Author Archives: N/.

Goodby om “Got Milk?”

I en intervju berättar Jeff Goodby hur idéerna för kampanjen “Got Milk?” kom till honom.

A couple of years later, we did the campaign for the California Milk Processors Board. We started looking at milk from a lot of different angles, but one day in a focus group a woman said, “The only time I notice milk is when I run out of it.” So we decided to focus on making people paranoid about running out of milk. The idea was to tell stories in which milk was the missing element, and I thought the words “Got milk?” would be a good punch line at the end. I think the reason that line works is because it strips away everything extraneous. What also made it popular was that other people could rip off the phrase for their own purposes. I knew this campaign had gone mainstream when I was driving around and saw a video store sign that said, “Got porn?”

Resten av intervjun handlar mycket om Goodby, Silverstein & Partners och att välja att bli uppköpt av Omnicom Group.

Bilden är inte från originalidén. Gå till Ad-rag för att se originalbilderna.

(Inc.com // Tipstack Claymore via Ad-rag)

Här finns en massa mer “Got Milk?”: Why Milk.com.

Förbjuda reklam för sötsaker

Läkare i England kräver att reklam riktad mot barn för fast-food och liknande ska förbjudas. BMA (The British Medical Association) har historier om en elvaåring som inte kan gå en liten bit utan att bli andfådd.

“Restrict this adverting to after the watershed [efter 21] and replace it with a campaign on public health promoting a better lifestyle for all our young people.”

99% av reklamen riktad mot barn handlar om mat med för mycket socker eller för mycket fett. Diskussionen är fortfarande upphettad och tidigare har läkare farit ut mot reklam riktad mot barn.
(Guardian)

$100 miljoner och sex

Pfizer byter byrå för Viagra. McCann Ericson i New York får ta över den amerikanska B2C-delen, ett konto värt närmare $100 miljoner. Det innebär att McCann Ericson får hela Viagra-kontot eftersom de även har det för länder utanför USA.

Kan tänka mig att det blev en del uppståndelse… *flinar*

(Adweek och Ad Age)

För mycket manlig humor

Kritiken mot vinnarna av Cannes Awards har handlat om många olika saker. Bland annat menar P&G:s VD att den manliga oneliner-humorn dominerar alltför mycket. P&G vars viktigaste målgrupp är kvinnor vill se mer reklam som riktar sig mot dessa:

“I’d like to see more about relationship-building” in the award winners, as opposed to one-off jokes.”

(Ad Age)

Ad Age listar reklamens viktigaste kvinnor

Mary Beech, Walt Disney Co., Kerri Martin, BMW of North America, Ellen Turner, Sara Lee Foods, Esther Franklin, Starcom Worldwide, Linda Kovarik, Leo Burnett Worldwide, Claire Watts, Wal-Mart Stores, Lisa Klauser, Unilever Bestfoods, Cathy O’Brien, Time Inc., Holly Stein, Mattel, Jane Barratt, Euro RSCG Worldwide, Karen Fondu, L’Oreal, Lita Sands, Pfizer, Janet Fitzpatrick, Motorola, Chantel Lenard, Ford Motor Co., Sara Mirelez, Coors Brewing Co., Denise Strauss, Bayer, Barbara Jackson, Allied Domecq Spirits, Dina Howell, Procter & Gamble, Ros King, J. Walter Thompson, Amy Parker, Toys ‘R’ Us, Jackie Woodward, McDonald’s Corp., Stephanie Klein Peponis, Revlon, Frances Page, Magna Global, Liz Sarachek, Yahoo!, Kimberly Peddle, Nestle. (Ad Age)

Big Brother i en Mini Cooper

En av de mest vansinniga, roligaste och on-point-reklamfilmer-virals som just nu finns måste ändå vara Mini brother. Fem personer i en Mini, under sex dagar. Allt som gjort BB till en succé finns med: baktalandet, önskningarna om sex, frustrationen av att vara inlåst tillsammans med andra och självklart: biktrummet (i bakluckan!). Jag gillar det stenhårt! (Tips från ad-rag)

Guggenheim sponsras med konstpris

Ett av de sätt som företag börjat använda är att sponsra priser för olika saker: SSAB har sitt Steel Prize och andra företag ger sitt namn till olika priser. Hugo Boss Prize är ett pris till moderna konstnärer som företaget (Proctor & Gamble) instiftat tillsammans med Guggenheim Museum i New York City. Konstnärerna på årets short-list är Simon Starling, Yang Fadong, Rirkrit Tiravanija, Franz Ackerman, Rivane Neuenschwander och Jeroen de Rijke/Willem de Rooij. I oktober i år kommer vinnaren att utses.

Proctor & Gamble förändrar sin varumärkesstrategi

Proctor & Gamble har separata varumärken som främsta kommunikationskanal mot konsument. P&G, liksom Unilever m fl, blir en sorts holdingbolag för olika varumärken som kan vara divergenta när det kommer till segment och kategori. Varumärkeskommunikationen blir då bred och framfusig reklam för sådana saker som Pringles, Hugo Boss eller Pampers.

The basic model: Research secretly, and carry a strong brand.

Men nu ser strateger att framgång på nätet kan mer handla om varumärket tillsammans med innehåll. Pampers kan massor om föräldraskap:

The people at Pampers, for instance, know a ton about parenting. “Consumers say, ‘Do what you have to do. We know who you are and what you sell. But give me good content.’ “[…]

Från att bli bäst på att skrika ska P&G bli bäst på att lyssna.

“Using the Internet, you can extend your listening beyond the narrow confines of one or two test-market cities.[…]We try to bring order to chaos,[…]But we don’t want to change what the brands are doing.”

Premium när det gäller både produkt och innehåll. Goda lyssnare bygger varumärkestillit genom innehållets objektiva perspektiv. (Fast Company)

Systematisera även de små tingen

En intressant insikt – varför är marknadsföring fortfarande en sorts enstaka händelse, en tillfällig insats? Varje liten del av de ekonomiska, de produktionstekniska och andra delar i ett företag har en del av ett system, systematisk uppföljning med mera. Men ytterst sällan ses marknadsföring som en del av ett system. Läs min trendinsikt om “de små tingen“. Varumärkesbyggande och marknadsföring handlar om allt som kommunicerar:

“…why the heck is marketing still an event. What if you began to analyze every markting function as though you needed to teach it to someone? How we answer the phone, how we tell people what we do here, how we send out the mail, how we solve customer issues, what we say on a sales call, what we do when we get an order.” (Duct Tape Marketing Weblog)

Bygga varumärken med hjälp av de anställda

En gammal sanning inom varumärkesbyggande är att de anställda antingen kan fylla varumärket med värde eller dränera det. Beroende på vad de säger, hur de uppträder och liknande (läs en bra artikel hos Brand Channel i ämnet). Genom webblogg-tekniken har många människor börjat att skriva dagböcker till allmän beskådan. Och många jobbar på företag där varumärket är livsviktigt. Vilken väg ska företaget välja?

“Log on to Sara Ford’s Web log, and you’ll get a cinema verité look into her daily world. […] her addiction to TV shows starring Richard Dean Anderson […] geek penchant for jokes with punchlines like “F1 F1!,” […] Gore-Tex. […] you’ll learn that 26-year-old Sara Ford is a software design engineer at Microsoft Corp., […] Her most prominent posts are ones about the product she’s working on, […] There’s also her day-in-the-life workplace diary, complete with a glossary decoding Microsoft arcana and strategies for nabbing extra espresso coupons. Customers post replies. Ideas are swapped. Bonds are formed. And Bill Gates is happy.” (BW Online och hennes webblog handlar om artikeln och att hon fick svar från Bill)

Förr fanns en oerhörd rädsla för att företagens anställda skulle läcka, även Microsoft har haft hårda nypor när det gäller personer som “gått över gränsen“. Eller att anställda skulle tala fritt från hjärtat. Numera har många företag insett att webbloggar är en tillgång: företagen får gratis pr och webbloggarna skapar närmare relationer än de opersonliga vanliga pr-meddelanden som förut setts vara den rätta vägen att bygga relation företag-konsument.

Earl Mardle menar att den här tanken redan fanns att finna i Cluetrain Manifesto:

“The other secret is this, you can’t fake it, the net is not, repeat not, a channel for marketing, you will be caught, and you will be hammered for it.” (A Networked World)

Han har rätt – men ändå fel. Många bloggars äkthet är ifrågasatta, en av de mest kända är Belle de Jour, en webblog av en person som säger sig vara call-girl i London. Hennes identitet är vida omdiskuterad, så mycket att engelska tidningar tagit upp frågan. Samtidigt – vem säger att det inte skapar “buzz”. Hela viral-konceptet bygger på den grundförutstättningen, om det är tillräckligt spännande skapar man en trafik som därmed ger en sorts relation. Problemet är att det kan snedtända, och då tar varumärket största smällen. Fördelarna med att låta en sådan som Sara skriva är att det aldrig kan bli osanning. Det finns en äkthet som det krävs oerhörd författartalang att skapa för att bygga varumärkesrelation. På samma sätt har Google skapat en officiell blog där googleianer skriver. Det är lite tafatt, nördigt och känns rätt så äkta. Många andra företag skapar webbloggar i samband med olika kampanjer. Om det sköts rätt kan det innebära en viss höjning av relationerna.

Bootcamp at Madison Ave.

[…]interactive advertising professionals need to be trained in a traditional advertising environment.

The media teams, the account teams, and of course the creative teams, need to have a basic understanding of the type of technology that is available for them to use. This does not mean you need to know how to build in flash, but everyone should be able to debate the differences between technology vendors.

[–]
area for training is presentation skills and writing skills

[–]
Be inquisitive. Seek out mentors and seek out information from various sources around you. They are invaluable and are often more than happy to help you out.

(MediaPost)

Sajter som inte vill ha besökare

En massa fullständigt vansinniga förbud mot länkning kan man finna hos olika företag – Fast Co Magazine , ett tidningsföretag inom “nya medier”, har följande regler:

For good and valuable consideration, effective upon the duly authorized signatures of Owner and G+J below (the “Effective Date”), G+J hereby grants to Owner a non-exclusive, non-transferable, royalty-free license to create a hyperlink from the Linking Site to Inc.com from the Effective Date, unless and until such permission is terminated by G+J upon notice to Owner, subject to the following terms and conditions.
Owner hereby represents and warrants that: (i) any content displayed on the Linking Site shall not infringe upon or misappropriate any third party intellectual property or other proprietary rights, shall not invade any third party rights of privacy or publicity, shall be free from any libelous or obscene material, shall be accurate, and shall not otherwise violate any applicable law, regulation or non-proprietary third party right; (ii) the Linking Site does not and will not contain any harmful software code or viruses; (iii) Owner has duly registered the domain name of the Linking Site with all applicable authorities and possesses all rights necessary to use such domain name; and (iv) Owner shall use its best efforts, including any and all then-available technology, to prevent Internet users from downloading any content from Inc.com.

Än värre är Sellotape vars regler är klara och koncisa (sic!):

Hyperlinking to this site, is not permitted without the express prior permission of Sellotape®.

(Rexblog och Boing Boing)

Sue me.
Fast Co har ändrat lite:

“Fast Company permits links to the Fastcompany.com Web site. However, Fast Company reserves the right to withdraw permission for any link and requests that you not link for any impermissible purpose or in a manner that suggests that Fast Company promotes or endorses your Web site.
Fastcompany.com does not allow framing of its Web site content.

(via Boing Boing)

Cavling super vidare

Jag fortsätter serien “Vigs i Cannes” med citat från herr chefredaktörs dagbok från Cannes Lions. Det är… upplysande läsning, inte upplysande om reklam men däremot när det gäller Cavlings fullständiga ointresse för det ämne som tidningen han rattar faktiskt (ska) skriva om.

Dag 5

Senil är bara förnamnet på denna fransos som talar hygglig engelska. Det gör honom unik i Cannes. Därefter följde en utdelning där några svenskar fick pris. Grattis F&B. Ni är duktiga och präktiga. Nästan alla fick två pris, jag fattade inte alls varför de måste upp och ner på scenen två gånger, så snygga var nästan ingen. Jag kan inte klaga på juryn eftersom många, ja nästan alla deras val överensstämde med min smak.

Vilken förklarar varför resten av reklambranschen tycker att det är trista vinnare i år.

Alltså det viktigaste är inte att champagnen är gratis och bellinisarna med rysk kaviar är gratis och fyrverkeriet är jättestort, det viktigaste är att det är så mycket folk att man inte känner sig övergiven.

Vi känner alla till de där brudarna som blir lite gråtmilda när de fått i sig för mycket. Vigs gör en “tonårsbrud-på-fyllan”. Branschen applåderar.

Dag 6

Att vara chefredaktör på Resumé är ibland en plåga. Det finns två sorters reklamare: bittra eller sura. Eller både och. Mest av allt älskar de att klaga och gnälla på Resumé. Det kan bli lite tjatigt efter en tio-tolv samtal. På en timme. Danskar och finnar däremot är schyssta människor, de gillar Resumé och hatar sina egna branschtidningar som enligt dem har MYCKET att lära av Resumé.

Vigs. Du har missuppfattat något: alla som gnäller på dig och dina texter gnäller inte på Resumé. Och ingen jävel tycker synd om dig.

Först raggade jag på en finska men sen gick jag över till några brittiska tjejer som Johan hittade, men plötsligt försvann de. Men de kanske kommer tillbaka, bjöd dem nämligen till midsommarfesten idag.

Herre je…

Sex säljer

Linda Wolf, styrelseordförande och chief exec. på Leo Burnett Worldwide tar sin utgångspunkt i TV-serials och böcker inriktade mot en kvinnlig målgrupp, “Sex and the City” och “Bridget Jones’ Diary” med flera och menar: “Sex sells, but try a new position, one with a distinctly female point of view,” och menar att de flesta reklambyråer missar det faktum att kvinnor har en högre konsumtionsnivå idag.

“With women’s new financial strength comes a lot of confidence, and with that confidence…women around the world are demanding that advertisers recognise it and communicate in a way that is relevant,”

Procter & Gamble, som är en av Leo Burnetts globala kunder tog åt sig av Wolfs ord, deras kunder är företrädesvis kvinnor och därmed ser man att reklamen måste göras utifrån ett kvinnligt perspektiv. (Reuters)

Prime time

Don E. Schultz, Professor, Northwestern University.

prime time (7-11) is not just about television, since it is also the #1daypart for magazine reading, surfing the internet, and sending/receiving e-mail. And for the 20.6% of consumers who read magazines in prime time, 76.1% say they regularly or occasionally watch TV while reading.
“Clearly, the media planning and allocation models we are using today need to be re-thought. Shared attention, media multi-tasking and media synergy are issues that advertisers must consider before making massive commitments to any future media investments,”.

(Center for Media Research)

Relation är A och O

“Jag gillar dig… och den som betalar dig”

Besökare som har relationer med sajter är mer benägna att ta åt sig den reklam som finns på sajten. Det menar en undersökning från Online Publishers Association.

Sajtsamhörigheten är varumärkesdrivande när det handlar om reklam, mer än frekvens. Studien visar att hög frekvens av en annons visad för besökare med hög grad av samhörighet med sajten ger allra störst reklameffekt.

“The existence of a media ‘halo effect’ has been presumed by advertisers in traditional media for decades. This research shows that the media halo effect works with online advertising, as well, and that advertisers who target sites that attract loyal, high affinity audiences will, indeed, see superior results.”

Genom att använda ett index för känslan av samhörighet kunde man se att rekommendation av sajten (från andra) var värt 60%, tillfredsställelse med innehållet 24% och hög status bland favoritlänkar 16%.

  • 38% av besökare med hög grad av samhörighetskänsla menar att de var mer benägna att köpa produkter från de varumärken som annonserades.
  • 12% kunde återberätta onlineads för de testade varumärkena jämför med bara 7% av besökare med låg samhörighetskänsla. Ännu högre värden visade varumärken som har en ökad annonsering på sajten.
  • Sajter med sport (82%), mat, livstil och nöje (72%), datorer och teknologi (72%) hade bäst värden för att ha besökare som skaffar sig en känsla av samhörighet med sajten. Det lägsta värdet hade affärstidningssajter.
  • Hög exponeringsfrekvens riktat mot besökare med hög samhörighetskänsla är den bästa kombinationen.

Småväxt kritik

De motkampanjer (#1 och #2) som 3 kört har fått kritik från RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. För Dagens Media berättar förbundsordföranden Agntetha Mbuyamba (nej, jag har inte stavat fel…):

“Våra medlemmar har reagerat starkt på bilden där Bill står med dumstruten i skamvrån. Bilden är kränkande och pekar på ett olyckligt sätt ut kortväxta människor som opålitliga syndare”.

Det är bara 3 som får kritik. Det faktum att hela kampanjen bygger på de bilder som Tele2.Comviq kör i sina kampanjer verkar vara ointressant:

“…inga medlemmar har hört av sig gällande Tele 2s reklam. Bill i deras filmer franstår ändå som en stark person medan lille bill i Trereklamen får en dumstut på huvudet.”

(Tipsat av Ad-rag)

Man blir så trött. Det är så svenskt, så idiotiskt enögt att man undrar om rörelsehindret är det enda hindret. Hela kampanjen bygger på Tele2.Comviqs kampanj och att skilja dem som RBU gör är fånigt. Min personliga åsikt är att föreningar som RBU och liknande skulle tjäna mer på att inte gå i strid så fort de anser sig det minsta kränkta utan välja sina fajter. Det här är reklam, det är med glimten i ögat. Människor har glömt det viktiga i att först fundera varför man känner sig kränkt och sedan kanske anklaga någon annan.