Stockholms stad har satsat på en kampanj om trängselavgifterna för fem miljoner. Problemet är att det inte finns någon produkt – trängselavgifttestet är numera upp rejält uppskjutet på grund av bråk om upphandlingen av teknik. (Dagens PS)
Annonserna var prettokonstnärliga om du frågar mig (tyvärr verkar mina bilder av dem förkommit – är det månne Billström som behagar hacka sig in i mina datorer?).
Någon har använt sig av Cloettas största succé, Kexchoklad, för att göra sig rolig om “sexskandalen” inom elithockeyn.
Är det ett varumärkesintrång eller satir? Svårigheten är väl antagligen att få tag på den som gjort originalet eftersom marknadsansvarige på Cloetta, Fredrik Johnson, menar att vidarebefordran av bilden inte är olaglig utan själva skapandet av den. (Aftonbladet via Barseblog)
Det mest upprörande är nog nästan den sanslösa rubben på artikeln: “Sexattacken mot Linköping”. .
Efter Janet Jacksons “wardrobe malfunction” har det amerikanska etermedialandskapet förändrats drastiskt. Senaste i raden av “offer” är den årliga underklädes-modeshowen från Victoria Secret’s.
Trots att företaget inte uttalar det så förstår man att det finns en oro för att åka på en smäll från FCC. (CNN via MemeFirst)
Buster är en kanin. Kaninen Buster är med i ett barnprogram på PBS (Public Broadcasting Service). Varför blir USA:s nya utbildningsminister så förbannad på en kanin?
Seriens namn är Postcards from Buster och det som Margaret Spellings, nyutnämnd utbildningsminister hos Bush, har reagerat så kraftigt mot är att Buster hälsar på hos ett lesbiskt par som driver en bondgård.
“Though the show’s “focus is on farm life and maple sugaring,” Spellings has insisted that the seal of the Department of Education be removed from the offending program, along with any statement suggesting a link between the two. She also requested that PBS give member stations a heads-up on the content of “Sugartime!”, so they can decide for themselves whether to air it or not. Finally, she has suggested that PBS return any government money used to produce the episode, noting sternly that “You can be assured that in the future the department will be more clear as to its expectations for any future programming that it funds.””
(Sveriges Radio och Slate 27 januari-postningen)
De är inte kloka de där amerikanerna.
“God is an american
I’m afraid of americans
I’m afraid of the world
I’m afraid I can’t help it”
David Bowie: I’m Afraid of Americans.
Den sista delen i viral-pr-såpan verkar skrivas idag. Mot att Lee och Dan ber om ursäkt så låter VW udda vara jämnt och drar tillbaka hoten om att stämma dem.
Fortfarande är det ett “mysterium” hur filmen kommit ut på nätet. (AdLand)
Tidigare postningar här och här
Jo, säkert. Helt klart en av de häftigaste pr-stunts vi hittills sett.
Det var en underligt redigerad bild som gjorde att L’Oreals annons blev peddoaktig. Se bilderna före och efter hos Media Culpa.
L’Oreal har också ringt Sara och försökt att förklara sig.
Sara, som jobbar som barnombud i Västerås, reagerade mot en bild i dr:et “Vardag och fest”. Det är en annons från L’Oreal. Hon tyckte att annonsen såg oerhört märklig ut, lite pedofilvarning (läs hennes första postning här). Och hon anmälde den både till ERK.
ERK är väl inte direkt den mest hotfulla sak att dra fram men Sara valde att samtidigt skicka ut ett pressmeddelande och det tog skruv. Lokalnyheterna Tvärsnytt köpte nyheten och svenska L’Oreal erkände att bilden inte var speciellt bra och har nu dragit tillbaka den.
Ett gott PR-arbete att lära sig av även för oss proffs. Heja Sara! (Hedgehog in a storm)
Sydsvenskan har skickat ut personligt utformad reklam till tidigare prenumeranter. Det skulle de inte gjort. Eller de skulle åtminstone sett till att gjort avsändare mycket mer framträdande. (Dagens Media)
Adidas har stämt företaget Abercrombie & Fitch för intrång på Adidas design eftersom de använder tre längsgående streck på sina träningsbyxor.
Företaget A&F är också utsatt för olika bojkotter från kristna fundamentalister. (The Trademark Blog)
Jonah Bloom är överviktig. Åtminstone enligt en BMI-kalkylator på nätet. Andra idrottsmän har mötts av samma dom: överviktig.
Varningssignalerna för övervikt och den efterföljande debatten runt snabbmatskedjornas ansvar och reklamens ansvar är inte nödvändigtvis byggda på solida vetenskapliga argument.
Bland annat för Bloom fram Dr. Jeffrey Friedman, som menar att det bara är de rejält överviktiga som statistiskt blivit tyngre sedan 1991. Debatten har, enligt dr Friedmann, bestått av “rife with misinformation and disinformation”.
Myterna kan vara farliga eftersom de underbygger flera politiska beslut och den statistik som gör gällande att övervikten är det största hälsoproblemet.
Mycket av debatten har helt inriktat sig på själva intaget av mat och inte tagit med andra faktorer i beräkningen, där förändring av livsstil och indikationer på att fetma och socioekonomisk ställning visat sig ha ett starkt samband. Bloom avslutar med en krass reflektion:
“The food giants don’t sell addictive poison, they sell sugary cookies. They also, incidentally, sell a more nutritious range of products than they did 10 years ago – often at stupidly slim margins.”
(Ad Age)
En amerikansk kvinna, Debra Scheufler, har valt att stämma flera stora skönhetsföretag som marknadsför “anti-aging” som en usp för sina krämer. Hal Hewell, Scheuflers advokat, förklarar stämningens grund:
“Consumers have a right to rely on the claims of reputable companies.”
Estée Lauder och flera andra bolag kommer anklagas för falsk marknadsföring och det är en del av problemet i skönhetsbranschen: tester görs inte för produkternas effektivitet, bara när det gäller säkerhet. Det är en juridisk gråzon. Definitionen av “anti-aging” är svår. Melanie Grossman, dermatolog i NYC, förklarar:
“The real question is, what does anti-aging mean? If a product has a sunscreen in it, it has anti-aging properties. And moisturizers can give the appearance of decreasing wrinkles. Or if you have dead skin that’s exfoliated, the light reflects better and skin looks younger and better.”
(Newsday via Cup of Java)
Det är en intressant stämning. Svårigheten att jobba med marknadsföring inom skönhetsvårdande produktsegment är just frånvaron av klara definitioner av produkternas effekt. Vad finns att jämföra med? Om man tittar på vart flera andra företag väljer att gå så handlar det mer om livsstil och njutning. Det bör vara rätt vettigt när man som marknadsförare inte kan bevisa effekt-uspar.
Stora IKEA ska man inte jävlas med. Det får det israeliska företaget KITEA känna av när de nu blir överkörda av det svenska möbelföretagets juridiska bulldozer.
Det är företaget Kodiak Israel International Trade som driver affärer med namnet och som använder pay-offen “Sounds familiar?”. (Fibre2Fashion via mymarkup)
Det känns onekligen lite övermaga att IKEA snor namn från vanligt folk men när någon närmar sig deras eget namn så får man spö.
Sen är det ironiskt att Kodiaks ansvariga heter Silvia i förnamn…
EU vill förbjuda reklam för “skräpmat”. Det hotet kommer från kommissionären för konsumentpolitik Markos Kyprianou och hänvisar till ökade siffror när det gäller övervikt. Hotet kommer sättas i verket om inte branschen själv klarar av att reglera sig själv. (Ekot och MSNBC/Financial Times)
Svenska journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén skräder inte orden när hon pratar om hur myndigheter behandlar sina media:
“- Man smetar ut begreppen journalistik, reklam, marknadsföring och propaganda och häller dem i en sorts stor kommuniktionspotta.”
Hon menar också att det handlar om slarv med informationen, med den egna objektiviteten och journalistisk kvalitet.
De tidningar som lagts ned eller är hotade av nedläggning är Folkhälsoinstitutets “Utblick”, AMS “Platsjournalen”, Kulturnät Sverige såväl som “Riksdag och departement”. Även världens äldsta publikation “Post- och Inrikes tidningar” står hela tiden inför hot om nedläggning. (DN)
“Nelson Mandela” som varumärke är hot stuff i Sydafrika. Eftersom en hel del av rättsväsendet och utbildningen bland de nya entreprenörerna i landet är eftersatt sker många övertramp. Läs mer om hur ett av världens mest kända namn ska skyddas: The New York Times
Journalistförbundet föreslår att en medienämnd inrättas för att svenska medborgare enklare ska få rätt mot journalister och mediaföretag.
Idag finns det fyra nämnder som på olika sätt hanterar allmänhetens missnöje mot medier. Granskningsnämnden, Pressombudsmannen, Textreklamkommitén och förbundets egna yrkesetiska nämnd får fler och fler anmälningar men färre och färre anmälningar leder till fällningar. (Sveriges Radio Ekot och Journalisten.se)
Glöm att du kan skydda namnet “A**holes”. Det har en författare i USA fått veta efter en lång och ingående domstolsförhandling. Boken “A**holes guide to handling chicks” har i varje fall börjat att säljas på WalMart. (The TTABlog via Boing Boing)
För många skandaler i PR- och reklamens 2004. Scott Donaton oroar sig över att marknadsförare är oförsiktiga med sanningen och med det lilla förtroende som konsumenterna fortfarande har för reklamen.
Det är en lång lista som Scott räknar upp bara från förra året, där branschen har underlåtit att säga sanningen eller kört “stealth” via vanliga nyhetsorgan. Och han avslutar med:
The only real solution: Cut the crap, and deal honestly and transparently with consumers.
Courage would also be nice. In almost all of these cases, you can bet someone somewhere along the line knew that whatever was being planned wasn’t a good idea, but they didn’t stand up and say something. Marketing and media executives need to stop protecting their own backsides and muster the guts to call a bad idea a bad idea — before a judge or government official does it for them.
(Ad Age)
Nyheten att IKEA väljer att fullständigt negligera klagomål från såväl PRV som personer som anser att företaget gjort intrång på deras (i det här fallet släktnamn) varumärke gör mig inte speciellt förvånad. Men jag blir förbannad eftersom IKEA själva inte är sena att jaga efter personer som använder deras namn eller logotyp utan tillstånd. Själv har jag blivit uppringd av IKEAs PR-avdelning och fått en COD på mig efter en artikel på min förra byrås hemsida om co-branding, där jag illustrerade enkelt med logotyper för Microsoft, HP och IKEA (eftersom det var dessa tre som co-brandade en kampanj för det nya kontoret). Helt klart är att företaget anser att de är så stora att de kan köra över vem som helst och sno deras namn utan att fråga, eftersom det är skillnad på de ekonomiska ‘musklerna’-