Sarah Jessica Parkers reklam för Lux har fått ortodoxa rabbin (rabbis?) i Israel att gå i taket. Hon visar ju axlarna! Så resolut gjorde man om och klädde på Sarah.
“a Unilever spokesman said the wardrobe change coincides with the arrival of winter in Israel.”
Hm… whattabout Sarah JP in burka? Jag gillar Unilevers bortförklaring – undrar om H&M inte kunde låna den för att förklara vart behåreklamen tagit vägen…
“You smell that? Do you smell that? Napalm, son. Nothing else in the world smells like that. I love the smell of napalm in the morning. You know, one time we had a hill bombed, for twelve hours. When it was all over I walked up. We didn’t find one of ’em, not one stinkin’ dink body. The smell, you know that gasoline smell, the whole hill. Smelled like – victory.
Someday this war is gonna end.”
Från filmen Apocalypse Now (manus)
En annons för ett nytt Playstation 2-spel om Vietnam har blivit satt i karantän. Det är citatet “Napalm never smelt this good” som fått flera personer att anmäla annonsen till ASA.
Spelföretaget trodde att citatet var från filmen Apocalypse Now av Francis Coppola. Men se så fel de hade. (BBC News. Tipstack till Clayton.)
I Sverige diskuterar vi namnpublicering av dömda våldsmän. Det känns inte speciellt farligt när man jämför med USA.
DEA kör den hårda stilen.
Nikes senaste utomhuskampanj har upprört innevånare i Singapore. Det är en kampanj som ser ut som om den var lagd ovanpå annan reklam. Mer än femtio personer har klagat och anklagat företaget för vandalism.
Clear Channels Henry Goh är mest road:
“We had a good laugh when we received this feedback.”
(Reuters)
Nike hade helt klart förväntat sig upprördheten. Enligt Ann Kositchotitana, talesman för skojätten var hela idén att bryta mot Singapores renhetsiver:
“The idea is to do something naughty like wild-postings to disrupt the neat environment of Singapore and stay in line with the street-feel of this LeBron James basketball campaign.”
Bakom kampanjen ligger (som vanligt) Wieden+Kennedy och bygger på strategin Ogilvy Red Card. (Clear Channel International)
Diskussionen går också hög i Norge efter gerillakampanjen runt kampanjen för Levi’s Antifit (AdLand)
Hudvårdsföretaget Paul de Vence fick tummen ner för sina annonser som de köpt plats för i tunnelbanan. Den ansågs för “sexistisk”. Clear Channels VD Maria Skoglund svär sig fri och efterlyser klara regler från stat och kommun om vad som gäller när det handlar om reklam.
Det lustiga blir när Skoglund får frågan om vad hon själv anser:
– Att blanda in vad jag själv tycker skulle bara röra ihop saker ytterligare.
No shit Sherlock, Maria.
Två saker: det är beklämmande att se hur nypuritanismens skugga breder ut sig över vårt land. Allt som visar minsta hud är “sexistiskt”, oftast förutsatt att det är kvinnlig hud som visas. Visserligen är jag inte förvånad över den utvecklingen – både utvecklingen i USA med en starkt puritansk kristen höger och det faktum att under goda tider florerar alltid två divergenta värderingar: puritanism och dekadens.
Å andra sidan är det ju faktiskt så att den som vill marknadsföra sig inte har någon rättighet att få göra det där den själv anser sig vilja göra det. Man köper en tjänst: reklamplats och får då, precis som vid köp av andra tjänster, förhålla sig till säljarens regler. SL väljer en nypuritansk väg och vill uppenbart att alla kvinnor som gör reklam för skönhetsprodukter ska bära burka. Då är det bara för Paul de Vence och oss andra att hitta andra reklamplatser, där censuren inte är enligt Moral Majority-regler.
EU-kommissionens konkurrensvakthundar har satt käppar i hjulet för WPPs köp av Grey Int. Ansökningen är inte komplett och EU kräver nu in mer material från de båda företagen för att godkänna samgåendet.
Det kan fördröja WPPs övertagande av Grey rejält och EU-kommissionen har också option på att säga nej. Vad som händer då vet ingen egentligen. (Ad Age)
I Sverige är det än så länge, genom lagar om tryckfrihet och åsiktsfrihet, säkert att läcka information till journalister. Men frågan är hur lång tid den friheten har kvar även i Sverige?
I USA har Jim Taricani, en välrenommerad grävande journalist, blivit dömd till fängelse för att han vägrat att uppge sin källa i samband med en uppmärksammad film från FBIs beviskedja i “Operation Plunderdome” där högt uppsatta statstjänstemän blivit fast för grova bedrägerier.
Lucy Daglish, på Reporter’s Committee for Freedom of the Press, menar att det speciella (och skrämmande) med Taricanis fall är att han inte hotas av fängelse för att få honom att avslöja källan utan som straff för att hans vägran att avslöja den. (The New York Times)
Många menar att Helge Fossmo blev dömd på andra grunder än enbart juridiska. Martin Borgs på Hill & Knowlton säger:
– I Knutbyfallet slog medierna fast en extremt arketypisk dramaturgi, med Fossmo som “vargen” och barnflickan som någon bisarr variant av “Rödluvan from hell”.
Slutsatserna som dras är att PR blir mer och mer viktig i brottsmål och advokaterna behöver bli duktiga på att hantera media. (Resumé)
Att PR blir en del av juridiken har haft en långsam men stadig utveckling. Media styr opinionen och frågan är då vem som styr medierna? Advokat Koorti försökte få PrimePR att hjälpa till i styckmordsrättegången för några år sedan vilket skapade en rejäl diskussion. Samtidigt kan man inte sticka under stol med att en person som Joy Rahman inte hade haft en chans till resning om inte en journalist bitit sig fast och granskat varenda liten detalj i fallet.
Advertisers say a ban will have no positive benefit pointing to Sweden which has the same levels of obesity despite a long-standing prohibition.
Ja. Sverige har ett förbud mot reklam riktat mot barn. Men inget förbud mot snabbmatsreklam. Någon har fått något fel om bakfoten. (ePolitix.com).
Läs också Dabs utmärkta postning om det hela på AdLand.
“Intentionen är att sänka reklamskatten… nån annan gång.”. Det är ungefär vad den nye finansministern säger. Att ta bort reklamskatten skulle innebära ett avbräck på en miljard. (Resumé)
En miljard. Den kortsiktiga ekonomiska politiken har än en gång visat sitt hydrahuvud. För vad skulle hända om reklamskatten togs bort? Antagligen skulle motsvarande miljard komma in i andra skatter eftersom det hela skulle ge en lättnad för tidningsbranschen.
Tyvärr är vänster och miljömuppar fortfarande oerhört reklamfientliga. Kunde de skulle de suga upp varenda vinstkrona från vår bransch.
Reklambranschen oroar sig över det faktum att en femtedel av presidentvalets väljare angav “moral values” som den viktigaste frågan när de tagit sitt beslut. Branschen oroar sig för att det kommer att innebära svårigheter att få igenom lite mer edgy och kreativa kampanjer. Dick O’Brien, vice ordförande i American Association of Advertising Agencies menar:
“The big thing to watch is moral values. There is going to be greater scrutiny on decency, and that could play into advertising and what is indecency in programming and advertising”.
(Ad Age)
Vissa skulle säkert säga att reklambranschen bara är rädd för att inte få visa tuttar.
Med bara tre medlemmar läggs Journalistklubben på Resumé ner. Min gamla kollega Ulrica Fjällborg uttalar sig försiktigt om det och Viggo Piggo Kaveldun kör sitt vanliga lufttugg. (Journalisten.se)
Textreklamkommitén riskerar att läggas ner. TU menar att den inte har den status i den pressetiska processen som den borde ha och därmed inte fyller sin funktion. TU menar att frågorna istället kunde tas upp på gemensamma seminarier mellan Journalistförbundet och andra intressenter. (Journalisten.se)
Skriv på: Tidningsutgivarna
Det är egentligen inte den så kallade bilen som är mest fascinerande. Det är att när Volvo låter tidningen “Serious Wheels” göra en fotoserie på deras Extreme Gravity Car utan är stilen en smula otidsenlig. Visst är tjejen en smula attraktiv men vad gör hon vid bilen. Och varför har hon knäpp upp?
Bilen ska tävla i en välgörenhetstävling och självklart är pressmeddelandet ett under av testo-stinnhet:
“Don’t let the curvaceous body fool you, the Volvo Extreme Gravity Car is all about speed – in a straight line.”
Duh!
Maidenform har skapat en ny kampanj för sina behåar där konceptet bygger runt att kvinnor drömmer om att få barn och att gifta sig. Diskussionen har varit het om den, både på reklamlistor och feministiskt inriktade sajter.
Diskussionens kärna är om det är en bra idé att använda så genomgripande livsdrömmar för att sälja underkläder. Vissa menar att det väl är ok om inte layouten var så förbannat dålig. Andra menar att det aldrig är rätt att hålla fram giftermål och barnafödande som en sorts generisk kvinnlig dröm. (Nina Paley, tips från Clayton)
På temat “jag försöker på alla sätt och vis att skaffa mig ett jobb” har ännu ett kapitel skrivits genom att någon hi-jackat domänen kamprad.se och försöker att få jobb på det sättet. Kommer det funka? Jag tvivlar. (Kamprad.se via Bold)
I Kanada har Vaughn Whelan & Partners försökt sig på ett pitch-stunt. Genom att göra en reklamfilm för ölmärket Molson och köra den i reklamTV hade de tänkt sig att få jobbet:
“The goal is to literally hijack the pitch process so that our little agency can get our big idea on the table.”
Molson själva är skeptiska minst sagt:
“I don’t think anybody wants anybody representing your product or brand to a potential audience that you have no say over. It’s not something we would encourage anybody to do.”
Gissar att Vaughn Whelan kan skatta sin lyckliga stjärna om han ens kommer undan med blott förskräckelsen. (, Project Hijack och The Globe and Mail via Adland)
SL är ute i blåsväder igen när de väljer att tillåta reklam för Björn Borg Underwear på bussarna.
Rent praktiskt är det visserligen Clear Channel som har entreprenörskapet för all reklam på SLs olika reklamplatser men det är SL som drabbas av badwill.
Både SLs presschef och trafikborgarrådet Anna-Maria Kettner anser att det är en svår fråga. Och de är uppenbart en smula schizofrena inför Borg Underwears reklamkampanj på allmänna färdmedel.
“Vi vill inte vara smakdomare eftersom det finns lika många smakriktningar som resenärer.”
SLs presschef Maria Adolfsson försvarar reklamen men uttalar sig om reklam i allmänhet i Resumé:
“Som tjej kan jag bli irriterad på hur tjejer framställs i reklamen.”
Men vi kan vara lugna – staten har koll. Märit Rogert, politiskt sakkunnig hos Mona Sahlin är stenhård (och oerhört nyskapande vad gäller språket):
“Vi ska titta på hur man kan försöka motverka den här sexualiseringen, eller pornofieringen, av det offentliga rummet.”
Slutet gott allting gott. Eller?
Själv blir jag mest rädd för sådana som Märit Rogert. “Pornofiering”… vad är det? För att välja att kalla en reklamkampanj som Borg-kampanjen för porr så måste man väl definiera vad som faktiskt är porr? Är porr alltid av ondo? Ska man använda en sorts matematisk formel för att definiera vad som är porr? Om 55% av bildens objekt (om bildens objekt är en kvinna) visar bar hud, är det porr då? Frågan blir självklart – när är det porr om modellen är en man? 99%?
Jag blir trött på den enögdhet som råder inom reklamkritiken. Det innebär att de som verkligen gör sexistisk reklam kommer undan. Kritiken skjuter alltför ofta in sig på bilder och väljer att strunta i andemeningen i själva annonsen – vad säger annonsen egentligen?
Rent praktiskt funderar jag på hur man i framtiden ska kunna göra reklam för underkläder om man inte får använda modeller? Kanske visa stringtrosor på en krokodil från Skansen?
En fundamentalistisk kristen organisation, American Family Association, har gett sig på ad-bloggen Commercial Closet, som inriktar sig på att visa reklam inriktad på den rosa ekonomin, reklam som har HBT-personer som målgrupp. Deras mission är följande:
“The Commercial Closet Association works to improve public opinion of the lesbian, gay, bisexual and transgender community by improving their portrayals in mainstream advertising. We guide marketers, ad agencies, the media and world-at-large toward improved GLBT representations in ads worldwide, leveraging a collection of over 2,000 GLBT-themed ads, advertising sensitivity training, a syndicated ad column, and public relations.”
Det är särskilt en annons som AFA blivit särskilt upprörda över (se ovan) eftersom de anser att den promotar homosexuell utlevelse. I sitt nyhetsbrev förklarar de hur gruppen startat en smärre Denial of Service-attack och därmed fått bloggen på knä genom trafikmängden. (tips från dab)
Fåntrattar är vad de är. Fundamentalistiska kristna som anser att frihet bygger på att man följer deras åsikter och värderingar. De anser sig ha rätt att tysta alla andra. Fy fan. May they be surprised when they die.