Category Archives: Advertising

Alla kan inte göra en Cheap Monday

När jag läser om att Cheap Monday och Monki stolt påpekar att de växer utan att köpa reklam så funderar jag över vad man egentligen kommunicerar i stort. Under en längre tid har vi översköljts av idéer om relationsmarknadsföring, WOM och viral buzz. Och självklart – de är kanaler som är mycket viktiga. Men problemet visar sig när Örjan R och Cheap Monday påpekar att PR-vinsterna handlar om artiklar som hänsyftar företaget till “unga och nya entreprenörer”. Hur mycket man än kan driva fram ett varumärke på det så är det svårt att uppehålla varumärkets värden utifrån det – fr a måste man låta varumärket växa och mogna. Att hänga kvar i “gasellsvängen” blir svårt och i slutänden blir man ett varumärke utan substantiella värden och istället gårdagens nyheter.

Branschen och vi planners har pratat om det ofta – men ibland känns det som om vi glömmer våra seriösa idéer eftersom alla Web2.0-grejer är så coola och virala filmer känns så fräscha och nyskapande: men att inse att all marknadsföring måste integreras med varumärkets substansvärden och inte leva på sina tillfälliga metavärden borde vara med i varje tanke som vi för fram. Och problemet är ju att “alla” varumärken inte kan satsa all sin budget på att skapa buzz – dels bygger det en inflation i pratet om varumärken och dels kan bara ett visst antal “få plats”. Om däremot buzzen hjälps upp av mer traditionella marknadsföringsinsatser så kommer det bli mer säkert och effektivare relationer. Tror jag. Vad tror ni?

Nina tar en liknande dragning:

Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.

Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man började importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.

Precis. I ena änden pratar vi om Long Tail och valfrihet, å andra änden gör reklambranschen precis samma saker som alla andra.

Relationsmarknadsföringens baksida

Expressen berättar om den mängd streetmarketers och gerillaevents som sker i Göteborg och kommunen förklarar att de ska bli mer strikta när det gäller tillstånd för “försäljning och marknadsföring på gatan”. Det här är kanske den mest solklara baksidan med relation marketing och one-to-oneformen: att när det är många som använder sig av den blir den en starkare integritetskränkning på grund av det direkta intrånget i den personliga sfären hos individen. Faran är att den här formen av marknadsföring snabbt tappar sitt värde genom att de säljare som används, precis som när det gäller telemarketing, är för dåligt utbildade och alltför pushiga vilket snabbt degenererar varumärkets värde.

Spot the difference 9

Välgjort. BBC2 och bronsvinnare i Cannes – Elvis line up. (via Influx)

Galet väljobbad (gammal men jag har precis som Dan missat den) viral för Ray Ban.

Ok. Hoppas de inte fick betalt för det här manuset för Xider… Och bloggen detvaintejagdetvasossarna skriver roande om spoten. Intressant statistik kan man hitta i faktumet att alkoholreklamen ökar kraftigt

The Witch tycker det ser ut som Snygg-Lars. Vilket bevisar att reklamen nästan gått om normala TV-serier i att göra folk igenkända och infackade.

Men att de fått jävligt bra betalt för det här! Det här är copy som “känns”.

Rätt Pris Matmarknad

Vi har gjort en ny reklamfilm. För en livsmedelshandlare.

[coolplayer width=”480″ height=”380″ autoplay=”0″ loop=”0″ charset=”utf-8″ download=”1″ mediatype=””]
Rätt Pris Matmarknad
[/coolplayer]

Reklambyrå: Heimer & Company Reklambyrå
Niclas Strandh: planner, copywriter
Magnus Larsson, AD
Helené Eriksson, projektledare
Produktionsbyrå: Matiné Film & Television
Mats Omne, regissör
Torbjörn Allard, fotograf
Göran Thorén, redigerare
Helena Lindgren, projektadministratör
Mats Stjernlöf och Fanny Omne, VO

Länkdumpat

Skribenten av Coolz0r berättar sitt senaste case för Microsoft på Second Life. Kul att läsa tänket och hur de valt att använda sig av den inre logistiken och de tjänster som finns inuti SL.

Björn på JMW listar vad han tycker PR-branschen måste bli mycket bättre på för att i framtiden kunna tävla mot reklambyråer om Guldägg: bättre på att presentera tävlingsbidragen och beskriva idén bakom.

45 minuter om hur man designar för att bygga varumärke. Via Användbart. En sannerligen användbar blogg.

Nintendo söker nya kundgrupper och väljer att använda Nicole Kidman som ansikte för deras nya segment av “hjärnträningsspel” berättar E24.se

Två roande förslag för affärsplaner: Guy Kawasaki beskriver The World’s Shortest Marketing Plan, Version 2.0 och Brand Tarot skriver om hur (back of napkin) version of a BIG management book?.

Jag och lord Fredruk diskuterade de senaste gerillakampanjerna: dels reklamen för Die hard 4.0, dels Kings undervattensskylt för Vings. Även om man kan tycka att det finns olika värde och kreativ höjd i de båda kampanjerna så har båda lyckats att få storyn att leva lite längre genom att människor reagerat på dem: för Die Hard-kampanjen handlar det om personer som (uppges ha) blivit upprörda och rädda. För Kings dykarkampanj har det fungerat att få mer press genom att köra ett “missförståndsstunt” med grannarna.

Adland berättar om hur Die Hard-kampanjen gjordes – att man faktiskt sprängde bilarna… Die Hard 4.0 explodes van in Sweden – Citizens of Stockholm get a little scared. But they ain’t Boston.

Rom b(r)yggdes inte på en dag

Varumärket Malibu Caribbean Rum startade en tävling där vinnaren skulle få $25k för sin reklamspot för företaget. Och YouTubeanvändarna skulle få vara med och rösta. Men när vinnaren annonserades började användarna på YouTube att göra upprörda uttalanden om att hela tävlingen verkar vara fejk i slutänden. Dels valde företaget att, trots sitt uttalande om att vinnaren skulle koras först kommande lördag, berätta vilken film som vunnit redan i måndags – utan att ens publicerat vilka finalisterna var. I slutänden vet ingen vad det hela egentligen handlar om – dåliga förlorare, dålig etik från företaget eller något annat. (New York Times)

Att det är rätt svårt att få höjd på tävlingar där användare och icke-byråkopplade filmare har förut visat sig och det intressanta i NYT:s artikel är antalet bidrag som kommit in. 270 stycken varav endast ett åttiotal kvalificerade sig. Oavsett hur det ligger till med vinnarfilmen och dess eventuella gömda koppling till företaget så kan man fundera över hur Malibu Caribbean Rum tänkt när de väljer att klanta till informationen runt tävlingen och öppna upp för en sån upprördhet.
Tanken med att skapa såna här tävlingar är att skapa relationer med sina kunder, bygga varumärkesrelationer och positiv pr. Det kräver ännu mer arbete för att säkra upp att effekten blir den – eftersom det är fler som kommer att bli upprörda om man gör fel, än som blir upprörda av traditionell reklam.
Det här är väl egentligen problemet för mycket av de nya reklamformaten som använder sig av icke-kontrollerbara kanaler: man måste göra mycket mer när det gäller såväl strukturell som strategisk planering, och hantera eventuella “kriser” direkt. För fr a user generated-reklam bygger på en målgrupp som består av early adopters, som ofta har god koll och vet sitt eget värde gentemot varumärken. Att dra den målgruppen vid näsan blir mycket dyrt, helt enkelt.

Länkdump om reklam

Brand Autopsy skriver om The Lovemarks Affect. Säger egentligen mer om reklambranschens svårighet att säga “åh, vilken bra teori” om någon reklamare kommer med en ny idé…

Edelman jobbar mot att hitta kontextuell reklamplats som har effekt: Edelman, Newsgator to Create Branded Communities, Conversational Advertising (via Beta Alfa)

I en uppsats från Umeå universitet visar det sig att effekten hos reklamen påverkas negativt av det mått av komplexitet som webbsidan i sig äger. Men också att de förhatliga pop-upannonserna är mest effektiva – på grund av att de är just så irriterande som de är…(Newsdesk)

Briljant. När det stora flygbolaget köpte billboards och förklarade att “We’ve changed” var uppstickaren snabba på att köpa boardsen bredvid och förklarade “We made them change”. Kolla bilden på advertising for peanuts

BizWeek skriver en bra artikel om problemet att idag lyckas få en viral film att faktiskt lyckas – eftersom fler och fler försöker. I mångt och mycket har formatet blivit sitt eget offer – framgången i de tidiga virala filmerna, som upplevdes som hemmagjorda, och YouTubes utveckling har skapat så mycket user-generatedinnehåll att virala kampanjer har svårt att lyckas. Pete Blackshaw från Nielsen Buzz Metrics gör ett mycket tänkvärt uttalande:

If everybody is doing word-of-mouth advertising, who can consumers trust?

(Raising the Bar on Viral Web Ads)

Ett antal marknadsdirektörer och andra ger viktiga insikter runt vart reklamen är på väg idag: Advertising, Under Review

Spot the difference 7

Eh… make love make pillowwar – and drink Absolut. (via Erik). Schysst exekvering men det känns lite som en jäkligt svag koppling mellan varumärket och reklamfilmen. Ad for peanuts påpekar att det klart finns vissa likheter med Xbox360-reklamen.

Sony leker vidare men nu lämnar de mastodontiska färgbomber eller miljoners bollar och snarare låter fantasin flöda i nåt av de mest surrealistiska man sett på länge. Och det är coolt att välja Iron Maiden som tune…

Och det verkar som om den rådande trenden är LSD för att skriva reklammanus. Renaults spot för Megané GT Difficult Road är lätt syrad. (hattip Nina)

…ja kära nån… Pop Rocks – NSFW och NSFA (dvs. not safe for advertising)…

Alltså. Det är nåt lurt med den här reklamen för vädret på Channel 9. Ah… klockradion fungerar under hela orkanen trots att resten av strömmen gått… (hattip Banal)

BoR:ed – om WC-Rent, Vägverket, pengar och Dogge

Trulsa har hittat en något surrealistisk förpackningsdesign.

Fråga: varför i helvete väljer man att personifiera en produkt som WC-Rent? Och då med två män? Känns onekligen en smula… politiskt korrekt…

Etui diskuterar Vägverkets sätt att marknadsföra sin nya kampanj om fortkörning. Bland annat väljer man att använda SMS och e-post. Förklaringen är att en mediebyrå gett Vägverket den idén.

Själv funderar jag på om mediebyrån missat det här med opt-in…

Det faktum att många betalar sina räkningar samtidigt som de kollar TV kan ge en extra puff för e-fakturareklamen visar Monas postning om det som reklamare ibland glömmer bort: Tajming är allt!.

Min vän Essa satt på tunnelbanan hem till Botkyrka och fick där syn på en affisch där Dogge Doggelito visar sig ska göra nån sorts köpcentrumgrej och där någon klottrat “Sell out” på affischen. Två saker slår mig (förutom att Essa själv gör en mycket bra analys själv): det är inte enkelt att plocka en progressiv kändis till reklam som ligger i ett lågprissegment. Och att det då värst slår tillbaka på artisten men också skapar en möjlighet till att varumärket verkar söka vara något det inte är.

Warhol fortsätter att roa

Onekligen känns det som om Warhol ler åt hela konkarrongen med de “falska” Brilloboxarna. Läs hela historien hos Expressen. Som Anderberg påpekar:

Men frågan är om begreppet “bedrägeri” ens är tillämpart i en värld där originaliteten
konkurrerat ut autenticiteten. Ett äkthetsintyg när det gäller en kopia av en kopia blir ju egentligen en stämpel utan värde. Den enda ovillkorliga segraren är just – ironin.

Nya direkta möten

I samband med den från (förmodade) Gringo stealthaktiga mailkampanjen till biblioteken (Gringo ångrar inte bluffmejl) och Pools faxspamstunt så visar det sig att svenska marknadsförare nu valt att ge sig på en marknadsföringsform som kräver mycket finkänslighet: stealth marketing (läs tidigare postningar).

I den ständiga diskussionen om reklamtrötthet så känns Gringos och andras användning av stealth och obeställd SMS och e-post knappast som ett bra sätt att göra konsumenter mindre trötta på marknadsförare.

Medelålderskrisen i reklamen

Vi vet att cirka 80 % av pengarna som betalas ut den 25:e i varje månad går till baby boomers-generationen. Ändå händer det här:

Now comes a new survey of 4,000 people commissed by TV Land, a unit of Viacom, which apparently found that the irritation is widespread. The U.S. study conclulded that typical Baby Boomers over 49 are less likely to watch shows or respond to ads that ignore them. Just three percent of those surveyed said they are satisfied with their TV programming options while more than half simply scorn ads they believe target young adults. Some are even more hostile with a third saying they are less likely to buy products chasing the young.

(Meta Blog International Herald Tribune)

Spot the difference 6

En schysst viral (eller vad det nu är) för Harvey Danger (via Eff)

Tuggummireklam från Indien. Välexekverat: Happy Dent (via Silverfisken)

Mac vs. PC-konceptet blir faktiskt bara bättre och bättre. Apple – Get a Mac. Fr a börjar samspelet bli väldigt tajt. Däremot känns reklamen för Apple TV en smula trist.

Att det amerikanska presidentvalet brukar bestå av mer eller mindre hatiska reklamspotar gentemot motståndaren är ju inget nytt men idag ser vi också en ökning av de partiinterna striderna. Barack Obama-fans har valt att spoofa Apples re-make av den egna 1984. Och istället för Microsoft-storebror är det Hillary Clinton som är Big Brother.

BoR:ed om Åke, kläder, kooperationens kundtänkande och doftsensationer

Pash förklarar att Åke i Norrlands Guld-reklamen är lika norrländsk som Pontus Gårdinger: dvs inte alls.

TBFKEM har hittat en slogan som inte riktigt är klockren:

Vi har kläderna du behöver för att göra ett bra jobb

Den tatuerade mamman förfäras en smula över att Nike använder doft som marknadsföringskanal.

Det hon iofs refererar till är knappast nytt och inte heller speciellt upprörande – att använda dofter är ju faktiskt inarbetat redan idag i såväl bilbransch som inom matbransch. För att inte tala om den rätt halvmytologiska åsikten om att man bör använda sig av nybakade bullar när man ska sälja sin bostad. En person som jobbar mycket med tänkandet runt att använda fler sinnen i varumärkandet är Martin Lindström och hans företag BrandSENSE.

Björn Wallin har försökt att hyra släpkärra inom kooperationen och fått vara med om en riktig katastrof när det gäller att skapa trovärdighet och relation runt ett varumärke. Jösses.