Varumärket Malibu Caribbean Rum startade en tävling där vinnaren skulle få $25k för sin reklamspot för företaget. Och YouTubeanvändarna skulle få vara med och rösta. Men när vinnaren annonserades började användarna på YouTube att göra upprörda uttalanden om att hela tävlingen verkar vara fejk i slutänden. Dels valde företaget att, trots sitt uttalande om att vinnaren skulle koras först kommande lördag, berätta vilken film som vunnit redan i måndags – utan att ens publicerat vilka finalisterna var. I slutänden vet ingen vad det hela egentligen handlar om – dåliga förlorare, dålig etik från företaget eller något annat. (New York Times)

Att det är rätt svårt att få höjd på tävlingar där användare och icke-byråkopplade filmare har förut visat sig och det intressanta i NYT:s artikel är antalet bidrag som kommit in. 270 stycken varav endast ett åttiotal kvalificerade sig. Oavsett hur det ligger till med vinnarfilmen och dess eventuella gömda koppling till företaget så kan man fundera över hur Malibu Caribbean Rum tänkt när de väljer att klanta till informationen runt tävlingen och öppna upp för en sån upprördhet.
Tanken med att skapa såna här tävlingar är att skapa relationer med sina kunder, bygga varumärkesrelationer och positiv pr. Det kräver ännu mer arbete för att säkra upp att effekten blir den – eftersom det är fler som kommer att bli upprörda om man gör fel, än som blir upprörda av traditionell reklam.
Det här är väl egentligen problemet för mycket av de nya reklamformaten som använder sig av icke-kontrollerbara kanaler: man måste göra mycket mer när det gäller såväl strukturell som strategisk planering, och hantera eventuella “kriser” direkt. För fr a user generated-reklam bygger på en målgrupp som består av early adopters, som ofta har god koll och vet sitt eget värde gentemot varumärken. Att dra den målgruppen vid näsan blir mycket dyrt, helt enkelt.