens löften – och kan man inte ge det är det ett stort no-no till reklamen.
Framförallt är det läkemedel och skönhetsvård som är utsatta. Procter & Gamble valde att betala en kvinna som ansåg sig lurad efter att fått rejält med negativ press-PR. (Post-Gazette via AdJab)
FedEx ogillar sina fans
Fed Ex, ett av världens mest kända leveransföretag, har hamnat i rävsaxen när det gäller att skydda sitt varumärke och sin logotyp – de ger sig på sina hardcorefans. De har nu sänt cease or desist-brev till killen som byggt möbler av Fed Ex-kartonger och förklarar att det han gjort innebär varumärkesintrång. Ganska korkat av Fed Ex. (AdJab och Church of the Customer)
Bögporr vapen i domänkrig
Det kanske löjligaste kriget mellan varumärken (om man bortser från TV3 och deras stämning mot telekombolaget 3) är antagligen när sajten realtid.se och Privata Affärer namnnappar varandras .nu-domäner och Realtid väljer att re-direct ekonominyheterna.nu till en tysk bögporr-sida.
Det hela är en hämnd på att Bonnierägda Privata Affärer snott åt sig domänen realtid.nu.
Daniel Sjölin på Privata affärer förklarar hur det egentligen ligger till:
“Ingen från Realtid har hört av sig till oss och begärt att få domänen som vi registrerade före Realtid startade och hur märkligt det än kan låta, utan att vi kände till dem. Realtid är ju ett rätt generiskt namn som vi registrerat precis som www.pengar.nu och www.smart.nu.”
(IDG.se respektive Dagens Media)
Pfizer tänker bli bättre marknadsförare
Efter de väldigt högljudda diskussionerna om läkemedelsreklam mot konsumenter har Pfizer valt att reglera sina reklaminsatser när det gäller DTC. De tänker följa PhRmas riktlinjer som bland annat innebär att marknadsföringen ska balansera fördelar med nackdelar. En viktig punkt är också att återställa relationen patient-läkare, något som den direkta reklamen mot konsument mer och mer försökt förminska och göra patienten till den som gör läkemedelsval.
“Our advertising is meant to do two things. We want people to be aware of serious medical conditions and our medicines that treat those conditions, and we want to motivate them to talk to their doctors.”
Tuffa tag mot kopior
Ett tyskt par togs av polis när de köpte en falsk Pradaväska för 300 kronor på sin semester i Venedig. Paret får nu böta drygt 30 000 kronor enligt den italienska hårda linjen mot design- och varumärkesförfalskningar.
En filipinsk kvinna, som bott i Italien flera år, fick böta $4100 för att ha köpt ett par falska Prada-solglasögon. (Sveriges Radio Ekot resp. Agenda Inc.)
Mer fakta runt kopiornas ekonomiska påverkan finns hos Fashion.about.com
Lite udda att ge sig på slutkonsumenten. Samtidigt kanske det är grejen – man slår sönder själva grunden för att sälja falsarierna.
Även svenska tullen är på hugget.
En person i Värnamo kommer med största sannolikhet att bli stämd för varumärkesintrång efter att tullen hittat en container med kopior av dyra märkeskläder. Ralph Lauren och Polo är några av de märken som mannen valt att kopiera. Företaget själva menar att kläderna är äkta men andra sortering och på andra sätt ute på internationella spotmarknaden. (SvD)
Det tråkiga är att Sverige har relativt låga böter på varumärkesintrång – Värnamoföretaget stäms på 200 000 vilket knappast, om det handlar om stora mängder kläder som tas in, är något som gör ont relativt mot de inkomster som en organiserad kopieförsäljning kan ge.
Slipknot stämmer Coq Roq
Crispin, Porter+Bogusky har fått det hett om öronen igen. Den här gången är det ultra-vio-metalbandet Slipknot som blivit förbannade på byråns skapelse Coq Roq. Coq Roq, som är ett fiktivt band skapat för att marknadsföra Burger Kings nya version av chicken fries, har vissa drag av såväl CP+Bs skapelse Subservient Chicken men också likheter med just Slipknot. (BRLN)
Mer om Coq Roq: Researcher » Burger King viralar vidare
Prinsen i omtvistad sponsortävling
Prins Carl Philip har deltagit i Red Bull Ultimate Driver, ett go-kartevent. Som ett brev på posten kommer kritik – fr a att det handlar om en energidryck som ända sedan den släpptes på marknaden varit omtvistad – både som produkt men också för de ibland väl överdrivna löften de ställt i sin reklam. (DN)
Det känns lite väl överdrivet. Red Bull, eller alla me too-märken som kommit efteråt, lär knappast bli förbjudna. Lill-prinsen kämpar hårt för att försöka ta upp såväl sin fars som sin farbrors varumärke som motorintresserad och det här var ett rätt bra tillfälle. Och självklart är det en rejäl fjäder i PR-hatten för Red Bull.
Varumärkesintrång heter det
Det faktum att skojare använder företags namn i samband med sina skojerier är knappast nytt – det är bara att de börjat att göra det via nätet. Anledningen är att e-handeln mognat och fler och fler av oss väljer att handla rätt över nätet för rätt stora summor. Men rätt ska ändå vara rätt och DN:s rubbe: Se upp för stulna företagsnamn stämmer illa med verkligheten. Det är inget namn som stulits – det är intrång på varumärket som sker. Och det är illa nog.
Tyvärr gör SvD samma blunder: SvD: Se upp för stulna företagsnamn.
Frapperande hur båda tidningar uppenbarligen copypastat hela pressmeddelandet från Konsument Europa.