Beta Alfa 2.0 uppmärksammar mig på att Aftonbladet tagit upp buzzfenomenet i två artiklar. I den ena förklarar Pär Tunström på Buzzador hela idén med det rätt invecklade:

Allt handlar om att få igång ett snack om produkten. Vårt mål är att få konsumenten att prata med konsumenten om varan.

Resten av artikeln är ett misch-masch av Buzzadors eget insäljande av sin “tjänst” med vissa försök av journalisten att peta in en del kritik.

Den andra artikeln får Magnus Söderlund på Handels och även Anna Serner möjlighet att tycka till om buzz marketing och båda oroar sig för att formatet innebär ytterligare en högre densitet av reklam och intrång i det privata rummet. Serner för också fram faran för det “buzzade” varumärket. ((Ungefär samma saker som jag gör i min postning Kampanjer utan långsiktighet.))

Intressant i sammanhanget är kanske den lilla inflikning som finns i den första artikeln – något som jag undrar om alla bloggande buzzare insett:

Om agenten inte gillar produkten ska denne nämligen vara tyst. En motsatt “buzz” är mycket skadlig. ((Något som Buzzador helt klart redan fått problem med i samband med deras utskick av tester av en ny produkt för Kronfågel.)) De flesta som skrivit om kampanjen har antingen inte fått något paket eller så var paketen trasiga och därmed var produkterna förstörda (och livsfarliga).

Men det är också ett tänkvärt, och lärorikt citat som ändå visar att buzz marketing inte fungerar om den inte är lätt “dold”. Det är “buzzadoren” Anette Brundin som förklarar varför hon inte är rädd att förlora sina vänner om hon gör reklam:

Nej, detta sättet känns ju inte alls lika påfluget som om någon kommer fram på stan. Man tänker liksom inte på att det är reklam. Continue reading →