I en undersökning som Saabira Chaudhuri refererar till i Fast Co:s blog visar det sig att 77 procent av en grupp barn (3-5 år low-income) menar att McDonald’s-pommes fritsen som serverades i märkta förpackningar smakade bättre än precis likadan mat förpackad i omärkta förpackningar, och 55 % ansåg att minimorötterna som var Donkanförpackade smakade bättre än de omärkta.

Dr. Tom Robinson opined that the children’s perceptions about the food were “physically altered by the branding.”

Raison Pure, som jobbar med brand design menar att det egentligen är självklart – förpackningen är en del av produkten och måste därför vara central när man jobbar med varumärkesstrategier. (Marketing Tuesday: Study Confirms the Power of Brand Packaging)

En utgångspunkt har alltid varit att se förpackningar som viktigare i lättrörliga konsumentsegment än i säg B2B-segment. Dock tycker jag att den studie som Saabira refererar till ställer intressanta frågor. Visserligen kan man tänka sig att barnen redan känner igen varumärket McDonald’s och därför får en positiv upplevelse av smaken genom salienta upplevelser av varumärket. Man kan till och med gissa att barnen har en varumärkesrelation med företaget. Samtidigt har barn i den åldern ännu inte utvecklat en rationalitet vilket ger indicier att förpackningen, oavsett segment, adderar upplevelse av varumärket på ett mycket basalt och relativt omedvetet plan. Och om man utgår från det så är det vansinnigt att slarva med förpackningar oavsett vad som ska säljas för just som Raison Pure också påpekar: det är förpackningen som har den nästlängsta relationen med konsumenten.