Category Archives: Advertising

Skalad salt kampanj för konstig kaviarmix

Kalles Kaviar. “What?” säger ni då – det är väl inget nytt varumärke? Nä, men den buzz som de skapat genom att göra något så vansinnigt som Kalles Randiga Banan var det länge sedan jag såg. Det skrivs i snart sagt alla media och imorse hörde jag hur man i P4 Dalarna diskuterade det – och nämnde “Kalles Kaviar” fyra gånger.
Men, säger nån, är det inte väldigt mycket negativ PR? Alla som skriver verkar ju tycka det är rätt läskigt med banan och kaviar? Jo. Men i det här fallet gäller tesen “all pr är bra pr”. För jag gissar att Kalles Kaviar med banan säljer rätt ok – eftersom konsumenter blir nyfikna på något som verkar så galet. Och det som händer är att konsumenten går till kaviarhyllan, och även om han eller hon inte väljer Kalles Randiga Banan så finns medvetandet och preferensen av namnet i att välja någon produkt av Kalles Kaviar. Motståndet mot det nya (konsumentens konservativa sida) kan innebära att grundprodukten säljer bättre.

Små kaniner går inte hem i Mellanöstern

Y&R Asia har gjort en annorlunda (gentemot den internationella och omdiskuterade Play Doh) take på Sony Bravia-konceptet: en sorts mashup av såväl “Balls” som Christos skapelser – trådrullar på en pyramid. Frågan är om det är bättre eller sämre än “Play Doh” (personligen ogillade jag “Paint” från första stund). Intressant är att det uppenbarligen är så att företaget insåg att det inte är något positivt att visa små lerkaniner som hoppar omkring på New Yorks gator om man vill sälja TV-apparater i företrädesvis muslimska länder…
(Tipstack Jesper Hansen)

En uppsats som säger…ingenting

Nej. Det här är inte helt solitt:

Vår slutsats är att en virusfilm antingen skapar en positiv eller negativ reaktion hos konsumenten. Då reaktionen är positiv beror detta främst på att mottagaren uppfattat virusfilmen som rolig, i vårt fall rör det sig om en anspelning på sex. Då reaktionen däremot är negativ beror detta främst på att mottagaren uppfattat virusfilmen som oetisk, i vårt fall rör det sig om en anspelning på pedofili, djurplågeri och politisk inkorrekthet. Oavsett konsumentens tidigare uppfattning av företaget, samt oavsett reaktion och uppfattning av virusfilmen, förändras inte konsumentens uppfattning av företag.

Ur sammanfattningen av uppsatsen Vilken effekt har olika viruskampanjer på konsumentens uppfattning om företaget?. Det känns som om något saknas… Typ: vår slutsats är att viral marketing är en scam. För det är ju vad deras undersökning säger: de virala filmerna ger ingen effekt brandwise.

Själv uppfattar jag nog själva uppsatsen som något vetenskapligt skakig och att slutsatsen är lite väl snabbt dragen…

Tipset kommer från Martin

Saker som inte blivit skrivna

Vassa Eggen skriver om framtidens TV där “chunkabiliteten”. Väl värt att sätta i samma sammanhang som Facebook-yran och Jaiku mfl.

En mycket intressant splashscreen har bloggen History of branding. Minst sagt överväldigande.

Många media har börjat att ta reklam på ett större allvar. MSNBC har skapat Testpattern. Här går man igenom Best and worst commercials of the year. Och Seth Stevenson sticker ut hakan och förklarar i Slate att There are only 12 kinds of ads. Resist them all!

I New York Times beskrivs hur teknik numera säljs med en mer kvinnlig reklamtouch. Det handlar om att arbeta mer med modereklamens språk än med teknikmumbojumbo.

The idea is to be more exclusive, to be very different from your traditional kind of advertising

(via Vassa Egen och Lost Remote)

…wow… Bravo Bravia…

“Balls” var häftig. “Paint” var rätt trist (förutom clownen då).

Men nu är Sony BRAVIA tillbaka med en fullkomligt fantastisk reklamfilm: Play Doh. Tar fan andan ur en. Det är ett gigantiskt stop-motion-gig. I New York. Ute på gatan. Och det är stort:

A team of 40 animators spent three weeks choreographing the models to create the 100,000 still images required to produce the 60-second ad.
Other effects included creating a 200 square foot purple plasticine wave and making a whale “swim” through the streets of Manhattan – all while locals went about their daily lives.

Läs mer hos Guardian.

Byrå är Fallon London.

Tipscredd till Clay och Adland.

När staten försöker informera genom “cool” reklam

På UR är man inne på att göra små integrerade produktioner. Kampanjen “Klipp dig och skaffa ett jobb” ingår i AMS ungdomssatsning Avstamp och kampanjen 1000 vägar till kunskap (jepp det är kampanjer i kampanjer som samordnas med de olika intressenternas egna …kampanjer). Bara det gör mig som strateg lite lätt gråhårig – snacka om att någonstans i mitten ha förvirrat såväl varumärken som vad man egentligen vill säga.

Nåväl.

Den statliga televisionen är självklart snabb att vara med, tillsammans med Kommunförbundet och en massa andra intressenter. Via sajten www.klippdigochskaffaettjobb.nu kan man se filmen som kommer att visas i TV framöver. Kampanjen bygger på att alla kan få jobb – men i den här skruvade kampanjfilmen handlar det om att hitta jobb utifrån vilken frisyr man har. Uppenbarligen vill man försöka att få människor att tänka till och förstå… jag vet faktiskt inte. Från en källa som jobbar med arbetsmarknadsfrågor kommer ungefär samma svar: jag vet inte. Typ kanske att det finns ett jobb för alla.

Jaha.

Filmen är producerad av Flickorna Larsson och det är Baluba som ligger bakom kampanjen Avstamp. Den är rolig – använder bland annat den mest kände hockeyfrillan i Sverige: Per Holmberg. Men den är lång och det känns i slutänden som man dels sparkar på dem som inte kan få ett jobb (“det är inte så svårt bara man vet hur man gör”) och dels försöker visa att “det här är inte seriöst men på sajten får du seriös (dvs. AMS) information”.

När jag söker information om det hela så börjar jag inse varför det hela är byggt som det är: det är Sara Damber som är projektledare. Samma Damber som bland annat startat Friends och även drivit regeringens Flicka-kampanj. Att Baluba fick upphandlingen har redan diskuterats utifrån Saras vänskapsrelation med Svea Fröjd som är projektledare för kontot på Baluba.

Minnesgoda läsare vet vad jag tyckte om Flicka-projektet. Och det här känns inte mycket bättre.
Men detta må vara hänt. En mer intressant fråga är om det faktiskt är bra att kampanja “reklamigt” runt såna här frågor? Jag är inte helt säker. Framförallt är det motsägelsefullt mot den reklamlinje som riksdagen genom åren drivit – utifrån att människor är “reklamtrötta”. Om nu människor är trötta på reklam, och därmed inte tar in den – är det då vettigt att använda reklam som språk för sina informationskampanjer? Om nu reklambranschen skall hållas kort – är det då inte lite ologiskt att välja oss som samarbetspartner i såna här projekt? Och hur var det nu – var det inte Alliansen som ansåg att all statlig reklam skulle försvinna?

Problemet, som jag vet av egen erfarenhet, är att det är en svår balansgång att inte göra för mycket reklam av informationen. Reklam handlar i grunden om att sälja en produkt eller en tjänst. Och att bygga varumärken och emotioner för att säkerställa att konsumenten fortsätter att göra just detta. Information är en liten del av detta. Med såna här kampanjer blir det lätt bara en kul grej.

Eller så är det just så här man ska jobba – utifrån att det hela bygger på en gradvis medvetandehöjning och förändring av värderingar med mera. Och då borde all statlig information bygga på ett koncepttänkande. Frågan är dock: är det därför staten väljer att pytsa in 11 mille i kampanjen “Klipp dig och skaffa ett jobb”? Om inte så är frågan: har någon berättat det för dem? Om inte så kommer antagligen effekten av kampanjen inte bli den som beställaren hoppats på – och då skapas ett misstroende som sedan drabbar hela branschen.

Vad är “traditionell” marknadsföring?

Det är inte första gången man läser att företag X inte marknadsför sig alternativt inte använder sig av reklam. I det här fallet är det Realtid som slirar omkring:

Bakom We:s framgångssaga finns ingen traditionell marknadsföring

Tidigare har branschtidningen Resumé slirat i sin rapportering om Cheap Monday. Man kan då fråga sig: vad är marknadsföring? Och vad är “traditionell” marknadsföring – egentligen? Det We/Wesc (hur ska de ha det egentligen) gjort är att utveckla det sätt som alla varumärken måste leva av: att använda sig av ambassadörer, och inse att det är användarna/kunderna som faktiskt säljer produkten i slutänden. Och självklart är just buzz respektive relationsmarknadsföring/ambassadörer möjligt att utveckla mycket långt. Men det är inte nödvändigtvis så att det är det enda sättet. Att säga att We inte gjort reklam är okunnigt – de såg bland annat till att uppröra såväl pk-feminister som andra med sina första kampanjer. Det man kan slå fast är att journalister uppenbarligen inte förstått vad modern reklam handlar om: att arbeta med en multipla kanaler, en mediemix som sträcker sig över ett antal medieslag och där konceptet styr – inte innehållet. Frågan är om inte reklamtröttheten byggs av okunniga journalister istället för av den reella mängden reklam.

Reklam är nikotin

Ulrika skriver om rökning i modereklam och jag menar att det till stor del handlar just om att glorifiera loserbilden snarare än att glorifiera rökning. Och jag hittar ett bra citat från Bill Maher som inte handlar om det men ändå är rätt intressant:

People have romantic notions about television. In the highest realms they think it’s some sort of art medium, and it’s not. Others think it’s an entertainment medium, it’s not that either. It’s an advertising medium. It’s a method to deliver advertising like a cigarette is a method to deliver nicotine.

Uppdrag presenterades först på Omform

Att Farfar jobbar med ett stort uppdrag för Björn Borg presenterades på Omform, uppenbarligen för första gången, och Claes de Faire skriver om det. Tyvärr lyckas han få ungefär allting om bakfoten…

Alltså: Omform anordnas av en reklambyrå: Heimer & Company. Det var cirka femhundra deltagare på Omform varav mindre än hälften var studenter. Av dessa var något mer än femtio procent från olika utbildningar på Högskolan Dalarna. Andra kom från andra utbildningar i regionen eller utanför. Andra som bevistade eventet var näringslivsfolk och byråfolk från regionen men också från Stockholmsbyråer inom både PR- och reklambransch liksom kreatörer från såväl Umeå som från Norrköping och även från Örebro, Västerås, Gävle, Bollnäs osv.

Men tack och lov läser personer som var på Omform Resumé. Det hela bevisar tyvärr att branschmedia är fullkomligt Stockholmsfixerade.

Claes de Faire ringer. “Vad är ditt problem?” Javafantrordu? Försöker förklara. “Jag ändrar platsen inga problem.” Då tröttnar jag och lägger på.

Detta efter att vi utväxlat följande mailkonversation:

Jag:

Du kan skaffa fakta om eventet som din chef bevistade på Omform.se eller i vårt pressrum: http://newsdesk.se/pressroom/heimer_company_reklambyraa
Det var personer från bland annat Garbergs som åkt upp till Borlänge för att bevista Omform. Andelen studenter på eventet var mindre än hälften och Högskolan inget med själva Omform att göra: http://researcher.se/archives/2007/09/uppdrag-presenterades-forst-pa-omform/
Irriterande slarvigt.

Claes de Faire:

Tycker jag du kan ta kontakt med viggo istället.

Jag:

Varför det? Du har skrivit artikeln.

Senare har Claes de Faire (typ sist av alla) outat mig som Monkey Bites:

Men lite humor har du i varje fall:
Postad av: Monkey bites de Faires butt, 15:26, 25 september 2007
Undrar vad de personer från Garbergs, ACNE Digital, Springtime, JMW och andra stockholmsbyråer tycker om att bli kallade studenter vid Högskolan Dalarna.

V&S gör en badlander och bryter mot lagen

V&S gör reklam för två olika viner på Kanal 5. Två vinflaskor som blir två personer som säger sina repliker. Jag har sett upplägget förut: hos Apple

Kasst.

Ps. Jag letar efter V&S-filmen. Ds.

Det finns onekligen en intressant aspekt på det här, i ljuset av att Coronas reklam med limeprojektilen blivit fälld i Marknadsdomstolen för osaklighet. Enligt alkohollagen får alkoholhaltiga drycker endast marknadsföras med produkten och innehåll. V&S väljer att bryta mot det och den regel som säger att alkoholreklam inte får marknadsföras med hjälp av människor. V&S ägs (än så länge) av staten. Staten har satt lagstiftningen om marknadsföring av alkohol.
Om det nu inte är att de här två vinsorterna görs på människor…

BoR:ed en smula

Lite tankar om reklam från bloggosfären.

Tankar i trappen visar ordlöst problemet med oadresserad reklam: Ingen reklam tack

Ajja har TV-dinner och ser på reklam-TV: På tal om SKIT reklam. Och jag kan verkligen känna detsamma när det gäller alla såna reklamer om diarré och svampinfektioner.

Daniel har iakttagit samma sak som jag: att Airtours satsning på någon sorts exklusivcharter är motsägelsefull. I ena spoten är tjejerna visserligen lite fånigt dryga men det visar ändå själva positionen man vill ha som varumärke. Men den andra där mannen dissar ett gäng som beställer mat på svenska och sen beställer två öl på en överdriven spanska – han är ju losern minst sagt.

Linus på linjen gillar Toms Webes senaste kampanj Bejaka lasten.

Jag blir glad av sån här reklam som vågar stå emot hälsohysterin och som vågar rucka på den idealbild av superslimmade lyckliga personer som vi ständigt matas med.

Konsum? Nej, Parship.se. Dasai gör en lång postning som testimonials men själv tycker jag just det faktum att ett svenskt bolag väljer att använda Konsumsymbolen verkar måttligt vettigt.

Nini dricker kaffe och recenserar ett gäng reklaminslag. Hennes förklaring hur TV-spoten för Parlino kommit till är skön. Synd bara att man inte gör reklam på det sättet :)

kan ju inte kommit till på annat sätt än att ett gäng snubbar suttit med för mycket sprit, för låg ribba och en deadline som närmar sig. För hur kommer man annars på att två gröna tomtar ska köra 69:an, prata med skitstöriga röster och det ska locka folk att köpa ett kontantkort?! Varför får sån reklam ens göras? Funkar det? Är folk så jävla dumma?

Svar: uppenbarligen.

Eff dissar Coke Zero och hela branschen. Jodå.

Använda Facebook – Marknadsföraren

Facebook fascinerar. Själv har jag funderat en del över hur man faktiskt ska kunna använda det som marknadsförare, som varumärkesägare etc. Jag tror inte att annonsering egentligen är det mest effektiva sättet utan det handlar om produktplacering/varumärkespositionering, buzz och framförallt – att integrera Facebook i kommunikationen från andra kanaler.

Produktplacering – helt enkelt att antingen skapa moduler som direkt pekar på ett specifikt varumärke. Exempel är Unleash My Dell eller UPside Card Balance Checker kopplat till VISA. Andra sätt är att sälja in sitt varumärke i andra moduler – exempelvis när det gäller olika gåvor och “pokes” (Amazon och iTunes finns redan inkorporerade lite överallt). Det borde också vara en självklarhet för innehållsleverantörer att skapa en modul för att vidarebefordra sitt innehåll och därmed bygga in en varumärkeskännedom (finns många redan exempelvis Forbes Stock, Sky.

Många tänker nog att Facebook mest fungerar för livsstilsvarumärken men jag tror att man då fortfarande tänker i masskommunikationsperspektiv. För en B2B eller en nischad konsumentproducent handlar det snarare om att bjuda in sina befintliga kunder till att vara med i olika grupper. Visserligen tycker jag att gruppfunktionaliteten fortfarande är väl basic och utbudet är för stort för att det ska vara möjligt att effektivt kunna hitta grupper, men förhoppningsvis kan det finnas ett intresse från Facebook att utveckla den funktionen om man får heads up om att många företag vill använda sig av den. För marknadsföraren handlar det ändå om att bygga in Facebook i annan kommunikation – bjuda in potentiella kunder och även berätta om att man finns på Facebook i annan marknadföring – ett exempel är vår byrås designdag Omform där vi skapat en grupp som sedan omnämns i annan marknadsföring.

Jag tror också att det inte dröjer så länge innan Buzzador och liknande buzz marketing-företag försöker att skapa relationer genom Facebook (antagligen försöker de redan). Problemet med detta är att för mycket tryck från “köpta vänner” innebär att användarna kommer att bli mer och mer försiktiga med vilka man kopplar ihop sig med. Däremot tror jag att det här är en mycket bra väg att gå för olika NGO:s men då genom att söka rätt på de personer som faktiskt är intresserade. Exempelvis genom att hålla koll på personer som använder sig av moduler i stil med Causes och Justgiving.

Det jag är oroad över är att företag och marknadsförare inte kommer att använda sig av Facebook utifrån kanalens kärnvärde – den sociala interaktionen. Ge mycket få mycket tillbaka. Håll kommunikationen igång och skit i informationen.

När user generated löper amok

Ett av de senaste exemplen på hur trenden om användargenererad marknadsföring via tävlingar och YouAreTheAdman-frenzy ibland verkligen tappar bort sig själva är historien om Sloggis bum-fight vars sammanfattning kan läsas hos Adland. Själv struntar jag i de eventuella etiska frågorna men hela idén är helt enkelt ogenomtänkt. Det är intressant att företaget åkte på samma näsbränna i JapanHolland (tack Åsk) för några år sedan men lärde sig inte läxan. Jonas på Planning.se skriver en rejäl drapa.

För tillfället finns det ingen hejd på antalet mediaval där det ingår typ-viral user-generatedtävling. Oavsett produkt. Oavsett målgrupp. Oavsett om det finns någon som helst marknadslogik så är det web2.0 som ska gälla. Det är ungefär lika vettiga investeringar som när alla bara skulle ha en webbsida för några år sedan. Då var det webbknackarna som skar guld med tälgkniv, idag är det de nischade buzz- och viralwebbyråerna som ploppar upp lite överallt. Vissa gör bra grejer, andra låter kundens dåliga omdöme avgöra. Det är synd. För det skapar en utspädning av formatet – snabbt håller en potentiell kanal helt enkelt att bli överutnyttjad och det av för många dåliga idéer.

Det är i detta som min skepsis till att använda sig av user generated-reklam ligger: att man väljer att använda kanalen utan att faktiskt fundera om det är rätt kanal, om man når målgruppen och om såväl varumärke som produktkoncept har relevans för kanalen. Och framförallt känns det ibland som om man hellre kör på en tävling i web2.0-tappning än att faktiskt hitta en hållbar idé att bygga ett integrerat koncept runtomkring.

Kort upphämtat

Den kom i somras – den stora listan över bästa globala varumärken. Läs och begrunda hos BusinessWeek. Det intressanta är också att betänka hur olika listor ofta är så lika men ändå har olika beräkningsgrunder.
Susanna Alexius har skrivit en avhandling om regler där hon bland annat tittat på managementkonsulterna. Det intressanta är där hon pekar på konsulter i management sällan är reglerade och att det många gånger saknas metoder för mätbarhet. Något som många menar är ett av de stora problemen med reklam.
Under sensommaren har det diskuterats en hel del om place branding, där en uppsats menar att place branding inte fungerar och att det är mest slöseri med pengar. Läs bland annat Kommunernas reklam lockar inte folk att flytta (läs min vän e:s tankar om det i trodde väl det. Samma tema bygger artikeln i Aftonbladet på: ”Bocken i Gävle – ett starkt varumärke”.
Konsumentföreningen i Stockholm har än en gång gett sig till känna och väljer nu att dundra mot antirynkkräm-reklam. Bland annat är det den retuschering som sker i annonser för anti-ageprodukter som fått föreningen att sätta ihop en anmälan som Konsumentverket nu kommer att granska. Förutom retuschen handlar det om de vetenskapliga påståenden som finns i marknadsföringen och dess värde som faktisk vetenskap. Det är L’Oreal, Roc, Biotherm, Lancôme och Yves Rocher som fått känna på Konsumentföreningens skarpa öga. Jag kan inte låta bli att känna som Drottningen:

Va? Det hade jag väl aldrig kunnat tänka mig. Vad kommer sen, ska de berätta att grisar inte kan flyga?

Presidentvalet är igång. Förra gången var det bloggar som det snackades om; den här gången pratas det mer om sociala medier som Facebook, Myspace och liknande men också om de virala experiment som framförallt Obama-kampanjen använder sig av. Problemet är helt enkelt att ingen riktigt vet om det är fans som skapar filmerna på YouTube (några postade jag för ett tag sen på min andra blog) eller om det är kampanjens reklambyråer. TIME har tittat på den nya tidens presidentvalskampanj.
Kriget om tandkrämstubssortimentet hårdnar. Den ena, Crest, väljer att använda ett gammalt trick: tandläkaren och forskaren medan Colgate använder sig av celebvertising. Onekligen är NYT:s val av rubrik slående: Information vs Emotion.

Affärsnytta med Facebook?

Jag har valt att köra öppna kort på Facebook. Precis som här. Och eftersom årets Omform handlar om Virtual for real så är det självklart att dels skapa en grupp för eventet på Facebook och dels försöka att få byråns medarbetare att smaka lite på det senaste i sociala medier-frenzyn. Men det är självklart inte helt lätt och precis som Brit på JMW påpekar känns Facebook fortfarande väldigt collegeaktigt när det gäller applikationer och moduler. Samtidigt tror jag, precis som hon, att det finns en affärsnytta i att som konsult och tjänstesäljare faktiskt öppna upp och berätta lite om sig som person. För varje konsult säljer inte bara sin kunskap utan också sin personlighet – att bygga sitt personliga varumärke blir viktigt även om man arbetar utifrån ett gemensamt kollektivt företagsmärke.

Problemet med svenskar är att det lätt blir en väldigt hög grad av trend, vilket innebär att dess baisse blir både brant och hård. Många upplever att de inte fattat Facebook eller att det inte var deras grej. Facebook är ju egentligen bara ett rum – vad som händer därinne bestäms av vad man fyller det med. Vilket gör att det är spännande att se vad den svenska delen av Facebook kommer att utvecklas till.

En annan spin-off är att Facebook också gett fart i andra nätverkstjänster, som LinkedIn. Något som kan tyckas ologiskt men inte är det. När en användare inser potentialen i att få nätverka i ett nätverk så kommer man ihåg de andra också.

AA försöker sätta krokben för Google AdWords

Det är inget nytt att många företag med värdefulla varumärken är ganska irriterade på Google Adwords som väljer att sälja deras varumärken som sökord till konkurrenter. Nu har American Airlines stämt sökmotorgiganten och förklarar sin klagan:

Google’s search engine is helping third parties to mislead consumers and misappropriate the American Airlines Marks by using them as ‘keyword’ triggers for paid advertisements and by using them within the text or title of paid advertisements

Tidigare rättstvister har gått Googles väg men den här gången är det ett, som immaterialrättsprofessorn Eric Goldman säger, företag med djupa fickor, många varumärken och en vilja att ta fajten. Läs mer på NYT Bits och på Goldmans egen blog.

En intressant sak är att Google vägrar andra sökmotorer köpa sökordet Google…

Dagens snackis = dagens viral?

Idag har det skrivits mycket om [[Justine Ezarik]] och hennes 300-sidiga teleräkning från AT&T för hennes iPhone. Och hon har lagt ut en film på YouTube. Det intressanta med den filmen är ändå slutet. Där statas meddelandet: “Använd e-billing. Spara skogen” och blogadressen tastyblogsnack.com (hennes blogg – som verkar vara totalt nere på grund av all trafik). Och vänta – plötsligt ser man att Justine Ezarik inte är något annat än… hm… en som gärna berättar hur man gör virala videos… Och hon är rätt vanligt förekommande på YouTube. Och onekligen kan man fundera över vilket av e-billingföretagen som betalat henne för att få sån här schysst PR (i det här fallet från Macworlds rewrite):

Justine har nu valt att byta till e-faktura, så förhoppningsvis tar det nu lite längre tid innan jordens skogar försvunnit helt.

Eller hur AT&T inser att det gör ont att göra fel: How many trees did your iPhone bill kill?

Det här visar kanske att journalister måste göra sin hemläxa lite bättre. Fast det är klart – som marknadsförare blir man ju rätt glad när man inser att journalister inte riktigt tar sig tid att kolla upp “den där amatören som säger något”. Allt kan vara reklam. Antingen för någon som sponsrar Justine, eller för hennes egen show: iJustine.
Välgjort stunt.

IDGs Carl Grape gör en intressant vinkling, vilken visar att IDG ännu inte förstått det virala i Justines (eller tagit reda på vem hon faktiskt är) film:

Bloggaren Jusitine Ezarik var en av dem som startade hysterin kring Iphone-räkningarna, och åtnjuter nu sina 15 minuter i rampljuset efter att hon laddat upp en video där hon packar upp en 300 sidor lång Iphone-räkning ur AT&Ts kartong.