Category Archives: Advertising

När kontexten inte stämmer

En av de saker som digitala världen (och kanske mest Google) gett är möjligheten att koppla annonser till nyckelord. Det finns ett antal exempel där det kanske inte riktigt blev så bra. Minns en amerikansk tidnings webbsida som skrev om att en kvinna slagit ihjäl sin pojkvän med en ipod och bredvid så annonserades iPods för riktigt vrakpris.

Glocalnet slog på stora trumman om att börja med support via Facebook och självklart startade några missnöjda kunder en grupp som totalt dissade företaget. Och eftersom Glocalnet kör lågt så måste de helt enkelt gjort en dålig kontextuell analys när de köpte annonsord på Facebook…

(Headsup till Magnus för skärmdump)

Att de inte lär sig


Våra AD:s har fått ett direktadresserat dm från Bong Lab. I det låg ett avhugget finger i plast. En “smart” copy följer med om laserskärning och fingerspitzgefühl. Man kan inte påstå att Bong Lab är det första våra AD:s kommer att välja när de ska välja underleverantör. Inte efter det här.

Jag är mest fascinerad att branschen har så kort minne: otäcka dr fungerar inte. Först och främst: det är knappast så att man vill bli påmind om att man skurit sig rejält. Och om nu Bong Labs är så duktiga: show me the goods – visa något som är svårskuret.

En lärdom är också att såna här saker kan slå bakut. Ta den sk “lamm-incidenten” för Cole Russel & Price för några år sedan.

Polarbröd borde göra tvärtom

Polarbröd har fått reda på att deras logotyp används på tröjor i bland annat Japan. Och har valt att gå stämningsvägen:

Det är direkta plagiat, de har kopierat vår logotyp utan att ändra ett dugg, säger Helena Rönnmark, informatör på Polarbröd.

De kräver nu att företagen ska sluta med detta ((DN har en fullkomligt galen rubbe: “Brödföretag säljer kläder”. Det är ju just det som de inte vill…)).

Varför känns det som om Polarbröd totalt missförstått branding-teori? Det här borde de vara lyckliga över, använda i sin marknadsföring och självklart bygga vidare utifrån samma måtto som att andra varumärken välkomnar när folk använder sig av deras logotyper som markörer på fr a T-shirtar. Det som Polarbröd inte förstår är att de inte “äger” logotypen på det sättet. Och de sätter effektivt stopp för eventuella inspel på exempelvis den japanska marknaden eftersom man säger till folk att man inte gillar brand fans.

Det här är kanske den svåraste lektionen vi som varumärkesstrateger har att lära våra kunder: att släppa kontrollen, tänka tvärtom mot förut. I det här fallet stör inte tröjorna Polarbröds affärer – det är ingen konkurrens utan snarare en möjlighet att skapa buzz, att bygga varumärkeskännedom och lovemarks. Japan har under flera år haft en mycket positiv utveckling när det gäller att gilla svensk kultur och svenska varumärken. Att få sin logotyp på en T-shirt är att bli en viktig markör i populärkulturen, det innebär att man har öppning till att skapa lite kult runt sitt varumärke. Om man väljer att inte ta till trademark-lagstiftning, om man väljer att inse att man tjänar mer momentum genom att underblåsa en sån här utveckling istället för att kväsa den.

Polarbröd har helt enkelt reagerat med ryggmärgen och har inte kunskapen om hur brands idag fungerar kontra brand ambassadeurs och early adopters.

Det blir lite tuffare

EU-parlamentet har antagit nya regler för “audio-visuella tjänster” dvs. TV-program och film. Några intressanta saker:

Alla audiovisuella medietjänster, både tv-sändningar (dvs. linjära audiovisuella medietjänster) och audiovisuella medietjänster på begäran (dvs. icke-linjära audiovisuella medietjänster) kommer att omfattas av en grunduppsättning samordnade regler, bl.a. regler som skyddar den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga, samt den mänskliga värdigheten.

Jag vet inte – men det finns ett antal program som snarast borde bort eftersom de knappast främjar en mänsklig värdighet. Vidare är skrivningarna om “moral” mycket intrikata och jag undrar vem som ska avgöra vad som är moraliskt eller inte.

En av de mer kontroversiella frågorna har varit produktplacering. Parlamentet har fått igenom att detta endast ska tillåtas i vissa program och under vissa bestämda förutsättningar. Produktplaceringen är förbjuden i nyhets- och samhällsprogram, barnprogram, dokumentärer och rådgivningsprogram. Produktplacering i biograffilmer, filmer producerade för TV och TV-serier samt sportsändningar tillåts förutsatt att tittarna få klar information om förekomsten av produktplacering.

Oerhört intressant att produktplaceringen fått så starkt genomslag i direktiven. Jag förstår inte riktigt definitionen av “klar information om förekomsten av produktplacering” – ska vi stå ut med ett par minuter disclaimers i början av alla program?

Liksom att det idoga lobbyarbetet mot “skräpmat” fått en så politiskt korrekt form. Jag tycker det är intressant vem som ska avgöra om mina barn orsakas “moralisk skada”…

Ledamöterna lade även till att produktplaceringen inte får utgöras av tobaksprodukter eller cigaretter eller produktplacering från företag vilkas främsta verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigaretter och andra tobaksprodukter.
Direktivet innehåller också en rekommendation om en uppförandekod för leverantörer av audiovisuella medietjänster för barnprogram som innehåller eller avbryts av reklam, sponsorer eller annan marknadsföring av ohälsosamma och olämpliga livsmedel och drycker som t.ex. innehåller mycket fett, socker eller salt samt av alkoholhaltiga drycker.
Audiovisuella kommersiella meddelanden får inte orsaka minderåriga fysisk eller moralisk skada. Därför får de inte direkt uppmana minderåriga att köpa eller hyra en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, direkt uppmuntra dem att övertala sina föräldrar eller någon annan att köpa de varor eller tjänster som ingår i reklamen, utnyttja det speciella förtroende som minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer, eller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.

Inga nya regler som stödjer diverse “kulturarbetare” som ogillar reklam i sina filmer.

Sändningar av filmer producerade för tv (med undantag för tv-serier och dokumentärer), biograffilmer och nyhetsprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshoppinginslag en gång varje tablålagd period på minst trettio minuter.Sändningar av barnprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshopping en gång under varje tablålagd period på minst trettio minuter, förutsatt att programmets tablålagda längd överstiger trettio minuter. Andelen korta reklamformer, som reklaminslag och teleshoppinginslag, får inte överstiga 20 procent en given timme mellan hela klockslag. När det gäller serier och dokumentärer är den enda regeln att reklam inte för överstiga 12 minuter per timme som är en allmän regel.

TV3 och Kanal 5 kan komma att få möta att Sverige “tar kontakt med” den brittiska jurisdiktionen för att förhindra att de sänder reklam inriktad mot barn över svenskt territorium. Det kan komma att bli intressant:

Den så kallade ursprungslandsprincipen innebär att TV-bolag ska följa reglerna i det land de sänder ifrån, oavsett i vilket land programmen sedan visas.
I den gemensamma ståndpunkten fastställs att medlemsstaterna ska ha frihet att föreskriva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska följa mer detaljerade eller striktare regler. Om en medlemsstat har mer detaljerade eller striktare bestämmelser i allmänhetens intresse och bedömer att ett programföretag under en annan medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en tv-sändning som helt eller huvudsakligen är inriktad på dess territorium får den ta kontakt med den medlemsstat som har jurisdiktion i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning på eventuella problem som uppstår.

Här är originalet…

Ni minns Clas Ohlson-postningen?
Här finns uppenbarligen originalet:

Och intressant är att Fatboy Slim än en gång uppenbart “inspirerat” svenska reklamare så pass att de gör en i det närmaste remake av en av hans videos. Den förra var ju Vasakronans Persbrandt-satsning.

Adland har uppmärksammat det och fyller på med diverse exempel. Det blir jobbigare och jobbigare för byrån SMART att hävda någon sorts originalitet…

Lika eller olika

När telco:bolaget 3 kommer med en ny kampanj, signerat sin danska byrå så kunde man inte låta bli att känna igen den kampanj som Valentin.Byhr och Miami Guerilla Advertising gjorde för Willys.

sammaidereverserad

Och än en gång så får man fundera över vad som är stöld och vad som är inspiration. De båda kampanjerna skiljer sig på flera plan men det finns onekligen en koppling mellan dem. Rent faktiskt skulle man väl kunna säga att grundidén är samma men eftersom USP:arna som ska kommuniceras skiljer sig (billigast resp. snabbast) så blir exekveringen olika.

PR-branschen som spammare

Blogge Bloggelito, en politisk bloggare inom libertarianistisk anda, har blivit sur på de olika PR-byråer och personer som försöker få publicitet genom att skicka pressmeddelanden och andra saker till bloggare med många läsare. Många kommentarer runt postningen menar att Blogge överdriver men jag tycker ändå att problemet är viktigt. Vi hatar spam som gör reklam och reklambranschen har blivit hårt reglerad genom opt-in-lagstiftningen för mailvertising. Men när det gäller PR finns det uppenbarligen en gråzon. Och självklart – det är knappast så att det rent kvantitativt är ett problem men det kan onekligen innebära att många bloggare till slut tröttnar på att få sin mailbox fylld av obeställda pressreleaser och “intressanta” publiceringsförslag. Precis som när det gäller både user generated, telemarketing och buzz marketing så är ett av problemen att många som använder sig av formaten inte tar vägen över att konsekvensberäkna varje kampanj utifrån hur stort mått av ingrepp på mottagarens personliga integritet det innebär. Och PR-branschen är på väg att möta samma regleringshets som reklambranschen lider under – vilket borde stämma till eftertanke.

En miss när stavningstalibanerna varit framme

Själv stavar jag “schysst” med två S – även jag egentligen anser att det ska stavas “juste”. Det gör inte Kristdemokraterna… Problemet för mig är helt enkelt att jag blir så irriterad på att det är felstavat (enligt mig och rätt många andra) att jag helt enkelt inte orkar ta till mig vad de vill. Intressant är att de själva har en omröstning på sajten där 38 % anser att den stavning KD valt inte är rätt… I bloggen ((som är utan permalänkar…)) så tas det upp genom att man är tacksam för att en ledare (som i övrigt skriver ner hela kampanjen) ger “credd för stavningen”.
Det här är onekligen ett problem när man börjar försöka att dogmatisera stavningen av ord som egentligen är slang eller försvenskade anglicismer: om man inte försöker att se till att använda det mest vanliga, och istället väljer det språkligt kanske mest rätta så förlorar man momentum för kampanjens innehåll och mål. Istället hamnar man i en diskurs om stavning – vilket är helt onödigt. En del säger säkert “jomen då får man ju uppmärksamhet” enligt myten om att all PR är bra PR. Frågan är snarare vad det kostar att behöva arbeta sig förbi att de flesta tror att man stavat fel…

Och en screenshot to go with:
ScreenShot042

Mobilreklam – the interactive way

Jag oroar mig för att marknadsföring via mobilen kommer att gå samma öde till mötes som telemarketing: att man väljer enkla och traditionella vägar som helt enkelt tröttar ut. Dock finns det hopp: ett par exempel på en sorts “pull”-teknik dvs. där användaren faktiskt styr valet av om man vill ha reklam eller inte. Självklart bygger det på idéer från mobillandet Japan, där man insett att det hela handlar om att låta användaren älska varumärket och göra sina val av relationen själva. Och på så sätt också skapa ett nytt användningsområde för mobilkamerorna.

Företaget OP3 använder ett externt program för sina shotcodes. Genom att ta en bild på en shotcode med programmet i mobilen så skickas man direkt till en hemsida, där företaget bakom kampanjen kan skapa interaktiva tävlingar, give aways mm. En testkampanj för Sprite i Mexico gav enligt företaget fyra gånger så hög svarsfrekvens som vanliga SMS-koder och tio gånger effektivare än en traditionell kupong-i-annons kampanj.

Dexterion från Värmland arbetar med en annan form, där bildigenkänning finns server-side. Om användaren tar en vanlig bild på en logotyp eller annons, eller annan bild och skickar den till ett specifikt nummer som MMS förs man sedan vidare till sajter specialanpassade för mobilen. Här finns möjligheten att exempelvis jobba med turistinformation men också med mer traditionella marknadsföringsaktiviteter.

Båda lösningarna bygger på integrerad marknadsföring som jag personligen tror är nödvändig för att inte skjuta ännu en bra kanal i sank. För precis som med telemarketing så handlar mobilen om personlig integritet – de flesta undersökningar visar att användaren känner sig mer “invaderad” av reklam i sin mobil än i sin dator. Man låter användaren välja om man vill nås av mer reklam via sin mobil, istället för att överfallas av den via push-teknik. Det handlar i det här om att man skapar en mer exklusiv relation mellan varumärke och användaren, liksom att det bygger en känsla av delaktighet som sedan ger en vinst för användaren aka mottagaren av reklamen.

Generellt är marknadsföringens framtid beroende av att mer och mer återge mottagaren makten över reklamen: att skapa känslan av delaktighet, att integrera reklamkanalerna innehållsmässigt för att skapa relevans liksom att i övrigt skapa en tankevinst, tidsvinst och upplevelse för mottagaren. Och, för att rätta mig själv, börjar det hela i att sluta att tänka i termer som “mottagare” och “målgrupp” utan mer tänka i termer som användare och relevanta konsumentgrupper. För att på så sätt skapa en egen bild av konsument och användare som personer med egen integritet vars mottaglighet bygger på en frivillighet och delaktigheten.

En digital era

Framtiden? Lotta Holmström har samlat ett gäng bloggare för att ta pulsen på webb X.0.

Anton fortsätter diskussionen och i kommentarerna finns mycket matnyttigt. Och de långa postningarna finns såklart på vars och ens bloggar:

Media Culpa (själv blev jag förvånad – Hans, du har väl bloggat längre än februari 04?)
Beta Alfa (en av de få som fortfarande är ytterst hemlig :))
Jardenborg (med sitt nya projekt mindpark)
Nina Åkestam (plannertankar)
Alter Ego (den enda i princip utanför media/pr/reklamvärlden – även om jag vet att hon har ett förflutet i densamma…)
Jonas Carlsson
Björn Jeffrey

Och Bison sammanfattar det hela briljant (mao – kunde inte sagt det bättre själv: eller i varje fall inte lika kortfattat):

Förtroende är hårdvaluta i ett allt högre informationsbrus. Och det är den som hittar vägarna till att bygga förtroende på de nya kommunikationsarenorna som är vinnaren. Frekvens, stringens och transparens tror jag är tre nyckelord för att göra just det.

Domino – ett gammalt reklamknep

När man såg Clas Ohlsons reklamfilm kändes det som om det knappast var den nyaste idén man använt.

Sant så – Guiness vet hur det ska göras:

Och jämför man med Miller’s dominoreklamfilm så känns CO:s väldigt “svensk” och lo-fi…

Tekserve har en version där själva slutet faktiskt har någon sorts bind-up. Sony Ericsson har använt CD-skivor.

Bo:Red – om sex i tunnelbanan, le Creuset och när copywriting inte synkar

TBFKEM har det arbetsamt med sin sjuåring och reklamen. Exempel 1: Sjuåringen frågar om de inte ska köpa en Clone-A-Willy. Exempel 2: Sexualupplysningsreklam om kondomanvändning.

Θ

Ett exempel på hur bloggar faktiskt fungerar som marknadsförare genom WoM är när TBFKEM berättar om hur hon kom i kontakt (och köpte) en le Creuset.

En traditionell reklamkampanj för miljoner, med TV-reklam och annonser i Allt om Mat hade aldrig fått mig att köpa den där jävla grytan, för det är jag på min vakt mot (och dessutom läser jag inte Allt om Mat. Finns Allt om mat fortfarande, förresten?). Men en (antar jag) oberoende skribent med cred, som skriver från hjärtat (vill jag tro), går hem. Till 100%

Θ

Hedgehog in a storm har tagit en bild på en lokal skönhetssalongs kampanj som visar ett exempel på hur text och val av modell också måste synkas… Här gick det illa… Man kan liksom känna hur någon tänkt: “jamen allt ska ju vara naturligt – det är ju en trend. Och han Magnus är ju en naturlig kille…”
Θ

Schmut har också hittat ett exempel på när copywriting verkar vara överlåten till någon sorts automatiserad floskelapplikation. Det är bra att utmana sina kunder. Det är coolt att vara “edgy” – men det här var bara korkat.

Researcher goes short

Lite smått och gott så här på söndagseftermiddagen:

Ulrica har hittat ett exempel där instore marketing inte riktigt fungerar…

Ξ

Torstensson förklarar användargenererade communities:

“Man är i communities för att ladda upp, umgås och skriva. Ha kul.[…]Det finns också andra drivkrafter som ego och uppmärksamhet. Som exempelvis bloggare kan det vara att synas på många ställen.”

Ξ

Jerry Silwer har samlat ihop sju saker om bloggar (och sociala medier) som han menar är viktiga att tänka på och som många missar. Jag tycker dels att en del är lite självklara och en del som känns som om han träffar vid sidan av ämnet. Men några är mycket viktiga:

2. Att starta en egen blogg är det sista din organisation ska göra – inte det första
Innan du eller din organisation startar en blogg måste det internt finnas en kännedom om hur de sociala medierna påverkar dig idag.[…]

Det han egentligen säger är grunden för all marknadsföring: om man inte vet vad ens varumärke står för ska man börja där istället för att försöka att operativt marknadsföra varumärket och under tiden fylla det med värden – då finns det en fara att värdena inte blir de egna utan någon annans.

6. Det behöver inte vara privat, men det måste vara personligt
Vem är det som skriver bloggen? Vem har startat nätverket på Facebook? Vet vi inte vem du är, då bryr vi oss inte. Du kan absolut vara anonym, men då blir det än viktigare att det du skriver osar av personlighet och hemligheten om vem du är måste addera till upplevelsen av att läsa det du skriver. Det privata kan du lämna därhän, men kom ihåg att det knappast finns något tråkigare i bloggosfären än avhumanifierade organisationsbloggar utan undertecknare.

All marknadsföring måste skaffa sig ett förhållningssätt till det personliga. “Live your brand” är inget annat än att faktiskt göra just det. Det personliga kan antingen vara att berätta en sannare bild (typ Dove) och därmed ge en bild av vad varumärket vill stå för, eller skapa en historia och ikoner (typ Heidis etc) som skapar en känsla och ett lovemark.

Ξ

Directly from the horse’s mouth? JMWs blogg berättar om hur PR-byrån Blinn har listat de tio vanligaste lögnerna som en PR-byrå säger sina kunder. Undrar hur bra det är att faktiskt göra en sån lista som PR-byrå…

Ξ

Vassa Eggen har läst Jupiter Research-undersökning om SEO vars slutsats lite tillspetsat är:

“Sök är inte längre en tilläggs-grej för marknadsförare. /…/ Det är fronten och kärnan. Sök är en kraftfull kanal på egen hand, men effekten är mångdubblad när den kombineras med offline-kanaler.”

Det intressanta är att en majoritet av sökningarna skapats genom “offline”reklam, dvs. en integrerad reklammix är nödvändig. Frågan är dock om det här kommer att förändras snabbt eller sakta i takt med att onlinereklamen ökar. Å andra sidan: onlinereklamen behöver inte SEO på samma sätt.

Pricka rätt

MER har prickat ett antal företag för DR som är adresserad till en vuxen person men vars utformning riktar sig mot barn. Det ä Damm Förlag för deras marknadsföring av Disneyklubben, IMP Nordic för deras marknadsföring av en serie monsterkort ((Ett sorts rollspel där det tar en jäkla tid att samla ihop kort… jag vet…)), Förlaget Stabenfeldt AB när det gäller Funtasie tjejbokklubb och Egmont Kärnan AB för prenumerationserbjudanden för tidningarna Witch och Bamse. Självklart är det Konsumentföreningen i Stockholm som står bakom anmälan.

Det blir mer och mer omöjligt att faktiskt göra reklam. Eftersom signalpolitiken som Konsumentföreningen i Sthlm och Svenska konsumenter för helt enkelt börjar bli lätt surrealistisk. En fråga man kan ställa sig: hur långt kan man gå i att ta bort ansvaret från föräldrarna? Lär man barn att bli medvetna konsumenter genom att förbjuda reklam? Jag är inte så säker på det.

Dalarnas Mat 2

[coolplayer width=”480″ height=”380″ autoplay=”0″ loop=”0″ charset=”utf-8″ download=”1″ mediatype=””]
Dalarnas Mat 2
[/coolplayer]

Reklambyrå: Heimer & Company Reklambyrå
Niclas Strandh: planner och copywriter
Jhan Silver, AD och musikproducent
Helené Eriksson, projektledare
Produktionsbyrå: Matiné Film & Television
Mats Omne, regissör
Göran Thorén, fotograf och redigering
Helena Lindgren, projektadministratör
VO: Mats Stiltberg och Fanny Omne