Med erfarenheterna från 9-11 och andra stora katastrofer har kvällstidningarna rensat en del på sina sajter. Bland annat har mycket grafik och reklam flyttats bort. Det senare inte bara på grund av bandbredd utan också då reklamköpare självmant avbokar liksom att tidningarna upplever att reklam inte är det viktigaste nu.

– Vi har tagit bort nästa alla annonser som inte har med hjälpinsatser att göra. Vi har inga pop up-annonser på nyhetssidorna. Alla hjälporganisationer får annonsutrymme utan att det kostar dem något

(Dagens Media)

I en undersökning från Arbetslivsinstitutet visar det sig att en majoritet av homosexuella journalister anser att journalistkåren har fördomar mot homosexuella. En fjärdedel av dem menar sig ha blivit diskriminerade på grund av sin läggning. Bland annat berättar man om ett fall:

“En vikarie anmälde ett företag eftersom hon ansåg att hon blivit kränkt på grund av att hon är homosexuell. Företaget förnekar att det förekommit diskriminering och parterna har kommit överens om en förlikning.
  – Vi anser att vi skulle ha fått rätt om ärendet om sexuella trakasserier gått till domstolsförhandlingar. Men vi gjorde ett formellt fel vid uppsägningen och skulle då ha ådömts ett visst skadestånd. Därför valde vi förlikning, säger företagets vice VD.
  Innan kvinnan anställdes gick chefen ut och frågade arbetskamraterna om de hade något emot att jobba med en homosexuell.
  – Hon blev stämplad innan hon fick möjlighet att möta sina nya arbetskamrater och definiera sig själv, säger Ragnar Forsén, ombudsman på Journalistförbundet.
  Företaget anser att man inte på något sätt har diskriminerat henne, utan tvärtom varit fördomsfria.
 – För oss kom anmälan som ett slag i ansiktet. Ingen medarbetare hade en aning om att det var så hon kände. Vi anser att vår arbetsplats präglas av stor vidsynthet, säger vice VDn.

Mian Lodalen känner inte igen att det skulle finnas en speciellt utbredd diskriminering och menar att problemet kanske är journalistkårens självbild av sig som mer öppna och vidsynta. (Journalisten.se)

Det finns två arbetsgrupper som anses ska stå över vanliga mänskliga svagheter:
• Politiker
• Journalister
och dessa ska på något sätt vara mer humanistiska, mindre fördomsfulla och kunna göra allt rätt.

Vi översköljs av ögonvittnesskildringar efter tsunami-katastrofen i Asien. Det blir antagligen en av de mest dokumenterade katastroferna på grund av alla kameror som finns på plats i turisternas händer.

Det kan tyckas märkligt att göra mediateori av det hela men Roy Peter Clark låter de goda exemplen föra sin egen talan: ögonvittnesskildringen är den bästa rapporteringen. (Poynter Online)

Jill Geisler ger en annan vinkel på katastrofen: hur media kommit att bli väldigt lokala i sin rapportering. Eftersom det är ganska få amerikaner som berörs av tsunamin så innebär det liten uppmärksamhet fr a på de nyhetsdeskar som tagit en “hyper-local approach”. Hennes frågor kan sammanfattas i hennes sista fråga:

“Who is thinking globally, locally, and journalistically?”

(Poynter Online)

Regeringen gav TV4 fortsatt tillstånd att sända i det analoga marknätet. Resumé

Och jag som tyckt det faktiskt varit lite spännande om TV4 inte hade fått fortsatt tillstånd…

Den för branschen högintressanta rättegången om reklamavbrott i långfilmer har fått sin tingsrättsdom, och TV4 fälls för intrång på såväl Vilgot Sjömans som Claes Erikssons upphovsrätt på filmerna “Alfred” och “Hajen som visste för mycket”. TV4 beklagar att tingsrätten inte gått på deras linje och Göran Ellung, informationschef på kanalen säger:

– Vi kommer knappast visa några filmer från Claes Eriksson eftersom han inte vill ha några reklamavbrott i sina filmer.

(Resumé)

Det är väl ingen som tror att den här domen hinner vinna laga kraft innan TV4 har överklagat den. Ellungs uttalande är intressant och visar på att TV4 inte tar det hela på fullt allvar. För vad hade hänt om det varit några större filmare som stämt dem? Om fler och fler väljer att vägra reklamavbrott i sina filmer kommer TV4 snart bara visa b-filmer. Eller ändrar man sig?
Målet är intressant eftersom domen får djupgående konsekvenser konstnärskap kontra reklam.

Copyriot har skrivit om rättegången.

Rasmus menar att det finns en (felaktig) syn att verket och upphovsmannen är oupplösligt sammanbundna. Problemet är att det kan gå på tvärs emot yttrandefriheten:

“En arkitekt som utformat ett fantastiskt hus kan tycka att det känns hemskt om hans värsta fiende flyttar in där. En antisemitisk konstnär må kränkas av att hans tavla blir hängd på samma museivägg som en judisk konstnärs. Ulf Lundell tyckte det var hemskt att hans pinsamma brev blev infogat i en feministisk debattbok. Scientologerna tycker det är hemskt att deras böcker blir offentliga. Men betyder det att upphovsmännens känsloliv ska gå föra yttrandefriheten? Är det lagens uppgift att försöka skydda folk från att missförstås?”

Hans slutsats är att ideell upphovsrätt är dynamisk utifrån att kontext och moral är föränderlig.

Problemet med argumenten är att det är olika saker som skyddas. En arkitekt kan inte räkna in husets innevånare som en del av sitt verk. En antisemitisk konstnär kan i viss mån styra var hans tavlor hängs utifrån att faktiskt ha en viss kontroll över sitt verk. Ulf Lundell skickade ett privat brev men till en persons arbetsadress vilket gör att brevet rent tekniskt sett inte är skyddat (och när är ett brev ett “verk” i.e har en viss kreativ höjd och unicitet?). Scientologerna ansåg (väl?) inte i första hand att en återpublicering var ett intrång på en ideell upphovsrätt utan snarare skydd av en finansiell investering – snarare ett sorts patenterad kursform.
Vad tycker jag själv? Jag anser att varken Rasmus eller Vilgot har rätt. En alltför strikt upphovsrätt skadar inte bara yttrandefriheten utan också konst och kultur (och reklambransch). Samtidigt måste man som kreatör ha en möjlighet att styra hur, var och till vad ens verk används. Det handlar inte nödvändigtvis om känslor eller att skyddas från att missförstås, snarare att en kreatörs verk inte ska medvetet kunna användas i situationer som de facto går emot kreatörens ursprungliga intention.
Däremot blir jag förbannad på Claes Erikssons och Vilgot Sjömans självgoda flin i nyheterna…

Journalistförbundets ordförande Arne König uttalar sig i Journalisten.se:

“Jag är glad att den ideella upphovsrätten har skyddats. Det har stor betydelse för alla journalister. Utan den iedeella rätten och kontrollen över ens eget material hotas alla former av journalistik.”

Textreklamkommitén är ännu mer i blåsväder. Nu har Expressen valt att inte svara TRK om dessa sätter igång undersökningar om tidningen brutit mot branschreglerna. Anledningen är att Expressen anser att TRK är stelbenta och gammaldags. Och de svarar inte på dialog. (Journalisten.se)

Journalistförbundets ledamöter i TRK – Textreklamkommittén – vill förändra sättet som kommittén arbetar med. Dels vill de initiera en diskussion ute på redaktionerna om textreklamreglerna ska vara kvar, dels vill de försöka få kommitténs arbete att bli mer utåtriktat. (Journalisten.se)

Det verkar som om förslagen redan kommit igång. Både Expressen och Kvällsposten har fått kritik av Textreklamkommittén. (Dagens Media)

SVT visar sig ha en något udda praxis när det gäller vad TV-personligheter har gjort i sina tidigare liv. Det visar sig bland annat att Charlotte Perelli blivit vägrad att sjunga i mellanakten för Lilla Melodifestivalen.

Tidigare har skådespelerskan Josephine Bornebusch nekats en roll i SVTs humorprogram “Kvarteret Skatan”, redaktören Natanael Karlsson förklarar:

“Vi vill förknippas med figurer man skrattar åt?–inte runkar åt.”

(Aftonbladet)

Jag tycker att Natanaels förklaring stinker värre än en hamster som varit död en vecka. Snubben borde skickas till en boot camp för inverterade feminister. Eller nåt.
SVT håller på att utvecklas till det stalinistiska centralkommitéstyrda jättekomplex som försöker göra sina anställda till åsiktslösa idioter.