Category Archives: Advertising

När elefanterna dansar (och annat)

Leave a reply

En lite oväntad konsekvens av att “alla” ökar sina investeringar i onlineannonsering: de små spelarna går “tillbaka” till lokala media, och däribland print och TV. (paidContent.org via Vassa Eggen)

Trinity Medias Sly Bailey menar däremot att onlineannonseringens påverkan på tidningarna har blivit något överdriven:

There’s no question that the internet represents an enormous challenge to our business models, as we face the twin threats of consumers accessing the web for news and entertainment and advertisers following the eyeballs.

Hon tror att printeditionerna kommer att vara viktiga en lång tid framöver, och menar att det är fel att titta på hoten istället för att se möjligheterna även i gamla medieval. (MediaGuardian)

Brand Autopsy tipsar om boken Make to stick. Verkar läsvärd. Själv ska jag, när jag hinner, recensera ett gäng böcker som jag läst.

Briljant idé – varumärken som [[CAPTCHA]]s. Och onekligen har det tänkts hos flera enligt MIT Adlab.

IT-forskningsföretaget Primelabs anställer Anton på Fyra Nyanser Av Brunt som bloggare. Grattis! (Primelabs)

Modebloggaren Sigrid blir en av H&Ms skyltfönster berättar Metro. Kul för Sigrid och de andra men på tal om det här med integritet… Onekligen är inte det helt enkelt när man kan få saker gratis… Finns helt klart en fara att bloggandet alltför mycket blir “köpt” och därmed blir alla bloggare misstänkta för att ha en egen agenda.

Björn M berättar om ett udda och extremt reklaminslag: ett flygplan som skriver samma meningar om och om igen. (JMW blogg)

Frankrike släpper på regleringar och svensk reklambransch pratar etik

Leave a reply

Frankrike har en av Europas hårdaste lagar om reklam och vid nyår i år fick handeln äntligen tillåtelse att göra reklam i TV. Förbudet, vars bakgrund var att skydda inkomsterna för lokal printmedia och skydda mindre handlare mot nationell konkurrens via stora kampanjer, är en del i en övergripande lättnad av reklamregler som pågår lite här och var i EU. Analytikerna räknar med att den 38 procentiga delen som går till printreklam kommer att minska, och tidningarna kommer att känna av förändringen.

Samtidigt fortsätter franska myndigheter att hålla reklamen kort: handlare får inte köra utbudsannonsering, inga priser eller liknande. Och fortfarande finns förbudet mot TV-reklam för biofilmer kvar – för att skydda lokala filmbolag. (International Herald Tribune)

Självklart handlar det om globaliseringen av medierna – vilket gör att kanaler kan kringgå diverse mer eller mindre huvudlösa reklamförbud genom att sända från länder som tillåter “förbjuden reklam”. Vi i Sverige har redan sett det genom både TV3 och Kanal 5, vars engelska sändningstillstånd innebär att de kan förbigå förbudet mot reklam riktad mot barn liksom alkoholreklam.
En fråga man kan ställa sig är om reklamförbud är vettigt eftersom man då lätt förlorar hela kontrollen över vad som faktiskt sänds i reklampauserna. Det vore onekligen bättre att fundera över hur man kan tillåta mer reklam, men kunna kontrollera det med regleringar.

Jan Fager, jurist vid Sveriges Annonsörer och ledamot i ERK, menar att både konsumenter och annonsörer har en ny insikt om etik och vad varumärken står för – CSR – (något som jag tidigare skrivit om här och här).

frågorna för några år sedan handlade om vad lagen tillät och inte tillät. Nu är det allt fler som undrar vad som är möjligt att göra och hur reklamen kan uppfattas.

Även Martin Gumpert på Garbergs menar att det är en överlevnadsfråga för reklambranschen att tänka etiskt när man skapar marknadskommunikation:

När konsumenter väljer ett varumärke bedömer de det som en medmänniska, med alla dess positiva sidor och värderingar. Den byrå som inte har en egen och aktiv etisk dialog utvecklar inte reklamen.

(DN – Ekonomi)

Sökord är en del – inte allt

Leave a reply

I en debattartikel skriver CRM-företagens VD Mats Gustafsson att många företag missar hela sökordsannonseringen. Och han har onekligen rätt i att om hela 48 % av tillfrågade företag i Kundbarometern uppger att de inte tänker använda sökordsannonsering så är det allvarligt. (IDG.se)

Tyvärr gör han en oerhört märklig dubbel saltomortal och beskyller reklambranschen för att inte ha intresse i att föreslå detta för sina kunder. Och menar att det inte längre är intressant med “luddiga varumärkeskampanjer”. Tyvärr Mats, men du gör samma fel när du helt enkelt inte inser att marknadsföring idag inte handlar om antingen-eller utan om både-och. Att integrera marknadskommunikationen kräver både ett genomlyst varumärke och ett medieneutralt kommunikativt koncept – och sedan att detta går i olika media, utifrån målgruppsfokusering. Så att varna för att många missar sökorden, och samtidigt förklara att det är lite det enda “sanna” blir dumt.

Hur mycket är integriteten värd?

7 Replies

Det senaste försöket att använda bloggar som annonsverktyg genom att få till någon sorts “länk”-buzz är ett underklädesföretag ((Nej, jag tänker inte skriva ut namnet eftersom de då får hjälp genom att namnet ökar sin träffpotential liksom att de verkar vara helsnurriga och skicka Trisslotter till alla som nämner deras varumärke…))som skickat ut förfrågan om att bli omskrivna på bloggar. För detta får bloggaren en trisslott… En som funderar över hur bloggarna som gått med på det tänker är I hell-mans värld och medan han funderar över om det verkligen är värt en trisslott att få sitt varumärken nämnt på en sajt så funderar jag över: hur billigt kan man sälja sin integritet? Framförallt som bloggare men även som varumärke.
Ett exempel är Per Jodenius ((Jo, det är han med SAPnet.)), som på sin blogg skriver:

I så fall får du ta en titt här, Evas underkläder erbjuder något för alla smaker. En polare till min handlade hos dem för ett tag och var väldigt nöjd. Han tyckte jag borde tipsa om sajten här på bloggen. Eftersom jag är en snäll vän gör jag som han önskar. Handla lungt nu.

Ingen vet om han har någon vän som faktiskt handlat där, men det känns onekligen lite misstänkt. Så frågan är – hur billig är en bloggares integritet? En trisslott, visserligen potentiellt en högvinst – men annars inte värd mer än tjugofem kronor. Och att göra som Jodenius gör innebär att man lätt misstänkliggörs för att ljuga. Han försöker senare förklara sig vilket gör det hela ännu mer märkligt.

Men är inte det upp till bloggaren själv? Jo. Men även för varumärket som saluförs blir det ett problem i det här fallet – då de valt att skicka mail till massor av bloggare ((Jag har fått två själv. Onekligen känns det kanske inte speciellt seriöst att spamma bloggare.)) och där vissa valt att vara transparenta och berätta om hela grejen, medan andra uppenbarligen tar det hela på rejält allvar och därmed ljuger. Vilket ställer varumärket i en dålig dager. För det är bra buzz om lögnen aldrig blir avslöjad. Men när den blir det är det även varumärket som tappar värde.

En bitsk postning finns om detta hos Media Culpa

Enligt Jimmy så har underklädesföretaget kopplingar till porrklubben Taboo i Malmö… Jimmy gör ungefär samma slutsats som jag:

Om den enskilde individen – och inte yrkesutbildade journalister – ska ha makten på Internet i framtiden så krävs det att han/hon börjar tänka i termer av trovärdighet.

(Informatören)

Your AD HERE. Kors i taket.

Leave a reply

Reklam som inte är reklam är reklam.

Eller hur man nu ska förklara kontroversen i Los Angeles, där gerillakonstnären James Cui slog upp en projektion med texten “Your AD HERE” på den katolska katedralen Cathedral of Our Lady of the Angels. Stadstjänstemännen är irriterade och katolska kyrkan är måttligt road. Samtidigt är det skönaste i hela historien uttalandet från Tod Tamberg, talesman för ärkebiskopsdömet:

A church tower is different from a billboard. If it wasn’t, we would have been selling ad space 2,000 years ago.

(ABC News)

Ooops!!

Leave a reply

“Har du sett Nepal?” står det på det nepalesiska flygbolaget Royal Nepal Airlines nya reklamaffisch. Nej, blir svaret med tanke på att bilden föreställer Perus främsta turistattraktion Machu Picchu.
– Vi har nu bett Peru om ursäkt för misstaget, och försäkrar att felet har rättats till. Marknadschefen har fått sparken, meddelar bolaget i ett pressmeddelande.

(Expressen)

Konsumenten årets reklamare. Men inte så mycket mer.

3 Replies

Ad Age har, i sann user-generated anda och ganska säkert med viss inspiration av Time’s upphöjande av individen till årets person, utsett konsumenten till årets reklambyrå. (Advertising Age med en förklaring av Bloom på How and Why We Picked the Consumer as Agency of the Year). Martin Jönsson har också skrivit en hoper postningar i samma ämne: Konsumenten viktigare än reklambyrån eller hans lista om Så blir du din egen reklambyrå vilket kommenteras hos David: Involve the end-user och Dabitch menar att om nu konsumenten faktiskt fixar uppåt fem reklamspotar till Super Bowl så är det väl så: AdLand. Brand New är däremot lite mer frågande: Really?.

Själv tycker jag det hela är en väldig frenzy och buzz – men jag tvivlar på att det kommer att förändra reklambranschen i grunden. Ja – det är viktigt att lyssna på konsumenten: det är konsumenten som i slutänden “äger” varumärket. Men så har det alltid varit, det är inget som YouTube skapat. Fördelen med den här diskussionen är att fler reklamare kanske inser detta. Är användargenererat nytt? Nej. Slogantävlingar har funnits sen urminnes tid. Och att så många varumärken väljer att låta sina konsumenter vara medskapare är helt enkelt en reaktion på bloggande, YouTube:ande och visar snarare att branschen idag är snabbare på att plocka upp korta trender än man var igår. Och det är bra. Den mest grundläggande frågan: är allt detta verkligen “user-generated” i sin yttersta form? Självklart inte. Allt filtreras i slutänden av reklambyråer, företagens marknadsavdelningar etc. etc. Och mycket av det vi kommer se är skapat av professionella eller semi-professionella, vars relation till varumärket många gånger är lika vag som reklambyråernas. Eller vagare. Så min slutsats är: ja, i år är det konsumenterna som skapat reklamen som omtalats. Åtminstone ser det ut så. Och det hela kommer branschen till godo genom en högre insikt om att konsumenten faktiskt har en egen åsikt – och att varumärket i slutänden ägs av konsumenten. Men det hela är marknadskommunikation i sig. Inte så mycket mer.

Rolf van den Brink, som i sin översikt av 2007 är riktigt söt på något småhundssätt ((jag gillar särskilt hans generalistiska bashande av alla som bloggar:

Bloggare är kastrerade journalister. Också 2007. Bloggare kännetecknas av telefonskräck och av att de inte orkar hitta eget källmaterial. I stället vänder de ut och in på info de har i huvudet eller har hittat på nätet, företrädesvis hos någon annan bloggare. Bloggare som inte känner igen sig i beskrivningen är troligen journalister.)), diskuterar också användargenererad reklam och påpekar det argument jag tidigare fört fram: att det hela handlar om att konsumenten gör reklamen – gratis. Det handlar inte om att varumärken “ger” konsumenten möjligheten utan att varumärken och företag faktiskt “tar” inte bara deras pengar för produkterna utan också deras idéer. Det är fan briljant. Problemet är att det inte kommer att hålla i längden. (Dagens Media)

Influx verkar gå på min linje och flera andra anser att det finns en väl naiv syn på användargenererat innehåll, och då särskilt när det handlar om reklam (och även jag citerar No Mans Blog):

Brands and marketers already overuse and misuse the idea of user generated content. They saw an emerging trend that it’s power lies is in it’s spontaneity and ‘grassrootsness vitality’ and most importantly it’s independence and they are going to kill it softly. Instead of using the idea of loosing control over your brand strategically, first and foremost for driving internal cultural change, they use it tactically (and forcefully) to make consumers do the job for them and that will either backlash of simply bore people away.

(Influx)

Det är en intressant diskurs som pågår – man skulle lätt kunna se att det står mellan en positivistisk skola, som fr a ser utifrån själva reklamskapandet och att detta har en positiv effekt på varumärket, och den mer realistiska effektmätarskolan som ifrågasätter om själva skapandet av reklamen i sig ger någon effekt.

Nakna brudar ska sälja teknik

1 Reply

Länkdumpar ett gäng gamla länkar om en tyvärr ännu inte utdöd form av reklam: sex och naken kvinnohud.

Are The Naked Booth Babes Really Necessary?
Indecent Booth Babes
VK Mobile launch naked women
Naked women sell phone service
Naked Booth Babes at CeBit
liksom hos AdLand

Fortsätter här:

Adverblog: Aprilia, does sex sell?
Study: Erotic, Violent Images Cloud Vision och i Indien Khaleej Times Online liksom till sist hos Supermarket

Reklam makes the tidning go around

4 Replies

Bloggaren på Kanonfilm har räknat på sin tidningshögs packningsgrad och kommit fram till att han och flickvännen betalar för mycket annonser. Hans genomläsning/-räkning visar att medeltalet är cirka 29 % packningsgrad. Det intressanta är att det är en stor skillnad mellan de olika tidningarna som han gått igenom:

Elle: 39:- 143 sidor reklam av 316 (45.2%)
Magazine Fitness: 44,50:- 28 sidor reklam av 100 (28%)
Damernas Värld: 39,50:- 35 sidor reklam av 155 (22.5%)
Stardust: 59,90:- 18 sidor reklam av 100 (18%)
Café: 49,50:- 72 sidor reklam av 164 (43.9%)
Uncut Dvd (engelsk): 65:- 17 sidor reklam av 148 (35,4%)
Hemmabio: 49:- 34 sidor reklam av 100 (34%)
Hifi & Musik: 49:- 28 sidor reklam av 84 (33%)
Total Film (engelsk): 79:- 39.5 sidor reklam av 148 (26.6%)
DiEgo: 45:- 25.5 sidor reklam av 132 (19%)
Ingmar: 49:- 9 sidor reklam av 84 (10.7%)
Fighter: 39:- 32.5 sidor reklam av 116 (28%)
Bild & Ljud Hemma: 54:- 33 sidor reklam av 124 (26%)
Close Up: 59:- 27.5 sidor reklam av 100 (27.5%)
Empire (engelsk) 79:- 111 sidor reklam av 243 (45.6%)

Kanonfilm-killen gör en lite märklig vändning när han tycker att

De engelska tidningarna är rent sanslöst dyra här i Sverige. Empire och Total Film kostar med dagens valutakurs 47,50: – i kiosken i England. Här i Sverige betalar jag 79: – styck för dem.

(Kanonfilm.se)

Det intressanta i hans genomgång är dels den rejäla skillnad som finns mellan de olika tidningarna, vilket antingen beror på att de räknar in pengarna på prenumeration, betalar sina skribenter väldigt lite (dvs. de antagligen bygger på ett nischat intresse) eller har andra inkomstkällor – stora bidrag eller större förlag bakom sig. Samtidigt kan man se att hög packningsgrad följer tidningar med stor upplaga och som är kända (vilket inte är detsamma som brand value).

War of the razors

1 Reply

Ett produktkrig som lätt glöms bort är det på rakhyvelmarknaden. Det är dags igen när Gillette släpper iväg vad som kan tillhöra en av årets större kampanjer, integrerat i olika media, för att lansera sin nya rakhyvel Fusion på den europeiska marknaden. Det är nedräkning till innan släppet på webben, teaserspots och sedan enminuters reklamspots som kommer att gå tunga i TV. För första gången kommer Sportbladet att sälja en wrap (onekligen intressant att vi på några år gått från att andra media “rasar” mot att Metro och DI sålt sina omslag till att nu Aftonbladet gör det på sin specialtidning) och utomhus dunkar man upp en stor scaffold på Stureplan. Allt för att fortsätta vara störst på våtrakningsmarknaden som i Norden har ett värde på en miljard. (Resumé)

Jag börjar inse att jag gjorde ett mycket ekonomiskt val för femton år sedan när jag valde att bara ansa stubben…

Sprite utmanar användare

1 Reply

Mer användargenererat. Nu är det Sprite som mixar celebvertising, user-generated, webb och total (normal?) galenskap från Crispin, Porter + Bogusky i den senaste av “sublymonal”-serien. Se filmen på Youtube (den är värd att se – det är CP+B i sin prydno med en fullkomligt vrickad spot) och gå sedan till Lebron23-23.com och mixa din version av musiken till spoten. Du deltar i en tävling där kanske din mix används i just den reklamfilmen i samband med NBA-finalen, och är det tillräckligt bra väljer LeBron att använda det som sin personliga ljudlogotyp. (Adweek)

Är det här egentligen inte bara en uppdaterad form av de gamla slogantävlingarna? Jo. Vilket gör hela “user-generated”-frenzyn en smula överhettad och media/bloggar/branschen försöker i vanlig ordning uppfinna hjulet en gång till. Det som är “nytt” är medieval för att få ut själva tävlingen (YouTube, GoogleVideo och Yahoo!), och det faktum att man lovar att den bästa låten väljs.
Ett problem – som andra varumärken som utmanat nätvärlden att skapa reklam för dem – är att det ofta är professionella eller semi-professionella som gör de bästa spotarna. Här kan man lätt tänka sig att tävlingen vinns av någon som inte är helt ny på att mixa schyssta beats. Vilket innebär att den lätt rebelliska, amatöristiska user-generated-trenden egentligen handlar om att företagen får professionell hjälp. Gratis.

Men spoten är jävligt läcker :)

Vem ligger bakom thinkoutsidethebox?

Leave a reply

Wass har grävt lite i reklamen “Thinking outside the box” (det märkliga med sajten är att den inte verkar fungera som den ska i Firefox) som rullar i svenska TV-kanaler och misstänker att det är en viralreklam för Volvo. Läs hans postning Reklam utan avsändare och lura på om det inte kan vara så. Det som gör det hela mer troligt är att Volvo förut faktiskt gjort “riktig” viral reklam (dvs. att inte som många andra avslöja det i pressmeddelanden).

Några av oss minns “Mystery on Dalarö” (läs om det på Adland – jag måste ha missat att skriva om det…) för några år sen där en film som sas vara gjord av en frilansfilmare tog upp mysteriet att ett stort antal personer på Dalarö samtidigt köpt en Volvo. Eftersom Edward de Bono uppenbarligen är medvetet inköpt så lär det ligga något stort bakom. Å andra sidan vore det lite förvånande om han lånar ut sitt varumärke till en bilfabrikant… Å tredje sidan är jobbar Volvo hårt för att vara framåt när det gäller innovation (exempelvis “kvinnobilen”).

Telemarketing har sig själva att skylla – och politikerna

1 Reply

1,3 miljoner svenskar har anmält sig till NIX-registret vilket innebär att telemarknadsföringen måste förändra sig. Bland annat satsar fler företag på att ringa sina befintliga kunder. Och enligt Swedma och DM-nämndens Axel Tandberg så fungerar branschens självsanering rätt bra. Ett problem visar Sveriges Callcenterförenings Johan Tengelin på: att politikerna är snabba att stoppa kommersiella spelares möjligheter men politisk reklam inte omfattas av NIX.

Politikerna begränsar den kommersiella yttrandefriheten men sin egen begränsar man inte.

(DN – Ekonomi)

Jag har förut sagt det och jag säger det igen: till stor del får telemarketingbranschen skylla sig själva. Istället för att verkligen använda den potential som telefonen är, har branschen valt att satsa på kvantitet och därmed fått konsumenterna emot sig. Hade man varit smart hade man sett till att telemarketing byggt upp en metodik som byggde på respekt för konsumenten. Så tyvärr, branschen förstörde för sig själva genom att sätta “vem som helst” vid telefonerna för att köra “hard sell”.
Däremot är den sista delen mycket intressant – och intrikat: att politikerna anser att sin egen marknadsföring är “samhällsinformation” och därmed inte går under NIX-reglerna. Problemet i detta är att politikens marknadsföring lånar mer och mer av den ordinära kommersiella marknadsföringen, vilket gör att man skapat ett dubbelmoralistiskt system.

Finansbranschen tung online i mediemixen

Leave a reply

I en översikt över de 50 största investerarna i onlineannonsering visar det sig att flest av de som satsar mest på webben är finansföretag – något som nog är rätt likt vad som sker i Sverige. Inom “retailsegmentet” innefattas en stor bredd av produkter och varumärken. Saknas gör helt modebranschen men nöjesbranschen och bilbranschen är mycket få. (Top 50 Advertisers by Media Value in November, 2006 via Vassa Eggen)

Frågan är vad som egentligen är “onlineannonsering” – för såväl mode- som bilbranschen gäller snarare att jobba med sina egna sajter och sedan bygga upp ett sug genom PR och buzz. Bannerannonsering är mycket av utbudsreklam – vilket inte nödvändigtvis passar alla sorts varor, liksom att det största segmentet: finansmarknaden har reella kopplingar till många av de nyheter som släpps i världen (mycket handlar om ekonomi direkt eller indirekt) liksom att datorn ofta används till saker som ligger nära användarens intresse för sin privatekonomi.

Det gjorda som är ogjort

Leave a reply

Reklamgiganten Lars Hall är fortfarande aktuell. Nu låter han alla som är intresserade ta del av de skisser och jobb som aldrig blev på riktigt. Och han tycker att fler borde göra det – för inspiration och för att visa att man faktiskt kan saker, även om man inte fått olika jobb.

Många kolleger sitter med väldigt bra jobb, som inte blivit gjorda. Tittar man inom arkitektur och litteratur är det inte alltid så att de bästa blir publicerat eller att det är de bästa husen som blir byggda.

Framförallt visar Lars Halls exempel på att formgivning inte nödvändigtvis är mätbart bra eller dålig, och att val som görs av kunder och byråer inte alltid behöver vara de bästa. (IDG.se)

Exemplen finns på hans sajt under “Unpublished”.

Smoking can kill you

Leave a reply

Den extrema skrämselreklamen mot olika, av samhället icke-önskvärda, handlingar är knappast något nytt. Nu är det norrmännen som släpper en kampanj för att skrämma människor till att sluta att röka.

får man se hur en frisk lunga skärs isär för att sedan dränkas i tjära – samma mängd som man får i sig under ett års rökande.
En annan av filmerna visar en ituskuren hjärna som skadats av rökningen.

Emfysem går i samma stil medan filmen Tredje världen har en helt annan vinkel precis som filmen Lögner(Expressen).

De två sista tror jag egentligen är mer effektiva. Och framförallt är de fasen så mycket bättre. Att försöka att skrämma människor till ett annat beteende fungerar ytterst sällan – då handlar det nästan uteslutande om att skrämseln är kopplad till någon närstående. De första tre filmerna har ungefär samma tanke, men sämre exekvering än den svenska kampanjen från OAS.

Användargenererad reklam ett hot eller en möjlighet?

5 Replies

Det senaste årets värsta buzzword är antagligen “user generated”. Nu börjar också de idéer som vissa företag använt som en sorts relationsmarknadsföring att omskapas till företagsidé. Företag med Web 2.0-namn som Spot Runner, PayPerPost, PayPerClip, Current TV, BrightCove, BrandWizard, Google’s AdSense for radio and newspapers, precis som YouTube och MySpace kan distribuera och ge konsumenterna möjlighet att skapa reklamen för företagen. (Brandweek)

Chris på AdJab tillhör dem som ser användargenererad reklam som en verklig möjlighet för företag och som ett reellt hot mot reklambranschen:

There’s a crisis they’re facing in a new media world where consumers sometimes create better ad messaging, companies are looking for specific tasks to be performed as opposed to all-encompassing media planning and the tools to do all of that are cheaper than ever before.

(AdJab)

Varför vara oroliga? Inte speciellt om man som byrå väljer att bygga kampanjer på en strategisk plattform. Vilket åtminstone jag anser vara fullständigt nödvändigt för att på lång sikt få full effekt av ett varumärke, och de investeringar som kunderna gör i sin marknadskommunikation.
Snarare se hur vi kan använda oss av den nya mediemöjligheten och möjligheten att, precis som flera redan gjort, använda det i att stärka relationerna med personer som gillar varumärket.
Jag tror också att användargenererat material inte kan användas överallt, diskussionen runt användargenererat innehåll liknar i mångt och mycket den under ’97-’99 lätt feberaktiga tron att en webbsajt kunde omskapa ett företag. Fr a så handlar det om att kunna kontrollera flödet. Att släppa kontrollen över företagets profilering innebär att man har få möjligheter att styra kommunikationen och varumärkets imageuppfattning – det räcker med att vi vet att buzz och WoM är både möjligheter och hot, som vi inte kan styra.
(Ett längre paper om user generated kommer framöver.)

Nya rekord i reklamtävlingen Super Bowl

Leave a reply

Det hör till så här års. Vad? Att CBS sätter nya rekordpriser för Super Bowls reklamtid. Nu är rekordpriset 2,6 miljoner dollar. För en trettio sekunders spot på bästa tid. Fast som Willebrand påpekar: kontaktkostnaden är typ 14 öre (förutom all PR som en sån spot ger). Samtidigt är det ett sorts utgångspris. En mediebyrå i USA menar att priset sannolikt ligger mella 1,8 och 2,2 om man ser till olika rabatter och liknande. Fast en hel del företag köper ju å andra sidan flera slots. Å tredje sidan så är det ju inte medräknat kostnaden för själva reklamen – en dålig reklamfilm får mycket mer negativ press här än i andra sammanhang. (Resumé och CNN Money). Å fjärde sidan så är redan närmare 80 % av alla slots slutsålda… (Mediaweek via Adland)

Blogsoft ingår i reklamsamarbete med sina bloggare

2 Replies

Bloggsoft väljer att utöka sitt samarbete runt reklam på de bloggar som ligger i deras nätverk. Medan det idag är endast modebloggarna Engla’s Showroom ((jag fattar inte varför inte Roland ser till att Engla får en vettig URL…)) och Hotspot som ingår i samarbetet tänker Roland åtminstone försöka att samarbeta med tio stora bloggare till.

Själv gissar jag att Hedgehog-Sara är en av dem. Eller åtminstone borde hon vara det.

Var går gränsen för utomhusreklamen?

Leave a reply

I en kritisk artikel diskuteras reklamen i det offentliga rummet, och frågan som ställs är “var går gränsen?”

Att kränka människors integritet är med andra ord aldrig något negativt, utan tvärtom själva poängen. Det som gör att de här bolagen förtjust kan beskriva det offentliga rummet som det sista massmediet, medan traditionella reklamkanaler som dagstidningar och tv får allt mindre täckning för det epitetet.

(DN – Ekonomi)

På sin numera inte uppdaterade blogg tar hon ett mycket väl underbyggt livtag om hela debatten om “sexualiseringen av det offentliga rummet” och hennes slutkläm måhända har lite med ren marknadsföring men är viktig för att få balans på den diskurs som ofta kommer upp i samband med att politiker ska vinna poäng i kapitalismens basketmatch:

Hela historien om sexualiseringen av det offentliga rummet som politisk fråga är tragisk. Den stora symbolfrågan är den stora pseudofrågan. Några få troende köper problembeskrivningen utifrån luddiga och knappast feministiska analyser. I övrigt är det politisk teater. Man försöker verka radikal genom att föreslå knäppdrastiska lösningar – förbud – utan att ha den feministiska analysen med sig.

Debatten blir en storm i ett vattenglas långt från kärnan av det feministiska problem den ändå vagt avspeglar. Ty någonstans bortom moralism, svag analys och allmänt jantehat mot vackra modeller berörs en djupliggande konflikt: Konflikten mellan mäns rätt till kvinnors kroppar och kvinnors frihet som människor. Detta är en grundläggande maktrelation mellan män och kvinnor, ingen fråga om ja eller nej till bikinibrudar.

(Katrine Kielos

Ett referat från en hearing om Vem som äger det offentliga rummet finns hos åkestam.holst