Lite tankar om reklam från bloggosfären.
Tankar i trappen visar ordlöst problemet med oadresserad reklam: Ingen reklam tack
Ajja har TV-dinner och ser på reklam-TV: På tal om SKIT reklam. Och jag kan verkligen känna detsamma när det gäller alla såna reklamer om diarré och svampinfektioner.
Daniel har iakttagit samma sak som jag: att Airtours satsning på någon sorts exklusivcharter är motsägelsefull. I ena spoten är tjejerna visserligen lite fånigt dryga men det visar ändå själva positionen man vill ha som varumärke. Men den andra där mannen dissar ett gäng som beställer mat på svenska och sen beställer två öl på en överdriven spanska – han är ju losern minst sagt.
Linus på linjen gillar Toms Webes senaste kampanj Bejaka lasten.
Jag blir glad av sån här reklam som vågar stå emot hälsohysterin och som vågar rucka på den idealbild av superslimmade lyckliga personer som vi ständigt matas med.
Konsum? Nej, Parship.se. Dasai gör en lång postning som testimonials men själv tycker jag just det faktum att ett svenskt bolag väljer att använda Konsumsymbolen verkar måttligt vettigt.
Nini dricker kaffe och recenserar ett gäng reklaminslag. Hennes förklaring hur TV-spoten för Parlino kommit till är skön. Synd bara att man inte gör reklam på det sättet :)
kan ju inte kommit till på annat sätt än att ett gäng snubbar suttit med för mycket sprit, för låg ribba och en deadline som närmar sig. För hur kommer man annars på att två gröna tomtar ska köra 69:an, prata med skitstöriga röster och det ska locka folk att köpa ett kontantkort?! Varför får sån reklam ens göras? Funkar det? Är folk så jävla dumma?
Svar: uppenbarligen.
Eff dissar Coke Zero och hela branschen. Jodå.
Du förstår alltså resereklamen? Snälla, förklara för mig!
Jag förstår grundkonceptet men jag tycker det är taffligt utfört. Bra affärsidé med ett schysst koncept som sedan klantas bort i själva marknadskommunikationen.
Heh, det där gamla inlägget. Men allvarligt, att leta efter bra reklam känns ofta som att driva en guldgruva. I femtio ton stoft hittar man kanske ett knappt hekto guld. Och Coke Zero-reklamen var så fundamentalt idiotisk att man gör i byxan i ren frustration.
Sen kan det ju vara ett medvetet grepp. Att reta folk så inihelvete att de skriver om det. Det skulle jag nog gilla.
Mjäe… jag skulle nog säga att Zero ändå har ett visst mått av logik i sig. Varken du eller jag är målgrupp kan jag lugnt säga :).
Det finns mycket sämre reklam till och med men precis som du säger – det är mycket mer skit än det är guld.
Finns ett visst släktskap mer Parlino-reklamen och följande två, ehm, kultfenomen:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Super_Mario_Långben
http://www2.b3ta.com/trampoline/
Det känns nästan som att en något yngre generation reklamare har börjat göra reklam utifrån sina kulturella referensramar, vilket är _mycket_ spännande när man inser att dessa ramar faktiskt redan handlar så mycket om internet-memes och YouTube-humor.
Ja jösses ja, i relativa mått mätt är den inte alls så dålig som det kan bli. Sen är det ju förstås skillnad på logik och logik. Att kvantifiera något som “bra” i samband med reklam är väl ren voodoo en bra dag, och något än mer komplicerat en dålig.
Tycker man att Coke Zero-reklamen är idiotisk hör man liksom automatiskt inte till målgruppen. Sedan min TV pajade har jag varit långt mindre mordisk.
Jag förstår fortfarande inte Airtours. Jag får bara “schizofrena idioter”-vibbar, så om jag någonsin skulle åka på den typen av resa så skulle jag lägga mycket energi på att välja något annat.
Zero-reklamen är ju hur enkelt som helst däremot. “Light” är tjejigt, alltså behövs något annat för att få killar att köpa skräpet.