Author Archives: Niclas (admin Researcher)

AA försöker sätta krokben för Google AdWords

Det är inget nytt att många företag med värdefulla varumärken är ganska irriterade på Google Adwords som väljer att sälja deras varumärken som sökord till konkurrenter. Nu har American Airlines stämt sökmotorgiganten och förklarar sin klagan:

Google’s search engine is helping third parties to mislead consumers and misappropriate the American Airlines Marks by using them as ‘keyword’ triggers for paid advertisements and by using them within the text or title of paid advertisements

Tidigare rättstvister har gått Googles väg men den här gången är det ett, som immaterialrättsprofessorn Eric Goldman säger, företag med djupa fickor, många varumärken och en vilja att ta fajten. Läs mer på NYT Bits och på Goldmans egen blog.

En intressant sak är att Google vägrar andra sökmotorer köpa sökordet Google…

Dagens snackis = dagens viral?

Idag har det skrivits mycket om [[Justine Ezarik]] och hennes 300-sidiga teleräkning från AT&T för hennes iPhone. Och hon har lagt ut en film på YouTube. Det intressanta med den filmen är ändå slutet. Där statas meddelandet: “Använd e-billing. Spara skogen” och blogadressen tastyblogsnack.com (hennes blogg – som verkar vara totalt nere på grund av all trafik). Och vänta – plötsligt ser man att Justine Ezarik inte är något annat än… hm… en som gärna berättar hur man gör virala videos… Och hon är rätt vanligt förekommande på YouTube. Och onekligen kan man fundera över vilket av e-billingföretagen som betalat henne för att få sån här schysst PR (i det här fallet från Macworlds rewrite):

Justine har nu valt att byta till e-faktura, så förhoppningsvis tar det nu lite längre tid innan jordens skogar försvunnit helt.

Eller hur AT&T inser att det gör ont att göra fel: How many trees did your iPhone bill kill?

Det här visar kanske att journalister måste göra sin hemläxa lite bättre. Fast det är klart – som marknadsförare blir man ju rätt glad när man inser att journalister inte riktigt tar sig tid att kolla upp “den där amatören som säger något”. Allt kan vara reklam. Antingen för någon som sponsrar Justine, eller för hennes egen show: iJustine.
Välgjort stunt.

IDGs Carl Grape gör en intressant vinkling, vilken visar att IDG ännu inte förstått det virala i Justines (eller tagit reda på vem hon faktiskt är) film:

Bloggaren Jusitine Ezarik var en av dem som startade hysterin kring Iphone-räkningarna, och åtnjuter nu sina 15 minuter i rampljuset efter att hon laddat upp en video där hon packar upp en 300 sidor lång Iphone-räkning ur AT&Ts kartong.

Ett rött kors är ett rött kors

Det är onekligen lite roande när DN – som annars tenderar att vara vänligt inställda mot hårdare upphovsrättskontroller och liknande, skriver en “så synd om lilla idella föreningen American Red Cross”-artikel i samband med att Johnson & Johnson valt att stämma amerikanska Röda Korset för varumärkesintrång. Det som Röda Korset gjort är att börja sälja produkter inom sårvård och liknande, och använda sin logotyp. Detta trots att man sedan länge har en deal med J&J om att de har exklusiv rätt till att använda logotypen på sina produkter mot att de ger Röda Korset sponsring.

Det är ingen bugg det är featurejournalistik

Jag säger precis som Vassa eggen: “Uäck!” om både SvD:s och DN:s nya helgsatsningar “mh-Min Helg” (ska utkomma fredagar) respektive DN Söndag aka “Livet är stenkul” (som ju kommer på söndagar). Hur i helvetet tänker man om såna namn?
Att Metro också hoppar på featuretåget var dock mer spännande och lite mer oväntat.

Det är ändå en logisk utveckling av alla tre tidningarna för att bemöta Internets utbredning. Det måste finnas något mer att erbjuda om man ska behålla prenumeranter alternativt finnas i medvetandet hos folk även på helgen. Då ingen av tidningarna lyckats att ta betalt för innehållet på nätet (DN försökte ju redan för snart tio år sen – Martin Jönsson berättar idag om aftonbladet.ses Plustjänst nästintill desperata försök att få fler betalande läsare) måste man satsa på att sälja reklamplats. Och för att sälja reklamplats behöver man kunna bevisa att någon läser. För att kunna göra det måste man få prenumeranter att vara trogna. För att få dem trogna… ja ni fattar.

Gör Sverige roligare

Stefan Engeseth är ordblind. Ändå en av Sveriges mest kreativa marknadsföringsteoretiker inom Den Nya Marknadsföringen (ni vet den där som vi hela tiden pratar om men inte riktigt kan greppa). Och han berättar i sitt nyhetsbrev (ännu inte på nätet) om hur han råkade på en kvinna på ett seminarium och trodde att hon jobbade på företaget SweFun.

Min entusiasm verkade både skrämma och förvåna kvinnan som upprepade, lite tydligare den här gången, att hon jobbar på Swedfund.

Stefan valde ändå att boka upp domänerna swefun.se och swefun.com, och utmanar nu personer att skapa något som gör Sverige lite roligare – då skänker han mer än gärna bort domänerna.

Alla kan inte göra en Cheap Monday

När jag läser om att Cheap Monday och Monki stolt påpekar att de växer utan att köpa reklam så funderar jag över vad man egentligen kommunicerar i stort. Under en längre tid har vi översköljts av idéer om relationsmarknadsföring, WOM och viral buzz. Och självklart – de är kanaler som är mycket viktiga. Men problemet visar sig när Örjan R och Cheap Monday påpekar att PR-vinsterna handlar om artiklar som hänsyftar företaget till “unga och nya entreprenörer”. Hur mycket man än kan driva fram ett varumärke på det så är det svårt att uppehålla varumärkets värden utifrån det – fr a måste man låta varumärket växa och mogna. Att hänga kvar i “gasellsvängen” blir svårt och i slutänden blir man ett varumärke utan substantiella värden och istället gårdagens nyheter.

Branschen och vi planners har pratat om det ofta – men ibland känns det som om vi glömmer våra seriösa idéer eftersom alla Web2.0-grejer är så coola och virala filmer känns så fräscha och nyskapande: men att inse att all marknadsföring måste integreras med varumärkets substansvärden och inte leva på sina tillfälliga metavärden borde vara med i varje tanke som vi för fram. Och problemet är ju att “alla” varumärken inte kan satsa all sin budget på att skapa buzz – dels bygger det en inflation i pratet om varumärken och dels kan bara ett visst antal “få plats”. Om däremot buzzen hjälps upp av mer traditionella marknadsföringsinsatser så kommer det bli mer säkert och effektivare relationer. Tror jag. Vad tror ni?

Nina tar en liknande dragning:

Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.

Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man började importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.

Precis. I ena änden pratar vi om Long Tail och valfrihet, å andra änden gör reklambranschen precis samma saker som alla andra.

Reklamartätt Facebook

Reklamare är flockdjur. Trots våra försök att såväl vara early adopters som individuella ironiker. Facebook är det nya svarta och där flockas numera reklamare. Bland annat har APG Sweden skapat en grupp för medlemmar i denna illustra samling av planners, Pia Grahn Brikell har startat en grupp som heter Reklamsverige och såväl Adlist som många andra mer internationella grupper finns att tillgå.

Heimer & Company har skapat Heimer och Company + friends (tänkt för oss och våra underleverantörer, samarbetspartners mfl) liksom en grupp för Omform, vårt årliga event som går av stapeln den 24 september.

Är Facebook nåt att ha? Jag tror det är som med allt annat – det beror på användarna och vad man gör det till.

Ett exempel på dåligt gjord hemläxa

Ibland blir det lite galet det här med varumärkesintrång. I en artikel jag hittade i min rss-läsare hittar jag ett sånt exempel: ett italienskt företag har slutligen fått sin överklagan nekad av PRV. Det hela handlar om det italienska varumärket Solidea som anser att den svenska kungens registrering av varumärket Solliden är ett intrång.

Det som historien visar är att det är av vikt att faktiskt göra sin hemläxa. Varumärket Solidea menar att Solliden surfar på deras goda namn. Och inser inte riktigt att Solliden för svenskar är mycket mer känt och inarbetat än deras eget namn. Tittar man på den enda svenska sajt som Solidea verkar ha: tahandombenen.se så är de själva inte så noggranna när det gäller att surfa på andra varumärkens goda namn.

Det förpackade smakar bättre

I en undersökning som Saabira Chaudhuri refererar till i Fast Co:s blog visar det sig att 77 procent av en grupp barn (3-5 år low-income) menar att McDonald’s-pommes fritsen som serverades i märkta förpackningar smakade bättre än precis likadan mat förpackad i omärkta förpackningar, och 55 % ansåg att minimorötterna som var Donkanförpackade smakade bättre än de omärkta.

Dr. Tom Robinson opined that the children’s perceptions about the food were “physically altered by the branding.”

Raison Pure, som jobbar med brand design menar att det egentligen är självklart – förpackningen är en del av produkten och måste därför vara central när man jobbar med varumärkesstrategier. (Marketing Tuesday: Study Confirms the Power of Brand Packaging)

En utgångspunkt har alltid varit att se förpackningar som viktigare i lättrörliga konsumentsegment än i säg B2B-segment. Dock tycker jag att den studie som Saabira refererar till ställer intressanta frågor. Visserligen kan man tänka sig att barnen redan känner igen varumärket McDonald’s och därför får en positiv upplevelse av smaken genom salienta upplevelser av varumärket. Man kan till och med gissa att barnen har en varumärkesrelation med företaget. Samtidigt har barn i den åldern ännu inte utvecklat en rationalitet vilket ger indicier att förpackningen, oavsett segment, adderar upplevelse av varumärket på ett mycket basalt och relativt omedvetet plan. Och om man utgår från det så är det vansinnigt att slarva med förpackningar oavsett vad som ska säljas för just som Raison Pure också påpekar: det är förpackningen som har den nästlängsta relationen med konsumenten.

Godmorgon branschmedia ;)
BoR:ed: banal – pwnd

David Report citerar Marc Gobé som skrivit boken BrandJam:

Design is the new advertising. The agencies should fold, they’re out of line and out of touch. The only advertising that works is about product that you’re drawn to any way.

Relationsmarknadsföringens baksida

Expressen berättar om den mängd streetmarketers och gerillaevents som sker i Göteborg och kommunen förklarar att de ska bli mer strikta när det gäller tillstånd för “försäljning och marknadsföring på gatan”. Det här är kanske den mest solklara baksidan med relation marketing och one-to-oneformen: att när det är många som använder sig av den blir den en starkare integritetskränkning på grund av det direkta intrånget i den personliga sfären hos individen. Faran är att den här formen av marknadsföring snabbt tappar sitt värde genom att de säljare som används, precis som när det gäller telemarketing, är för dåligt utbildade och alltför pushiga vilket snabbt degenererar varumärkets värde.

Crosslinking: Om Styreplan

När Dagens Media och andra skrev om att en ny community sett dagens ljus blev jag nyfiken. Men senare fundersam. Jag har skrivit om det på Researchers systerblogg Deep.edition:

Dump on you – andra delen.
Om det inte är “the next thing” vad är det då? där jag analyserar det som dittills kommit fram utifrån det som PR-byrån Tactiq kommunicerat.
Styreplan.se avkräver evig icke-exklusiv rätt av innehåll där jag går igenom sajtens EULA och hittar samma märkliga perspektiv på upphovsrätt och nyttjanderätt som Metrobloggen har.

Spot the difference 9

Välgjort. BBC2 och bronsvinnare i Cannes – Elvis line up. (via Influx)

Galet väljobbad (gammal men jag har precis som Dan missat den) viral för Ray Ban.

Ok. Hoppas de inte fick betalt för det här manuset för Xider… Och bloggen detvaintejagdetvasossarna skriver roande om spoten. Intressant statistik kan man hitta i faktumet att alkoholreklamen ökar kraftigt

The Witch tycker det ser ut som Snygg-Lars. Vilket bevisar att reklamen nästan gått om normala TV-serier i att göra folk igenkända och infackade.

Men att de fått jävligt bra betalt för det här! Det här är copy som “känns”.

Rätt Pris Matmarknad

Vi har gjort en ny reklamfilm. För en livsmedelshandlare.

[coolplayer width=”480″ height=”380″ autoplay=”0″ loop=”0″ charset=”utf-8″ download=”1″ mediatype=””]
Rätt Pris Matmarknad
[/coolplayer]

Reklambyrå: Heimer & Company Reklambyrå
Niclas Strandh: planner, copywriter
Magnus Larsson, AD
Helené Eriksson, projektledare
Produktionsbyrå: Matiné Film & Television
Mats Omne, regissör
Torbjörn Allard, fotograf
Göran Thorén, redigerare
Helena Lindgren, projektadministratör
Mats Stjernlöf och Fanny Omne, VO

BoR:ed – Donkan, mobiltelefoni, reklammusik och shampoo

Lovvis har hört en McDonald’s reklam på radio och omtolkar den. Helt klart ett exempel på hur invecklat de nya digitala informationsvägarna är om man vill skydda sitt varumärke.

Ett ytterligare exempel finns hos Ulrika R som också visar hur företag kan hantera sånt här: genom att söka på sitt varumärke och ta direkt kontakt och försöka lösa problemen som omskrivs. Och se till att lösa det (vilket Tele2 verkar ha misslyckats med).

King fortsätter med att välja kända gamla låtar till SJ:s reklamfilmer och precis som I Got Style så får jag positiva vibbar inför nya spoten med Bowies Heroes. Något de inte lyckats med varje gång.

A. von Achtersnurra vägrar att tro att Doves produkter faktiskt kan ge henne hollywoodsvall.